Minskade resurser till omsorg leder till ökade klass- och könsskillnader

Den krympande ekonomin inom kommunsektorn ställer ofrånkomligt frågan om äldreomsorgens utveckling på sin spets. Jag tror de allra flesta inser att behoven av omsorg både riktat till äldre och till funktionshindrade ökar. Sen finns det olika syn på hur detta ska lösas. Skall den offentliga omsorgen byggas ut och förbättras, eller ska äldre och funktionshindrade betala mer ur egen ficka och anhöriga ta större ansvar?

För mig är svaret självklart: - en utveckling av den offentliga omsorgen, utifrån behov. Väljer man den andra vägen leder det nämligen till alltför stora klasskillnader och till att kvinnor får ta på sig alltför stor börda av obetalt arbete. De rika kan ha ett gott liv även när man blir äldre eller sjuk och skröplig, därför att man kan köpa de tjänster man behöver. Den som inte har råd får hålla tillgodo med sämre service, och om man har anhöriga, att bli ompysslad av sin maka eller sin dotter. Det obetalda anhörigarbetet sköts nämligen till övervägande del av kvinnor. Läs mer om detta i rapporten ”Anhörigomsorgens pris”.

Omsorgen är inte jämställd. Kvinnor dominerar både som anhörigvårdare och inom offentligfinansierad vård oavsett om den är kommunal eller privatdriven. I det senare fallet dessutom generellt med lägre löner och sämre arbetsvillkor.
Det behövs ett tydligt utformat jämställdhetsmål i äldrepolitiken. Och det behövs mer resurser i den kommunala omsorgen. Mer personal, med rätt lön, utbildning och handledning för att göra ett bra jobb. Och inflytandet måste bli bättre både för peronal och vårdtagare och deras anhöriga. För att nå dit måste det bli stopp på konkurrensutsättning och privatiseringar.

Ministern och vårt kommunala stortorg

I går var den moderatmärkte socialförsäkringsministern Christina Husmark Pehrsson på besök i Gävle, för att presentera regeringens budget. Det mesta var ju redan kännt via en rad utspel i tid och otid. Inte mycket nyhetsvärde alltså, kan tyckas. Men Husmark Pehrsson fick trots det stort utrymme i båda Arbetarbladet och Gefle dagblad.

Det utrymmet använde hon gladeligen till att hjälpa sina lokala partikamrater i att driva populistisk missnöjespolitik. ”En kommun kan inte skrika efter mer pengar från staten om man lägger 75 miljoner på ett nytt torg” lär hon ha sagt, liksom att hon blir arg om en kommun bygger ett torg istället för att satsa på vård, skola och omsor.

Att Gävle och Gävleborna är på väg att få ett trivsamt välkomnande och tillgängligt stortorg är vi många som välkomnar. Det är sedan länge planerat i vår inveteringsbudget. Hur miljön i innerstan ska utformas och vad det får kosta tror jag vi kommunpolitiker tillsammans med gävleborna kan bedöma bra mycket bättre än en minister på tillfälligt besök.

Stortorget är en investering för framtiden som gör stan trygg och vänlig för gående, cyklande funktionshindrade och små männikskor. Vi som bor här vill inte att biltrafiken ska ta över centrum. Kanske andra blöder mer för bilarna. Men att en kommun gör nödvändiga investeringar som skapar jobb just i en lågkonjunktur är väl alldeles ypperligt.

Om en moderatminister vill lägga sig i kommunernas förehavanden, vore det ju klädsamt om hon faktiskt satte sig in i frågan innan hon går till attack.

KD och kvinnorna

Jag har ärligt talat inte tagit del av debatten kring Anna Anka speciellt ingående. Men när jag läste Lennart Sjögrens uttalande i Expressen blev jag onekligen nyfiken. Vem är hon och vad har hon sagt som nu lyckats göra kristdemokraternas partisekreterare så till sig av entusiasm.

Det är alltså denna newsmill-artikel, författad av Anka her-self och detta uttalande i SvD, som fått Sjögren att bli så till sig i trasorna. Utan omsvep välkomnade han henne till sitt parti.

Det är inställningen att ”hon själv som kvinna ska kunna fatta beslut om sitt vardagsliv och hur hon ska leva” som Sjögren föll för. Och man kan anta att det inte direkt är obekvämt för en högerkristen man, att en kvinna fattar beslutet att stanna hemma och sköta barn och hem och dessutom sätter en ära i att vara snygg för makens skull och tillfredsställa honom sexuellt.

KD:s partisekreterare verkar gilla tanken på att få en kvinnlig företrädare som försvarar hemmafruidealet och den gamla patriarkala familjen. Anna Anka vill ju dessutom vara en förebild för andra kvinnor. Månne männen i KD tycker deras kvinnoförbund mopsat upp sig alltför mycket. Anka kanske skulle visa vägen och få kvinnorna att koncentrera sig på att vara goda hustrur istället för att tjata om jämställdhet.

Kvinnoförbundet sågar också Sjögrens uppfattning, Han tyckte ju det var bra att få debatt. Men verkar nu mindre road när Anna Anka tycks ha provocerat fram en rejäl träta i det egna partiet..