Doktor Kosmos

...och Uje Brandelius. Med glimten i ögat.

http://www.youtube.com/watch?v=ZNKFCKT4Ncc

http://www.youtube.com/watch?v=Py8H3Rg1Y0E


Det finns mer på youtube.

Pryda spårvagnsresenärer?

I förra veckan öppnade ungdomsmottagningarna en ny hemsida http://www.umo.se/ . För att få ungdomar att hitta till sajten, men även för att uppmuntra till kondomanvändning och säkert sex bland ungdomar drar man nu igång en affischkampanj i Stckholm, Göteborg och Malmö. Men i Göteborg når man bara ut till hälften. Västtrafik har nämligen valt att stoppa den affisch som har texten “Vill du se oss sätta på en kondom” och har en bild på två glada, men väldigt påklädda killar.

- "Vi tror att resenärerna skulle uppleva den som stötande", säger Västtrafiks presschef Kristian Ördell.

Den andra affischen med en tjej och texten ”Vill du se mig göra nåt jag tycker om?” är däremot okej att sätta upp i bussar och spårvagnar.

Men hallå! Vi lever faktiskt på 2000-talet! Exakt vad är det som man tror spårvagnsresenärerna ska ta anstöt av? Och med tanke på all annan skit man kan se i form av reklam i det offentliga rummet och på kollektivtrafikens fordon. När det gäller kommersiell reklam får det vara tämligen naket och sexistiskt och fördomsfullt, utan att man sätter stopp av hänsyn till resenärerna. Varför i herrans namn stoppar man då denna affisch? Där en samhällsnyttig och offentligt driven verksamhet vill komma ut med sitt budskap till ungdomar.

Vi har tagit del av larmrapporter om klamydia, aids och tonårsgraviditeter. Umo.se är en superbra satsning. Ungdomsmottagningar runt om i landet gör ett jätteviktigt jobb för att minska spridningen av könssjukdomar bland unga, förmedla kunskap om sex och relationer och stödja ungdomar. Självklart skall ska Umo.se få all hjälp att nå ut med sin informationskampanj.

Det är helt obegripligt att Västtrafik beter sig på det här sättet. Fy skäms! Tänk om!

Bottennapp när Schlingman fiskar i grumliga vatten

Moderaterna har framtidskonvent nästa helg och ska då forma sin politik för framtiden. En idé är man tydligen så stolt över att man bara måste presentera den redan idag. Det är integrationspolitiken (m) vill profilera sig på.

Snön yr utanför mitt köksfönster när Per Schlingmans stämma skräller fram i radion och gör mig så illamående att jag inte längre förmår njuta min söndagsfrukost.

- ”de som kommer till Sverige från andra länder ska skriva under ett kontrakt att de känner till svenska lagar och regler… det är viktigt när människor från olika kulturer samlas i samma land, att vi är väldigt tydliga med vad som gäller i Sverige ….syftet är att vi ser till att överföra viktiga svenska värderingar”...

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2459486

Mycket vi.-och-dom svammel blir det. Och jag kan inte låta bli att undra - får en partisekreterare med regeringsmakt verkligen slänga ur vilken dynga som helst i etermedia ?
Schlingman inser i alla fall att man inte kan villkora asylrätten. (fast man anar att han gärna skulle vilja) Däremot anser han att bidragssystemen bör kunna användas för att straffa den som inte skriver på eller följer kontraktet med staten. Innehållet i kontraktet har man inte helt bestämt än, men jämställdhet verkar viktigt. Vilka som ska skriva på är inte heller klart. Arbetskraftinvandrare från Europa borde exempelvis undantas.

Som jag ser det har alla som vistas i sverige redan ett kontrakt med staten som heter duga. Följer du inte svensk lag kan du nämligen dömas i domstol. Oavsett om du är gästarbetare från Polen, sjunde generationens Gävlebo eller nyss flydde från Irak. Den som inte är svensk medborgare riskerar dessutom att utvisas.

Att ställa olika krav och villkor på människor beroende på om de är födda i landet eller inte strider mot de mänskliga rättigheterna och tanken om alla människors lika värde. Den här typen av utspel gynnar bara främlingsfientliga och rasistiska krafter. Det faller säkert i god jord hos dem som avskyr mångkultur och anser att vi måste försvara och värna svenska värderingar - utan att kunna definiera vad det egentligen är.

Lägg ner!!! Ett demokratiskt samhälle kan inte ha olika regler och villkor för olika grupper av människor. Det regeringsbärande partiet borde ta avstånd från främlingsfientliga idéer.
Det här moderatutspelet skulle kunna tolkas som en rejäl signal till Sverigedemokraterna: Vi kan gärna samarbeta med er efter nästa val. Vi delar era åsikter när det gäller invandringspolitik.

Backlash i julreklamen

Så här i slutet av november väller julklappstipsen in på dörrmattan i form av kilovis med reklamblad. Först ut var leksakskatalogerna. Tjocka färgglada och uppenbart gjorda för att tilltala barnen med alla sina käcka bilder.
I vanliga fall brukar jag lägga dessa påkostade broschyrer direkt i pappersinsamlingen, eftersom jag inte har några barn i min närhet att köpa dyra och trendiga julklappar till. Men i år råkade jag bläddra igenom leksakshandlarnas kataloger.

Jag kunde snabbt konstatera att alla barn som finns med på bild är väldigt könsstereotypa. Kläder, frisyrer, anletsdrag visar överdrivet tydligt, även på de allra yngsta, vilka barn som är flickor och vilka som är pojkar.
Pojkar förekommer mest frekvent och är ofta aktivt lekande. Pojkar finns med på uppslagen med bilar, maskiner, verktyg och militärleksaker. På en bild finns faktiskt både en pojke och en flicka med, lite gulligt samarbetande vid en leksaksspis. Men i övrigt finns flickorna för sig, stillsamt lekande. Typ ömt hållande söta bäbislika dockor.

Lite matt blir man. Vart tog könsrollsdiskussionen vägen och medvetenheten om hur den växande generationen fostras in i kvinnliga och manliga världar ?

Jag tror inte leksaksfabrikörerna, handlarna och reklammakarna i sig har som mål att bevara och försvara gamla konservativa könsroller och ett patriarkalt samhälle. De vill bara få oss att shoppa grejer. Men det som är skrämmande är att det åter är okej att spela på könsfördomar. Att vuxenvärlden oreflekterat förmedlar till våra minsta att det är män som ska köra brandbil och meka och bygga. Och att det är kvinnor som ska trösta barn och vårda.

Det känns som vi ramlat tillbaks 30-40 år i utvecklingen. Och det är inte utan man funderar övar hur vi någonsin ska nå jämställdhet. Har ni förresten sett TV-reklamen för choklad? Den där en manlig byggbas lugnar sina nerver med en påse Riesen när det uppstått tidspress och han inte vill oroa “gubbarna” ute på bygget. Nog för att branschen är mansdominerad. Men det den korta reklamsnutten förmedlar (förutom att det är gott att äta chokladkola när man är pressad) är ju att det är så otänkbart att en kvinna någonsin skulle jobba på ett bygge, att arbetsledare inte ens bemödar sig om att prata om de anställda eller byggjobbarna utan om - gubbarna!!!

Jag kan naturligtvis inte med säkerhet säga att leksakskatalogerna eller Riesenreklamen skulle bli fälld om vi hade haft ett förbud mot sexistisk och könsdiskriminerande reklam i vårt land. Men definitivt skulle en sådan lag tvinga fram lite analys och eftertanke. Och därmed vara ett steg för att öka medvetenheten om hur vi fostras in i ojämlika könsroller.

Sandvik varslar 1000 anställda

Beskedet om fabriksnedläggningen i Norrsundet kom ju för snart ett är sen och kommer att drabba bygden hårt. Vissa nedskärningar och en krympande stagnerad arbetsmarknad kan väl märkas häromkring överlag. Men Gävle och Gävleborg har hittills varit relativt förskonade i den enorma varselvåg som under hela hösten dragit fram i landet.

Men i morse kom då chocken. Sandvik varslar drygt 1000 anställda i Sverige. 140 i Halstahammar och 900 i Sandviken. Dessutom ca 500 i andra länder.
Jag fick beskedet via radions p1, samtidigt som jag läste arbetarbladets artikel om befolkningstillväxten i Gävle och Sandviken. Den lilla känsla av tillförsikt och framtidstro artikeln gav mig slogs genast i kras.
Det är ett hårt slag för alla som blir av med jobben och för Sandvikens kommun och för Gävle. På olika plan samtidigt. Och för landstinget. För ett par dagar sedan beslutade landstinget om en skattehöjning på 20 öre. Efter flera år med ökande kostnader och kris i ekonomin.

Nu när arbetstillfällen försvinner i rask takt kommer de skatteintäkter kommunerna och landstinget är så beroende av att svikta. Med tanke på försämringarna i A-kassan kommer kommunernas försörjningsstöd att vara en växande budgetpost. Förutom de kostnader vi redan vet i och med sjukförsäkringens förändring.

Kort sagt. Varsel och arbetslöshet är alltid ett elände. Att det händer när vi har en borgerlig regering är en katastrof.

Alliansregeringe lämnar arbetslösa utan ekonomiskt skydd. Man använder statsbudgeten till kraftiga skattesänkningar Nu borde alla resurser läggas på att öka den offentliga konsumtionen. Att bygga järnvägar, hyreshus och vindkraftverk. Att skapa jobb i sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och utveckling av miljöteknik.
Istället är nu risken stor att kommuner och landsting också måste skära i sin verksamhet när skatteintäkterna minskar. Förutom alla varsel i industrin riskerar vi att i nästa steg få varsel i vård och omsorgs.

Ett riktigt bra regeringsbeslut

I dag vaknade jag till en glad nyhet. Sverige ska underteckna konventionen om ett internationellt förbud mot klustervapen.
Ett väldigt klokt beslut. Det som man kan förundras över är att regeringen in i det längsta tvekat. Det borde vara en självklarhet att dessa vapen som dödar, skadar och lemlästar så många civila ska bort.
Nu ska vi plocka bort vår egen bombkapsel 90. Nu kan vi sätta press på andra länder. Att föra krig är överhuvudtaget inte civiliserat. Men så länge länder anser att de kan och ska kriga, kan vi i alla fall kräva att de väljer bort de mest jävulusiska vapnen.

Och en sak till. Sverige ska naturligtvis inte delta i militärauktioner som samordnas med klusterbombsanvändare. Hur många som dödades direkt vid USA.s bombanfall vid invasionen av Afganistan 2001-2002 vet ingen. Men de flesta offren var civila. Och fortfarande dödas och skadas vedsamlare, jordbrukare, herdar och lekande barn av blindgångare från de amerikanska klusterbomberna.

(m)arknadslösningar och klasspolitik i boendet

Regeringen fortsätter att sticka huvudet i sanden och vägra ta ansvar för bostadspolitiken. Sen statsbidragen för att bygga hyresrätter togs bort och räntebidragen fasas ut utan att ersättas av annat, tvärnitade bostadsbyggandet. I ett läge där det redan råder bostadsbrist, där vi är på väg i en djup lågkonjunktur med sviktande arbetsmarknad och 80-talets babyboom vill flytta hemifrån.
Borde inte regeringen då reagera och försöka få fart på byggandet igen? Åtminstone lägga in lite stimulans och investeringsbidrag, för att försöka korrigera sina misstag. Ungefär som man gjort med A-kasseavgifterna. Icke då.

Istället för att låta staten ta ansvar, bygga hyresrätter och stärka allmännyttan, fortsätter man sin envetna strävan att plocka bort boendet från välfärden och den politiska agendan.
Man inför nu ägarlägenheter. I och för sig inget nytt. Det har man ju pratat om och redan lovat att driva. Men från maj blir det alltså möjligt för privatpersoner att bygga och äga en lägenhet.

Det som är nytt är att man motiverar genomförandet med att det kan få fart på byggandet.
Förutom att man nu fullt ut ska kunna äga och bestämma över och få lagfart på sin bostad fast man bor i lägenhet, hoppas man alltså att denna nya upplåtelseform ska lösa bostadsbristen. För eftersom det finns efterfrågan (bostadsbrist) kommer marknaden att självmant lösa det hela. Denna gång är det små privatkapitalister som ska tycka detta är en spännande investering. Att äga en lägenhet eller två och hyra ut.

Inga satsningar på att bygga hyresrätter alltså. Istället inrättar man en ny upplåtelseform, som om den faller väl ut - vilket regeringen naturligtvis tror på - kommer att konkurrera med allmännyttan och hyresrätten. De som inte har råd att äga sin lägenhet. (Ungdomar, studenter, invandrade svenskar, arbetslösa, visstidsanställda) blir lukrativa andrahandshyresgäster. Utan de rättigheter och det besittningsskydd man har med eget hyreskontrakt. Och hur hyressättningen skall gå till kan man ju bara spekulera om…

Sannerligen en utstuderad klasspolitik. Inget annat att vänta av en högerregering förstås. Men borde inte den globala finanskrisen väcka frågor i sammanhanget? Hur sunt är det egentligen för ekonomin att privatisera och avreglera bostadsmarknaden?

Om ekonomi

Här följer tre citat om ekonomi. Från olika tider och spridda sammanhang. Visst är formuleringarna både läckra och tänkvärda ?

"För närvarande bestämmer kapitalet. Det köper arbetskraft så billigt som möjligt. Jag kan bara se en radikal ändring, att låta arbetskraften bestämma och köpa kapitalet så billigt som möjligt."

Ernst Wigfors

Planekonomi -n, -er onaturligt och föräldrat system där personer som utsetts på politiska grunder gör upp planerna. Motsatsen kallas marknadsekonomi, där personer som hederligt ärvt sina pengar gör upp planerna.

Carsten Palmaer

"Marknadsekonomi betyder kapitalism för majoriteten och socialism för eliten: ett genialt system där man förföljer de fattigaste och ger de rikaste miljarder i offentligt understöd"

John Pilger

Kundval är fel väg

I Gävle kommun är vi tre partier som samarbetar. S, v och mp. Det går bra för det mesta. I många frågor har vi samsyn och kan driva politiken och utveckla den kommunala verksamheten med framgång. I vissa frågor skiljer vi oss åt. Vi är trots allt tre olika partier. Det är då det är så viktigt att även lägga krut på samarbetet i sig. Med god vilja och respekt för varandra behöver inte olikheter bara bli låsningar och problem.

En konfliktfråga som rymmer både hot och möjligheter är det förslag till konkurrensplan som togs av omvårdnadsnämnden i våras och nu är på väg upp i fullmäktige efter lite remissrundor. I nämnden ställde sig alla utom vänsterpartiets ledamot bakom ordförandes förslag. Vi gillar inte tankarna om ökad konkurrens i stort, och därmed risken att ännu mer privatiseras och skattepengar går till privata vinster. Och det som för oss som parti är omöjligt att svälja är införandet av kundval i hemtjänsten.

I dagens arbetarblad skriver den socialdemokratiske ordförande i omvårdnadsnämnden, Vivi-Anne Sundqvist en prestigefylld debattartikel http://arbetarbladet.se/friaord/debatt/1.224094 där hon förordar nämndens förslag och vill se kundval införas i Gävle. Argumenten handlar om brukarnas inflytande och makten över sina egna liv. Ingen förklaring eller djupare analys av vad kundval med fri etableringsrätt verkligen innebär. “Må det finnas plats för förändring och reformer i Gävle” skriver Sundqvist som slutord.

Artikeln är undertecknad med namn och partibeteckning. Och den intressanta frågan blir nu hur ensam hon är med sina tvärsäkra men rätt ytligt grundade åsikter. Vad tycker andra sossar? Hur ställer sig miljöpartiet? Frågan är om våra samarbetspartier ska välja att föra en politik där de in i det längsta undgår att få kritik från högern och svensk näringsliv, eller om man kan och vill ta de ideologiska diskussionerna. Både offentligt och med sig själv.

Kommunal omsorg om äldre och funktionshindrade är ett spännande och viktigt utvecklingsområde. Jag är övertygad om att vi kan och ska jobba med förändring och reformer, men att grunden skall vara en demokratiskt styrd verksamhet med satsningar på personalen och deras kompetens. Det är i respektfulla möten med kommunens medarbetare som brukare/kunder kan få makt över sina egna liv och erbjudas verklig valfrihet. Inte genom att själv tvingas välja utförare.

Ett fegt sätt att vara politiker är att avhända sig ansvaret för kvalitet och förändringsarbete till marknaden och till den enskilde. Privatiseringsivern har skapat en marknad för vårdföretag. Alltför många av dem är oseriösa. Kommunal har gjort en läsvärd granskningsrapport i Stockholm. http://www.kommunal.se/upload/21455/Den%20som%20söker_tj.pdf

Under min sjukskrivning är jag själv beviljad hemtjänst, eftersom jag är begränsad i rörlighet. Mina åsikter när det gäller kundval står kvar och har snarare stärkts. Jag och partiet är fortfarande fullt enig och mina kamrater tar stort ansvar i denna viktiga fråga. Läs gärna denna artikel från hemsidan. http://www2.vansterpartiet.se/gavle/art_detalj.asp?ID=310

Förhoppningsvis kommer också våra samarbetspartier att ta ansvar för en fortsatt utveckling av den kommunala hemtjänsten i Gävle.

Gift eller ogift för både homo och hetero

I dag är det fyra månader sedan min bror Sixten dog. Jag saknar honom jättemycket. Och det är hur svårt som helst att fatta att han inte längre finns. Att vi aldrig mer ska träffas och aldrig surra på telefon med varandra.

Ända in i döden kategoriseras och rangordnas vi. Kön, ålder, civilstånd o s v. Sixten var ogift när han valde att avsluta sitt liv i somras. Han kunde omöjligt vara gift. Jag vet inte om han överhuvudtaget var intresserad av äktenskap. Men han tillhörde den grupp människor som enligt svensk lag exkluderas. Som homosexuell har man inte rätt att ingå äktenskap med den man älskar.

Men äntligen är frågan på väg upp i riksdagen och från nästa år kommer vi att ha en könsneutral och ickediskriminerande äktenskapslagstiftning. Detta borde vara en icke-fråga som klubbas igenom utan diskussion, precis som Jenny Wennberg skriver i sin ledare i dagens Arbetarblad. http://arbetarbladet.se/politik/ledare/1.222301

Men icke då. Diskussionens vågor går höga på insändarsidor och i media. Det blir lätt känsloladdat i frågor som rör sexuellt likaberättigande. Och som flera gånger innan (Ex vis partnersskapslag, homoadoptioner, insemination för lesbiska.) blir det fri röstning i riksdagen.
Visst är det pinsamt. Att det 2008 i vår riksdag sitter människor som högljutt måste protestera mot att alla, oavsett sexuell läggning ska ha samma rättigheter. Trots att en stor majoritet av folket vill ha könsneutral äktenskapslag.

Å andra sida är det inte speciellt klädsamt när de borgerliga partier som nu är för könsneutrala äktenskap försöker ta åt sig äran och en moderat riksdagsledamot (Tobé) ondgör sig över att inget hände under förra regeringens styre. Visst det är tråkigt att det behövt dröja så länge. Men jag kan inte låta bli att påminna om att när riksdagen i april -04 beslutade att tillsätta den parlamentariska utredningen la de flesta m-ledamöter ner sina röster. Två röstade för och en röstade emot.
Och backar vi till partnerskapslagen, som faktiskt antogs under borgerligt styre och trädde i kraft 1994. Så var det trots regeringen den kunde drivas igenom. Det var S och v som röstade för. KD emot och övriga partier var splittrade. Så här såg det ut:

S: 128 av 128 röstade för - Ingen mot

V: 12 av 12 röstade för - Ingen mot

Fp: 21 av 31 röstade för - 8 mot

C: 4 av 26 röstade för - 20 mot

M: 2 av 75 röstade för - 72 mot

NyD: 3 av 18 röstade för - 15 mot

KD: 0 av 25 röstade för - Samtliga mot

Men det är skönt att tiderna ändras och att attityder, folkopinion och politiker förändrats till det bättre. Nu är det bara att låta demokratin ha sin gång. När lagen väl är genomförd måste väl de kvarvarande heteronorm-fanatikerna inse att deras Man-kvinna-äktenskap inte blir sämre för att en del homosexuella par också gifter sig.

Folket i USA sa ifrån

Visst är det lätt att dras med i glädjeyran efter Obamas seger. Och visst det är stort. Och på flera sätt ett historiskt val. Förhoppningsvis kommer lite nya frågor upp på dagordningen. Kanske kommer USA att visa lite större respekt för FN. Man kan väl till och med hoppas på mer dialog i utrikespolitiken och en lite mindre paranoid och agressiv krigspolitik.

Men det kommer knappast att bli en helt förändrad politik. Obama kommer inte att avskaffa dödsstraffet. Han kommer inte att dra tillbaks militärtrupperna från världens alla hörn. USA kommer inte att nedrusta och skrota sina kärnvapen. Oljeindustrin kommer att bjuda motstånd om Obama går för hårt fram med energiomställningsprogrammet. Sociala reformer och åtgärder mot fattigdom och arbetslöshet kommer att skjutas på framtiden med hänsyn till ekonomin. Risken finns att skattesänkningar kommer att prioriteras före en reformerad sjukförsäkring.

Men valresultatet i USA ger ändå hopp för framtiden. Av allt att döma ett högt valdeltagande. Folket talade väldigt tydligt om att vi gillar inte republikansk politik. Man vill något annat och förutom maktskifte i vita huset har de ärkekonservativa krafterna också förlorat sitt inflytande i kongressen. På det sättet kan man väl ändå se årets presidentval som en seger för demokratin. För hoppet och möjligheterna. Att folket vill vara medoch bestämma. Och att det gör skillnad och och att makten fördelas bättre, ett steg i taget.