Vad vilja moderaterna?

I går när regeringen presenterade sin budget, var det inga nyheter och överraskningar. Alla reformer och satsningar har man ju redan gått ut med. Lite i taget under flera veckors tid. Förmodligen någon ny strategi för att få så mycket mediautrymme som möjligt. Och tränga ut de kritiska rösterna.
Borg behövde alltså inte ägna så mycket tid åt att prata om sin egen budget, utan kunde istället hacka på hur dålig och ansvarslös ekonomisk politik oppositionen tänker föra. Och så tjafsade regeringen och Östros om de växande klyftorna beror på nuvarande eller förra regeringen. Men vad vill då den moderatledda regeringen göra åt klyftorna. Eller vill man? Överhuvudtaget?

Borgs svar blir ju -Arbetslinjen, att få ut människor i arbete. Och jobbskatteavdraget. Sänkt skatt för låg och medelinkomsttagare ska minska klyftorna. Men inget till de fattigaste. Inget till arbetslösa, sjuka, pensionärer och studenter. Eller okej. Man sänker ju skatten på pensionen också. Till de kverulanter som tycker de får för lite av kakan, svarar Borg att - Nu när fler kommer att arbeta kan vi bygga ut välfärden. Det kommer mer.
Men hallå. Regeringen skriver själv i budgeten om sviktande konjunktur och högre arbetslöshet. Tala om dubbla budskap.

Och så Borgs varning om den “skattechock” som kommer ifall det blir en röd-grön regering. Är det genialt eller bara dumt? Att sänka inkomstskatten för relativt stora grupper och räkna med att de flesta tittar i den egna plånboken när man väljer var man ska lägga sin röst 2010. Media verkar hjälpa till att sälja den linjen. Löpsedlar och programpresentationer i stil med Hur påverkas din ekonomi av budgeten? Är du vinnare eller förlorare i höstens budget? är flitigt förekommande.
Men jag har en mer positiv människosyn. Jag tror de flesta tänker längre än näsan räcker och större än det egna plånboksfacket. Man tar ställning till vilket samhälle man vill ha och hur man bygger välfärden tillsammans. Och förresten är det inte så enkelt det där med vinnare och förlorare. Även om man själv fått bättre ekonomi, känner de flesta någon som är sjuk eller arbetslös och upplever press och otrygghet till följd av regeringens politik.
Och tar jag mig själv som exempel - som relativt välbetalt kommunalråd har jag naturligtvis dragit full pott på jobbskatteavdraget. Men dessförinnan fick jag ett surt äpple i form av A-kasseavgiften eftersom jag tillhör akademikerförbundet. En av de kassor som fick största avgiftshöjningen i första svepet. Och nu när jag är sjukskriven tillhör jag definitivt en förlorargrupp.

Ny skattelättnad

“Det är faktiskt så att vi har bostadsbrist i Sverige” säger Mats Odell i eko-nyheterna i dag.

Wow, vilken insikt!
Men tro inte att finansmarknadsministerns slutsats blir att det behöver byggas fler hyresrätter eller ens någon ansats till självrannsakan och erkännande att regeringens bostadspolitik har gått fel.

Nejdå. Uttalandet görs för att motivera ytterligare en skattelättnad för dem som redan har. Och göra det ännu mer attraktivt att äga. Det är de som äger en fastighet, de som äger sin bostad som ges möjlighet att tjäna pengar på sitt ägande. 12 000:- ska man enligt förslaget kunna tjäna på att hyra ut i andra hand, utan att betala skatt. Nuvarande gräns är 4000:-. Förändringen gäller alltså när man hyr ut sommarstugan, villan eller bostadsrätten. Eller hyr ut ett rum i en bostad man äger. Det blir inga ändringar för den som hyr ut sin hyresrätt i andra hand.

Man må säga att regeringen är rätt skickliga i att genomföra en utstuderad klasspolitik. Detta förslag innebär att man underlättar för dem som äger att tjäna slantar på de egendomslösa. På dem som är i desperat behov av en bostad. Och dessutom ska man kunna tjäna sig en bra hacka utan att behöva betala ett öre i skatt och bidra till det gemensamma.

Odell försöker ge sken av att man vill underlätta för studenter och ungdomar att hitta boende.

Men vore det inte då bättre att lägga krutet på att få fram fler allmännyttiga hyresrätter där dessa grupper kan få ett hyggligt boende med förstahandskontrakt. Nu tvingar man ut dem i trångt, dyrt och otryggt boende i andra hand.

Oansvarig företagssatsning

Nu satsar regeringen på företagen. Skattesänkningar på sammanlagt 16 miljarder. Främst är det sänkningen av arbetsgivaravgiften och bolagsskatten som man lägger pengarna på. 10 000 nya jobb har man tänkt att det ska ge. Men företagarna själva är skeptisk till de beräkningarna. Det räcker inte. Det behövs betydligt större skattesänkningar för att det ska bli några nya anställningar i företagen är deras budskap.

Som kommunpolitiker kan jag inte låta bli att fundera över hur många förskolelärare och undersköterskor man skulle kunna anställa för alla dessa sköna miljarder. Att i blindo sänka företagsskatter är bara dumt och oansvarigt. Vill man ta ansvar för finanserna måste man satsa på offentlig sektor. Där finns arbetsuppgifter som behöver genomföras och det ger garanterat nya jobb.

Borgerlig bostadspolitik

När det gäller boende, bostäder och byggande har alliansregeringen verkligen lyckats få genomslag för sin politik. Eller rättare marknaden och ickepolitiken har fått genomslag. För det är det högern vill. Bostaden ska vara en vara på en marknad och ett objekt för spekulation. Inget som ska ses som en del av välfärden.
Så snart man kom till makten togs statsbidragen vid nyproduktion av hyresrätter bort liksom räntebidragen. Resultatet visar sig nu. Kostnaden för nya hyresrätter har stigit med 44% på tre år. Och i bostadsbristens Sverige har byggandet av hyreslägenheter snabbt minskat. Första halvåret 2006 startades byggande av 5450 hyresrätter, första halvåret i år endast 1770. Det är en minskning med 66%!!!

Och det sker just i en vikande konjunktur med stigande arbetslöshetssiffror. Att bygga för framtiden vore väl ett himla bra sätt att mildra konjunktursvackan och skapa arbetstillfällen.
Minskningen av byggandet sker också just när 80-talets babyboom vill flytta hemifrån. Sen kan man ju fråga sig hur man ska ha råd med eget boende förstås. Inkomstklyftorna ökar och förutom egendomslösa pensionärer, är det människor mellan 15 och 24 år som halkat efter mest och där det blir fler fattiga.

Min absoluta övertygelse är att marknadskrafterna skiter fullständigt i ungdomarnas behov av lägenheter och låginkomsttagares behov av trygghet i sitt boende. Därför behövs det en målmedveten bostadspolitik både på statlig och på kommunal nivå.

Till min lillbrorsa

I dag den 6:e september är det min lillebrors födelsedag. Men det blir inget kalas och jag har varken skickat present eller gratulationskort.

Sixten föddes 1966 och skulle alltså ha fyllt 42 år idag. Han dog i somras på kvällen den 7 juli. Han tog sitt liv. Vår sista kontakt var ett mobilsamtal nästan två veckor tidigare.
Ingen vet när han fattade sitt beslut och varför. Sixten lämnade oss - spridda släktingar, pojkvän och många goda vänner - med frågorna och sorgen.

Varje år avlider ungefär 1500 svenskar genom suicid. Det är tre gånger så många jämfört med trafikdöden. Ändå finns det fortfarande så mycket tabu, skam och skuld kring självmord och självmordsförsök. Ändå pratas det så litet om fenomenet. Ändå forskas det jämförelsevis lite om orsaker och om metoder att förebygga.

För mig är tystnaden och tabubeläggningen ingen nyhet. Som socionom har jag i yrket mött många människor som umgås med suicidtankar och som har gjort självmordsförsök. Jag har också mött anhöriga till människor som tagit sitt liv.

Det behövs mer resurser till forskning om suicid och suicidprevention och till utbildning och stöd för anställda inom vård, behandling, skola o s v. Och det behövs en betydligt öppnare attityd. På så sätt är jag övertygad om att det går att minska antalet människor som dör en allt för tidig död genom att ta sitt liv. Tillvaron skulle också bli mer uthärdlig för de anhöriga när det väl har inträffat ett självmord.
SPES - Riksförbundet för suicid prevention och efterlevandes stöd - gör ett bra och viktigt jobb. Besök gärna deras hemsida: http://www.spes.nu/

Sixten, min älskade lillebror
Tack för att du fanns!
Tack för att du har funnits!
Jag tänker på dig varje dag
jag tänker på dig idag på din födelsedag

Jag saknar dig

Gigantisk psykiatrisatsning?

De senast dagarna har Göran Hägglund övat sig i att agera jultomte i flera olika utspel. I går (4/9) höll regeringen presskonferens om psykiatrin. Mycket prat om “de svagaste” “de behövande” och “de mest utsatta” blir det. Man känner igen den kristdemokratiska retoriken, när socialministern tar till orda.
2,7 miljarder ska nu satsas fördelat på tre år. Vilket Hägglund basunerar ut som en gigantisk satsning på psykiatrin.

Den psykiatriutredning som leddes av Milton och presenterade sitt förslag för två år sedan, föreslog drygt det dubbla och betonade vikten av långsiktighet.

Jag börjar ana hur Hägglund resonerar när han står där leende och förväntar sig jubel och tacksamhet. Hur var det han sa dagen dessförinnan när han pratade pensionärer och skatteavdrag. - 200 kronor mer i månaden är otroligt mycket pengar för den som har en knapp ekonomi…
Septemberjultomten verkar vara den nya relativitetsteoretikern i regeringen.

Vid frågor om det räcker och om tidsbegränsningen på extrasatsningen är ministern snabb att påpeka kommunernas och landstingens ansvar. Alltså de kommuner och landsting som pressas hårt budgetmässigt av regeringspolitiken. De statliga extraslantarna till psykiatrin kommer att upphöra samtidigt som frysningen av kommunernas stadsbidrag får fullt genomslag.