Citat från en Opinionsredaktör

Jag har hittat en ny bekantskap att ösa känslor över. På nätet.

En så´n där som man bara älskar att hata. Han har helt enkelt så otroligt bänga åsikter att man knappt tror det är sant. Han heter Thomas Österberg och är Opinionsredaktör på Dagen.

Jag känner honom inte, men har läst några av hans ledare. Det räcker. Men det kittlar ändå lite av skräckblandad lust och nyfikenhet. Kan man förstå hur en människa som tänker som han egentligen är funtad? Av en ren slump hamnade jag på en artikel av Österberg. Och kollade sen vidare på några av hans skrivna alster. Drivkraften framför andra verkar vara ett närmast oförsonligt hat mot allt som kan ifrågasätta heteronormen och patriarkala familjemönster.

Låt mig ta ett exempel. I sin ledare den 18 juni varnar Österberg för konsekvenserna om regeringen skulle driva igenom könsneutrala äktenskap. Han anklagar Reinfeldt för att inte förstå hur det skulle påverka barn, familjebildning och kultur på lång sikt. Siggelsten Blum från KD:s kvinnoförbund får sig också en känga. För att hon inte har några synpunkter på att homopar vill leva tillsammans. Det skrivs en massa annat dravel också – det gamla välbekanta från högerkristna homofober. Men så kommer en retorisk fråga som verkligen får en att undra hur det står till med logiken.
Österberg frågar ”Och vilka homosexuella par vill riskera att deras vigsel rivs upp efter nästa val?”

Ska man skratta eller gråta?! Man må tycka vad man vill i sak. Men det är väl knappast troligt att de som väl tagit ställning för sexuellt likaberättigande och mot diskriminering, kommer att backa. Varken politiska partier eller folkopinionen. Eller tror månne Österberg att det är SD tillsammans med den gamla stammens kristdemokrater som ska bilda regering 2010?

FRA-bluffen

Den nya signalspaningslag som röstades igenom av riksdagen i går kväll den 18 juni, är ren galenskap. Ytterligare en inskränkning i demokratin och rättssäkerheten i den helga terrorismbekämpningens namn. Försvarets radioanstalt får nu möjlighet att avlyssna enskilda personer utan att det finns någon misstanke om brott. Ett så avgörande beslut röstas alltså igenom med ytterst liten majoritet. 143 mot 138 blev resultatet sedan man lyckats få över några fp och c-kritiker med försvarsutskottets hastigt hoprafsade tillägg.

Eller rättare – man gav dem en chans att foga sig utan att behöva förlora ansiktet.
Det enda som blev resultatet av snabbremissen till försvarsutskottet var följande: 1. Ett särskilt uppdrag kommer att lämnas till Datainspektionen om att följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv. 2. Regeringen avser tillsätta en kommitté som utifrån ska följa FRA:s verksamhet generellt utifrån ett integritetsperspektiv, fram till kontrollstationen 2011. Till intet förpliktigande kosmetik alltså. Texten i lagförslaget ligger fast som tidigare.

Heder åt de två folkpartister som inte vek sig. (En avstod och en röstade mot)

Den nya lagstiftningen gör mig mörkrädd. Och hur det går till att driva igenom så genomgripande förändringar i en rättsstat ännu värre. Oansvarigt och slarvigt!

Jämfört med detta är nederlaget i herrfotbollen väldigt lätt att smälta. Där var det trots allt det bästa laget som gick vidare. Ryssarna vann på hederligt och skickligt spel.

Sista kommunfullmäktige innan sommaruppehåll

Den 16 juni antog kommunfullmäktige i Gävle Kommunledningsmål och ekonomiska ramar för 2009-2012.
Dock inte utan debatt. Den borgerliga alliansen la ett tilläggsförslag till s, mp och v:s gemensamma förslag. Och sverigedemokraterna var mest sura för att de inte fått delta i processen på samma villkor. Har kanske att göra med att sd har tre mandat i KF, men ingen representation i nämnder och i kommunstyrelsen...

Borgarnas alternativ byggde till stor del på majoritetens förslag alltså. Man hade lagt till lite slantar på socialnämnden och omvårdnadsnämnd och tagit bort ett och annat från kultursektorn och krymt kraftigt på de centrala medlen till samverkan och särskilda utvecklingsinsatser. Men de marginella skillnadern var tillräckligt stora för att göra politiska utspel kring. Och det debatterades länge och väl. Vi antog också ägardirektiv för bolagen.

Jag känner mig rätt nöjd – både med debatterna och med innehållet i så väl kommunmål som ägardirektiv. Vi var många aktiva vänsterpartister i talarstolen och det gjordes massor med kloka inlägg från kamrater under den långa kvällen.
Att samhällsnyttan prioriterats fram i ägardirektiven retade framförallt kristdemokraterna, som la ett eget förslag vid sittande möte. I princip gick det ut på att affärsnyttan och samhällsnyttan skulle jämställas. Grundförslaget ansåg man vara alltför socialistiskt…
För oss vänsterpartister är det bara att sträcka på sig, när kristdemokraterna far ut och anklagar majoriteten för att föra en socialistiskt politik.

Migrationsverket och barnperspektivet

När jag slog på radion i morse, basunerar en stolt stämma från en representant från Migrationsverket ut - detta kommer att innebära en ny praxis. Sannolikt kommer fler barn att få avslag på sina asylansökningar. Besltet det handlar om är att utvisa en 16 årig pojke tillbaks till norra Irak. Pojken i fråga saknar familj och anhöriga, såväl i Sverige som i Irak.

Hur tänker migrationsverket?

Om ett svensk barn saknar vårdnadshavare, är det den kommun barnet vistas i som har skyldighet att omgående ser till att barnet får en formell vårdnadshavare. Någon som ansvara för att barnet får skydd och omvårdnad och ser till att tillvarata barnets intressen. Fram till myndighetsåldern.
Men enligt migrationsverkets nya ställningstagande kan man tydligen helt bortse från detta när ett barn kommer som flykting. Ska inte det svenska samhället behöva ta nogot som helst ansvar för att det finns någon som kan sörja för barnets väl och ve.
Även en föräldralös pojke kan tydligen utvisas till en osäker framtid.

Sociallagstiftningen ska väl gälla alla barn. Och hur rimma detta beslut och den nya praxis som kan bli följde med barnkomventionen ?

Jag mår illa.

Grattis Norge!

I går den 11 juni röstade stortinget i Norge igenom en ny äktenskapslag. Norge blir därmed det första landet i norden som tillåter samkönade äktenskap. Det har dock inte skett utan motstånd. Kyrkor och religiösa grupperingar har protesterat osmakligt högljutt. Och i stortinget röstade Kristelig Folkeparti och det populistiska Fremskrittspartiet emot förslaget efter en hetsig debatt.

Kristin Halvorsen, Sosialistisk Venstres partiledare och Norges finansminister, konstaterade att det här var slutstriden i kampen att göra alla likvärdiga i Norge oavsett vem man älskar.

Det är bara att glädjas med Norge och gratulera. Sen kan man ju undra varför vi inte kommit till skott i Sverige än. Det är väl trots allt äntligen på gång. Nu är ju samtliga riksdagspartier utom kristdemokraterna eniga i frågan. För att förstå att vi ännu inte kommit ända fram tror jag man behöver titta bakåt några år. Det finns ju trots allt partier på borgarkanten som väldigt sent vaknat upp och börjat acceptera sexuella fri och rättigheter. Som röstat nej till partnerskapslagen, till homosexuellas möjlighet att adoptera, till att införa sexuell läggning i diskrimineringslagstiftningen o s v.

Nog är det pinsamt mossigt att vi fortfarande har en lagstiftning som inte gäller alla, utan faktiskt utestänger alla som har förmågan att älska någon av samma kön.

Kongressen och solen strålade ikapp

Det har varit kongresshelg i Norrköping. Och jag var där tillsammans med flera hundra andra vänsterpartister. Det är hur gott som helst att få umgås med så många duktiga och engagerade människor. Denna gång var jag ersättare i Gävleborgs delegation. Det är första gången jag åker på kongress utan att vara ombud. Rätt skön position att inte behöva sitta fjättrad vid stolen och delta i alla debatter och omröstningar. Jag kunde istället lyssna in det intressanta. Gå på seminarier. Prata med folk. Och bara njuta av stämningen.
Det jag kommer att minnas från kongressen är att det var en otroligt solig och varm sommarhelg i Norrköping. Ung vänsters ordförande Ida Gabrielssons tal var också nåt jag uppskattade och kommer att bära med mig. Och lite möten med gamla bekanta och nya kontakter.
Vill du läsa mer om kongressen – besök vänsterpartiets hemsida: http://www.vansterpartiet.se/ .

Här kommer lite bilder.

Seminarium med Torbjörn Tännsjö

Max Hebert på sin första kongress och CH Hermansson på sin 26:e

Avslutningstal

Några hårt arbetande ombud på Gävleborgsbänken

Fest med underhållning

Den nyvalda partistyrelsen

Min cykel

Jag är ingen materialistisk typ och äger faktiskt ganska lite. – Inget hus. Ingen bostadsrätt. Ingen bil. Ingen båt eller fjällstuga. Men jag äger mycket böcker och musik. Det gillar jag att ha omkring mig och kunna dela med mig av och låna ut. Och så äger jag en cykel.

Hur mycket jag bygger upp tillvaron kring min cykel förstår jag bara de gånger den inte finns till hands. Att snabbt kunna förflytta sig och hinna mellan olika aktiviteter. Nu är ett så´nt tillfälle. Cykeln befinner sig på cykelverkstaden för för vård över dagen.

Det var i går när jag var på väg hem från ett partimöte i vår lokal på andra sidan stan som det hände. Gatans stenar och ojämnheter slog igenom och fick cykeln att skaka och hoppa. Framdäcket var tomt. Den luft jag försökte blåsa i med min 29 kronors konsumpump försvann lika snabbt ut igen. Bara att överge kompisen på stan alltså, och promenera hem.
I morse fick jag ta bussen till jobbet. Strax efter tio fick jag smita från ett möte för att dra cykeln till närmaste verkstad. Och mina planerade utflykter till Gävle sjukhus och en verksamhet några kilometer bort, fick ske med den kommunala lånecykeln. Tur att en av kommuncyklarna var ledig. Den fungerade bra den också. Men eftersom jag inte la på minnet exakt hur den såg ut fick jag pröva mig fram med cykelnyckeln efter första stoppet. Först på tredje försöket gick nyckeln i och låset upp.

Men nu är krisen över. Jag har precis ringt den snabbe och serviceinriktade reparatören som meddelat att punkan är fixad. Så nu ska jag hämta min trogne vapendragare.

I kväll ska min cykel ta mig på ett möte med en aktivitetsgrupp i en stadsdel, där vi håller på att få fart på ett förtroendemannaråd för att stärka dialogen mellan medborgare och politiker.