onsdag 8 maj 2013

Uttalande med anledning av hungerstrejken

Just nu och sedan den 3 maj hungerstrejkar några unga människor utanför Migrationsverket i Gävle. De är alla Afghaner och har fått negativa beslut/besked som innebär att de inte erbjuds skydd i Sverige och därmed hotas att skickas tillbaks till Afghanistan eller till annat EU-land som får pröva deras asylskäl. Därför har vi tre majoritetspartier i Gävle kommunen tillsammans gått ut med följande uttalande: 

Gemensamt från S, V och MP i Gävle


Med anledning av de hungerstrejkande afghanska ungdomarna utanför
Migrationsverket vill Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i
Gävle göra följande uttalande.


Vi har alla blivit djupt berörda av den situation som nu pågår i vår kommun.
Samtliga våra partier arbetar i riksdagen för att svensk asyl- och
flyktingpolitik ska bli mer human, att svårt utsatta människor ska få leva i
Sverige och att de människor som söker skydd i Sverige ska behandlas väl.

De styrande partierna i Gävle kommun ser flyktingmottagande och invandring som
ett viktigt ansvarstagande och en tillgång för vår kultur, arbetsmarknad och
samhällsutveckling. Gävle kommun har i dag ett boende för ensamkommande
flyktingbarn och kommer inom kort att starta ytterligare ett.


Det är regeringen och Migrationsverket som har makten att påverka dessa barns
möjligheter att leva sina liv i Sverige, men vi, som de styrande partierna i
Gävle kommun vill uttrycka att vi är beredda att ta emot människor som söker
sig hit för att undkomma våld och förföljelse.


Elin Lundgren
Ordförande
Socialdemokraterna i Gävle

Inger Schörling
Ordförande
Miljöpartiet i Gävle

Stefan Pettersson
Ordförande
Vänsterpartiet i Gävle


Här kan du läsa mer:
GD, ledare i Arbetarbladet

Och här kan du skriva på namninsamlingen:
http://www.skrivunder.com/lat_de_hungerstrejkande_barnen_i_gavle_stanna
 

lördag 4 maj 2013

Klipp från 1 maj

Här är ett stycke ur det manus jag talade utifrån på första maj i Gävle

...Den socialism vi eftersträvar och den klasskamp vi för i dag måste ha feministiska förtecken.

I början av industrialismens framväxt betraktades kvinnors och barns arbete som billigt och okvalificerat. Samtidigt fick de utföra tunga, farliga och hälsovådliga jobb.

På 1800-talet var det ofta, vilket är skamligt obekant, kvinnliga arbetare som gjorde uppror och strejkade. Helt enkelt för att det var kvinnorna i industrin som hade de vidrigaste arbetsförhållandena och lägsta lönerna. Ibland användes strejkvapnet för att få bort manliga arbetsledare som förgrep sig på arbeterskorna.

Men det fanns också en macho del av arbetarrörelsen när det begav sig, som var emot att kvinnor skulle lönearbeta. "De tar männens jobb, de pressar ner lönerna och behövs bättre hemma", tyckte en del manliga fackföreningsaktiva.
Men många är de kvinnor som sida vid sida med männen slagits för organisationsrätt och bättre arbets- och lönevillkor. Både kvinnorna i arbetarrörelse och deras kamp nedvärderades och har osynliggjorts i historieskrivningen.

 Och om vi raskt förflyttar oss till här och nu och moderna tider. I dag är en stor del av världens arbetarklass kvinnor. Ändå organiserar sig rörelsen till stor del utifrån ett manligt perspektiv. Och det handlar inte bara om de andra, om länderna därute. Det förtjänar att nämnas att de tunga företrädarna i svensk arbetarrörelse just nu – ordförandena i LO, i socialdemokraterna och i Vänsterpartiet alla är män.

Vänsterpartiet är bra på feminism och jämställdhetspolitik och har genom tiderna varit drivande i många viktiga reformer på området.  Vi har många duktiga kvinnor på framträdande poster och vi har en majoritet kvinnor i partistyrelse, riksdagsgrupp och i vårt eget kommunfullmäktige i Gävle.

Men att patriarkala strukturer styr och sexism förekommer i samhället i stort så väl som i arbetarrörelsen och vårt eget parti, det visar sig genom att handlingsutrymmet och möjligheten att höras och ta plats inte fördelas jämställt med automatik. Kvinnorna får kämpa hårt för det.
[...]

Kamrater och mötesdeltagare. Vi är många, många som främst av allt vill se ARBETE – RÄTTVISA – VÄLFÄRD.
Inget marknaden fixar. Och inget av det kommer den nuvarande regeringen att bidra med.
Låt oss tillsammans ta kamp för en mänskligare värld och ett solidariskt samhälle fritt från diskriminering. Och självklart:
Den socialism vi eftersträvar och den klasskamp vi för, vilar på feministisk grund.

 

fredag 3 maj 2013

Deklaration - på heder och samvete

När jag deklarerade häromdagen, gjorde jag det med ett enkelt SMS. Jag har ingen egendom, inga udda avdrag och inga sidoinkomster utanförr mitt kommunalrådsarvode. Skattemyndigheten hade fått uppgifter om allt som ska deklareras.
Jobbskatteavdraget var tydligt utskrivet. En summa som för mig skulle räcka till en redig utlandssemester. För undersköterskor restaurangfolk och deltidsarbetande blir den summan bra mycket mindre. För att inte tala om pensionärer och de som haft sjukpenning eller A-kassa under förra året. Och det finns de som får större jobbskatteavdrag än jag. De som tjänar mer än en heltidspolitiker gör.

ROT-avdrag är inte aktuellt för mig eftersom jag bor i hyresrätt. En chans till RUT-avdrag hade jag faktiskt men lyckades avstå det bidraget. Men det krävdes en rätt lång diskussion med städfirman som putsade mina fönster, för att få dem att sätta upp hela kostnaden på min faktura.

Den som redan är rik och gör smarta val och skatteavdrag tjänar på moderatpolitiken. Så också de största och girigaste företagen. Sänkt skatt och smarta skatteavdrag har blivit receptet för framgång och för några tar man steget lite över gränsen och bluffar och lurar systemen.

Men för den som ingen förmögenhet har och som behöver välfärden har livet alltför ofta blivit ett helveta. De giriga belönas och har lärt sig peka finger åt dom andra. ”Dom misslyckade”

Gudskelov har allt fler börjat se att samhällsutvecklingen är på väg åt fel håll. Hela mitt hjärta säger att människor i hög grad vill ha solidaritet och gemenskap och ett mänskligare samhälle.

Därför röstar vi bort Moderaterna och ojämlikheten nästa val.