onsdag 27 februari 2013

Inför 8 mars

8 mars uppmärksammas ojämnställdhet och kvinnors situation i världen. Det är en dag för kvinnors kamp och organisering
Redan 1910 instiftades den Internationella kvinnodagen i samband med den andra socialist internationalen i Köpenhamn. Det var Clara Zetkin som tog initiativet under parollen Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism. Dagen har uppmärksammats varje år sen dess. På vilket sätt och i vilken omfattning har naturligtvis skiftat över tid och även geografiskt. T ex var firande av 8 mars förbjudet i Hitlers Tyskland och Mussolinis Italien. Sen 1977 är dagen antagen av FN och i dag är den nationell helgdag i flera länder. Samtidigt är det i andra länder förenat med livsfara för kvinnor att manifestera 8 mars och kräva sina rättigheter.

Vänsterpartiet har viktiga rottrådar i den tidiga svenska kvinnorörelsen och är en del i den solidariska globala kampen för kvinnors rättigheter. Därför känns det naturligt att vårt parti var det första att anta feminismen i partiprogrammet. Nu är feminismen en självklar ideologisk grund i partiets politik jämsides med socialismen.

Målet för svensk jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Även om vårt land i många hänseenden ligger i framkant när det gäller jämställdhet mellan könen, så är vi ju långtifrån framme vid målet. För att nå dit kravs det tydligt fokus, politisk vilja och feminism. Vårt parti är den politiska kraft som kan axla den manteln och vi gör det tillsammans med kvinnorörelsen.

Internationella kvinnodagen är en viktig dag för att organisera kampen och hämta styrka och sprida kunskap. Av och till höjs det röster som ifrågasätter behovet av 8 mars. Till dem som tycker att jämställdheten redan gått för långt, vill jag bara säga: Ni har fel. Det kan aldrig bli för jämställt. Vi kan aldrig slå oss till ro förrän alla orättvisor på grund av kön är borta. Ekonomisk, politiskt och socialt.
                     
Rösträtt och valbarhet, preventivmedel, daghem åt alla, föräldraförsäkring och fria aborter. Det är många strider som kvinnorna före oss vunnit genom sin kamp. Det går att förändra.

I dag ser vi att Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökar, sexualiserat våld begränsar kvinnors livsutrymme och debatten om näthat har visat på hur hat, hot och kränkningar används för att försöka tysta kvinnor. Sverige har ännu bara haft män som regeringschefer och bolagsstyrelser är i hög grad enkönade. Och ute i världen kränks kvinnors rättigheter systematiskt i samband med krig och politisk oro. 1000 kvinnor dör varje dag i samband med graviditet eller förlossning.

Listan kan göras lång. Visst finns det saker att förändra och nog behövs kamp och systerskap och den internationella kvinnodagen.

Jag hoppas vi ses 8 mars, i RFSU Gävles barnvagnsmarsch och på Vänsterpartiets och Ung Vänsters eget evenemang på kvällen.

fredag 8 februari 2013

SD provoceras av sessa på gaygala

Tiderna förändras. På -80 o 90-talet var det (M) och (KD) som hårdnackat satte sig på tvären mot alla förslag och reformer om sexuellt likaberättigande. Nu har både folkopinionen och politiska partier, tack och lov, förstått att HBT-personer är människor bland andra människor och självklart skall ha samma rättigheter. För kristdemokraternas del förvisso en omvändelse under galgen som i vissa beslut lett till försinkningar och krångel, bara för att de måste markera och tillfredställa sin konservativa falang. Men icke att förglömma så har vi nu äntligen nått fram till en könsneutral äktenskapslagstiftning och lagen antogs under borgerligt regeringsstyre.
Men nu har vi ett nytt parti i Sveriges riksdag som fångar homofobers röster och gärna skulle vrida politiken på området tillbaks till mitten av förra seklet. Eller nåt.

När redaktören på SD-kuriren gör ett utspel där han fördömer att en blivande stadschef tar ställning för särintressen blir det dock lite lustigt. För som jag förstår det tycker Sverigedemokraterna att monarki är ett bra stadsskick.. Men då föds man till sitt ämbete och kan varken avsättas eller tillrättavisas av folket. Oavsett vad man säger och gör.

Just i det här fallet tycker jag själv att det var väl ett klokt ställningstagande av Victoria att visa sitt stöd för HBT-rörelsen . Däremot tycker jag det är oerhört provocerande att kungliga barn inte får gifta sig med vem man vill, utan måste få ett godkännande av pappa och regeringen först.