onsdag 31 december 2008

Flyktingpolitik och EU


2008 blev året då EU tog flera historiska kliv för att skapa en gemensam flyktingpolitik. Vem bestämde att det skulle bli så?

Nu när riksdagen har klubbat igenom att sverige vill vara med på Lissabonfördraget - utan att fråga svenskarna. Nu är det viktigare än någonsin att ha människor med vakna, kritiska ögon och humanitära åsikter på plats i Bryssel. Med andra ord gäller det att alla vänsterpartister och våra vänner röstar i parlamentsvalet i juni.

Kolla gärna in fler bilder av den underfundige Robert Nyberg: http://www.robertnyberg.nu/

måndag 29 december 2008

Vänd inte palestinerna ryggen!

Redan innan Israels angrepp, var Gaza en humanitär katastrof. 1,5 miljoner människor hopklämda på en smal landremsa gränsande mot medelhavet lite Egypten och massa Israel. D v s stängsel gevärspipor och arroganta militärer. Ingen möjlighet att få in förnödenheter, medicin, bränsle. Om inte nådig Israel vill. Inga utländska journalister eller observatörer har släpps in i Gaza. Nu bombas allt sönder och samman. Inklusiva människor och barn och det sista hoppet om ett vanligt liv.
Nu måste världen utanför fördöma Israels vidriga övergrepp. En stark världsoppunion är det enda som kan stoppa våldsupptrappningen

http://www.youtube.com/watch?v=NgeZxbH_8AE

lördag 27 december 2008

Krispolitik och fördelning

I början av december kom regeringen med sitt senfärdiga och skrala krispaket. Efter att länge och väl hävdat att jobbkrisen och lågkonjunkturen inte krävde några politiska omtag, tack vare alliansens "superbudget".
En del i paketet som man gärna och stolt framhöll var de 3:6 miljarder man avsatt till ROT-avdrag.
Vällovligt i sig att bromsa upp kunjunkturfallet i byggsektorn. Men märk väl. Skatteavdraget gäller bara enskilda som vill rusta villa, bostadsrätt eller fritidshus. Ett permanent skatteavdrag på 50 000:- per person och år. 3,6 miljarder till dem som redan bor tryggt och gott alltså . Inte en jota till hyresrätter och hyresgäster. Inga riktade pengar för att bygga bort bostadsbrist eller höja bostandarden för trångbodda barnfamiljer.

Nu står det också klart att det nya ROT-avdraget kan användas av svenskar som äger fastigheter i andra EU-länder. Vet inte om man ska skratta eller gråta. Men man måste nästan beundra regeringens förmåga att föra en gammal genuin högerpolitik med ökade klassklyftor. Trots kris och turbulens. Eller är det månne tack vare?

Överklassparet kan nu lyxrenovera sitt hus på Rivieran och dra av 100 000:- för det. Medan den ensamstående mamman och hennes barn får fortsätta bo trångt i en nersliten förortslägenhet och ungdomar utan förankring på arbetsmarknaden fortsätta jaga tak över huvudet.

tisdag 23 december 2008

Påven har hållit jultal

Om någon trodde att kristendomens grund är kärlek, godhet och tolerans. Och att det står extra högt på dagordningen i juletid. För alla olika kristna, även katoliker. I så fall kan ni känna er blåsta.

Påven, Benediktus XVI har hållit jultal till Vatikanen. Han varnar där för att ett utslätande av könsrollerna kan leda till mänsklighetens självförstörelse. Påven sa att homosexuella och transsexuella handlingar är förödande för människans fortlevnad.
Att rädda mänskligheten från homosexuella och transsexuella handlingar är lika viktigt som att rädda regnskogen från förstörelse …att försvara Guds verk får inte begränsa sig till att rädda jorden, vattnet och luften utan att också rädda människan från sin egen undergång

Det är alltså ett utslätande av könsrollerna som leder till människans undergång. Eftersom gud skapade människan till man och kvinna. Och att det behövs en av varje sort för att det ska bli barn. En svensk presstalesperson för den katolska kyrkan stöder sin chefs åsikter till fullo. Sex och barnalstring måste höra ihop.
Den svenska katolska kyrkan vill dock framhålla att de inte fördömer homosexuella och kärlek mellan två av samma kön. Bara man inte lever ut det sexuellt.

Alltså ursäkta. Jag förstår inte logiken. Det blir väl inte fler barn bara för att alla homosexuella lever i celibat och avstår från att knulla? Som jag ser det finns det tillräckligt med heterosexuella samlag för att mänskligheten skall fortleva ändå. Och om. Jag säger om, en öppnare och tolerantare attityd skulle leda till att en hel massa människor plötsligt helt väljer bort heterosex, så lever vi ju i ett modernt samhälle. Det finns insemination.

Och ska man fortsätta rota i kopplingen mellan barnalstring och sex, kan man ju undra om vi kvinnor över 45 överhuvudtaget ska ha sex. Fast vi vet att det förmodligen inte blir barn. Eller är det månne okej att komma till någon gång, bara man gör det med en man och någon som man är ordentligt gift med. Att det liksom skulle kunna vara i sin ordning bara för att det stärker det som är guds och naturens ordning. (Enligt påven) ???


En stilla undran. Borde inte katolska kyrkan oroa sig mer för alla barn som dör i svält och infektionssjukdomar. Borde inte påven oroa sig mer för den höga mödradödligheten i världen (70 000 per år) som mest drabbar fattiga och unga kvinnor. Istället för att fördöma kärlekshandlingar mellan människor som älskar någon av samma kön.


Du som tror eller inte tror på gud eller tomten. Det är inte kärlek och lust som är förödande för mänsklighetens fortlevnad. Strunta därför i påvens påbud och ägna helgen åt att älska så mycket ni kan och vill. Kärlek och respekt och tolerans. Även sex och kroppslig njutning om det finns lust och tillfälle.
Trevlig helg!

fredag 19 december 2008

Känner du dig extra givmild i juletider?






Blod behövs året runt Men just nu är det lite krisigt. All anledning alltså. För dig som länge tänkt att du ska bli blodgivare att äntligen ta steget





Nu krävs det räddningspaket för välfärdsjobben

Novus opnion har intervjuat 200 kommunchefer om ekonomin. Åtta av tio tror att man måste minska den egna personalstyrkan.
I går kunde vi höra om stora budgetunderskott i försäkringskassan också. Och ska det sparas är det lätt att det ryker personal.
Det vore en katastrof om arbetstillfällen i offentlig sektor skulle gå förlorade. Och kvalitet och service i kommunsektorn och i statliga myndigheter försämras. Nu är det upp till staten och regeringen att ta sitt ansvar. De stora skattesänkningsreformerna var helt fel. Framförallt de många sköna miljarder som gick till den rikaste tiondelen. Men blir konsekvenserna att stora grupper offentliganställda riskerar arbetslöshet, att äldrevården urholkas, att kvaliteten i barnomsorg och skola sjunker. Då kommer också de låg- och medelinkomsttagare som moderatregeringen säger sig värna om, tycka att man hellre avstått de hundralappar man fått behålla genom sänk inkomstskatt.
Nu är det upp till bevis. Skall regeringen inse allvaret och skjuta till pengar för att rädda offentliga jobb. Eller kommer man att stå med armarna i kors och hålla fast vid tidigare frysning av kommunbidrag. I så fall vet vi. - De nya moderaterna drivs av samma gamla högerdrömmar. Att krympa den offentliga sektorn och den gemensamma välfärden. Till förmån för privata lösningar. Samma gamla klasspolitik alltså. Där rika har både trygghet och makt. Och fattiga piskas och förnedras och tvingas jobba åt de rika för att inte gå under.

torsdag 18 december 2008

Moderaternas julklapp - hårdare tag mot brottslingar

Reinfeldt har hållit sitt jultal och fokuserar på att komma tillrätta med kriminaliteten. Hårdare tag är hans enkla lösning. Fler poliser och längre strafftider är viktigt. Men så lämnar han en liten reservation. Det kräver ju mer resurser till kriminalvården och den ekonomiska krisen kanske kan försinka möjligheten att genomföra det moderaterna så gärna vill.
Så är det. Det är dyrt att hålla människor inlåsta. Dessutom gör inte längre och hårdare straff att kriminaliteten minskar. Varför inte lugna sig med straffskärpningarna och istället börja i andra ändan. Börja med att lägga mer resurser till kriminalvården. Speciellt riktade pengar till vård och rehabilitering. Kanske upptäcker man då att den som får god rehabilitering under strafftiden klarar sig bättre och mer sällan återfaller i brott, än den som är inlåst länge utan rehabilitering.

måndag 15 december 2008

Vem skall ta ansvar för landstinget i Gävleborg?

Nu sitter landstinget Gävleborg med en borgerlig budget. Antogs av landstingsfullmäktige i fredags efter att den tidigare miljöpartisten och numera politiska vilden stött oppositionens budgetförslag. Det känns bara för eländigt. För mig som vänsterpartist som vet vilket jobb mina kamrater i landstinget lagt ner för att få ett bra budgetförslag tillsamman med s och mp och ta ansvar för en verksamhet i ekonomisk kris. För mig som landstingsanställd. För mig som länsmedborgare och patient. För mig som kommunpolitiker i länets största kommun.

Jag drar mig till minnes ett samtal med en tidigare kollega på vuxenpsyk, strax innan valet. En överläkare som gillar att diskutera politik och aldrig stuckit under stolen med att han är liberal och ideologiskt ligger närmast folkpartiet. Men som berättade för mig att han tänkte rösta rött i landstinget, eftersom han ansåg att det var så viktigt för verksamheten med en stabil politisk ledning…
Så värst stabilt blev det visst inte. Först segdragna förhandlingar där miljöpartiet med sin 3 mandat, in i det längsta vägrade välja sida mellan blocken. Och så nu då när en av de tre hoppat av och går sin egen väg, som råkade bli högerns och privatiseringsivrarnas.

För det är ju det som det går en tydlig ideologisk skiljelinje i landstingspolitiken. Synen på driftsformerna. Sossarna är väl mer benägna än vänsterpartiet att konkurrensutsätta utifrån någon sorts pragmatisk naivitet. Men i riksdagen har ju både s och mp ställt sig på vår sida och röstat nej till LOV-förslaget som borgarna drev igenom förra månaden. Borgarna i landstinget tror det blir billigare och effektivare verksamhet om det är privatföretag som driver vården. Ett akutsjukhus, en dagkirurgi, stora delar av primärvården, bl a, skall alltså upphandlas i högerbudgeten..
I det kaos som nu uppstått börjar miljöpartiet ropa på breda lösningar och blocköverskridande samling. De har inga bekymmer med upphandlingar, men svamlar på om personal kooperativ och små lokala företag. Men snälla miljöpartiet - vakna! Se hur verkligheten ser ut. Det är de fyra största internationella vårdjättarna som kapar åt sig marknaden nu när högern och Svenskt näringsliv hårdsatsar på att privatisera och avdemokratisera skattefinansierad vård och omsorg. Kooperativen och de små företagen har inte en suck. Inte om de är seriösa i alla fall. Ett och annat småföretag som struntar i kollektivavtal och personalkompetens kan väl hålla sig kvar i konkurrensen kortsiktigt.

Men är det verkligen så vi vill att sjukvården skall drivas? Nu krävs ett stort engagemang och ett politiskt ansvar för att utveckla och kvalitetssäkra den demokratiskt drivna landstingssjukvården. De politiker som drev igenom högerbudgeten i Gävleborgs läns landsting är inga politiker att hänga i julgran för framtidens vård. De avhänder sig ansvaret till marknadskrafterna och enskilda individer.

lördag 13 december 2008

Resursstark kärnkraftlobby mobiliserar

För en knapp vecka sedan gjorde folkpartiet sitt utspel om att ta bort avvecklingslagen och satsa på kärnkraft. Och - som av en slump - fick jag två dagar senare ett personligt brev från krafttag.nu. Adresserat till kommun- och landstingspolitiker i Gävleborgs län.

Budskapet från krafttag.nu är att Sverige behöver en långsiktig energipolitik för att minska klimatpåverkan och säkra jobben, tillväxten och konkurrenskraft. Låter väl behjärtansvärt i sig.
Men jag anar ugglor i mossen eftersom uppropet kommer från Svenskt näringsliv och är välorganiserat och påkostat, med egen hemsida. I brevet omnämns lågkonjunkturen, länets beroende av basindustrin och några sentimentala rader om de stackars varslade arbetarna på Sanvik. I samma veva som man understryker vikten av säker tillgång till energi.

Det är väl knappast el-brist som orsakat krisen i industrin. Vi har faktiskt överskott i elproduktionen i vårt land, och med europeiska mått rätt låga el-priser. Trots prisstegringarna som följde av avregleringen.

Och naturligtvis. Den självklara lösningen på de farhågor man radat upp är enligt krafttag.nu utbyggd kärnkraft. Fast det måste man gå in på hemsidan för att konstatera.
Det uppropet vill är alltså att nu när de gamla reaktorerna börjar bli slitna och rassliga ska vi bygga fler och nya kärnkraftverk. Då ska allt vända. Då får vi mycket och därmed billig el, så att svensk industri kan slå sig fram i den internationella konkurrensen. Och det blir så bra för klimatet. Inte ett ord om problemen med kärnkraft.

Kan ingen få tyst på kärnkraftfundamentalisterna?! Det är nu vi kan och ska fullfölja planerna att avveckla en miljövidrig kraftproduktion. Det är nu vi ska investera i vindkraft och andra förnyelsebara energikällor. Det är nu vi kan ställa om till mindre energikrävande produktionsmetoder och minska hushållens förbrukning. Kärnkraft kräver oerhört stora investeringar och innebär att vi bygger fast oss i ett stelbent energisystem för lång tid. Reaktorena kommer att ticka och gå länge, länge. För att ge avkastning på investerade slantar. Det blir mycket avfall, som vi ännu inte vet hur det skall förvaras. Och det går åt massor med uran.
Uran är ingen ändlig resurs. Uranet kommer att sina och bli gräsligt dyrt om kol, olja och gas skall ersättas med kärnkraft. Jämfört med fossila bränslen är kärnkraft bättre för klimatet, men uranbrytning är i högsta grad ett miljöhot. Oavsett om det bryts i gruvor eller stora dagbrott. Och den som jobbar direkt med brytningen eller bor i närheten sätter liv och hälsa på spel, med mångdubbla cancerrisker.

Jag deltog inte i folkomröstningen 1980, eftersom jag då var 17 är och 11 månader. Men jag var engagerad i Nej-rörelsen. Ett viktigt argument för mitt ställningstagande var kopplingen mellan kärnkraft och atomvapen. Det argumen är minst lika starkt 2008.

måndag 8 december 2008

Spökrädd Björklund

Jan Björklund (fp) ryser vid tanken på att vänsterpartiet får vara med och påverka utrikespolitiken. Han hade tydligen hoppats på en förnyelse av socialdemokratin som han menar hade skett om mp och s arbetat ihop, men som nu går om intet när V får vara med. “Nu blir det en kantring åt vänsterkanten” säger Björklund. “Lars Ohly kommer att vara alliansens bästa valarbetare, han kommer att driva vänsterkartellen åt vänster“, uttalar sig folkpartiledaren i dagens DN.

Självklart. En inbiten och inskränkt folkpartist gillar inte vänsterpolitik. Men att skrämmas med kommunistspöken kommer knappast att gå hem i valrörelsen. Svenska folket vill inte ha högerpolitik. Nedskärningarna i trygghetssystemen blev en väckarklocka. Finanskrisen har visat att marknadsekonomin inte löser allt. Lågkonjunkturen gör det uppenbart att det behövs politiska lösningar och en stabil välfärdssektor. Med Vänsterpartiet fullt ut med i samarbetet kommer väljarna att ha ett tydligt alternativ i politiken. Att vänsteridéer existerar är säkert ett problem för folkpartisterna. Men definitivt inget problem för folket.

Eftersom det är just utrikespolitiken som Björklund känner oro för vill jag bara påminna om: När det gäller Natomedlemskap, synen på USA:s krigföring och svensk närvaro i Afganistan. Bara som exempel. Har Vänsterpartiets utrikes- och säkerhetspolitik mycket starkare folkligt stöd än folkpartiets.

lördag 6 december 2008

Reflektioner om sjukvård


Nu är min högra fot opererad och inslagen i gipspaket. Jag kom hem från Karolinska sjukhuset i Huddinge i tisdags. Och känner tacksamhet över det som faktiskt fungerar i svensk offentligdriven sjukvård.

Visst har det tagit onödigt lång tid att komma till rätt ställe och få ta del av rätt vård. Remisshantering och bedömningar som hackat och krånglat. Och sen väntetid för själva operationen. Vårdköerna och väntetiderna ökar inom många områden i svensk sjukvård. Trots vårdgarantin.

Om jag blivit opererad lång tidigare hade jag kanske sluppit svåra och jobbiga infektioner och framför allt sluppit att vara sjukskriven så länge. Kan också fundera över hur det sett ut för mig om jag inte haft just den engagerade och kunnige läkare jag har. Det är Anna Persson, överläkare vid infektionsmottagningen i Gävle, som sett till att jag kom till rätt specialistvård, där man är experter på diabetesfötter med neurologiska skador.
Både Dr Persson och fotkirurgen som opererade mig, Carlos Saro, tillhör landstingets trotjänare. Skickliga i det jobb man gör med patienterna. Men också, som jag uppfattar det, drivande i att bygga upp kompetens och kunnande. Knyter kontakter och tar del av forskning och rön och undervisar och delar med sig av sitt eget kunnande.

Den vårdavdelning jag låg på 28/11-2/12, K81, är en klinisk utbildningsavdelning. Det innebär att den till stora delar sköts av studenter som utbildar sig till läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter m m. Framtidens sjukvårdspersonal alltså som lär sig sina yrken genom att arbeta med vård under ledning av erfaren personal och parallellt med sina teoristudier. En uttalad tanke är också att man ska jobba i team med olika yrkeskategorier och lära sig samarbeta och tillvarata olika kompetenser.
Jag kände mig garanterat väl omhändertagen på avdelningen. Efter några dagar hemmavid i min egen lägenhet år det inte utan att jag saknar att bli serverad frukost på sängen. Omsorgsfullt tillredd enligt mina önskemål och uppdukad på blommig bricka.
Allt arbete som utförs på sjukhusen runt om i landet, från specialistvård och komplicerade operationer till medicindelning, duschbestyr, bäddning städning. Alla vardagssysslor i hemtjänsten på vårdcentraler och boenden utförs, behövs och kommer att behövas. Oavsett konjunkturer.

Som jag ser det finns det två stora hot mot framtidens sjukvård och omvårdnad.

1. Resursbrist. Man ser inte att tillväxt måste och kan ske i det offentliga och att kommuner och landsting behöver resurser för att utvecklas och vara en tillväxtmotor.
2. Privatiseringsivern. Konkurrensutsättming och privatiseringar kan slå sönder det som är grunden i en fungerande välfärdssektor. Ska man konkurrera med andra om kompetens är risken att den förslösas i stället för att tillvaratas och vidareutvecklas. Med fri etableringsrätt och alltför gott om vinstintressen kommer vården att utvecklas inom efterfrågade och lukrativa områden. På bekostnad av de områden där behoven är som störst.

Hög tid att se möjligheterna i offentlig vård och sjukvård alltså. Satsa på forskning och utbildning. Skapa arbetstillfällen där behoven är som störst och ingjuta framtidstro hos personalen. Och de ungdomar som utbildar sig för morgondagens vårdsektor.