"Enda vägens politik" vid vägs ände

När jag studerade till socionom på 80-talet, hade jag en lärare i sociologi (Bertil Persson, Örebro) som formulerade sig ungefär så här. “ om någon eller något utgör sig för att vara neutralt och objektivt. Då kan du ge dig fan på att det är nyliberalism.”

Det var så det var. De nyliberala ekonomiska teorierna fick en enorm genomslagskraft. Nationalekonomin blev väldigt enkelspårig och enögd. På University of Chicago, på Institute of Economic Affairs (Thatcher lär ha pluggat där) och på Handelshögskolan här hemma utbildades de ekonomer som politiker och beslutsfattare lyssnade till. SAF hade dragit igång Timbro och andra tankesmedjor. De kritiska rösterna som ville problematisera eller föra fram andra sätt att tänka kring ekonomi och samhälle fick klent med genomslag. Deras idéer viftades bort som politisk propaganda och tyckande. Nyliberal ekonomi däremot var vetenskap.

Nyliberalt tänkande fick genomslag i samhället i stort och företagsekonomiskt språkbruk fick fäste i stort som smått. Hela EU har blivit en stor frihandelsorgansiation, med direkta eller indirekta krav på konkurrensutsättning och begränsning av de offentliga utgifterna i medlemsstaterna.

Visst förknippar man väl främst borgerligheten med att driva marknadsekonomin. TINA - There is no alternative - hette det i Storbritannien. Svenska högern drev “Den enda vägens politik“. Men nyliberala ekonomiska idéer spreds i betydligt vidare kretsar tack, vare sin status som “vetenskaplig och akademisk”. Som ett exempel var det faktisk Kjell-Olof Feldt (Finansminister för (s) 1982-90) som till stora delar genomförde systemskiftet i svensk politik genom att driva igenom omfattande privatiseringar och avregleringar. Det var under den perioden valuta- och kreditmarknaden avreglerades.

De som förespråkar en fri marknadsekonomi pekar gärna på hur suverän den varit för tillväxten. Det är sant, fläckvis och under långa perioder. Men det är en tillväxt som mest hamnat i vissa fickor, som gett rovdrift på naturen och som skett på bekostnad av andra. En tillväxt som fört över offentlig makt till en anonym marknad och därmed underminerat demokratin. En tillväxt som lett till stora sociala och ekonomiska klyftor och som inte är hållbar.

Så länge bristerna i det ekonomiska systemet bara drabbat de fattiga har det varit lätt att blunda. Nu har handeln med valutor och kapital växt sig enorm och även fattiga erbjudits lån för att ta del av risktagandet och bli aktörer på en marknad som egentligen inget producerar utan bara spekulerar. När börserna nu rasar och hela finansmarknaden bryter samman drabbas alltså både fattiga och rika.

Nationalekonomi och statsvetenskap är inga värderingsfria läror. Nyliberalismen är ingen naturlag. Det är en idé bland andra, om hur man kan och vill organisera samhället. Hög tid för eftertanke och rannsakan alltså. Var “Den enda vägens politik” verkligen rätt väg?

Ja, vad menade Sahlin, egentligen?

Det var i fredags denna intressanta bloggtext författades

http://approximationer.blogspot.com/2008/10/its-all-about-utgiftstak.html



Och läser man dagens DN debatt

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=838800

inser man hur berättigade bloggens frågeställningar är. Vad vilja socialdemokraterna?

Riksdagsledamöter från högern stödjer McCain

När SvD gör en kartläggning över vilken av USA.s presidentkandidater våra riksdagsledamöter stödjer, presenteras resultatet i cirkeldiagram där Obama är blå och McCain röd. Mer korrekt hade väl varit blå och mörkblå. Den politiska kartan i USA ser ju lite annorlunda ut. För egen del känns det som att man måste välja det minst onda. Alltså blir det tveklöst Obama.
Republikanernas stockkonservatism och extrema åsikter borde väl hamna rätt långt utanför högermarginalen på den svenska åsiktskartan kan tyckas.

Under Bushadministrationens militarism och krig mot terrorismen har man kastat grundläggande mänskliga rättigheter överbord. Och i och med valet av en vicepresidentkandidat som är högerkristen. abortmotståndare och motståndare till sexuella rättigheter, har republikanerna dragit ännu längre högerut. I Sverige har vårt traditionella högerparti sökt tvätta bort konservatismen och kallar sig numer för arbetarparti.

Men enkäten visar trots det att alla regeringspartier utom folkpartiet hyser McCain anhängare bland sina riksdagsledamöter. I “topp” finns just moderaterna. 40% av deras ledamöter stödjer republikanerna. 32% är osäkra och endast 23% stödjer Obama.

Är det månne lovsången till frihandeln som är så överordnad att 48 riksdagsledamöter från regeringspartierna vill se en ny republikan vid rodret i USA. Ett stort antal har också valt att inte ta ställning. Republikanernas åsikter om aborter, homosexualitet, socialpolitik och deras diskrimininerande och kvinnofientliga politik såväl inrikes som internationellt. är man tydligen beredd att ta på köpet.

Finanskrisen enligt KD

Rå kapitalism hotar välfärden är rubriken på en artikel av Göran Hägglund och Mats Odell i dagens SvD. KD-herrarna deklarerar där att de självklart är anhängare av marknadsekonomi. Men inte av en okontrollerad rå kapitalism.

De vill framhäva att regeringen har fattat kloka beslut, men att det hela handlar mest om etik. Att ge lån till människor som saknar marginaler är oetiskt. Fy för låneinstitut och fondmäklare som försöker göra det som är deras uppgift på en fri marknad - att göra profit. Och fy för andra politiska åsikter som vågar ifrågasätta nyliberalismen och marknadsekonomin som system. Och till och med prata om att återinföra förmögenhetsskatt. Fy så oetiskt.

Sorry Hägglund och Odell. Kapitalismen är rå. Den politik ni driver är ju att föra över så mycket som möjligt från den gemensamma sektor till den privata, vinstdrivna sektorn. Till den råa kapitalistiska sektorn. Och jag tror inte på era försök att göra kapitalismen mer aptitlig och lättsmält genom att tillaga den, koka den eller marinera den i etik.

Det fåtal som efterfrågar och tjänar på kapitalismen sväljer den nog gärna utan tillbehör, precis så kall och rå som den är. Men det stora flertalet kommer att se sig om efter andra maträtter.

Regeringsreformen som sket sig - tack och lov

För drygt ett år sedan, i samband med förra höstens budgetpropp, lanserades reformen om räntegaranti på bostadslån. Garantin infördes i mars i år. Det är Bostadskreditnämnden som garanterar räntekostnader för upp till 100 000:- för att få bolåneinstituten att våga låna ut även till dem som kanske saknar fast anställning eller har en gammal betalningsanmärkning. Men även om staten täcker upp vid tillfälliga betalningsproblem, skall låntagaren betala tillbaks räntekostnaderna när man fått ordning på ekonomin.

Syftet med förslaget var enligt Odell att hjälpa medborgarna att äga sin bostad. Garantin skulle ställas ut till den som för första gången köper en bostad. Det skulle bli jättebra för ungdomar och nyanlända svenskar. (För i Odells och regeringens värld, kan man förmodligen knappast tänka sig att det finns, typ, 46-åringar som bott i Sverige hela sitt liv och aldrig ägt sitt boende, utan alltid levt som hyresgäst. Och till och med är nöjd med det.)
Reformen skulle också underlätta ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter.

Nu har drygt ett halvår gått sen införandet av reformen och bolåneinstitutet har inte tecknat en enda garanti. Folket har inte gjort som regeringen ville. Människor är förnuftiga.
Den bild regeringen försökte måla upp för drygt ett år sen, var en blomstrande framtid när deras ”arbetslinje” skulle få genomslag och alla skulle få jobb och bli rikare och rikare och älska att äga och konsumera och aldrig behöva oroa sig för framtiden…
I dag duggar varslen tätt, en halv miljon har lämnat A-kassan och Borg agerar lansfader för att lugna massorna och en psykotisk finansmarknad. Men i höstbudgeten var det skralt med trygghet för den som är eller riskerar att bli arbetslös.

Det är bara att vara tacksam att inte staten lyckades hjälpa fler med otrygg ekonomisk framtid att låsa fast sig i stora dyra bolån och med en bostadsrätt eller villa som snabbt sjunker i värde.

För väldigt många människor är boendekarriär och statusjakt saker som inte ens existerar på kartan. Men även dessa människor behöver någonstans att bo. Hur långt ska det behöva gå innan regeringen inser att det behöver byggas hyresrätter?

Barn från Irak nekas asyl

För någon vecka sedan gick FN:s flyktingorgan, UNHCR ut med en vädjan till EU:s medlemsländer. Ge skydd åt alla Irakier som flyr från centrala och södra Irak. Enligt FN:s färska rapporter är säkerhetsläget riskabelt.

Men svenska Migrationsverket struntar i vad FN och UNHCR har att säga. Man gör sina egna bedömningar och har bestämt att det inte råder någon väpnad konflikt i området. Det ger en mycket snävare tolkning av skälen till asyl, även när det gäller ensamkommande barn.

När det gäller asylbedömningar för barn har ju en generell skärpning skett genom ny praxis. Under 2006 - 2007 fick 206 barn avslag av de sammanlagt 1 474 som sökte asyl i Sverige. Hittills i år har 704 barn sök asyl och inte mindre än 230 har fått avslag.. Av dessa är 111 från Irak. Dessa barn sänds nu tillbaks till ett område som enligt UNHCR har ett så riskabelt säkerhetsläge att alla som kommer därifrån behöver skydd.

Vad är det som händer med svensk flykting och asylpolitik? Vart har humaniteten och solidariteten tagit vägen?

Sverige tillhör ett av världens rikaste länder. Vi har undertecknat både Genèvekonventionen och barnkonventionen. På senare tid har vi fått reprimander och kritik från internationella organ. Rädda barnen har kritiserat asylmottagandet för att sakna barnperspektiv, både när det gäller möjligheten till återförening för splittrade familjer och hur man bedömer barns asylrätt.
Självklart ska vi ha en generös tolkning, när vi bedömer barns behov av skydd undan krig och förföljelse.

Feministiskt självförsvar bättre än pepparspray

Moderata kvinnoförbundet har beslutat sig för att det är upprörande att kvinnor känner sig otrygga. Moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson har därför lämnat in en riksdagsmotion om att tillåta kvinnor att bära pepparspray.

Så bra att även högerns kvinnor börjar förstå att det finns strukturella hinder för jämställdhet. Att kvinnors vardagsrädsla, sprungen ur hot och våld från män, hindrar och hämmar kvinnor. Begränsar vårt utrymme och möjligheter att ta för oss i det offentliga rummet och delta i samhällslivet på lika villkor.

Men jag tror inte lösningen är att dela ut pepparspray till den som känner sig otrygg. I dag betraktas sprayen som ett vapen. Den dödar inte, den åsamkar knappast några bestående skador, i sig. I många länder säljs den också relativt fritt. Men i orätta händer kan den naturligtvis missbrukas. För risken är stor att pepparsprayen skulle börja spridas och säljas. Inte bara ligga diskret gömd i en handväska eller innerficka hos en kvinna på fredlig kvällspromenad.
Ungdomar som brukar fajtas med varandra skulle säkert tycka sig ha användning för sprayen. När man rånar någon. När man behöver slå sig loss från väktare eller poliser. Och även de män som då och då ägnar sig åt att våldta främmande kvinnor i parker, skulle kanske tycka att en burk pepparspray är ett praktiskt redskap. Så det är inte säkert världen skulle bli tryggare genom att vi tillåter pepparsprayen.

Jag skulle då hellre se att kvinnor och framförallt unga tjejer får möjlighet att utbilda sig i feministiskt självförsvar. Det ger ett ökat självförtroende. Det ger medvetenhet om rätten att bestämma över sin egen kropp och sitt liv. Det ger redskap att kunna försvara sig fysiskt när man blir attackerad

Feminisktiskt självförsvar kan inte missbrukas. Feminisktisk självförsvar ger ökad medvetenhet om förtryck och könsorättvisor. Feministiskt självförsvar ger kunskaper och färdigheter man alltid bär med sig. Även i den egna bostaden och i sängkammaren, där trots allt de flesta övergreppen på kvinnor äger rum.