Flyktingpolitik och EU

2008 blev året då EU tog flera historiska kliv för att skapa en gemensam flyktingpolitik. Vem bestämde att det skulle bli så?

Nu när riksdagen har klubbat igenom att sverige vill vara med på Lissabonfördraget - utan att fråga svenskarna. Nu är det viktigare än någonsin att ha människor med vakna, kritiska ögon och humanitära åsikter på plats i Bryssel. Med andra ord gäller det att alla vänsterpartister och våra vänner röstar i parlamentsvalet i juni.

Kolla gärna in fler bilder av den underfundige Robert Nyberg: http://www.robertnyberg.nu/

Vänd inte palestinerna ryggen!

Redan innan Israels angrepp, var Gaza en humanitär katastrof. 1,5 miljoner människor hopklämda på en smal landremsa gränsande mot medelhavet lite Egypten och massa Israel. D v s stängsel gevärspipor och arroganta militärer. Ingen möjlighet att få in förnödenheter, medicin, bränsle. Om inte nådig Israel vill. Inga utländska journalister eller observatörer har släpps in i Gaza. Nu bombas allt sönder och samman. Inklusiva människor och barn och det sista hoppet om ett vanligt liv.
Nu måste världen utanför fördöma Israels vidriga övergrepp. En stark världsoppunion är det enda som kan stoppa våldsupptrappningen

http://www.youtube.com/watch?v=NgeZxbH_8AE

Krispolitik och fördelning

I början av december kom regeringen med sitt senfärdiga och skrala krispaket. Efter att länge och väl hävdat att jobbkrisen och lågkonjunkturen inte krävde några politiska omtag, tack vare alliansens "superbudget".
En del i paketet som man gärna och stolt framhöll var de 3:6 miljarder man avsatt till ROT-avdrag.
Vällovligt i sig att bromsa upp kunjunkturfallet i byggsektorn. Men märk väl. Skatteavdraget gäller bara enskilda som vill rusta villa, bostadsrätt eller fritidshus. Ett permanent skatteavdrag på 50 000:- per person och år. 3,6 miljarder till dem som redan bor tryggt och gott alltså . Inte en jota till hyresrätter och hyresgäster. Inga riktade pengar för att bygga bort bostadsbrist eller höja bostandarden för trångbodda barnfamiljer.

Nu står det också klart att det nya ROT-avdraget kan användas av svenskar som äger fastigheter i andra EU-länder. Vet inte om man ska skratta eller gråta. Men man måste nästan beundra regeringens förmåga att föra en gammal genuin högerpolitik med ökade klassklyftor. Trots kris och turbulens. Eller är det månne tack vare?

Överklassparet kan nu lyxrenovera sitt hus på Rivieran och dra av 100 000:- för det. Medan den ensamstående mamman och hennes barn får fortsätta bo trångt i en nersliten förortslägenhet och ungdomar utan förankring på arbetsmarknaden fortsätta jaga tak över huvudet.

Påven har hållit jultal

Om någon trodde att kristendomens grund är kärlek, godhet och tolerans. Och att det står extra högt på dagordningen i juletid. För alla olika kristna, även katoliker. I så fall kan ni känna er blåsta.

Påven, Benediktus XVI har hållit jultal till Vatikanen. Han varnar där för att ett utslätande av könsrollerna kan leda till mänsklighetens självförstörelse. Påven sa att homosexuella och transsexuella handlingar är förödande för människans fortlevnad.
”Att rädda mänskligheten från homosexuella och transsexuella handlingar är lika viktigt som att rädda regnskogen från förstörelse …att försvara Guds verk får inte begränsa sig till att rädda jorden, vattnet och luften utan att också rädda människan från sin egen undergång”

Det är alltså ett utslätande av könsrollerna som leder till människans undergång. Eftersom gud skapade människan till man och kvinna. Och att det behövs en av varje sort för att det ska bli barn. En svensk presstalesperson för den katolska kyrkan stöder sin chefs åsikter till fullo. Sex och barnalstring måste höra ihop.
Den svenska katolska kyrkan vill dock framhålla att de inte fördömer homosexuella och kärlek mellan två av samma kön. Bara man inte lever ut det sexuellt.

Alltså ursäkta. Jag förstår inte logiken. Det blir väl inte fler barn bara för att alla homosexuella lever i celibat och avstår från att knulla? Som jag ser det finns det tillräckligt med heterosexuella samlag för att mänskligheten skall fortleva ändå. Och om. Jag säger om, en öppnare och tolerantare attityd skulle leda till att en hel massa människor plötsligt helt väljer bort heterosex, så lever vi ju i ett modernt samhälle. Det finns insemination.

Och ska man fortsätta rota i kopplingen mellan barnalstring och sex, kan man ju undra om vi kvinnor över 45 överhuvudtaget ska ha sex. Fast vi vet att det förmodligen inte blir barn. Eller är det månne okej att komma till någon gång, bara man gör det med en man och någon som man är ordentligt gift med. Att det liksom skulle kunna vara i sin ordning bara för att det stärker det som är guds och naturens ordning. (Enligt påven) ???


En stilla undran. Borde inte katolska kyrkan oroa sig mer för alla barn som dör i svält och infektionssjukdomar. Borde inte påven oroa sig mer för den höga mödradödligheten i världen (70 000 per år) som mest drabbar fattiga och unga kvinnor. Istället för att fördöma kärlekshandlingar mellan människor som älskar någon av samma kön.


Du som tror eller inte tror på gud eller tomten. Det är inte kärlek och lust som är förödande för mänsklighetens fortlevnad. Strunta därför i påvens påbud och ägna helgen åt att älska så mycket ni kan och vill. Kärlek och respekt och tolerans. Även sex och kroppslig njutning om det finns lust och tillfälle.
Trevlig helg!

Känner du dig extra givmild i juletider?

Blod behövs året runt Men just nu är det lite krisigt. All anledning alltså. För dig som länge tänkt att du ska bli blodgivare att äntligen ta steget

http://www.geblod.nu/main.aspx?PageId=1

Nu krävs det räddningspaket för välfärdsjobben

Novus opnion har intervjuat 200 kommunchefer om ekonomin. Åtta av tio tror att man måste minska den egna personalstyrkan.
I går kunde vi höra om stora budgetunderskott i försäkringskassan också. Och ska det sparas är det lätt att det ryker personal.
Det vore en katastrof om arbetstillfällen i offentlig sektor skulle gå förlorade. Och kvalitet och service i kommunsektorn och i statliga myndigheter försämras. Nu är det upp till staten och regeringen att ta sitt ansvar. De stora skattesänkningsreformerna var helt fel. Framförallt de många sköna miljarder som gick till den rikaste tiondelen. Men blir konsekvenserna att stora grupper offentliganställda riskerar arbetslöshet, att äldrevården urholkas, att kvaliteten i barnomsorg och skola sjunker. Då kommer också de låg- och medelinkomsttagare som moderatregeringen säger sig värna om, tycka att man hellre avstått de hundralappar man fått behålla genom sänk inkomstskatt.
Nu är det upp till bevis. Skall regeringen inse allvaret och skjuta till pengar för att rädda offentliga jobb. Eller kommer man att stå med armarna i kors och hålla fast vid tidigare frysning av kommunbidrag. I så fall vet vi. - De nya moderaterna drivs av samma gamla högerdrömmar. Att krympa den offentliga sektorn och den gemensamma välfärden. Till förmån för privata lösningar. Samma gamla klasspolitik alltså. Där rika har både trygghet och makt. Och fattiga piskas och förnedras och tvingas jobba åt de rika för att inte gå under.

Moderaternas julklapp - hårdare tag mot brottslingar

Reinfeldt har hållit sitt jultal och fokuserar på att komma tillrätta med kriminaliteten. Hårdare tag är hans enkla lösning. Fler poliser och längre strafftider är viktigt. Men så lämnar han en liten reservation. Det kräver ju mer resurser till kriminalvården och den ekonomiska krisen kanske kan försinka möjligheten att genomföra det moderaterna så gärna vill.
Så är det. Det är dyrt att hålla människor inlåsta. Dessutom gör inte längre och hårdare straff att kriminaliteten minskar. Varför inte lugna sig med straffskärpningarna och istället börja i andra ändan. Börja med att lägga mer resurser till kriminalvården. Speciellt riktade pengar till vård och rehabilitering. Kanske upptäcker man då att den som får god rehabilitering under strafftiden klarar sig bättre och mer sällan återfaller i brott, än den som är inlåst länge utan rehabilitering.

Vem skall ta ansvar för landstinget i Gävleborg?

Nu sitter landstinget Gävleborg med en borgerlig budget. Antogs av landstingsfullmäktige i fredags efter att den tidigare miljöpartisten och numera politiska vilden stött oppositionens budgetförslag. Det känns bara för eländigt. För mig som vänsterpartist som vet vilket jobb mina kamrater i landstinget lagt ner för att få ett bra budgetförslag tillsamman med s och mp och ta ansvar för en verksamhet i ekonomisk kris. För mig som landstingsanställd. För mig som länsmedborgare och patient. För mig som kommunpolitiker i länets största kommun.

Jag drar mig till minnes ett samtal med en tidigare kollega på vuxenpsyk, strax innan valet. En överläkare som gillar att diskutera politik och aldrig stuckit under stolen med att han är liberal och ideologiskt ligger närmast folkpartiet. Men som berättade för mig att han tänkte rösta rött i landstinget, eftersom han ansåg att det var så viktigt för verksamheten med en stabil politisk ledning…
Så värst stabilt blev det visst inte. Först segdragna förhandlingar där miljöpartiet med sin 3 mandat, in i det längsta vägrade välja sida mellan blocken. Och så nu då när en av de tre hoppat av och går sin egen väg, som råkade bli högerns och privatiseringsivrarnas.

För det är ju det som det går en tydlig ideologisk skiljelinje i landstingspolitiken. Synen på driftsformerna. Sossarna är väl mer benägna än vänsterpartiet att konkurrensutsätta utifrån någon sorts pragmatisk naivitet. Men i riksdagen har ju både s och mp ställt sig på vår sida och röstat nej till LOV-förslaget som borgarna drev igenom förra månaden. Borgarna i landstinget tror det blir billigare och effektivare verksamhet om det är privatföretag som driver vården. Ett akutsjukhus, en dagkirurgi, stora delar av primärvården, bl a, skall alltså upphandlas i högerbudgeten..
I det kaos som nu uppstått börjar miljöpartiet ropa på breda lösningar och blocköverskridande samling. De har inga bekymmer med upphandlingar, men svamlar på om personal kooperativ och små lokala företag. Men snälla miljöpartiet - vakna! Se hur verkligheten ser ut. Det är de fyra största internationella vårdjättarna som kapar åt sig marknaden nu när högern och Svenskt näringsliv hårdsatsar på att privatisera och avdemokratisera skattefinansierad vård och omsorg. Kooperativen och de små företagen har inte en suck. Inte om de är seriösa i alla fall. Ett och annat småföretag som struntar i kollektivavtal och personalkompetens kan väl hålla sig kvar i konkurrensen kortsiktigt.

Men är det verkligen så vi vill att sjukvården skall drivas? Nu krävs ett stort engagemang och ett politiskt ansvar för att utveckla och kvalitetssäkra den demokratiskt drivna landstingssjukvården. De politiker som drev igenom högerbudgeten i Gävleborgs läns landsting är inga politiker att hänga i julgran för framtidens vård. De avhänder sig ansvaret till marknadskrafterna och enskilda individer.

Resursstark kärnkraftlobby mobiliserar

För en knapp vecka sedan gjorde folkpartiet sitt utspel om att ta bort avvecklingslagen och satsa på kärnkraft. Och - som av en slump - fick jag två dagar senare ett personligt brev från krafttag.nu. Adresserat till kommun- och landstingspolitiker i Gävleborgs län.

Budskapet från krafttag.nu är att Sverige behöver en långsiktig energipolitik för att minska klimatpåverkan och säkra jobben, tillväxten och konkurrenskraft. Låter väl behjärtansvärt i sig.
Men jag anar ugglor i mossen eftersom uppropet kommer från Svenskt näringsliv och är välorganiserat och påkostat, med egen hemsida. I brevet omnämns lågkonjunkturen, länets beroende av basindustrin och några sentimentala rader om de stackars varslade arbetarna på Sanvik. I samma veva som man understryker vikten av säker tillgång till energi.

Det är väl knappast el-brist som orsakat krisen i industrin. Vi har faktiskt överskott i elproduktionen i vårt land, och med europeiska mått rätt låga el-priser. Trots prisstegringarna som följde av avregleringen.

Och naturligtvis. Den självklara lösningen på de farhågor man radat upp är enligt krafttag.nu utbyggd kärnkraft. Fast det måste man gå in på hemsidan för att konstatera.
Det uppropet vill är alltså att nu när de gamla reaktorerna börjar bli slitna och rassliga ska vi bygga fler och nya kärnkraftverk. Då ska allt vända. Då får vi mycket och därmed billig el, så att svensk industri kan slå sig fram i den internationella konkurrensen. Och det blir så bra för klimatet. Inte ett ord om problemen med kärnkraft.

Kan ingen få tyst på kärnkraftfundamentalisterna?! Det är nu vi kan och ska fullfölja planerna att avveckla en miljövidrig kraftproduktion. Det är nu vi ska investera i vindkraft och andra förnyelsebara energikällor. Det är nu vi kan ställa om till mindre energikrävande produktionsmetoder och minska hushållens förbrukning. Kärnkraft kräver oerhört stora investeringar och innebär att vi bygger fast oss i ett stelbent energisystem för lång tid. Reaktorena kommer att ticka och gå länge, länge. För att ge avkastning på investerade slantar. Det blir mycket avfall, som vi ännu inte vet hur det skall förvaras. Och det går åt massor med uran.
Uran är ingen ändlig resurs. Uranet kommer att sina och bli gräsligt dyrt om kol, olja och gas skall ersättas med kärnkraft. Jämfört med fossila bränslen är kärnkraft bättre för klimatet, men uranbrytning är i högsta grad ett miljöhot. Oavsett om det bryts i gruvor eller stora dagbrott. Och den som jobbar direkt med brytningen eller bor i närheten sätter liv och hälsa på spel, med mångdubbla cancerrisker.

Jag deltog inte i folkomröstningen 1980, eftersom jag då var 17 är och 11 månader. Men jag var engagerad i Nej-rörelsen. Ett viktigt argument för mitt ställningstagande var kopplingen mellan kärnkraft och atomvapen. Det argumen är minst lika starkt 2008.

Spökrädd Björklund

Jan Björklund (fp) ryser vid tanken på att vänsterpartiet får vara med och påverka utrikespolitiken. Han hade tydligen hoppats på en förnyelse av socialdemokratin som han menar hade skett om mp och s arbetat ihop, men som nu går om intet när V får vara med. “Nu blir det en kantring åt vänsterkanten” säger Björklund. “Lars Ohly kommer att vara alliansens bästa valarbetare, han kommer att driva vänsterkartellen åt vänster“, uttalar sig folkpartiledaren i dagens DN.

Självklart. En inbiten och inskränkt folkpartist gillar inte vänsterpolitik. Men att skrämmas med kommunistspöken kommer knappast att gå hem i valrörelsen. Svenska folket vill inte ha högerpolitik. Nedskärningarna i trygghetssystemen blev en väckarklocka. Finanskrisen har visat att marknadsekonomin inte löser allt. Lågkonjunkturen gör det uppenbart att det behövs politiska lösningar och en stabil välfärdssektor. Med Vänsterpartiet fullt ut med i samarbetet kommer väljarna att ha ett tydligt alternativ i politiken. Att vänsteridéer existerar är säkert ett problem för folkpartisterna. Men definitivt inget problem för folket.

Eftersom det är just utrikespolitiken som Björklund känner oro för vill jag bara påminna om: När det gäller Natomedlemskap, synen på USA:s krigföring och svensk närvaro i Afganistan. Bara som exempel. Har Vänsterpartiets utrikes- och säkerhetspolitik mycket starkare folkligt stöd än folkpartiets.

Reflektioner om sjukvård

Nu är min högra fot opererad och inslagen i gipspaket. Jag kom hem från Karolinska sjukhuset i Huddinge i tisdags. Och känner tacksamhet över det som faktiskt fungerar i svensk offentligdriven sjukvård.

Visst har det tagit onödigt lång tid att komma till rätt ställe och få ta del av rätt vård. Remisshantering och bedömningar som hackat och krånglat. Och sen väntetid för själva operationen. Vårdköerna och väntetiderna ökar inom många områden i svensk sjukvård. Trots vårdgarantin.

Om jag blivit opererad lång tidigare hade jag kanske sluppit svåra och jobbiga infektioner och framför allt sluppit att vara sjukskriven så länge. Kan också fundera över hur det sett ut för mig om jag inte haft just den engagerade och kunnige läkare jag har. Det är Anna Persson, överläkare vid infektionsmottagningen i Gävle, som sett till att jag kom till rätt specialistvård, där man är experter på diabetesfötter med neurologiska skador.
Både Dr Persson och fotkirurgen som opererade mig, Carlos Saro, tillhör landstingets trotjänare. Skickliga i det jobb man gör med patienterna. Men också, som jag uppfattar det, drivande i att bygga upp kompetens och kunnande. Knyter kontakter och tar del av forskning och rön och undervisar och delar med sig av sitt eget kunnande.

Den vårdavdelning jag låg på 28/11-2/12, K81, är en klinisk utbildningsavdelning. Det innebär att den till stora delar sköts av studenter som utbildar sig till läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter m m. Framtidens sjukvårdspersonal alltså som lär sig sina yrken genom att arbeta med vård under ledning av erfaren personal och parallellt med sina teoristudier. En uttalad tanke är också att man ska jobba i team med olika yrkeskategorier och lära sig samarbeta och tillvarata olika kompetenser.
Jag kände mig garanterat väl omhändertagen på avdelningen. Efter några dagar hemmavid i min egen lägenhet år det inte utan att jag saknar att bli serverad frukost på sängen. Omsorgsfullt tillredd enligt mina önskemål och uppdukad på blommig bricka.
Allt arbete som utförs på sjukhusen runt om i landet, från specialistvård och komplicerade operationer till medicindelning, duschbestyr, bäddning städning. Alla vardagssysslor i hemtjänsten på vårdcentraler och boenden utförs, behövs och kommer att behövas. Oavsett konjunkturer.

Som jag ser det finns det två stora hot mot framtidens sjukvård och omvårdnad.

1. Resursbrist. Man ser inte att tillväxt måste och kan ske i det offentliga och att kommuner och landsting behöver resurser för att utvecklas och vara en tillväxtmotor.
2. Privatiseringsivern. Konkurrensutsättming och privatiseringar kan slå sönder det som är grunden i en fungerande välfärdssektor. Ska man konkurrera med andra om kompetens är risken att den förslösas i stället för att tillvaratas och vidareutvecklas. Med fri etableringsrätt och alltför gott om vinstintressen kommer vården att utvecklas inom efterfrågade och lukrativa områden. På bekostnad av de områden där behoven är som störst.

Hög tid att se möjligheterna i offentlig vård och sjukvård alltså. Satsa på forskning och utbildning. Skapa arbetstillfällen där behoven är som störst och ingjuta framtidstro hos personalen. Och de ungdomar som utbildar sig för morgondagens vårdsektor.

Doktor Kosmos

...och Uje Brandelius. Med glimten i ögat.

http://www.youtube.com/watch?v=ZNKFCKT4Ncc

http://www.youtube.com/watch?v=Py8H3Rg1Y0E


Det finns mer på youtube.

Pryda spårvagnsresenärer?

I förra veckan öppnade ungdomsmottagningarna en ny hemsida http://www.umo.se/ . För att få ungdomar att hitta till sajten, men även för att uppmuntra till kondomanvändning och säkert sex bland ungdomar drar man nu igång en affischkampanj i Stckholm, Göteborg och Malmö. Men i Göteborg når man bara ut till hälften. Västtrafik har nämligen valt att stoppa den affisch som har texten “Vill du se oss sätta på en kondom” och har en bild på två glada, men väldigt påklädda killar.

- "Vi tror att resenärerna skulle uppleva den som stötande", säger Västtrafiks presschef Kristian Ördell.

Den andra affischen med en tjej och texten ”Vill du se mig göra nåt jag tycker om?” är däremot okej att sätta upp i bussar och spårvagnar.

Men hallå! Vi lever faktiskt på 2000-talet! Exakt vad är det som man tror spårvagnsresenärerna ska ta anstöt av? Och med tanke på all annan skit man kan se i form av reklam i det offentliga rummet och på kollektivtrafikens fordon. När det gäller kommersiell reklam får det vara tämligen naket och sexistiskt och fördomsfullt, utan att man sätter stopp av hänsyn till resenärerna. Varför i herrans namn stoppar man då denna affisch? Där en samhällsnyttig och offentligt driven verksamhet vill komma ut med sitt budskap till ungdomar.

Vi har tagit del av larmrapporter om klamydia, aids och tonårsgraviditeter. Umo.se är en superbra satsning. Ungdomsmottagningar runt om i landet gör ett jätteviktigt jobb för att minska spridningen av könssjukdomar bland unga, förmedla kunskap om sex och relationer och stödja ungdomar. Självklart skall ska Umo.se få all hjälp att nå ut med sin informationskampanj.

Det är helt obegripligt att Västtrafik beter sig på det här sättet. Fy skäms! Tänk om!

Bottennapp när Schlingman fiskar i grumliga vatten

Moderaterna har framtidskonvent nästa helg och ska då forma sin politik för framtiden. En idé är man tydligen så stolt över att man bara måste presentera den redan idag. Det är integrationspolitiken (m) vill profilera sig på.

Snön yr utanför mitt köksfönster när Per Schlingmans stämma skräller fram i radion och gör mig så illamående att jag inte längre förmår njuta min söndagsfrukost.

- ”de som kommer till Sverige från andra länder ska skriva under ett kontrakt att de känner till svenska lagar och regler… det är viktigt när människor från olika kulturer samlas i samma land, att vi är väldigt tydliga med vad som gäller i Sverige ….syftet är att vi ser till att överföra viktiga svenska värderingar”...

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2459486

Mycket vi.-och-dom svammel blir det. Och jag kan inte låta bli att undra - får en partisekreterare med regeringsmakt verkligen slänga ur vilken dynga som helst i etermedia ?
Schlingman inser i alla fall att man inte kan villkora asylrätten. (fast man anar att han gärna skulle vilja) Däremot anser han att bidragssystemen bör kunna användas för att straffa den som inte skriver på eller följer kontraktet med staten. Innehållet i kontraktet har man inte helt bestämt än, men jämställdhet verkar viktigt. Vilka som ska skriva på är inte heller klart. Arbetskraftinvandrare från Europa borde exempelvis undantas.

Som jag ser det har alla som vistas i sverige redan ett kontrakt med staten som heter duga. Följer du inte svensk lag kan du nämligen dömas i domstol. Oavsett om du är gästarbetare från Polen, sjunde generationens Gävlebo eller nyss flydde från Irak. Den som inte är svensk medborgare riskerar dessutom att utvisas.

Att ställa olika krav och villkor på människor beroende på om de är födda i landet eller inte strider mot de mänskliga rättigheterna och tanken om alla människors lika värde. Den här typen av utspel gynnar bara främlingsfientliga och rasistiska krafter. Det faller säkert i god jord hos dem som avskyr mångkultur och anser att vi måste försvara och värna svenska värderingar - utan att kunna definiera vad det egentligen är.

Lägg ner!!! Ett demokratiskt samhälle kan inte ha olika regler och villkor för olika grupper av människor. Det regeringsbärande partiet borde ta avstånd från främlingsfientliga idéer.
Det här moderatutspelet skulle kunna tolkas som en rejäl signal till Sverigedemokraterna: Vi kan gärna samarbeta med er efter nästa val. Vi delar era åsikter när det gäller invandringspolitik.

Backlash i julreklamen

Så här i slutet av november väller julklappstipsen in på dörrmattan i form av kilovis med reklamblad. Först ut var leksakskatalogerna. Tjocka färgglada och uppenbart gjorda för att tilltala barnen med alla sina käcka bilder.
I vanliga fall brukar jag lägga dessa påkostade broschyrer direkt i pappersinsamlingen, eftersom jag inte har några barn i min närhet att köpa dyra och trendiga julklappar till. Men i år råkade jag bläddra igenom leksakshandlarnas kataloger.

Jag kunde snabbt konstatera att alla barn som finns med på bild är väldigt könsstereotypa. Kläder, frisyrer, anletsdrag visar överdrivet tydligt, även på de allra yngsta, vilka barn som är flickor och vilka som är pojkar.
Pojkar förekommer mest frekvent och är ofta aktivt lekande. Pojkar finns med på uppslagen med bilar, maskiner, verktyg och militärleksaker. På en bild finns faktiskt både en pojke och en flicka med, lite gulligt samarbetande vid en leksaksspis. Men i övrigt finns flickorna för sig, stillsamt lekande. Typ ömt hållande söta bäbislika dockor.

Lite matt blir man. Vart tog könsrollsdiskussionen vägen och medvetenheten om hur den växande generationen fostras in i kvinnliga och manliga världar ?

Jag tror inte leksaksfabrikörerna, handlarna och reklammakarna i sig har som mål att bevara och försvara gamla konservativa könsroller och ett patriarkalt samhälle. De vill bara få oss att shoppa grejer. Men det som är skrämmande är att det åter är okej att spela på könsfördomar. Att vuxenvärlden oreflekterat förmedlar till våra minsta att det är män som ska köra brandbil och meka och bygga. Och att det är kvinnor som ska trösta barn och vårda.

Det känns som vi ramlat tillbaks 30-40 år i utvecklingen. Och det är inte utan man funderar övar hur vi någonsin ska nå jämställdhet. Har ni förresten sett TV-reklamen för choklad? Den där en manlig byggbas lugnar sina nerver med en påse Riesen när det uppstått tidspress och han inte vill oroa “gubbarna” ute på bygget. Nog för att branschen är mansdominerad. Men det den korta reklamsnutten förmedlar (förutom att det är gott att äta chokladkola när man är pressad) är ju att det är så otänkbart att en kvinna någonsin skulle jobba på ett bygge, att arbetsledare inte ens bemödar sig om att prata om de anställda eller byggjobbarna utan om - gubbarna!!!

Jag kan naturligtvis inte med säkerhet säga att leksakskatalogerna eller Riesenreklamen skulle bli fälld om vi hade haft ett förbud mot sexistisk och könsdiskriminerande reklam i vårt land. Men definitivt skulle en sådan lag tvinga fram lite analys och eftertanke. Och därmed vara ett steg för att öka medvetenheten om hur vi fostras in i ojämlika könsroller.

Sandvik varslar 1000 anställda

Beskedet om fabriksnedläggningen i Norrsundet kom ju för snart ett är sen och kommer att drabba bygden hårt. Vissa nedskärningar och en krympande stagnerad arbetsmarknad kan väl märkas häromkring överlag. Men Gävle och Gävleborg har hittills varit relativt förskonade i den enorma varselvåg som under hela hösten dragit fram i landet.

Men i morse kom då chocken. Sandvik varslar drygt 1000 anställda i Sverige. 140 i Halstahammar och 900 i Sandviken. Dessutom ca 500 i andra länder.
Jag fick beskedet via radions p1, samtidigt som jag läste arbetarbladets artikel om befolkningstillväxten i Gävle och Sandviken. Den lilla känsla av tillförsikt och framtidstro artikeln gav mig slogs genast i kras.
Det är ett hårt slag för alla som blir av med jobben och för Sandvikens kommun och för Gävle. På olika plan samtidigt. Och för landstinget. För ett par dagar sedan beslutade landstinget om en skattehöjning på 20 öre. Efter flera år med ökande kostnader och kris i ekonomin.

Nu när arbetstillfällen försvinner i rask takt kommer de skatteintäkter kommunerna och landstinget är så beroende av att svikta. Med tanke på försämringarna i A-kassan kommer kommunernas försörjningsstöd att vara en växande budgetpost. Förutom de kostnader vi redan vet i och med sjukförsäkringens förändring.

Kort sagt. Varsel och arbetslöshet är alltid ett elände. Att det händer när vi har en borgerlig regering är en katastrof.

Alliansregeringe lämnar arbetslösa utan ekonomiskt skydd. Man använder statsbudgeten till kraftiga skattesänkningar Nu borde alla resurser läggas på att öka den offentliga konsumtionen. Att bygga järnvägar, hyreshus och vindkraftverk. Att skapa jobb i sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och utveckling av miljöteknik.
Istället är nu risken stor att kommuner och landsting också måste skära i sin verksamhet när skatteintäkterna minskar. Förutom alla varsel i industrin riskerar vi att i nästa steg få varsel i vård och omsorgs.

Ett riktigt bra regeringsbeslut

I dag vaknade jag till en glad nyhet. Sverige ska underteckna konventionen om ett internationellt förbud mot klustervapen.
Ett väldigt klokt beslut. Det som man kan förundras över är att regeringen in i det längsta tvekat. Det borde vara en självklarhet att dessa vapen som dödar, skadar och lemlästar så många civila ska bort.
Nu ska vi plocka bort vår egen bombkapsel 90. Nu kan vi sätta press på andra länder. Att föra krig är överhuvudtaget inte civiliserat. Men så länge länder anser att de kan och ska kriga, kan vi i alla fall kräva att de väljer bort de mest jävulusiska vapnen.

Och en sak till. Sverige ska naturligtvis inte delta i militärauktioner som samordnas med klusterbombsanvändare. Hur många som dödades direkt vid USA.s bombanfall vid invasionen av Afganistan 2001-2002 vet ingen. Men de flesta offren var civila. Och fortfarande dödas och skadas vedsamlare, jordbrukare, herdar och lekande barn av blindgångare från de amerikanska klusterbomberna.

(m)arknadslösningar och klasspolitik i boendet

Regeringen fortsätter att sticka huvudet i sanden och vägra ta ansvar för bostadspolitiken. Sen statsbidragen för att bygga hyresrätter togs bort och räntebidragen fasas ut utan att ersättas av annat, tvärnitade bostadsbyggandet. I ett läge där det redan råder bostadsbrist, där vi är på väg i en djup lågkonjunktur med sviktande arbetsmarknad och 80-talets babyboom vill flytta hemifrån.
Borde inte regeringen då reagera och försöka få fart på byggandet igen? Åtminstone lägga in lite stimulans och investeringsbidrag, för att försöka korrigera sina misstag. Ungefär som man gjort med A-kasseavgifterna. Icke då.

Istället för att låta staten ta ansvar, bygga hyresrätter och stärka allmännyttan, fortsätter man sin envetna strävan att plocka bort boendet från välfärden och den politiska agendan.
Man inför nu ägarlägenheter. I och för sig inget nytt. Det har man ju pratat om och redan lovat att driva. Men från maj blir det alltså möjligt för privatpersoner att bygga och äga en lägenhet.

Det som är nytt är att man motiverar genomförandet med att det kan få fart på byggandet.
Förutom att man nu fullt ut ska kunna äga och bestämma över och få lagfart på sin bostad fast man bor i lägenhet, hoppas man alltså att denna nya upplåtelseform ska lösa bostadsbristen. För eftersom det finns efterfrågan (bostadsbrist) kommer marknaden att självmant lösa det hela. Denna gång är det små privatkapitalister som ska tycka detta är en spännande investering. Att äga en lägenhet eller två och hyra ut.

Inga satsningar på att bygga hyresrätter alltså. Istället inrättar man en ny upplåtelseform, som om den faller väl ut - vilket regeringen naturligtvis tror på - kommer att konkurrera med allmännyttan och hyresrätten. De som inte har råd att äga sin lägenhet. (Ungdomar, studenter, invandrade svenskar, arbetslösa, visstidsanställda) blir lukrativa andrahandshyresgäster. Utan de rättigheter och det besittningsskydd man har med eget hyreskontrakt. Och hur hyressättningen skall gå till kan man ju bara spekulera om…

Sannerligen en utstuderad klasspolitik. Inget annat att vänta av en högerregering förstås. Men borde inte den globala finanskrisen väcka frågor i sammanhanget? Hur sunt är det egentligen för ekonomin att privatisera och avreglera bostadsmarknaden?

Om ekonomi

Här följer tre citat om ekonomi. Från olika tider och spridda sammanhang. Visst är formuleringarna både läckra och tänkvärda ?

"För närvarande bestämmer kapitalet. Det köper arbetskraft så billigt som möjligt. Jag kan bara se en radikal ändring, att låta arbetskraften bestämma och köpa kapitalet så billigt som möjligt."

Ernst Wigfors

Planekonomi -n, -er onaturligt och föräldrat system där personer som utsetts på politiska grunder gör upp planerna. Motsatsen kallas marknadsekonomi, där personer som hederligt ärvt sina pengar gör upp planerna.

Carsten Palmaer

"Marknadsekonomi betyder kapitalism för majoriteten och socialism för eliten: ett genialt system där man förföljer de fattigaste och ger de rikaste miljarder i offentligt understöd"

John Pilger

Kundval är fel väg

I Gävle kommun är vi tre partier som samarbetar. S, v och mp. Det går bra för det mesta. I många frågor har vi samsyn och kan driva politiken och utveckla den kommunala verksamheten med framgång. I vissa frågor skiljer vi oss åt. Vi är trots allt tre olika partier. Det är då det är så viktigt att även lägga krut på samarbetet i sig. Med god vilja och respekt för varandra behöver inte olikheter bara bli låsningar och problem.

En konfliktfråga som rymmer både hot och möjligheter är det förslag till konkurrensplan som togs av omvårdnadsnämnden i våras och nu är på väg upp i fullmäktige efter lite remissrundor. I nämnden ställde sig alla utom vänsterpartiets ledamot bakom ordförandes förslag. Vi gillar inte tankarna om ökad konkurrens i stort, och därmed risken att ännu mer privatiseras och skattepengar går till privata vinster. Och det som för oss som parti är omöjligt att svälja är införandet av kundval i hemtjänsten.

I dagens arbetarblad skriver den socialdemokratiske ordförande i omvårdnadsnämnden, Vivi-Anne Sundqvist en prestigefylld debattartikel http://arbetarbladet.se/friaord/debatt/1.224094 där hon förordar nämndens förslag och vill se kundval införas i Gävle. Argumenten handlar om brukarnas inflytande och makten över sina egna liv. Ingen förklaring eller djupare analys av vad kundval med fri etableringsrätt verkligen innebär. “Må det finnas plats för förändring och reformer i Gävle” skriver Sundqvist som slutord.

Artikeln är undertecknad med namn och partibeteckning. Och den intressanta frågan blir nu hur ensam hon är med sina tvärsäkra men rätt ytligt grundade åsikter. Vad tycker andra sossar? Hur ställer sig miljöpartiet? Frågan är om våra samarbetspartier ska välja att föra en politik där de in i det längsta undgår att få kritik från högern och svensk näringsliv, eller om man kan och vill ta de ideologiska diskussionerna. Både offentligt och med sig själv.

Kommunal omsorg om äldre och funktionshindrade är ett spännande och viktigt utvecklingsområde. Jag är övertygad om att vi kan och ska jobba med förändring och reformer, men att grunden skall vara en demokratiskt styrd verksamhet med satsningar på personalen och deras kompetens. Det är i respektfulla möten med kommunens medarbetare som brukare/kunder kan få makt över sina egna liv och erbjudas verklig valfrihet. Inte genom att själv tvingas välja utförare.

Ett fegt sätt att vara politiker är att avhända sig ansvaret för kvalitet och förändringsarbete till marknaden och till den enskilde. Privatiseringsivern har skapat en marknad för vårdföretag. Alltför många av dem är oseriösa. Kommunal har gjort en läsvärd granskningsrapport i Stockholm. http://www.kommunal.se/upload/21455/Den%20som%20söker_tj.pdf

Under min sjukskrivning är jag själv beviljad hemtjänst, eftersom jag är begränsad i rörlighet. Mina åsikter när det gäller kundval står kvar och har snarare stärkts. Jag och partiet är fortfarande fullt enig och mina kamrater tar stort ansvar i denna viktiga fråga. Läs gärna denna artikel från hemsidan. http://www2.vansterpartiet.se/gavle/art_detalj.asp?ID=310

Förhoppningsvis kommer också våra samarbetspartier att ta ansvar för en fortsatt utveckling av den kommunala hemtjänsten i Gävle.

Gift eller ogift för både homo och hetero

I dag är det fyra månader sedan min bror Sixten dog. Jag saknar honom jättemycket. Och det är hur svårt som helst att fatta att han inte längre finns. Att vi aldrig mer ska träffas och aldrig surra på telefon med varandra.

Ända in i döden kategoriseras och rangordnas vi. Kön, ålder, civilstånd o s v. Sixten var ogift när han valde att avsluta sitt liv i somras. Han kunde omöjligt vara gift. Jag vet inte om han överhuvudtaget var intresserad av äktenskap. Men han tillhörde den grupp människor som enligt svensk lag exkluderas. Som homosexuell har man inte rätt att ingå äktenskap med den man älskar.

Men äntligen är frågan på väg upp i riksdagen och från nästa år kommer vi att ha en könsneutral och ickediskriminerande äktenskapslagstiftning. Detta borde vara en icke-fråga som klubbas igenom utan diskussion, precis som Jenny Wennberg skriver i sin ledare i dagens Arbetarblad. http://arbetarbladet.se/politik/ledare/1.222301

Men icke då. Diskussionens vågor går höga på insändarsidor och i media. Det blir lätt känsloladdat i frågor som rör sexuellt likaberättigande. Och som flera gånger innan (Ex vis partnersskapslag, homoadoptioner, insemination för lesbiska.) blir det fri röstning i riksdagen.
Visst är det pinsamt. Att det 2008 i vår riksdag sitter människor som högljutt måste protestera mot att alla, oavsett sexuell läggning ska ha samma rättigheter. Trots att en stor majoritet av folket vill ha könsneutral äktenskapslag.

Å andra sida är det inte speciellt klädsamt när de borgerliga partier som nu är för könsneutrala äktenskap försöker ta åt sig äran och en moderat riksdagsledamot (Tobé) ondgör sig över att inget hände under förra regeringens styre. Visst det är tråkigt att det behövt dröja så länge. Men jag kan inte låta bli att påminna om att när riksdagen i april -04 beslutade att tillsätta den parlamentariska utredningen la de flesta m-ledamöter ner sina röster. Två röstade för och en röstade emot.
Och backar vi till partnerskapslagen, som faktiskt antogs under borgerligt styre och trädde i kraft 1994. Så var det trots regeringen den kunde drivas igenom. Det var S och v som röstade för. KD emot och övriga partier var splittrade. Så här såg det ut:

S: 128 av 128 röstade för - Ingen mot

V: 12 av 12 röstade för - Ingen mot

Fp: 21 av 31 röstade för - 8 mot

C: 4 av 26 röstade för - 20 mot

M: 2 av 75 röstade för - 72 mot

NyD: 3 av 18 röstade för - 15 mot

KD: 0 av 25 röstade för - Samtliga mot

Men det är skönt att tiderna ändras och att attityder, folkopinion och politiker förändrats till det bättre. Nu är det bara att låta demokratin ha sin gång. När lagen väl är genomförd måste väl de kvarvarande heteronorm-fanatikerna inse att deras Man-kvinna-äktenskap inte blir sämre för att en del homosexuella par också gifter sig.

Folket i USA sa ifrån

Visst är det lätt att dras med i glädjeyran efter Obamas seger. Och visst det är stort. Och på flera sätt ett historiskt val. Förhoppningsvis kommer lite nya frågor upp på dagordningen. Kanske kommer USA att visa lite större respekt för FN. Man kan väl till och med hoppas på mer dialog i utrikespolitiken och en lite mindre paranoid och agressiv krigspolitik.

Men det kommer knappast att bli en helt förändrad politik. Obama kommer inte att avskaffa dödsstraffet. Han kommer inte att dra tillbaks militärtrupperna från världens alla hörn. USA kommer inte att nedrusta och skrota sina kärnvapen. Oljeindustrin kommer att bjuda motstånd om Obama går för hårt fram med energiomställningsprogrammet. Sociala reformer och åtgärder mot fattigdom och arbetslöshet kommer att skjutas på framtiden med hänsyn till ekonomin. Risken finns att skattesänkningar kommer att prioriteras före en reformerad sjukförsäkring.

Men valresultatet i USA ger ändå hopp för framtiden. Av allt att döma ett högt valdeltagande. Folket talade väldigt tydligt om att vi gillar inte republikansk politik. Man vill något annat och förutom maktskifte i vita huset har de ärkekonservativa krafterna också förlorat sitt inflytande i kongressen. På det sättet kan man väl ändå se årets presidentval som en seger för demokratin. För hoppet och möjligheterna. Att folket vill vara medoch bestämma. Och att det gör skillnad och och att makten fördelas bättre, ett steg i taget.

Demokratiutveckling i USA?

Nu på tisdag den 4 november är det val i USA. Ungefär varannan amerikan över 18 år kommer att rösta. Förra presidentvalet var ju rekord med ett röstdeltagande på över 56%. Det mesta pekar på att det kan bli ett historiskt val, genom att USA väljer en svart president. Som det allmänt heter. Sanningen är ju den att Obama faktiskt är både och. Hans pappa var från Kenya och hans mamma var född i Kansas och vit.
Bruno K Öijer var rätt skön i TV för några veckor sedan. Apropå inrotade normer. Öijer undrade hur länge det skulle dröja innan en homosexuell indian kunde bli USA-president.

Men ändå. Denna presidentvalskampanj måste väl ses som ett fall framåt. USA-medborgarna har ju blivit varse att landet inte ovillkorligen behöver ledas av en vit man. Man kan ju hoppas att det också kan främja demokratiutvecklingen på sikt. För där finns det mycket kvar att göra. Detta mäktiga land som så gärna ser sig själv som demokratins företrädare och vapendragare. Som så gärna tar sig rätten att tala om vilka länder som är demokratiska och vilka som är odemokratiska och onda. Och de folk och stater som inte får godkänt kan USA mycket väl skicka världens mäktigaste arme på. De anser man sig vara i sin fulla rätt att göra. Utan att fråga folket eller FN.

Det låga valdeltagandet är i sig ett tecken på problem med demokratin. Alltför många tycker varken att demokrater eller republikaner kan företräda deras intressen. Ett krångligt valsystem bidrar också. Jag tycker faktiskt man kan ifrågasätta om USA överhuvudtaget har lika och allmän rösträtt. Vilket är en av grunderna i ett demokratiskt styrelseskick. Det är flera miljoner som inte får rösta även om de skulle vilja.

För att få delta i valet måste man i USA registrera sig sex veckor innan valet. Man måste då ha en fast adress. I USA är inkomstklyftorna stora och många fattiga saknar bostad och fast postadress. Därutöver är det 5,3 miljoner amerikaner som förlorat sin rösträtt för att de sitter i fängelse eller har varit dömda för brott. Även om det är 15 år sedan eller mer och du för längesedan avtjänat ditt straff är det ingen självklarhet att du återfår din medborgerliga rättighet att delta i valet.

Marknadshysteri

Intet nytt under solen. Denna bild publicerades i The Economist redan 1987.

Kampen mot sexistisk reklam

I början av förra månaden tog EU-parlamentet ställning för att EU:s institutioner och medlemsländer bör agera mot sexistisk reklam. Då antogs betänkandet “om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män”
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=REPORT&reference=A6-2008-0199&language=SV&mode=XML

Det är Vänsterpartisten Eva-Britt Svensson som tagit initiativ till rapporten som låg till grund för betänkandet. Ett bra initiativ och det är jätteroligt att betänkandet fick tillräckligt stöd i parlamentet. Något av ett genombrott på området. Nu gäller det ju att driva på så att det genomförs på nationell nivå i medlemsstaterna. Lagstiftning, handlingsplaner, utbildning och allt som krävs.

Det har ju vari trögt i frågan i Sverige. Diskussioner om lagstiftning mot kränkande och könsdiskriminerande reklam har förts ända sedan 70-talet. Vänsterpartiet och olika kvinnoorganisationer har varit pådrivande. I januari i år presenterades en mycket bra utredning med förslag till förändringar i lagstiftningen som skulle innebära förbud mot diskriminering i reklam. Ungefär som man har i andra nordiska länder. Men regeringen och Nyamko Saboni gjorde tummen ner och riksdagen fick aldrig möjlighet att ta ställning till de förslag som fanns i den utredning förra regeringen tillsatt.

Det som var intressant i EU:s behandling av Eva.Britt Svenssons rapport var att andra svenska EU-parlamentariker och även borgare i Bryssel ställde sig bakom betänkandet. Bland annat lär Charlotte Cederschiöld (m) ha uttalat sig skarpt mot sexistisk reklam.

Menar Cederschiöld något med det hon sa, kommer hon naturligtvis att ta ett snack med Sveriges regering. Be dem fiska upp den av Orback tillsatta utredningen. Och kräva att de driver igenom en lagstiftning som sätter stopp för könsdiskriminerande, kränkande och sexistisk reklam.

Makt och kön i EU

I finanskrisens tider tar många unionsfanatiker tillfället i akt att hylla EU och EMU. “Se vilken handlingskraft, se vilken unik möjlighet att nå överenskommelser och hantera kriser i den globala ekonomin.”
Men är det någon mer än jag som lagt märke till att när man drar ihop dessa toppmöten av statschefer eller andra höjdare, har nästa alla slips. Utom Angela Merkel.

Det är männen som innehar de flesta toppositionerna både i de enskilda medlemsstaterna och inom EU:s egna organ. EU-kommissionen har aldrig letts av en kvinna.
Som ett pinsamt rekord är det Sveriges riksdag med sina 47% kvinnor som ligger bäst till. I EU som helhet är bara 24% av de nationella parlamentsledamöterna kvinnor. I EU-parlamentet sitter 31% kvinnor. ( Där har det gått framåt. )

Intressant i sammanhanget är att titta på var den ekonomiska makten i EU ligger. Det finns ju en strävan att penningmarknaden ska stå fri från politik och demokratiskt beslutsfattande. Mycket makt har alltså överlämnats till ECB och till centralbanker med minimal insyn där det inte finns en suck att utkräva ansvar.

Av de 27 medlemsländernas centralbanker leds 27 av män!

Snackunderskottet - märklig KD-analys

I p1:s morgonsändning fick folkpartiets och kristdemokraternas partisekreterare komma till tals och ge sin syn på politik och väljarsympatier, nu och inför valet 2010. En sak kan jag faktiskt hålla med de båda herrarna om. Det är mindre klokt att vara alltför styrd av de olika opinionsundersökningarna när man sysslar med politik. Men jag misstänker ändå att de kommentarerna ligger lite närmare till hands för två krympande partier och en regering som ligger 13% efter motståndarblocket.

Det som är mera anmärkningsvärt är den förklaring till raset som KD:s Lennart Sjögren ger uttryck för: Det har varit väldigt mycket reformer hittills. Det har varit för mycket verkstad och för lite snack, menar Sjögren. Han lovar att det ska bli mera snack i fortsättningen. “- Vi måste komma ut och berätta för väljarna om de förändringar vi gjort (---) ibland syns det inte direkt.”
Med den analysförmågan kommer KD säkert att hålla sig på tryggt avstånd från riksdagsspärren. Underifrån.

Att Sjögren kan snacka vet jag mycket väl. (Vi sitter båda i kommunfullmäktige i Gävle.) Men det är fel medicin eftersom diagnosen är fel ställd. Ni behöver inte berätta för väljarna om de förändringar ni gjort. Väljarna vet. Många av dem har fått känna av det inpå på bara skinnet. Brottas med det i sin vardag. Sämre ekonomi för dem som ställts i “utanförskap“. Rädslan för att bli sjuk eller arbetslös för dem som har en anställning.
Långtidssjukskrivna vet att man fått lägre ersättning och att man riskerar att bli utförsäkrad om man inte tillfrisknar tillräckligt snabbt. Tim- och deltidsanställd inom handel eller vård vet att man förlorar A-kassan efter 75 dagar. Pensionärerna vet att man betalar mer skatt än löntagare. Alltför många vet att ersättningar från de allmänna försäkringssystemen, innebär att man blir ifrågasatt och misstänkliggjord. O s v.

Det behövs inte mera snack. De flesta väljare känner väl till regeringens reformer. I praktiken. Men man gillar inte högerreformerna och orättvisa förändringar.

"Enda vägens politik" vid vägs ände

När jag studerade till socionom på 80-talet, hade jag en lärare i sociologi (Bertil Persson, Örebro) som formulerade sig ungefär så här. “ om någon eller något utgör sig för att vara neutralt och objektivt. Då kan du ge dig fan på att det är nyliberalism.”

Det var så det var. De nyliberala ekonomiska teorierna fick en enorm genomslagskraft. Nationalekonomin blev väldigt enkelspårig och enögd. På University of Chicago, på Institute of Economic Affairs (Thatcher lär ha pluggat där) och på Handelshögskolan här hemma utbildades de ekonomer som politiker och beslutsfattare lyssnade till. SAF hade dragit igång Timbro och andra tankesmedjor. De kritiska rösterna som ville problematisera eller föra fram andra sätt att tänka kring ekonomi och samhälle fick klent med genomslag. Deras idéer viftades bort som politisk propaganda och tyckande. Nyliberal ekonomi däremot var vetenskap.

Nyliberalt tänkande fick genomslag i samhället i stort och företagsekonomiskt språkbruk fick fäste i stort som smått. Hela EU har blivit en stor frihandelsorgansiation, med direkta eller indirekta krav på konkurrensutsättning och begränsning av de offentliga utgifterna i medlemsstaterna.

Visst förknippar man väl främst borgerligheten med att driva marknadsekonomin. TINA - There is no alternative - hette det i Storbritannien. Svenska högern drev “Den enda vägens politik“. Men nyliberala ekonomiska idéer spreds i betydligt vidare kretsar tack, vare sin status som “vetenskaplig och akademisk”. Som ett exempel var det faktisk Kjell-Olof Feldt (Finansminister för (s) 1982-90) som till stora delar genomförde systemskiftet i svensk politik genom att driva igenom omfattande privatiseringar och avregleringar. Det var under den perioden valuta- och kreditmarknaden avreglerades.

De som förespråkar en fri marknadsekonomi pekar gärna på hur suverän den varit för tillväxten. Det är sant, fläckvis och under långa perioder. Men det är en tillväxt som mest hamnat i vissa fickor, som gett rovdrift på naturen och som skett på bekostnad av andra. En tillväxt som fört över offentlig makt till en anonym marknad och därmed underminerat demokratin. En tillväxt som lett till stora sociala och ekonomiska klyftor och som inte är hållbar.

Så länge bristerna i det ekonomiska systemet bara drabbat de fattiga har det varit lätt att blunda. Nu har handeln med valutor och kapital växt sig enorm och även fattiga erbjudits lån för att ta del av risktagandet och bli aktörer på en marknad som egentligen inget producerar utan bara spekulerar. När börserna nu rasar och hela finansmarknaden bryter samman drabbas alltså både fattiga och rika.

Nationalekonomi och statsvetenskap är inga värderingsfria läror. Nyliberalismen är ingen naturlag. Det är en idé bland andra, om hur man kan och vill organisera samhället. Hög tid för eftertanke och rannsakan alltså. Var “Den enda vägens politik” verkligen rätt väg?

Ja, vad menade Sahlin, egentligen?

Det var i fredags denna intressanta bloggtext författades

http://approximationer.blogspot.com/2008/10/its-all-about-utgiftstak.html



Och läser man dagens DN debatt

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=838800

inser man hur berättigade bloggens frågeställningar är. Vad vilja socialdemokraterna?

Riksdagsledamöter från högern stödjer McCain

När SvD gör en kartläggning över vilken av USA.s presidentkandidater våra riksdagsledamöter stödjer, presenteras resultatet i cirkeldiagram där Obama är blå och McCain röd. Mer korrekt hade väl varit blå och mörkblå. Den politiska kartan i USA ser ju lite annorlunda ut. För egen del känns det som att man måste välja det minst onda. Alltså blir det tveklöst Obama.
Republikanernas stockkonservatism och extrema åsikter borde väl hamna rätt långt utanför högermarginalen på den svenska åsiktskartan kan tyckas.

Under Bushadministrationens militarism och krig mot terrorismen har man kastat grundläggande mänskliga rättigheter överbord. Och i och med valet av en vicepresidentkandidat som är högerkristen. abortmotståndare och motståndare till sexuella rättigheter, har republikanerna dragit ännu längre högerut. I Sverige har vårt traditionella högerparti sökt tvätta bort konservatismen och kallar sig numer för arbetarparti.

Men enkäten visar trots det att alla regeringspartier utom folkpartiet hyser McCain anhängare bland sina riksdagsledamöter. I “topp” finns just moderaterna. 40% av deras ledamöter stödjer republikanerna. 32% är osäkra och endast 23% stödjer Obama.

Är det månne lovsången till frihandeln som är så överordnad att 48 riksdagsledamöter från regeringspartierna vill se en ny republikan vid rodret i USA. Ett stort antal har också valt att inte ta ställning. Republikanernas åsikter om aborter, homosexualitet, socialpolitik och deras diskrimininerande och kvinnofientliga politik såväl inrikes som internationellt. är man tydligen beredd att ta på köpet.

Finanskrisen enligt KD

Rå kapitalism hotar välfärden är rubriken på en artikel av Göran Hägglund och Mats Odell i dagens SvD. KD-herrarna deklarerar där att de självklart är anhängare av marknadsekonomi. Men inte av en okontrollerad rå kapitalism.

De vill framhäva att regeringen har fattat kloka beslut, men att det hela handlar mest om etik. Att ge lån till människor som saknar marginaler är oetiskt. Fy för låneinstitut och fondmäklare som försöker göra det som är deras uppgift på en fri marknad - att göra profit. Och fy för andra politiska åsikter som vågar ifrågasätta nyliberalismen och marknadsekonomin som system. Och till och med prata om att återinföra förmögenhetsskatt. Fy så oetiskt.

Sorry Hägglund och Odell. Kapitalismen är rå. Den politik ni driver är ju att föra över så mycket som möjligt från den gemensamma sektor till den privata, vinstdrivna sektorn. Till den råa kapitalistiska sektorn. Och jag tror inte på era försök att göra kapitalismen mer aptitlig och lättsmält genom att tillaga den, koka den eller marinera den i etik.

Det fåtal som efterfrågar och tjänar på kapitalismen sväljer den nog gärna utan tillbehör, precis så kall och rå som den är. Men det stora flertalet kommer att se sig om efter andra maträtter.

Regeringsreformen som sket sig - tack och lov

För drygt ett år sedan, i samband med förra höstens budgetpropp, lanserades reformen om räntegaranti på bostadslån. Garantin infördes i mars i år. Det är Bostadskreditnämnden som garanterar räntekostnader för upp till 100 000:- för att få bolåneinstituten att våga låna ut även till dem som kanske saknar fast anställning eller har en gammal betalningsanmärkning. Men även om staten täcker upp vid tillfälliga betalningsproblem, skall låntagaren betala tillbaks räntekostnaderna när man fått ordning på ekonomin.

Syftet med förslaget var enligt Odell att hjälpa medborgarna att äga sin bostad. Garantin skulle ställas ut till den som för första gången köper en bostad. Det skulle bli jättebra för ungdomar och nyanlända svenskar. (För i Odells och regeringens värld, kan man förmodligen knappast tänka sig att det finns, typ, 46-åringar som bott i Sverige hela sitt liv och aldrig ägt sitt boende, utan alltid levt som hyresgäst. Och till och med är nöjd med det.)
Reformen skulle också underlätta ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter.

Nu har drygt ett halvår gått sen införandet av reformen och bolåneinstitutet har inte tecknat en enda garanti. Folket har inte gjort som regeringen ville. Människor är förnuftiga.
Den bild regeringen försökte måla upp för drygt ett år sen, var en blomstrande framtid när deras ”arbetslinje” skulle få genomslag och alla skulle få jobb och bli rikare och rikare och älska att äga och konsumera och aldrig behöva oroa sig för framtiden…
I dag duggar varslen tätt, en halv miljon har lämnat A-kassan och Borg agerar lansfader för att lugna massorna och en psykotisk finansmarknad. Men i höstbudgeten var det skralt med trygghet för den som är eller riskerar att bli arbetslös.

Det är bara att vara tacksam att inte staten lyckades hjälpa fler med otrygg ekonomisk framtid att låsa fast sig i stora dyra bolån och med en bostadsrätt eller villa som snabbt sjunker i värde.

För väldigt många människor är boendekarriär och statusjakt saker som inte ens existerar på kartan. Men även dessa människor behöver någonstans att bo. Hur långt ska det behöva gå innan regeringen inser att det behöver byggas hyresrätter?

Barn från Irak nekas asyl

För någon vecka sedan gick FN:s flyktingorgan, UNHCR ut med en vädjan till EU:s medlemsländer. Ge skydd åt alla Irakier som flyr från centrala och södra Irak. Enligt FN:s färska rapporter är säkerhetsläget riskabelt.

Men svenska Migrationsverket struntar i vad FN och UNHCR har att säga. Man gör sina egna bedömningar och har bestämt att det inte råder någon väpnad konflikt i området. Det ger en mycket snävare tolkning av skälen till asyl, även när det gäller ensamkommande barn.

När det gäller asylbedömningar för barn har ju en generell skärpning skett genom ny praxis. Under 2006 - 2007 fick 206 barn avslag av de sammanlagt 1 474 som sökte asyl i Sverige. Hittills i år har 704 barn sök asyl och inte mindre än 230 har fått avslag.. Av dessa är 111 från Irak. Dessa barn sänds nu tillbaks till ett område som enligt UNHCR har ett så riskabelt säkerhetsläge att alla som kommer därifrån behöver skydd.

Vad är det som händer med svensk flykting och asylpolitik? Vart har humaniteten och solidariteten tagit vägen?

Sverige tillhör ett av världens rikaste länder. Vi har undertecknat både Genèvekonventionen och barnkonventionen. På senare tid har vi fått reprimander och kritik från internationella organ. Rädda barnen har kritiserat asylmottagandet för att sakna barnperspektiv, både när det gäller möjligheten till återförening för splittrade familjer och hur man bedömer barns asylrätt.
Självklart ska vi ha en generös tolkning, när vi bedömer barns behov av skydd undan krig och förföljelse.

Feministiskt självförsvar bättre än pepparspray

Moderata kvinnoförbundet har beslutat sig för att det är upprörande att kvinnor känner sig otrygga. Moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson har därför lämnat in en riksdagsmotion om att tillåta kvinnor att bära pepparspray.

Så bra att även högerns kvinnor börjar förstå att det finns strukturella hinder för jämställdhet. Att kvinnors vardagsrädsla, sprungen ur hot och våld från män, hindrar och hämmar kvinnor. Begränsar vårt utrymme och möjligheter att ta för oss i det offentliga rummet och delta i samhällslivet på lika villkor.

Men jag tror inte lösningen är att dela ut pepparspray till den som känner sig otrygg. I dag betraktas sprayen som ett vapen. Den dödar inte, den åsamkar knappast några bestående skador, i sig. I många länder säljs den också relativt fritt. Men i orätta händer kan den naturligtvis missbrukas. För risken är stor att pepparsprayen skulle börja spridas och säljas. Inte bara ligga diskret gömd i en handväska eller innerficka hos en kvinna på fredlig kvällspromenad.
Ungdomar som brukar fajtas med varandra skulle säkert tycka sig ha användning för sprayen. När man rånar någon. När man behöver slå sig loss från väktare eller poliser. Och även de män som då och då ägnar sig åt att våldta främmande kvinnor i parker, skulle kanske tycka att en burk pepparspray är ett praktiskt redskap. Så det är inte säkert världen skulle bli tryggare genom att vi tillåter pepparsprayen.

Jag skulle då hellre se att kvinnor och framförallt unga tjejer får möjlighet att utbilda sig i feministiskt självförsvar. Det ger ett ökat självförtroende. Det ger medvetenhet om rätten att bestämma över sin egen kropp och sitt liv. Det ger redskap att kunna försvara sig fysiskt när man blir attackerad

Feminisktiskt självförsvar kan inte missbrukas. Feminisktisk självförsvar ger ökad medvetenhet om förtryck och könsorättvisor. Feministiskt självförsvar ger kunskaper och färdigheter man alltid bär med sig. Även i den egna bostaden och i sängkammaren, där trots allt de flesta övergreppen på kvinnor äger rum.

Vad vilja moderaterna?

I går när regeringen presenterade sin budget, var det inga nyheter och överraskningar. Alla reformer och satsningar har man ju redan gått ut med. Lite i taget under flera veckors tid. Förmodligen någon ny strategi för att få så mycket mediautrymme som möjligt. Och tränga ut de kritiska rösterna.
Borg behövde alltså inte ägna så mycket tid åt att prata om sin egen budget, utan kunde istället hacka på hur dålig och ansvarslös ekonomisk politik oppositionen tänker föra. Och så tjafsade regeringen och Östros om de växande klyftorna beror på nuvarande eller förra regeringen. Men vad vill då den moderatledda regeringen göra åt klyftorna. Eller vill man? Överhuvudtaget?

Borgs svar blir ju -Arbetslinjen, att få ut människor i arbete. Och jobbskatteavdraget. Sänkt skatt för låg och medelinkomsttagare ska minska klyftorna. Men inget till de fattigaste. Inget till arbetslösa, sjuka, pensionärer och studenter. Eller okej. Man sänker ju skatten på pensionen också. Till de kverulanter som tycker de får för lite av kakan, svarar Borg att - Nu när fler kommer att arbeta kan vi bygga ut välfärden. Det kommer mer.
Men hallå. Regeringen skriver själv i budgeten om sviktande konjunktur och högre arbetslöshet. Tala om dubbla budskap.

Och så Borgs varning om den “skattechock” som kommer ifall det blir en röd-grön regering. Är det genialt eller bara dumt? Att sänka inkomstskatten för relativt stora grupper och räkna med att de flesta tittar i den egna plånboken när man väljer var man ska lägga sin röst 2010. Media verkar hjälpa till att sälja den linjen. Löpsedlar och programpresentationer i stil med Hur påverkas din ekonomi av budgeten? Är du vinnare eller förlorare i höstens budget? är flitigt förekommande.
Men jag har en mer positiv människosyn. Jag tror de flesta tänker längre än näsan räcker och större än det egna plånboksfacket. Man tar ställning till vilket samhälle man vill ha och hur man bygger välfärden tillsammans. Och förresten är det inte så enkelt det där med vinnare och förlorare. Även om man själv fått bättre ekonomi, känner de flesta någon som är sjuk eller arbetslös och upplever press och otrygghet till följd av regeringens politik.
Och tar jag mig själv som exempel - som relativt välbetalt kommunalråd har jag naturligtvis dragit full pott på jobbskatteavdraget. Men dessförinnan fick jag ett surt äpple i form av A-kasseavgiften eftersom jag tillhör akademikerförbundet. En av de kassor som fick största avgiftshöjningen i första svepet. Och nu när jag är sjukskriven tillhör jag definitivt en förlorargrupp.

Ny skattelättnad

“Det är faktiskt så att vi har bostadsbrist i Sverige” säger Mats Odell i eko-nyheterna i dag.

Wow, vilken insikt!
Men tro inte att finansmarknadsministerns slutsats blir att det behöver byggas fler hyresrätter eller ens någon ansats till självrannsakan och erkännande att regeringens bostadspolitik har gått fel.

Nejdå. Uttalandet görs för att motivera ytterligare en skattelättnad för dem som redan har. Och göra det ännu mer attraktivt att äga. Det är de som äger en fastighet, de som äger sin bostad som ges möjlighet att tjäna pengar på sitt ägande. 12 000:- ska man enligt förslaget kunna tjäna på att hyra ut i andra hand, utan att betala skatt. Nuvarande gräns är 4000:-. Förändringen gäller alltså när man hyr ut sommarstugan, villan eller bostadsrätten. Eller hyr ut ett rum i en bostad man äger. Det blir inga ändringar för den som hyr ut sin hyresrätt i andra hand.

Man må säga att regeringen är rätt skickliga i att genomföra en utstuderad klasspolitik. Detta förslag innebär att man underlättar för dem som äger att tjäna slantar på de egendomslösa. På dem som är i desperat behov av en bostad. Och dessutom ska man kunna tjäna sig en bra hacka utan att behöva betala ett öre i skatt och bidra till det gemensamma.

Odell försöker ge sken av att man vill underlätta för studenter och ungdomar att hitta boende.

Men vore det inte då bättre att lägga krutet på att få fram fler allmännyttiga hyresrätter där dessa grupper kan få ett hyggligt boende med förstahandskontrakt. Nu tvingar man ut dem i trångt, dyrt och otryggt boende i andra hand.

Oansvarig företagssatsning

Nu satsar regeringen på företagen. Skattesänkningar på sammanlagt 16 miljarder. Främst är det sänkningen av arbetsgivaravgiften och bolagsskatten som man lägger pengarna på. 10 000 nya jobb har man tänkt att det ska ge. Men företagarna själva är skeptisk till de beräkningarna. Det räcker inte. Det behövs betydligt större skattesänkningar för att det ska bli några nya anställningar i företagen är deras budskap.

Som kommunpolitiker kan jag inte låta bli att fundera över hur många förskolelärare och undersköterskor man skulle kunna anställa för alla dessa sköna miljarder. Att i blindo sänka företagsskatter är bara dumt och oansvarigt. Vill man ta ansvar för finanserna måste man satsa på offentlig sektor. Där finns arbetsuppgifter som behöver genomföras och det ger garanterat nya jobb.

Borgerlig bostadspolitik

När det gäller boende, bostäder och byggande har alliansregeringen verkligen lyckats få genomslag för sin politik. Eller rättare marknaden och ickepolitiken har fått genomslag. För det är det högern vill. Bostaden ska vara en vara på en marknad och ett objekt för spekulation. Inget som ska ses som en del av välfärden.
Så snart man kom till makten togs statsbidragen vid nyproduktion av hyresrätter bort liksom räntebidragen. Resultatet visar sig nu. Kostnaden för nya hyresrätter har stigit med 44% på tre år. Och i bostadsbristens Sverige har byggandet av hyreslägenheter snabbt minskat. Första halvåret 2006 startades byggande av 5450 hyresrätter, första halvåret i år endast 1770. Det är en minskning med 66%!!!

Och det sker just i en vikande konjunktur med stigande arbetslöshetssiffror. Att bygga för framtiden vore väl ett himla bra sätt att mildra konjunktursvackan och skapa arbetstillfällen.
Minskningen av byggandet sker också just när 80-talets babyboom vill flytta hemifrån. Sen kan man ju fråga sig hur man ska ha råd med eget boende förstås. Inkomstklyftorna ökar och förutom egendomslösa pensionärer, är det människor mellan 15 och 24 år som halkat efter mest och där det blir fler fattiga.

Min absoluta övertygelse är att marknadskrafterna skiter fullständigt i ungdomarnas behov av lägenheter och låginkomsttagares behov av trygghet i sitt boende. Därför behövs det en målmedveten bostadspolitik både på statlig och på kommunal nivå.

Till min lillbrorsa

I dag den 6:e september är det min lillebrors födelsedag. Men det blir inget kalas och jag har varken skickat present eller gratulationskort.

Sixten föddes 1966 och skulle alltså ha fyllt 42 år idag. Han dog i somras på kvällen den 7 juli. Han tog sitt liv. Vår sista kontakt var ett mobilsamtal nästan två veckor tidigare.
Ingen vet när han fattade sitt beslut och varför. Sixten lämnade oss - spridda släktingar, pojkvän och många goda vänner - med frågorna och sorgen.

Varje år avlider ungefär 1500 svenskar genom suicid. Det är tre gånger så många jämfört med trafikdöden. Ändå finns det fortfarande så mycket tabu, skam och skuld kring självmord och självmordsförsök. Ändå pratas det så litet om fenomenet. Ändå forskas det jämförelsevis lite om orsaker och om metoder att förebygga.

För mig är tystnaden och tabubeläggningen ingen nyhet. Som socionom har jag i yrket mött många människor som umgås med suicidtankar och som har gjort självmordsförsök. Jag har också mött anhöriga till människor som tagit sitt liv.

Det behövs mer resurser till forskning om suicid och suicidprevention och till utbildning och stöd för anställda inom vård, behandling, skola o s v. Och det behövs en betydligt öppnare attityd. På så sätt är jag övertygad om att det går att minska antalet människor som dör en allt för tidig död genom att ta sitt liv. Tillvaron skulle också bli mer uthärdlig för de anhöriga när det väl har inträffat ett självmord.
SPES - Riksförbundet för suicid prevention och efterlevandes stöd - gör ett bra och viktigt jobb. Besök gärna deras hemsida: http://www.spes.nu/

Sixten, min älskade lillebror
Tack för att du fanns!
Tack för att du har funnits!
Jag tänker på dig varje dag
jag tänker på dig idag på din födelsedag

Jag saknar dig

Gigantisk psykiatrisatsning?

De senast dagarna har Göran Hägglund övat sig i att agera jultomte i flera olika utspel. I går (4/9) höll regeringen presskonferens om psykiatrin. Mycket prat om “de svagaste” “de behövande” och “de mest utsatta” blir det. Man känner igen den kristdemokratiska retoriken, när socialministern tar till orda.
2,7 miljarder ska nu satsas fördelat på tre år. Vilket Hägglund basunerar ut som en gigantisk satsning på psykiatrin.

Den psykiatriutredning som leddes av Milton och presenterade sitt förslag för två år sedan, föreslog drygt det dubbla och betonade vikten av långsiktighet.

Jag börjar ana hur Hägglund resonerar när han står där leende och förväntar sig jubel och tacksamhet. Hur var det han sa dagen dessförinnan när han pratade pensionärer och skatteavdrag. - 200 kronor mer i månaden är otroligt mycket pengar för den som har en knapp ekonomi…
Septemberjultomten verkar vara den nya relativitetsteoretikern i regeringen.

Vid frågor om det räcker och om tidsbegränsningen på extrasatsningen är ministern snabb att påpeka kommunernas och landstingens ansvar. Alltså de kommuner och landsting som pressas hårt budgetmässigt av regeringspolitiken. De statliga extraslantarna till psykiatrin kommer att upphöra samtidigt som frysningen av kommunernas stadsbidrag får fullt genomslag.

Försvara asylrätten!

Sverige har skrivit under Artikel 14 i FN.s deklaration om mänskliga rättigheter, Det är bra. Det är självklart. En av världens rikaste länder. Som gärna vill odla bilden av oss själva som ett land som slår vakt om mänskliga rättigheter och demokrati. Naturligtvis ska vi slå vakt om asylrätten och leva upp till Genevékonventionen, som nu har funnits i över 50 år.

Därför blir jag både förbannad och oroad när tre ledande svenska politiker gör utspel och pratar om tydliga krav på de människor som vill stanna i Sverige, att prioritera arbetslinjen redan i asylmottagandet o s v. Man blandar ihop begreppen och gör inte minsta försök att förklara grunden i asylrätten. Det utspel jag syftar på är naturligtvis DN-artikeln ”ställ tydligare krav på våra invandrare” publicerad 26/8 av moderaterna Billström, Kristersson och Svantesson http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=820399

Människor som tvingas fly från krig och förföljelse ska ha rätt till skydd och fristad. Ovillkorligen. Det är det asylrätten handlar om.
Svensk flykting- och invandringspolitik är idag, som jag ser det, alltför hård och restriktiv. Till exempel har vi flera år i rad fått kritik från UNHCR för att vi utvisar människor som riskerar tortyr i sina hemländer. Det är väl både EU-anpassning och en anpassning till fördomsfulla attityder som lett till en skärpning både av politiken och bedömningarna i handläggningen. Hur som kan man vara helt säker på att de som får stanna som flyktingar definitivt har asylskäl.

Våra ledande politiker har ett stort ansvar att motarbeta okunskap och fördomar och försvara och förklara varför det är viktigt att följa mänskliga rättigheter och internationell rätt.
Artikelförfattarna spelar istället på farliga vi och dom resonemang och föreställningar om att de som söker asyl egentligen inte är ”riktiga” flyktingar. Det är sådant skit, tillsammans med ökande klyftor i samhället som skapar grogrund för rasism och odemokratiska ideologier.

Blanda inte ihop vårt behov av arbetskraft med människors behov av asyl.

Floppat städavdrag - ta lärdom!

Floppen med avdrag för hushållsnära tjänster är ett faktum. Det som enligt Maud Olofsson var en reform som folket ville ha, Det som skulle skapa massa nya jobb och lösa livspusslet för alla utarbetade kvinnor blev ingen succé. Blott en knapp femtedel av de slantar regeringen budgeterat kom till användning. Endast 6% nappade på idén. Och naturligtvis till största del de mest välbeställda hushållen.
Svenska folket är klokare än regeringen räknat med. Man tycker inte att skatteavdrag för att hålla sig med piga är något bra.

Till och med finansdepartementet tvingas medge att det inte blev riktigt som man hade tänkt sig.
Och vad blir då reaktionen? Istället för att analysera och fundera och ta lärdom går regeringen snabbt ut med ett förslag att utöka galenskapen med hushållsnära tjänster. Nu ska man (=överklassen) även kunna anlita en privatperson och slippa betala arbetsgivaravgiften.

Tänk om vi i kommunerna kunde få lite pengar för att anställa fler i hemtjänsten istället.

P-piller ger dåligt doftsinne?

I en artikel i dagens SvD kan man läsa att kvinnor som äter P-piller faller för fel män. Allt enligt en studie från universitetet i Liverpool.

Vilken tur att jag har spiral! Och inte behövt tillföra kroppen några hormoner för att förhindra graviditet de senaste 18 åren. (Fast det skulle vara bekvämt att ha nåt att skylla på, de gånger det gått snett i relationer och val av sexpartners.)

För det är naturligtvis hormonerna som studien fokuserar på. Kvinnor som äter P-piller försätter ju kroppen i ett graviditetsliknande tillstånd. Den tes forskarna anser sig fått belägg för är att det då blir mindre viktigt att skaffa en biologiskt passande partner, d v s en man med “rätt gener”. Därför minskar de hormoner som styr kvinnans förmåga att dofta sig fram i kärlekslivet. Feromoner och sån´t ni vet.

Ack ja! Vad beror det på att biologismen åter är så poppis? Att studier som handlar om hormoner och genetik får så stort utrymme. Själv ger jag inte mycket för den moderna socialdarwinismen som mest används för att försvara gamla patriarkala strukturer. Foskningen vill visa att det sättet att umgås och ordna samhällen liksom skulle vara en naturlag.

Som tröst till alla medsystrar som äter P-piller kan jag berätta att Liverpoolstudien endast omfattar 100 kvinnor varav hälften åt P-piller. Den är därför alltför begränsad för att dra några generella slutsatser av och bör tas med en stor nypa salt.
Dessutom: “Rätt partner” i sammanhanget handlar om att få livskraftig avkomma med bra gener. P-piller äter man väl för att man inte vill ha barn? Så vad är problemet?

Det viktiga är att det finns fungerande preventivmedel, bra sexualrådgivning och fria säkra aborter, så att vi kvinnor kan bestämma över våra egna liv. Bestämma om, när och med vem vi vill skaffa barn. Och samtidigt har möjlighet att njuta sexuellt, på samma sätt som män alltid gör och har gjort.

Och ärligt talat - vill man ta reda på om en man är jämställd och beredd att ta föräldraansvar tror jag det är en bättre metod att prata och umgås med karl´n än att lukta honom i armhålan.

Marknade fixar inte klimatfrågan

På åttiotalet i fredsrörelsen läste vi en bok av Ken Keyes Jr som hette “Den hundrade apan”. En rar och söt historia om hur ny kunskap sprids och förändrar apors beteende. I korthet går det väldigt trögt till att börja med. Några apor försöker envetet lära ut till andra apor en och en. Men när den hundrade apan ändrat beteende kommer islossningen och plötsligt går det med en himla fart att alla apor fattar vad det handlar om.

Lärdomen av historien var väl att vi fredsaktivister skulle fortsätta sprida vårt budskap att kärnvapen är dåligt för mänskligheten. Och att det skulle ledat till att alla en vacker dag skulle se vilket vansinne kapprustningen var. ( Dessvärre verkar väl inte majoriteten av värdens ledare förstått vinken än och än mindre ändrat beteende. )

Lite av “Den hundrade apan” har det väl varit när det gäller klimathotet Numer deltar de flesta av jordens länder i stora konferenser och sammandragningar för att stoppa utsläppen av växthusgaser. Och här hemma har t o m moderaterna insett att det behövs miljöpolitik.
Men trots denna rörande enighet om människans påverkan på vårt klimat och insikten om att kraftfulla åtgärder måste till - trots det fortsätter världens olje- och gasindustri sin framfart. Med de stigande världsmarknadspriserna blir det ju en hiskligt lönsam affär att utvinna olja och andra fossila bränslen.
Vore det inte hög tid att sätta stopp för att ta upp skiten ur jordskorpan överhuvudtaget? Men icke då.

Här hemma sneglar vi avundsjukt på Norge och tycker det är helt okej att börja borra efter olja utanför Gotland igen.

Och nu senast, kan man i vetenskapstidskriften Plos One läsa om en rapport som visar att över 180 nya områden i västra Amazonas har avsatts för prospektering och utvinning av olja och gas. Det är sammanlagt 688 000 kvadratkilometer ( motsvarande mer än 1½ Sverige i landyta ) orörd regnskog där olje- och gasjättar från USA, Kanada, Europa och Kina kommer att härja fritt. Ursprungsbefolkningar kommer att kränkas. Unika djur och växtarter att utrotas. Och stora delar av den regnskog som är “hela jordens lungor” alltså att skövlas. Och inte nog med det.. Bolagen som går in med sina dyrbara projekt räknar naturligtvis med att hitta massor med olja och gas, som ska förbränns i motorer, industrier, kraftverk m m och spy ut mängder med koldioxid och växthusgaser i atmosfären.

Marknaden kommer aldrig att kunna lösa miljöproblemen. Faktiskt är det marknadsekonomin och den giriga kapitalismen som brukar våld på miljön. Det är de kortsiktiga vinstintressena som driver utvecklingen, helt utan hänsyn till kommande generationer och global fördelning av naturresurser och miljöutrymme.
Det som krävs är en stark folkopinion och oerhört modiga politiker och ledare. Som faktiskt vågar sätta gränser för de starka ekonomiska intressen som profiterar på miljön.

Friedman i Nacka, Chile och moderat skolpolitik

Moderaterna vill att det ska bli lättare för friskolor att etablera sig. Det ska räcka med att skolverket ger sitt godkännande menar man. Kommunen ska inte ha något att säga till om.
Mats Gerdau som är ledamot för (m) i utbildningsutskottet gör en hisnande märklig jämförelse när han motiverar utspelet. Han ser kommunen och den kommunala skolan som konkurrenter till friskolor och utbildningsföretag. Som vilken som helst liksom. Att en kommun ska kunna yttra sig över en privat skoletablering jämför han med att bilfirmor skulle få yttra sig innan en konkurrent etablerar sig. Eller att konsum blir tillfrågade ifall Willys får slå upp en affär i grannskapet.

Men hallå Gerdau! Det handlar om skattemedel som ingår i den kommunala budgeten. Och kommunen konkurrerar inte på samma villkor som friskolorna. Jag har överhuvudtaget aldrig hört en kommunal skola som startats av vinstintresse. En kommunal skola kan bara finnas i den egna kommunen och rikta sig i första hand till kommuninnevånarna.

Framförallt - kommunen har det yttersta ansvaret för att alla barn får en god och likvärdig utbildning. Om en friskola på grundskolenivå, går i konkurs eller av annan anledning lägger ner sin verksamhet måste kommunen omedelbart fixa utbildningsplatser till de barnen,
Liknelsen med bilföretag och butikskedjor verkar ju vid första anblick bara skrattretande dumt och okunnigt.

Men vänta. Gerdau är ju ingen politisk novis. Han sitter i riksdagen och har dessförinnan varit kommunalråd i åtta år.
Uttalandet avslöjar istället med all önskvärd tydlighet vad Gerdau och hans ideologiska gelikar ser och vill se som drivkraft i samhällsbygget.
Man tror mer på marknadskrafterna och den fria marknaden än man tror på demokrati och folkmakt. Allt som går skall privatiseras och konkurrensutsättas på en fri marknad. Och den lilla spillra av en offentlig sektor som blir kvar skall organiseras och styras enligt marknadsmässiga principer. Politikernas makt skall begränsas till förmån för penningens och näringslivets.

Jag tror inte på den ideologin. Jag tror inte på den synen på samhället och människan. Jag tror inte på Milton Friedmans teorier. De teorier som Pinochet omsatte i praktiken i Chile med hjälp av Fridmans lärjungar från Bostonuniversitetet.
Jag tror absolut inte på marknadsekonomisk och konkurrensfixerad kommunpolitik. Av det slag högern ihärdigt försöker driva i Gerdaus hemkommun Nacka.

Ett kallt och hårt samhälle skapar kalla och hårda individer. Men det är inte människans natur. Vi människor behöver varken piskor eller morötter för att vilja vara delaktiga i samhällsbygget och bidra efter förmåga. Jag tror på ett demokratiskt, rättvist och solidariskt samhälle.
Dagens moderata och nyliberala politik piskar de fattiga och gödslar morötter över de redan välbeställda.

Vad var det vi sa - eller...

Visst kan det väl vara en skön känsla att ha rätt. Att triumferande få säga: vad var det jag sa! Men inte alltid. Som vänsterpartist är det nu ett läge där jag skulle kunna utbrista -Vad var det vi sa! Och hänvisa till valdebatterna och vår kritik av den politik alliansen gick till val på.
Men ärligt talat. Det är inget kul alls att se att de allra värsta farhågorna är på väg att besannas.

Regeringskansliet har offentliggjort sina egna beräkningar av det s k utanförskapet, t o m juni månad. Trenden har vänt. I tre månader i följd har antalet människor i utanförskap ökat. 12 000 personer sammanlagt under april, maj och juni.

Vad kommer regringen nu att säga när de får kritik för försämringarna i A-kassa och socialförsäkringar. Hittills har vi ju ständigt fått höra deras mantra om att arbetslinjen och målet att minska utanförskapet är överordnat allt annat. Att arbetslösa får det fattigare spelar mindre roll. För med regeringens politik kommer ju så många fler att få jobb. Och alla ska bli friska och lyckliga. Halleluja!
Men nu har alltså trenden vänt. (Otrygghet och piskor skapade inte fler jobb. ) Detta i ett läge när en halv million har lämnat A-kassan på ett och ett halvt år. Samtidigt som försäkringskassans beräkningar visar att den nya sjukförsäkringen kommer att leda till att 20 000 människor kommer att utförsäkras till 2010.

När man tänker på de ökande klyftorna. När man tänker på hur många människor som drabbas av otrygghet, fattigdom och kränkningar och förnedring. Då är det lätt att hålla sig för skratt…