fredag 25 februari 2011

Hyresrätten behövs

Finns publicerad som debattartikel i Arbetarbladet

Boendet har blivit en tydlig klassmarkör. Och vad värre är, inte bara ett ytligt märke för status och tillhörighet. Bostad och möjligheten att få ett tryggt och bra boende är centralt i människors liv och en grund för att våga satsa framåt, oavsett om det gäller att flytta för ett nytt jobb, utbilda sig eller skaffa barn. Den utveckling vi ser i dag stärker och fördjupar sociala och ekonomiska klyftor och på sikt hotas stabiliteten i hela samhällsekonomin. Vi har sett det förr. Hushållen tvingas ta stora lån när bostadspriserna trissas upp. Så vänder det och bubblan spricker och både enskilda människor och ekonomin drabbas hårt.

Regeringen talar sannerligen med dubbel tunga när det gäller boende och bostäder. Jodå, visst har vi hört borgerliga ministrar utrycka oro för den snabbt ökade skuldsättningen hos privatpersoner. Men samtidigt är det alliansregeringens politik som åstadkommit detta, när man uppmuntrat ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter och på område efter område gjort det fördelaktigare att äga sin bostad jämfört med att hyra. När villaägaren gör ROT-avdrag får hyresgästen betala hela renoveringen på hyresavin, eftersom hyresfastigheter inte omfattas av avdraget. Även RUT är lättare att ta del av för den som äger sin bostad. Räntekostnader på privata bolån gör man avdrag för, men för hyresfastigheter finns inte längre några bidrag eller subventioner.

I Stockholm är den nästan omöjligt att hitta en hyresrätt sen den gemensamt ägda allmännyttan sålts ut för en spottstyver. Att investera och spekulera i bostäder och fastigheter har blivit lönsamma affärer för den som har tillgångar. Men ungdomar och människor med knappa eller osäkra inkomster, hänvisas till att hyra dyrt och otryggt i andra eller tredje hand.

Det råder bostadsbrist i många tätorter och kommuner runt om i landet. Behoven av att renovera och underhålla miljonprogramsområden och hyresfastigheter växer ständigt. Det är nödvändiga investeringar för miljöns skull, för tillgängligheten och för att förhindra segregation.
I regeringsförklaringen står det att "fler bostäder behöver byggas och hyresrättens ställning stärkas” (Oktober 2010) Det är ju lätt att säga, när man tycker att någon annan skall göra det. I praktiken har ju den moderatledda regeringen tagit bort alla former av statlig finansiering och stimulans inom sektorn.

När Atterfall (KD) blir intervjuad av Dagens samhälle hänvisar han till fastighetsägarnas ansvar för att lägenheter ska vara beboeliga. Och om de kommunala bolagen saknar pengar för att bygga och renovera, kan de kanske sälja sig till pengar, menar han.
Regeringen tvår sina händer och vägrar att bidra med finansieringslösningar eller någon som helst statlig bostadspolitik. Bostadsförsörjningen överlåter man till marknaden och kommunerna.
I Gävle och många andra kommuner, ser man nu manöverutrymmet krympa till följd av försämrade finansieringssystem och ändrad lagstiftning. Man ser behoven av att bygga nytt och att hålla takten i upprustningen och förnyelsen av stadsdelarna. Men även välbevarade och välskötta kommunala bolag riskerar att tvingas välja mellan att chockhöja hyrorna, låta bostadsbeståndet förfalla, eller sälja ut. Även i kommuner där väljarna röstat fram rödgrönt styre kan man tvingas till borgerlig politik på området. Säljer man attraktiva fastighetsbestånd får man loss investeringsmedel i form av reavinster, men man tappar samtidigt hyresintäkter och ekonomiska muskler långsiktigt. Säljer man slitna hus är risken stor att det är mindre seriösa riskkapitalister som går in och köper och säljer, men spar in på underhållet. Det leder till boendesegregation och är dåligt för kommuninnevånarna.
Det växer ett uppror, framförallt bland unga människor mot den förda politiken som egentligen är brist på långsiktig bostadspolitik Jag hoppas och tror att Atterfall, Borg och deras regeringskompisar tvingas tänka om och ta sitt ansvar.

Vänsterpartiet vill införa ett nytt investeringsbidrag för nyproduktion av bostäder. Vi satsar drygt 4 miljarder de närmsta 3 åren för nybyggnation. Vi vill även se ett utökat ROT-avdrag som även omfattar flerfamiljshus.

lördag 19 februari 2011

Människohandel en lönsam affär

Hörde ni Konflikt i radion p1? Det är svårt att inte beröras. En helt suverän dokumentation av Randi Mossige-Norheim där människor bakom statistiken får komma till tals och förklara sin livssituation.
Ett par tre miljoner människor säljs för sexuella ändamål eller som arbetskraft. Alltför ofta fattiga utblottade människor som i sina desperata försök att rädda sina barn och sina anhöriga från armod och förnedring, hamnar i klorna på samvetslösa bedragare. De utnyttjas och luras å det grövsta.

När jag hörde programmet kom jag att tänka på hur ordet offer fråntagits sin betydelse och nästintill blivit tabu att använda. Det är framförallt människor på högerkanten och nyliberaler som i sin retorik vägrar att acceptera att det finns offer. Att kalla någon för offer är enligt dem, att frånta människor sitt värde och handlingsutrymme.

Men handlar det inte i själva verket om att dölja verkligheten? Skulle man erkänna att det finns offer, erkänner man ju också att det finns förövare. Människor som utnyttjar andra och tjänar grova pengar på andras utsatthet. Och faktiskt, med tanke på radioprogrammet, är vi rätt många som har skuld och delaktighet. Tillgång till billiga varor typ kläder och sylt och tjänster, alltifrån barnflicka eller städerska till sexuella tjänster förutsätter ju att det finns desperata människor som säljer sig billigt och inte sällan människor som säljs av andra.

Vi lever i en ojämlik värld. Det är hög tid att sluta blunda för hur människor säljs och utnyttjas, och hur många barn som lever utan sina föräldrar, för att vi i den rika världen behöver billig arbetskraft.

fredag 18 februari 2011

Anders, Leif eller Mikael?

Jag brukar inte engagera mig så mycket i hur andra partier väljer sina företrädare, men kan inte låta bli att göra en reflektion kring socialdemokraternas partiledarfråga. När Aftonbladets Karin Pettersson på ledarsidan presenterar tidningens tre heta kandidater är det tre män som radas upp.

Må vara att s förlorade valet och att m växer så det knakar – men socialdemokraterna är faktiskt riksdagens största parti. Deras väljare röstade på ett rödgrönt regeringsalternativ och många på kvinnligt ledarskap. När man nu rannsakar sig och vill vara ett ledarparti sneglar man alltför mycket på moderaternas framgångssaga. De rika arbetare som bor i fina villor, gör skatteavdrag, köper privata försäkringar och sätter barna i friskolor, ska värvas över från alliansen med samma individualistiska retorik som moderaterna vann valet på. Inte genom att prata samhällsutveckling och solidaritet.

Och nu verkar könet på patiledaren också i inflytelserika s-kretsar vara något som man vill kopiera från ”Det nya arbetarpartiet”. Vilket naturligtvis faller i god gjord hos bärarna av bakåtsträvande patriarkala maktstrukturer i Sveriges största parti.

Men någon förnyelse är det inte. Pinsamt, pinsamt om Sverige ska fortsätta lalla på med gubbe efter gubbe på stadsministerposten.

onsdag 16 februari 2011

Nu är kvinnornas tid


Det finns ett mönster, jorden runt och över tid. När folket reser sig mot förtryck och maktmissbruk, när uppror och revolutioner genomförs, finns kvinnorna där.

Inte sällan har kvinnorna gått i främsta leden, organiserat och drivit förändringar. Men när kampen väl lett till seger och den nyvunna friheten och makten ska organiseras och fördelas, kliver männen fram. Och eftersom det är i männens värld historien skrivs, finns det så gott om revolutionshjältar, medan hjältinnorna glöms och förtigs.

Men jag tror den tiden är över nu. Kvinnor världen över kommer inte att finna sig i manligt maktmissbruk, korruption och militarism. Kvinnor inser sitt värde och att deras perspektiv på tillvaron behövs när vi vill bygga en tryggare och bättre värld.

I riksdagen har Vänsterpartiets Hans Linde debatterat utrikespolitik idag. Ni får ursäkta, men det finns mycket att önska när det gäller vår nuvarande utrikesministers syn på kvinnor och kvinnors roll. Bildt verkar bara se den manliga halvan av befolkningen när han gör sina säkerhetspolitiska analyser.

I Egypten fanns ungdomarna och kvinnorna ute på torget, medan de äldre männen försökte stävja upproret. I Italien är det en växande kvinnorörelse som – äntligen - kan bli Berlusconis fall.

För att få ordning i världen, för att bygga långsiktigt hållbar demokrati och tillvarata mänskliga rättigheter behövs också vi kvinnor och vår delaktighet i politiken. Och det vet vi.

Heja, alla modiga systrar i Egypten, Iran, Italien och världen runt!