Den heliga familjen

“Bakom varje framgångsrik man står en kvinna med trötta ben och migrän. Och bakom varje framgångsrik kvinna finns en skilsmässa.” skriver Maria Svealand i sin roman Bitterfittan som hon gav ut förra året.

Fyndigt och välformulerat som så ofta när Sveland tar till orda. Och formuleringen är inte tagen ur luften. Exempelvis visade ju den undersökning SACO publicerade i våras svart på vitt: Kvinnor som gifter sig eller flyttar samman får sämre inkomstutveckling, nedan män som går in i en relation får det bättre ekonomiskt. Vi har också sett det i annan forskning så som folkhälsoundersökningar med genusperspektiv. Det är frånskilda eller separerade män som mår dåligt, medan kvinnorna generellt faktisk mår bättre och har högre livskvalitet än innan separationen.

Ändå fortsätter Sverigedemokrater, krisdemokrater, allmänt högerkristna och en och annan centerpartist av hankön med dårars envishet att höja familjen till skyarna. Familjen ska utgöra grundfundamentet i samhället. Att bilda familj, att hålla samman familjen är det som skall lösa alla tänkbara samhällsproblem. Och underförstått är den ideala familjen mamma - pappa - barn. Man förfasar sig över skilsmässor och nya familjekonstellationer och utsvävande singelliv. Främst hos kvinnor,

Häromdagen (08-07-23) skrev fyra personer från en konservativ tankesmedja en debattartikel i DN. Budskapet var att hållbara parrelationer är viktigt för folkhälsan och att det görs för lite för att förebygga skilsmässor. Skribenterna uppmanar Maria Larsson att tänka på barnens bästa och sätta upp ett nytt folkhälsopolitiskt mål: Minska antalet skilsmässor - speciellt i barnfamiljer.

Alltså - när familjefundamentalisterna påstår att parrelationer och äktenskap är bra och skilsmässor dåligt, har de ju inte helt fel. Men frågan är bara - för vem? Det är i huvudsak männens intressen och behov som kommer till uttryck. DN-skribenterna hävdar att de ser till barnens bästa. I själva verket är det männens bästa och patriarkatets bevarande de förespråkar.

Ett samhälle där kvinnor ska offra sig för att männen ska må bra är inget bra samhälle. Inget barn mår bra av att växa upp med könsdiskriminering, Att barn till ensamstående har sämre förutsättningar än “kärnfamiljsbarn” beror inte på att skilsmässor är dåligt för barn. Det beror på att kvinnor har låga löner och att familjer med enbart en vuxen diskrimineras socialt och ekonomiskt.

Goda vänner och offentlig vård är guld!

Det är inte ledighet och sommaraktiviteter som orsakat uppehåll i mitt Bloggande. Ett par dagar innan jag skulle börja min efterlängtade semester hamnade jag istället på sjukhus. (Utan tillgång till internet) Efter tre veckor med sängplats och god vård på infektionsavdelningen är jag nu åter hemma, men fortsatt sjukskriven och käkande hästdoser av antibiotika. I väntan på en operation efter sommaren gäller dessutom total avlastning för båda fötterna. Jag är alltså hänvisad till rullstol för att ta mig fram i tillvaron. Sannerligen en ny och ovan situation.
Det är ju så mycket som man bara tar för givet utan att reflektera det minsta så länge det fungerar. Kroppen, vardagen och de vanor och livsmönster man inrättat.

Under de senaste veckorna har jag mött en otrolig mängd yrkeskunniga, engagerade och duktiga människor. Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, hemtjänstpersonal m fl. Och till övervägande del är det kvinnor i olika åldrar som bär upp den offentliga vården och servicen och får samhället att fungera i det tysta.
I det stora hela fungerar det väldigt bra. Trots semestertider med pressad personalsituation och sommarvikarier. Jag måste erkänna att jag ibland tänkt tanken att jag som kommunpolitiker fått lite VIP-bemötande. Men jag hoppas det inte är så, utan att alla får lika snabb och smidig service när man behöver det.
Det är ju som sagt en väldigt ovan situation för mig. Jag har ju bott ensam i många år nu och inrättat mitt liv på ett sätt så jag i stora stycken klarar mig själv och inte är beroende av andra. Nu är jag hänvisad både till samhället och till goda vänner för att tillvaron ska fungera hjälpligt. Omtumlande men säkert nyttigt.

Inför utskrivningen hölls ett vårdplaneringsmöte på avdelningen, med stor uppslutning från alla inblandade instanser. Det var inte helt lätt att veta vilka insatser jag skulle behöva på hemmaplan och vad jag skulle klara av i min nya rullande tillvaro. Jag är väldigt, väldigt glad att jag fick koncentrera mig på vad hemtjänsten ska göra åt mig och hur ofta. Hade jag dessutom själv varit tvungen att välja utförare av insatserna hade det garanterat blivit kaos. Men så skulle det varit om jag bott i en kommun som infört kundval.
Måtte aldrig Gävle införa denna högerpopulistiska s k "valfrihetsreform". Måtte det bli rött ljus för privatiseringar och vinstintressen i vår kommunala hemtjänst. Måtte sossar och miljöpartister komma till sans nu inför att frågan ska upp i kommunstyrelse och fullmäktige under hösten.

Om inte får jag väl söka mig en ny bostad. Förutom att den ska vara tillgänglig och möjlig att nå utan att springa i trappor ska den då också ligga i en kommun garanterat fri från kundval.