fredag 27 september 2013

Syna SD-hyckleriet

Jonas Sjöstedt skrev en utmärkt och klargörande artikel om Sverigedemokraternas hycklande i Aftonbladet 13-09-24. Några dagar senare svarade Sven-Olof Sällström, SD:s ekonomisk politiske talesperson, kort och pliktskyldigt. Men det blev inget seriöst svar på Sjöstedts kritik. Istället rabblades det på nytt lögner och halvsanningar. I samma hycklande anda som Sjöstedts artikel så förtjänstfullt satte ljuset på.

SD har en totalt oseriös finanspolitik, därför att den bygger på felaktiga beräkningar inte minst angående kostnaderna för det Sällström i sitt debattsvar benämner "ansvarslös invandringspolitik"
Välfärden måste finansieras. Då duger inte hitte-på-pengar.  En majoritet av folket prioriterar välfärd och gemensamma lösningar framför privat konsumtion.
Effekterna av femte jobbskatteavdraget blir INTE störst för dem som tjänar minst. Klyftorna ökar istället och arbetslösa, sjuka och föräldralediga får inget skatteavdrag alls.
Sällströms svar visar tydligt att SD:s avsikt inte är att vara seriösa, utan att ställa grupper mot varandra och driva populism som bygger på fördomar, lögner och halvsanningar.
Med Vänsterpartiets politik som på allvar stärker välfärden, bekämpar arbetslösheten och minskar klyftorna i samhället, kommer SD att tappa stor del av sitt stöd. Det ser jag fram emot.

tisdag 24 september 2013

Sluta nalla på biståndet!

I valrörelsen 2006 deltog jag i en lokal debatt om biståndspolitik. Moderaternas representant var den enda som pratade om att sänka anslagen till biståndet. Alla vi övriga partier höll fast vid att Sverige skall betala minst 1% av BNP till bistånd.

När (m) satte sig i regeringsförhandling med sina allianskompisar åkte de på däng. De får inte stöd varken där eller i riksdagen som helhet för att sänka biståndet till 0,7%. Men smygvägen drar de nu undan resurser genom att nalla biståndspengar till annat. För det är inte bara till ministerlöner man använt pengar som borde gått till fattigdomsbekämpning. Ambassadverksamhet i Kanada, japan och Island har fått sin skärv när UD haft svårt att hålla budget. Och migrationsverksamhet har finansierats med biståndspengar när flyktingströmmarna från krig, terror och våld nått Sverige.
Det är för skamligt att moderaterna kan handskas så med biståndet, Och att de andra borgerliga partierna låter det ske.

Biståndet skall vara 1% av BNP. Minst. Och då menar jag att varje krona skall gå till fattigdomsbekämpning, livsmedel, sjukvård, mediciner, utbildning och utveckling i fattiga delar på jorden.
Vi som ett av världens rikaste länder, skall naturligtvis ta vårt ansvar för att nå FN:s millenniemål. Och minst en tiondel av biståndet skall vikas för SRHR (sexuell- och reproduktiv hälsa och rättigheter). Basta!

fredag 13 september 2013

Skatteavdrag, klyftor och absurd ministerkommentar

Om det femte jobbskatteavdraget införs kommer en person med en arbetsinkomst på 21 900 att betala 4 824 kronor i skatt. Den som är arbetslös, sjuk eller föräldraledig betalar 6 458 kronor i skatt på samma summa.

När Maria Arnholm konfronterades med dessa skatteorättvisor i ekots morgonsändning, deklarerar hon med kraft i rösten att
”– Som jämställdhetsminister försvarar jag en prioritering av ett jobbskatteavdrag som gör att väldigt många lågbetalda kvinnor får mer betalt när de jobbar”
Okej. Men hur var det med logiken där. Det är ju faktiskt männen som generellt tjänar mest på jobbskatteavdraget. Och hur tänker den folkpartistiske jämställdhetsministern kring kvinnor som är sjuka eller arbetslösa då?
Och framförallt hur tänker hon om de kvinnor som är hemma med barn och en föräldraersättning på 21 900 och som får betala hela skatten. För trots allt är det ju fortfarande kvinnorna som tar ut 75% av föräldraledigheten. Och i de fall det också finns en manlig förälder jobbar han stora delar av småbarnstiden, gör jobbskatteavdraget, vässar karriären, får lönelyft och samlar pensionspoäng.

Visst, med en borgerlig syn på tillvaron kan man säkert hitta argument för att behålla ett orättfärdigt skattesystem och även införa ytterligare jobbskatteavdrag. Men börjar man prata jämställdhet i det sammanhanget faller all form av trovärdighet. Det blir bara absurt.