torsdag 22 maj 2008

Förbjud klustervapen!

När klustervapnen utvecklades var motiveringen att de skulle användas för att hejda framryckande pansarförband. Så blev det inte. Klustervapnen har istället uteslutande använts som ett offensivt anfallsvapen. Till exempel i Afganistan, Irak, Libanon, Serbien och Tjtjenien. 60 000 människor har fallit offer för klustervapen. Hela 98% är civilbefolkning. När ett klustervapen explodera sprids nämligen mängder av mindre sprängladdningar över ett stort område.

Just nu är över 100 stater samlade i Dublin för en avslutande konferens on klustervapen. Det var den norska regeringen som 1993, efter att själv ha förbjudit klusterbomber, tog initiativ till att få ett internationellt förbud. I februari i år hade den sk Osloprocessen lett fram till ett förslag till deklaration. 84 länder har redan undertecknat den. Men inte Sverige.

Den stora majoriteten av stater arbetar för ett totalförbud mot klustervapen. Sverige strider istället för att få in ett undantag för bombkapsel 90, ett svenskt klustervapen som Jas Gripen bestyckats med.

Jag skäms över mitt land!

Vi står nu inför ett unikt tillfälle att kunna få stopp på ett vidrigt vapen som dödar och lemlästar massor med civila offer.

Självklart skall vi skrota bombkapsel 90 och införa förbud mot klustervapen i det svenska försvaret. Självklart skall vi jobba för ett internationellt totalförbud och underteckna Oslodeklarationen. Utan villkor och undantag.

onsdag 14 maj 2008

Flest avdrag i rika kommuner

Nu har skatteverket hunnit räkna deklarationsavdragen för hushållsnära tjänster. Drygt 52 000 personer från landets alla kommuner vill göra avdrag. Men största andelen kommer från Danderyd, Lidingö och Höganäs. Någon som blir förvånad???

Trosfråga för katoliker

Påven har talat till sina undersåtar. Det är helt okej att tro på utomjordingar. Tanken på möjligt liv på andra planeter strider inte mot bibelläran. Ska man tolka detta uttalande som en ökad tolerans inom katolska kyrkan?
Ska man våga hoppas att det också kan bli okej för en katolik att tro på sexuella fri- och rättigheter, att tycka att homosexuella ska få gifta sig och att alla kvinnor ska ha rätt till säkra aborter?

söndag 11 maj 2008

Sommarfrukost, bolag och bakslag

Mitt i en rätt arbetsintensiv period i kommunalpolitiken, är det lite svårt att helt koppla av trots att det är pingsthelg och ledigt. Jag vaknar tidigt på söndagmorgonen. Ligger kvar och drar mig en stund. När jag sen kliver upp strax efter sju visar termometern på skuggsidan redan på 17 grader. Innan jag fixat morgontoalett och bryggt kaffe har temperaturen klättrat ytterligare några grader. Sjålvklart alltså att duka fram kaffemugg, smörgås och tidning på balkongen för första gången i år, och njuta av en riktigt skön söndagsfrukost.
Varma men rätt friska vindar förebådar väderomslag. I vanliga fall är det när doften av rostat kaffe från Gevaliafabriken sveper in över stan man vet att det kommer att slå om i väderleken. Men denna morgon är vinden mest mättad av häggdoft. Men jag vet att det ska bli kyligare i alla fall. SMHI har förutspått att en kallfront ska dra in och ge ett bakslag i sommarvädret. Bäst att passa på och njuta alltså.

I den privata bolagsvärlden har bakslaget redan inträffat när det gäller jämställdhet. Efter några år med en långsam ökning av andelen kvinnor i styrelser. Trögt och väldigt långsamt, men dock. Så räckte det med att vi fick en regering som garanterat är emot alla former av kvotering. Hotet om lagstiftning liknande den i Norge svepte bort. Och vips. De manligt dominerade valberedningarna glömde genast bort att ens titta efter om det finns kvinnor kompetenta nog att sitta i en bolagsstyrelse. Männen återgår till att nominera och välja varandra, av gammal vana. Inte för att det saknas kvinnor med kompetens, utan för att normen för en styrelsemänniska i privata bolag är slips, begynnande flint och manliga maner. Männen kvoteras in i en del av samhället som får allt mera makt.

Det blir liksom dubbel effekt när vi har en regering som för över från offentligt till privat. I den demokratisk styrda gemensamma sektorn har vi kvinnor numer hyggligt inflytande. Tack vare medvetet politiskt arbete och kvotering och varannan damernas i flera partier sedan årtionden tillbaks. När statliga bolag nu säljs ut och privata aktörer i snabb takt tar över driften av skattefinansierad utbildning, vård och omsorg, fördelas också makt över från relativt jämställda arenor till manligt dominerade. I den helga manrknadsliberalismens namn.


tisdag 6 maj 2008

Så kom Roy in i mitt liv

I går den 5 maj hölls en manifestation mot våld i Gävle. Initiativtagare var makarna Gabrielsen vars son så tragiskt och brutalt misshandlades till döds för tre år sedan.

Jag var inbjuden som en av många talare. Jag liksom andra la tonvikten på ansvaret att tillsammans skapa ett tryggt samhälle att leva i och växa upp i. Men också att klart ta avstånd från våld. Som avslutning citerade jag en av mina favoritförfattare Arundhati Roy:

Att älska. Att bli älskad. Att aldrig glömma sin egen obetydlighet. Att aldrig vänja sig vid det ofattbara våldet och de vulgärt skilda livsvillkoren i livet omkring en.
Att söka glädjen på de sorgligaste ställen. Att följa skönheten till dess hemligaste tillhåll.
Att aldrig förenkla det komplicerade. Att aldrig komplicera det enkla.
Att respektera styrka, aldrig makt. Framförallt att betrakta. Att försöka förstå. Att aldrig titta bort. Och aldrig aldrig glömma.

Arundhati Roy är en indisk författare, aktivist och debattör. Hon skriver underbara romaner och debuterade som författare med boken "De små tingens gud". Den nationalistiska regering som tillträdde i Indien 98, och framförallt kärnvapenupprustningen, fick henne senare att använda sin formuleringskonst i skarpa politiska artiklar. Hon har kritiserat den nyliberala världsordningen och USA:s krig mot terrorn i en mängd essäer och artiklar, varav några finns samlade i boken "Den oändliga rättvisans matematik" som gavs ut 2003.

Upprinnelsen till att jag kom i kontakt med Roy var en debattartikel om irakkriget jag skrev för fyra - fem år sedan. Jag var på den tiden fritidspolitiker och inte så bekant som nu, men lyckades ändå få artikeln publicerad i en av våra lokaltidningar.

Strax efter ringde, en för mig helt okänd kvinna, upp. Hon var lika upprörd som jag över tillståndet i världen och över USA:s ockupation och militära framfart. Den äldre kvinnan hade slagit upp mitt namn i telefonktalogen, bara för att ringa och berätta att hon uppskattade det jag skrivit. Vi hade mycket att diskutera och den upprngande kvinnan frågade om jag läst något av Arunhati Roy. När jag svarade nekande fick jag veta att det borde jag göra. - "Henne kommer du att gilla". Jag fick sedan ett brev hemskickat med ett par tidningsurklipp med Roys artiklar som varit införda i aftonbladet.

Helt rätt. Jag gillade verkligen Arundhati Roy. Hennes klokskap och välformulerade och engagerade texter, har skänkt mig mycket glädje och många bra argument.

Efter mitt anförande, vid gårdagens manifestation i Gävle, kom två skilda personer ur publiken fram och förhörde sig om den författare jag citerat.
Jag hoppas dom blir lika nöjda som jag över att få stifta bekantskap med Arundhati Roy och hennes texter.

fredag 2 maj 2008

Tillsammans på 1 maj i Gävle


Björn Öberg under samlingen på Södermalmstorg

Ida Gabrielsson


Rockskolan från Norrsundet


Solen sken när vänstern samlades på Södermalmstorg i Gävle 1 maj 2008. Det var vänsterpartiet och ung vänster som arrangerade. Tillsammans.
Till demonstrationståget sällade sig också många andra med hjärtat till vänster. Små och stora. Gamla och unga.

Lite svårt att få tryck i talparollerna från början kanske. Men när vi passerade genom stan med lagom vind i röda fanorna, hade alla fått fart på stämbanden. Och det var inga problem att få rejäl volym på "kasta borgarna i papperskorgarna" när tåget passerade förbi Rådhustorget där alliansen samlats under gula och blå ballonger.

Väl framme i Stenebergsparken blev det eldigt och välformunlerat tal av ung vänsters ordförande Ida Gabrilesson. Poesi och musikunderhållning. Att molnen stundvis skymde solen och vindarna blev kyliga, verkade inte bekomma. Stämningen var god bland den härligt blandade publiken som spred ut sig på gräsmattan i parken. Efteråt bjöds det soppa och underhållning i partilokalen.

Alliansen och regeringen Reinfeldt verkar tro att människor överlag är både dumma och rätt egoistiska. Genom att ge lite skattesänkningar åt de som jobbar hoppas man kunna köpa stöd för sin politik. Så här efter en dag med vänsterkamp och gemenskap, är jag mer övertygad än någonsin. Den kalkylen blir högernas fall. Vi människor bryr oss om varandra och vill vara med och ta ansvar för samhället och framtiden. Folket vill ha rättvisa och solidaritet.