Ship to Gaza - Stödmanifestation i Gävle

Datum: den 1 juni 2010
Tid: 17:00 - 18:30
Plats: Gävle, Rådhustorget.

Beskrivning.Slut upp mot Israels blodiga attack


Med dödlig tydlighet ser vi ser återigen hur ockupationsmakten Israel
ignorerar internationella lagar och regler. Medvetet och illvilligt har
man med blodigt våld besvarat båtarnas fredliga budskap - att bryta det
strypgrepp blockaden mot Gaza innebär. Ett flertal fredsaktivister har
dödats och än fler skadats under den israeliska attacken mot de värnlösa
båtarna. Den svenska regeringen måste med bestämdhet fördöma Israels
agerande. Därutöver måste den svenska regeringen kräva en oberoende
utredning av den israeliska attacken mot Ship to Gaza. Vi uppmanar så
många som möjligt att sluta upp och fördöma Israel.

Vi sammlas klockan 17:00
Det kommer bli talare från bland annat Vänsterpartiet, Ungvänster, SSU och
Grön Ungdom.

MUF och folkrätten

MUF brukar ju kunna kläcka ur sig obegripliga åsikter, men Niklas Wykman tar definitivt priset. Tråkigt bara att det är i en så viktig och angelägen fråga. Nu måste en enig värld stå upp och fördöma Israels brott mot folkrätten. Blockaden mot Gaza måste hävas.

Denna blockad inleddes i juni 2007 när Hamas kom till makten. Gränsen mot Egypten och Israel är stängd och Israel kontrollerar både gränser och luftrum och vad och vilka som får passera in på Gazaremsan. De 1,5 miljoner palestinier som bor på Gazaremsan har av och till levt med brist på livsmedel, läkemedel, el och olika förnödenheter. Under kriget 08-09 bombade Israelisk militär sönder det tätbefolkade landomrdet. Sjukhus, skolor och bostäder jämnades med marken och behöver nu byggas upp igen. Behovet av byggmaterial är stort och akut.

FN släppte nyligen denna rapport och har även tidigare uttalat sig kritiskt mot blockaden.

UNWRA.s ledare på Gazaremsan, John Gings, var helt nyligen mycket tydlig i sin syn på de humanitära behoven bland civila palestinier och att blockaden måste hävas. Vem vet skepp under FN-flagg kanske klarat sig bättre.

Men hur som Skip to Gaza är en auktion med mängder av organisationer och enskilda från ett trettiotal länder, som ser och förstår vad som händer, och som samlat in det som Gazaborna behöver men inte kan få tillgång till p g a Israels blockad. Men det är också en politisk auktion för att just upphäva blockaden och väcka frågan om Israels brott mot folkrätten.

Att Israel nu använder så bryska metoder för att stoppa konvojen är bara för jävligt. När MUF-ordförande efter en sådan tragisk händelse uttalar sig så grovt mot Skip to Gaza och kallar militäraktionen med fleratal dödsoffer för ”en seger”. Då blir man bara mörkrädd.

Wykman svamlar på om ”politisk auktion förklädd till välgörenhet” och ifrågasätter om ”en humanitär konvoj ska ha aktivister ombord.

Ship to Gaza är nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare, skriver han på fullaste allvar. Det övergår tydligen en MUF-ordförandes förstånd att man kan vara aktivist och humanist. Att det faktiskt krävs ett engagemang i folkrätt och mänskliga rättigheter för att man ska ta ställning och inte bara stå och se på när en stat och dess politiska och militära ledning bryter mot internationella lagar.

Blockaden måste hävas. Och jag och säkert många med mig vill veta om MUF står bakom de vidrigheter Wykman skriver och säger. Och vad tycker i så fall Moderaterna om ungdomsförbundets ställningstagande?

Valfrihet a la KD

När kristdemokraterna Sjögren, Crosson och Karström i en debattartikel om vårdnadsbidrag i Arbetarbladet skriver att skiljelinjen mellan vänsterpartierna och (kd) är fundamental, har de helt rätt.

Sanningen är väl att KD som parti är ganska ensamt och otidsenligt i sin syn på familj, barn och könsroller. I sitt sätt att driva och framhäva familjepolitiken hamnar de nära SD och t o m rätt långt ifrån sina kompisar i regeringen.

Det blir näst intill skrattretande när Sjögren m fl framhäver att familjer är olika och har olika behov, men samtidigt inte med en stavelse antyder att det finns familjer med bara en vuxen. Ensamstående föräldrar och deras barn osynliggörs och utestängs helt.

För även om man fördubblar ersättning från tre till sextusen kronor är det inget möjligt val för den ensamstående mamman. (Såtillvida hon inte tvingas välja vårdnadsbidraget som ett alternativ eller ett komplement till försörjningsstöd.) Däremot kommer det kanske att bli ytterligare några pappor som smiter undan ansvaret för hem och barn, genom att låta hustru eller sambo stanna hemma med vårdnadsbidrag.

I Gävle tänker vi fortsätta jobba för att höja kvaliteten i den kommunala barnomsorgen. Barnen är värda det OCH en bra kontakt med föräldrar, även manliga sådana. Våra barn behöver ett jämställt samhälle.
Kristdemokratisk politik driver utvecklingen bakåt.

Den 19 september måste vi se till att det blir en ny regering, som tar jämställdhet och barns behov på allvar.

Kvinnojouren i Gävle fyller 30

Ett livsviktigt arbete pågår i vardagen, mest av ideellt arbetande kvinnor inom ramen för kvinnojourer runt om i landet. Ett arbete som pågår varje dag år efter år. I det tysta. Men jourerna gör också ett ovärderligt jobb i oppunionsbildning och genom att föra debatt. Drivna av den samlade kunskap de fått i mötet med hotade, misshandlade och våldtagna kvinnor har de genom åren fått upp ögonen på beslutsfattare och drivit fram forskning och lagstiftning.

Kvinnojouren Blåklockan i Gävle fyller nu trettio år. Vilket har uppmärksammats i media och firas genom olika aktiviteter veckan lång. Själv har jag t e x lyssnat till Maria Svelands föredrag och i kväll skall jag gå på en stå-upp-föreställning.

När man tänker på anledningen till att kvinnojouren finns, så är det ju egentligen helt sjukt.
Enligt statistik från BRÅ är det drygt 25 000 kvinnor som utsätts för misshandel varje år, men mörkertalen är stora – Brå har i tidigare studier uppskattat att endast vart femte fall anmäls till polisen. I genomsnitt 16 kvinnor misshandlas till döds varje år.

Är då en 30-årsjubilerande kvinnojour något att fira. Man skulle ju önska att den inte behövts. Men något som verkligen är värt att fira och hylla är den envetna kampen. För att ge kvinnor som behöver det skydd och stöd. Och den envetna politiska kampen för att synliggöra mäns våld mot kvinnor och könsmaktordningen i samhället.

Utan den kampen hade förmodligen långt fler kvinnor levt i skräck i dag. Och arbetet för jämställdhet inte nått så långt som det har.
Vad man kan önska för framtiden är att samhället ska ta ett mycket större ansvar för finansieringen av kvinnojoursverksamheten. Att så viktig verksamhet inte ska behöva bäras till största delen av idéellt kvinnoarbete. Könsrelaterat våld är ett samhällsproblem. Dels genom att så stora delar av samhället drabbas när kvinnor begränsas i sina liv. Men också genom att det är den orättvisa könsmaktstruktur samhället vilar på som orsakar våldet.

Grattis Blåklockan och alla andra kvinnojoursverksamheter till ett väl utfört jobb!

Privat skuldsättning

Borg pratar gärna om en ansvarsfull finanspolitik och hur lyckosam regeringen varit på att behålla en stabil statskassa, trots den största krisen sen trettiotalet.
Alla som undrat hur man lyckas med gigantiska skattelättnader, utan att Sverige blivit bankrutt. Här är svaret.
Politik handlar väl om att fördela, både skulder och tillgångar. Och under de senaste fyra åren har alltså privatpersoners skuldsättning ökat från 60 till 75% av BNP. Staten har skjutit över lånandet och risktagandet till enskilda utan att fundera över konsekvenserna.
Inte så imponerande med alla ungdomar och unga familjer som tvingats skuldsätta sig hårt för att kunna bo. Allra helst när man ser arbetslöshetstalen och vad försämringar i allmänna försäkringssystem innebär för den som blir sjuk eller arbetslös.

I stället för marknadslösningar och bolånegarantier till unga som statens enda insats – nu är det hög tid att satsa på byggande och rust av hyresrätter.

Björling smörar för Israel

“Israel är den stat som bryter mot flest FN-resolutioner och som mest konsekvent sätter sig över folkrätt och internationell lag. Detta ska inte belönas! Vi kräver sanktioner mot den israeliska regeringen och att Sverige förhindrar ett israeliskt inträde i OECD så länge ockupationen och förtrycket fortgår.”

Sa Lars Ohly i sitt 1:a majtal.

Under de senaste åren. Samtidigt som Israel bedrivit folkrättsvidrigt krig i Gaza, fått fundamentalister i regeringen och startat nya bosättningar på ockuperad mark. Under de åren har Sverige i rask takt ökat sina handelsförbindelser med Israel. Importen från och framförallt exporten till Israel har ökat påtagligt de senaste tre åren.

När nyheten om OECD:s nya medlemsländer kom, gick regeringen ut med ett välkomnande och översvallande pressmeddelande. Handelsminister Björling deklarerar där att ett OECD-medlemskap möjliggör en närmare dialog med Israel om bland annat ekonomisk politik, handel och investeringar och arbetsmarknadspolitik.

Inte en stavelse om några tveksamheter eller tankar att ställa krav eller be Israel följa internationell lag.

Den regering vi nu har är alltså beredd att blunda för brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter. Bara det gynnar handeln och svenska företag.

För Vänsterpartiet är det självklart att Sverige skall vara en stark röst för internationell rätt och våga kritisera de stater som bryter mot folkrätten.

Odells bostadspolitik en katastrof

Mats Odell skrev i tisdagens SvD en artikel tillsammans med Axelsson och Blomgren från HSB. I inledningen konstateras att "Bostadslösa ungdomar har i dag svårt att hitta en bostad". Välkommen till verkligheten Odell. - säger jag.

Men det är väl bättre sent än aldrig som ansvarig minister inser att det finns en stor grupp unga människor som behöver någon stans att bo.

De lösningar som presenteras ger jag dock inte mycket för.

Jodå - skribenterna inser faktiskt att bostadsbyggandet behöver öka, men säger i samma anda att befintliga bostäder måste utnyttjas mer flexibelt eftersom antalet unga minskar efter 2013. Men hallå?! Behöver inte de som är unga nu bo även sen de blivit vuxna?
Eller ska man tolka det som att det menas att singelliv och hyresboende bara ska vara en kort parantes i livet. Innan man på sannt KD-maner skaffar hus, partner av motsatt kön och gärna några ungar.

En annan lösning på bostadsproblemen är enligt Odell, Axelsson och Blomgren, att unga ska bospara och att det ska gynnas genom skattefrihet. Det skall vara den enskilde som tar ansvar för sin egen bostadsförsörjning. Samhället anser skribenterna inte ska ha något ansvar.
Med tanke på den stora ungdomsarbetslösheten och fattigdom bland ungdomar och unga vuxna undrar jag: Hur ska det gå till att bospara, när man lever på existensminimum?

Regeringen har ju tidigare drivit igenom ägarlägenheter och skatteavdrag för den som hyr ut. Den som äger ska alltså kunna slå mynt av sina privata egendomar och tjäna en kova på desperata bostadslösa. De ökande klyftorna i samhället och frånvaro av bostadspolitik leder till segregration och orättvisor. Därför behövs en ny regering och en ny bostadspolitk.

Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken är därför en grundläggande del i den generella välfärdspolitiken.

Andra som skrivit om utspelet: Ung vänster, Alliansfritt Sverige

Invigning av Vänsterpartiets 38:e kongress

Det är alltid roligt med kongress. Man träffar så många duktiga kamrater och lär och inspireras. Att ha kongress i Gävle var extra roligt. Och visst var vi stolta över Gävle Symfoniorkester som spelade Internationalen så knappt ett öga var torrt i konserthuset.

Pengarna behövs i vården

Det verkar vara väl känt med fusk och falska fakturor i den privatdrivna vården. Men det sitter långt inne att göra polisanmälningar eller prata om saken på ett öppet sätt.
I morse kunde man på Ekot höra om fuskande läkare och sjukgymnaster som snor åt sig landstingets pengar, genom att uppge sig utfört vård, som bara var påhitt och lur..

Hans Dalgren, näringspolitisk chef på Almega förfasar sig klädsamt. Men går mycket raskt över till att anklaga ansvariga politiker och tjänstemän för att vara för släpphänta och slarviga med kontrollen.

De ansvariga politiker av den sort som vill ha privata aktörer i vården tvår å sin sida sina händer. Avtal och uppgörelser mellan landsting och andra utförare bygger på förtroende.

Medan borgarpolitikerna och Almega träter om saken rullar privatiseringar och valfrihetsreformer vidare. Och skattepengar rullar ur vården och in i privata fickor. Både i form av legal vinstutdelning och rena bedrägerier. Heder åt Josefine Brink som ifrågasätter hela idén med vinster och konkurrens i vården.