fredag 21 oktober 2011

Libyen och vi andra

Det blir lätt väldigt svartvitt och historielöst när västvärldens ledare nu skyndar sig att gratulera Libyens folk och fördöma Kadaffis terrorvälde. Och det är väl kanske så det måste vara
Risken finns dock att det inte bara var hämndlystna rebeller som välkomnade diktatorns död. USA och flera europeiska länder vill nog gärna glömma och gå vidare och drar en lättnandets suck över att slippa långa och rannsakande rättsprocesser i internationella domstolen i Haag.

För det verkar väldigt lätt att råka glömma sitt eget spel under täcket med Kadaffi och allt stöd och samverkan för oljans skull, eller hjälp att strypa flyktingströmmar eller olika maktintressen i regionen. Och affärerna förstås och alla vapen som levererats genom åren. Bara sedan 2005 har inte mindre än tio länder exporterat vapen till Libyen, däribland Belgien Frankrike, Italien, Ryssland, Spanien, Storbritannien och Tyskland
Gill och Weswman från Sipri skrev bra om detta i DN-debatt redan i våras när kriget rasade som värst.

Gång på gång upprepas det att äntligen är Libyens folk befriat efter 42 år av diktatur. Men har man då inte missat, eller råkat glömma Libyens histora före Kadaffi. De koloniala terrorväldena och krigen. Varken Mossulini eller Kung Idris styrde väl under speciellt demokratiska former?!

Vill vi ha en fredligare och mänskligare värld måste vi alla lära oss av historien och alla aktörer våga se sitt ansvar och göra upp med sin egen historia.