Påven och kondomerna - igen

Tillhör ni också dem som kände en viss optimism när Benedictus XVI, i en nyligen utkommen intervjubok plötsligt uttalade sig att det kunde vara okej med kondom. En helomvändning jämfört med påvens tidigare hårdnackade inställning.

Men nu har Vatikanen sett sig tvingade att gå ut och fördydliga vad Påven menar. Egentligen. Så att ingen ska kunna misstolka. Det är alltså bara i vissa fall för att hindra spridning av HIV, som kondomer kan vara bra. Den får absolut INTE användas för att förhindra graviditet.

Ack ja. Det är bara när redan förtappade män behöver kunna knulla runt, som kondomer ska användas. Preventivmedel ska aldrig finnas tillgängliga för att fattiga unga kvinnor ska kunna planera sitt barnafödande och bestämma över sina kroppar.

Kvinnor ratas i forskningssatsning

Delegationen för jämställdhet i högskolan publicerar i dag en ny rapport med fokus på de senare årens forskningspolitik och hur miljardsatsningarna på det speciella excellensprogrammet fördelats. Det blev åt helvete ur jämställdhetsperspektiv kan man läsa i DN Debatt.

Den akademiska världen har länge varit en del av samhället som präglats av könsdiskriminering och manliga normer. Kvinnor har haft det jättetufft att ta sig fram. När man under åttio- och nittiotalet började granska och insåg hur illa ställt det var med tjänstetillsättningar och forskningsanslag började det dock resas krav. Som faktiskt ledde till allt mindre av könsorättvisor.

Men. I forskningsproppen 2001 gjordes en jättesatsning på att stärka forskningsmiljöer. Inom medicin och naturvetenskap är idag 20-30 av forskarna kvinnor. Men endast 12,7% av excellensmedlen inom området har gått till kvinnliga forskare.

Detta som säkert sågs som en framtidssatsning har alltså istället lett till flera steg bakåt när det gäller jämställdhet. Det är gubbarna som inte längre tillhör framtiden som håvat in slantarna och fått uppmärksamhet.
Hur kreativt och nyskapande blir det?

Ingen fred i sikte för Palestina

Obama ville gå till historien genom att mäkla fred i mellanöstern. Men det sket sig. Igen.

USA har försökt förmå Israel att förlänga byggstoppet på Västbanken. Men varken tydliga krav eller erbjudanden om stridsflygplan (!) och löften att lägga in sitt veto mot alla anti-israeliska resolutioner i FN, fick Israel att backa. Regeringen Netanyaho vägra ge upp sin bosättarpolitik. Och USA har nu officiellt tillkännagett sitt misslyckande.

Fredsprocessen är död. Och de judiska bosättningarna breder ut sig på ockuperad mark.

Mest patetisk och faktiskt nästan skrattretande, mitt i denna tragedi, är dock Ehud Barack. Israels försvarsminister hävdar att det är Wikileaks fel att fredssamtalen inte blev av. Det gjorde att USA inte hade tid med mellanöstern.

Men hallå?! Var finns logiken? Det som krävts var ett byggstopp i bosättningarna på Västbanken. Den enda som kunnat åstadkomma det är ju faktiskt Israels regering och ingen annan. Wikileaks har absolut inget med den saken att göra.

Klustervapen, krig och moderater

Yvonne Hirdman berättade i går kväll om sin bok ”Den röda grevinnan” på biblioteket i Gävle. Hon nämnde då, i en parentes, krigen som drabbat Europas folk genom historien. Orsakade av tuppfäktande makthavare och krigsherrar.

Och visst kan man känna igen mönstren. Även om dagens krigshetsande män har lite andra attribut än första världskrigets vapenälskare. Rustningen pågår i dag med manliga ledares goda minne, i kriget mot terrorismens heliga namn.

Amerikanska ambassadens övervakning av svenska medborgare eller de avslöjanden Wikileaks presenterar om svensk lojalitet mot NATO är väl inte så mycket att höja på ögonbrynen för. När det gäller beroendet av USA och försvarsmakten NATO har s-regeringarna också bidragit bra. Och faktiskt lite oärligare. Sossarna har ju pratat om vikten av alliansfrihet, samtidigt som de i lönndom knutit band med militärstyrkorna i väst. Vår nuvarande regering är ju mera tydlig med att man vill samarbeta med NATO och hålla sig väl med USA.

Men visst har vi under moderatstyret allt mer blivit en del av ett svulstigt krigsmaskineri. Sverige för krig i Afghanistan. Under NATO-flagg. I somras genomfördes en stor militärövning ihop med Nato i Norrland. Att bryta mot vapenexportlagen är ingen stor sak. Bara de krigförande länderna står på ”Rätt sida” Brott mot mänskliga rättigheter och folkrätt fördöms, men bara om det begås av typ ”ondskans axelmakter” Är det USA eller deras allierade som bryter mot internationell rätt är Sveriges regering väldigt lågmäld.

För oss som vill jobba för en mänskligare värld och att civilbefolkning ska drabbas mindre av militärt våld, var det ett steg i rätt riktning när konventionen om förbud mot klustervapen undertecknades för två år sedan. Men det var inte utan debatt och påtryckningar Sverige skrev på. (M) ville ju gärna värna vår egen bombkapsel 90. Och säkerligen inte stöta sig med världens största vapenmakt som i årtionden använt jävulusiska klustervapen

Det som är anmärkningsvärt är att detta undertecknande ännu inte ratificerats. Därmed är inte konventionen juridiskt bindande för oss. Regeringen håller fortfarande på och utreder förutsättningarna…

Hög tid att vi kvinnor får vara med och ta ansvar för fred och säkerhet. Manliga ledare som dunkar varandra i ryggen och skräms med vapen och och rustar kapp gör inget gott för mänskligheten.

Politik, sex och SD

I helgen har jag deltagit i Vänsterpartiets kvinnopolitiska rikskonferens. Årets tema var SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter).

Bland föredragshållarna fanns riksdagsledamot Hans Linde, EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson, samt Silvia Ernhagen och Lars Olsson från RFSU. Det var en på alla sätt givande konferens. Framförallt är det viktigt att bli påmind om hur angeläget det är med sexualpolitiska frågor och SRHR.

Självklart måste könsperspektivet finnas med i utrikespolitiken och i frågor om fred, säkerhet och bistånd. Sexualupplysning, och tillgång till mödravård, preventivmedel och säkra aborter måste stå högt på agendan i fattigdomsbekämpningen.

Men också här hemma på nationell nivå och även i kommuner och landsting, finns det all anledning att driva sexualpolitiska frågor. Även om vi på många områden är ett föregångsland när det gäller lagstiftning inom SRHR-området krävs det ett tydligt politiskt ansvar för att lagarna ska efterlevas och konservativa krafter hållas tillbaks i praktiken.

Till och med krisdemokraterna som parti har nu givit upp många av sina mest kvinno- och HBT-fientliga frågor. (Enstaka företrädare är dock av den gamla sorten) Men nu har vi ett nytt parti i riksdagen som vill inskränka aborträtten och har mörka åsikter om homosexuella.

RFSU har belyst frågan på ett bra sätt i Ottar.

Sverigedemokraterna kör med dubbel agenda när de målar upp just muslimer som ett hot mot sexuella och reproduktiva rättigheter, samtidigt som de själva angriper dessa rättigheter.

Det finns inom alla de stora religonerna krafter som gärna hänvisar till Gud och heliga gamla skrifter, för att förbjuda aborter, preventivmedel och ibland allt sex utanför ett hetroäktenskap.

Kampen för SRHR är ett viktigt verktyg för jämställdhet och behövs ute i världen, i EU och här hemma.

Vill c ha jämställt i styrleserummen?

Vilket kön styrelseproffsen i privata bolag har, kanske inte är den allra allra viktigaste jämställdhetsfrågan. Men ändå. Trots allt har vi ju nu en högerregering och en trend där allt mer makt och slantar förs över från offentligt till privat.

Styrelserummen befolkas till 84 % av män. När vi från vänster krävt kvotering liknande den i Norge har både näringslivet och borgerliga politiker slagit bakut. Trots att den norska modellen bevisligen fungerar.

Skarpaste motståndaren till lagstiftning, har varit Maud Olofsson. Hennes lösning blev istället att ge 200 kvinnor utbildning i styrelsearbete genom Almis försorg. Som om bolagens och deras valberedningars mummel om brist på kvinnor som klarar ett styrelseuppdrag var en sann bild. Nu skulle staten gripa in och utbilda. Så att kvinnor når upp till männens kompetens.

I dag kan vi höra Näringsministern jubla över resultatet, nära hälften av de 200, sedan tidigare mycket välmeriterade kvinnorna, har tagit plats i bolagsstyrelser. Olofsson tror på frivillighet och morötter och stimulans. Hon anser det är bättre på lång sikt.

Lite väl långsiktigt i min smak. För tillåt mig gissa att under tiden kvinnorna utbildat sig och 100 av dem verkligen fått ett styrelseuppdrag, så har nog en och annan man också klivit in i landets 360 000 bolagsstyrelser.

Marknaden och klimatet

För några dagar sedan publicerade Nina Wormbs, en synnerligen intressant artikel i SvD. Hon är Docent i teknik- och vetenskapshistoria vid KTH. Poängen i resonemanget är i korthet att penningstinna industrier och företag som känner sig hotade av politiska initiativ, förhalar och förhindrar förändringar genom att så tvivel. Genom skrämsel, smutskastning och överexponering av svaga länkar i de underlag som begärts in, lyckas man skydda starka ekonomiska intressen.

Flera exempel från historien styrker resonemanget. Och nu är det alltså en synnerligen stark och penningstinn lobby som angriper vetenskap och forskning som visar på klimathotet. Den politiker som på allvar vill göra något åt den globala uppvärmningen är snart en död politiker.

För mig är det uppenbart att en hållbar värld för mänskligheten och miljön inte kan åstadkommas med marknadslösningar. Det är ju marknadsekonomin och dess kortsiktiga vinstmaximering som skapar miljökatastrofer.

Vem är arbetare enligt M?

Endast två av 107 ledamöter i moderaternas riksdagsgrupp är arbetare enligt en artikel i LO-tidningen. Men när man hör en av dem, undersköterskan Cecilia Malmström, resonera kring vad begreppet arbetare står för, förklarare det M:s självpåtagna titel. Kanske.

För det är klart, om alla som arbetar, även som tjänstemän och direktörer är arbetare, är det klart att de nya moderaterna kan kalla sig för arbetarparti. Med den definitionen blir ju liksom alla en enda glättig röra. Inga konflikter och motsättningar. Och vips behövs varken fack eller organisering eller för den delen arbetslagstiftning.

Snacka om dimridåer för att slippa se klasskillnader, dölja ojämlika maktförhållanden och i ett slag glömma bort arbetarrörelsens historia och kamp för demokrati och välfärd.

Återstår gör dock frågan: Hur faen kan moderaterna kalla sig för det ENDA arbetarpatiet?

Byggboom på Västbanken?

Det tillfälliga byggförbudet har upphört. Trots att Israels ockupation som inleddes 1967 har fördömts och förklarats olaglig av internationell rätt fortsätter Israel sin bosättningspolitik och äter sig in bit för bit på palestinsk mark.

Strax efter att byggförbudet löpt ut vänder sig Netanyahu till Abbas och hoppades på "ärliga, bra" samtal, Bosättarna och deras lobbyister firar med blåvita ballonger utanför Knesset att det nu ska bli 2000 nya Israeliska bosättningar på palestinsk mark på Västbanken. Som redan till 60% kontrolleras av Israel.

Barack Obama hade höga ambitioner när det gällde fredsprocessen. Hur ska han nu hantera Israels provokation? Det palestinska folket kommer knappast att ställa sig bakom Abbas om han sätter sig i fredssamtal, samtidigt som de själva får se bulldozrarna jämna palestinska hus och olivlundar med marken, för att ge plats åt nya bosättningar och vägar och avspärrningar. Allt under beskydd av tungt beväpnad israelisk militär.

Hur länge ska Israel komma undan och slippa följa internationell rätt? Hur länge ska de palestinska folket tillåtas skymfas och leva på flykt?

Kvinnorna förlorare i valet

De senaste fyra åren har varit männens år. I flera stycken förlorade år för jämställdhetsarbetet. Utan att låta alltför bitter, men visst hade jag och många feminister med mig hoppats på och arbetat för, en annan valutgång. Med en rödgrön regering skulle vi kunnat återuppta arbetet mot diskriminering och orättvisor på grund av kön.

Men ett tydligt bakslag i representationen ser vi redan direkt när mandaten fördelats i riksdagen. Andelen kvinnor i riksdagen sjunker från 47 till 45%.Vänsterpartiet är det parti som ligger bäst till med 57% och sämst i klassen i årets val är nykomlingarna. SD:s mansdominerade riksdagsgrupp talar sitt eget språk. Sverigedemokraterna är inte bara rsistiska. De är också starkt kvinnofientliga och antifeministiska i sina åsikter.

Att vänsterpartiet inte fick någon roll i regeringen, betyder inte att den feministiska kampen är död. Det är ju nu den behövs mer än någonsin. Genom att mobilisera och organisera kamp för kvinnors rättigheter. På gator och torg, i skolor och på arbetsplatser, i böcker och tidskrifter – ska vi se till att de partier som styr tvingas lyssna och göra jämställdhetsanalyser på sina förslag.

Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Upp till kamp systrar!

Centerns förakt mot välfärdsarbetarna

Bara i Gävleborgs län har friskolorna levererat 36 miljoner i vinst till sina ägare. Det motsvarar 81 lärartjänster.

I den kommunala debatten hemma i Gävle går åsikterna isär kring privat eller egen regi. Allians för Gävle lovar att privatisera och konkurrensutsätta det mesta som görs i kommunal egen regi idag, om de kommer till makten. De kommer knappast att få väljarnas stöd i dessa frågor.

Samma dag som artikeln om friskolornas vinster publiceras i Arbetarbladet har Centerpartiet en halvsidesannons om sin politik så här dan före dan före valdagen.

”Centerpartiet Gävle vill att kommunens drift konkurrensutsätts” basunerar man ut och lovar sedan :”Fler friskolor i kommunen. Särskilda boenden och hemtjänsten i den kommunala omsorgsverksamheten ska lämnas ut på entreprenad..."

Och priset tas i den fetstilta avslutningen som börjar med ”Företag är den enda verksamhet som kan erbjuda riktigt arbete….”

Tillåt mig fråga. Tycker inte Centerpartiet Gävle att polis, förskolelärare i kommunal verksamhet eller sjuksköterska på Gävle sjukhus är riktiga jobb?! (Eller för den delen sjukhuspräst)

Det är höjden av förakt mot alla välfördsarbetare som dagligen gör ett oerhört värdefullt jobb i samhällets tjänst. Det är tack vare dessa arbeten som samhället fungerar och vi alla får service och trygghet för att kunna leva anständigt. Enligt mig är det både viktiga och, absolut, riktiga arbeten.

De jobben blir inte mer riktiga för att ett företag utför dem. Och viktigast av allt: Att föra över offentliga välfärdsjobb till privat regi skapar inte ett enda arbetstillfälle. Snarae tvärt om. För att kunna leverera vinst sparar skol och vårdfretag oftast på personalkostnaderna.

En röst på oss rödgröna är en röst på välfärd och jobb. En röst på Vänsterpartiet är en röst på världens bästa välfärd utan vinstintressen.

Kärnkraftskäbblet

Olofsson och Björklund träter om kärnkraften. Igen. (Ekot, DN)
Denna gång var det ett folkpartiutspel om många sköna miljoner till universitet och högskolor för nya utbildningsplatser till alla specialiserade ingenjörer som kommer att behövas när massa nya reaktorer ska byggas.

Så här blir det när man gör breda överenskommelser som i grunden innebär att politiken slipper ta ställning och marknaden ska ta ut riktningen. I detta fall tror centern att marknaden inte tror på kärnkraft, men folkpartiet jublar över alla nya reaktorer som marknaden kommer att investera i.

När det gäller så viktiga saker som Sveriges energiförsörjning, kan man inte bara gissa och tro och lägga över ansvaret på privata aktörer. Det behövs ett klokt politiskt ansvar och en långsiktigt hållbar utveckling.

Det är dags att säga att kärnkraften ska avvecklas och att de förnyelsebara energikällorna behöver utvecklas. Det är vad vi rödgröna säger. Ny energi och ny miljöteknik ger jobb och sund tillväxt.

Utrikesministern vägrar debatt

Utrikespolitik, freds och säkerhetsfrågor är viktiga områden som borde komma högt på dagordningen i valrörelsen inför riksdagsvalet. Det är frågor som engagerar många väljare också. Men det har uppstått ett hinder. I morgonens ekosändningar rapporterades att Bildt inte vill debattera.
Sverige har alltså en utrikesminister som duckar och vägrar att att synas i de frågor han har det politiska ansvaret för.

Skamligt!

Hans pressekreterares argument. Rödgröna är oeniga och har inte presenterat rätt sorts gemensamma manifest för att herr ministern ska vara nöjd. Därför vägrar han att ta debatten.

Finns det partipolitiska skiljelinjer är det väl destå viktigare att få upp frågorna på bordet för att väljarna ska få ta ställning.

Inte helt svårt att dra slutsatsen att det är oenigheten, exempelvis i NATO-frågan, inom alliansen som få Bildt att knipa käft. Och att han inte vill ha frågorna med i valet. Därför att moderat utrikespolitik saknar folkligt stöd.

Vi kan inte ha en utrikesminister som inte tycker utrikespolitik är viktigt. Vi kan inte ha en utrikesminister som undanhåller väljarna möjligheten att ta ställning till regeringens politik.

Den 19:e röstar vi bort högern.

Välfärden före skattesänkningar

I dag presenterade Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet sin gemensamma regeringsplattform. Ett dokument som tydligt prioriterar välfärden före skattesänkningar. Genast går Reinfeldt och Borg ut och kritiserar eller sågar plattformen. Som Aftonbladet skriver i rubriken på webbartikeln.

Valet handlar om 4,4 miljoner löntagare dundrar stadsministern och anklagar rödgröna för skattehöjningar.

Jag har inte gjort något av testen som ska visa vilket blocks skattepolitik som man tjänar mest på. Det behövs inte. Som kommunalråd med 49 000:- i månaden är jag en klar vinnare på alliansens politik. Ekonomiskt. Går jag tillbaks till mitt jobb som landstingskurator får jag också mindre i skatt, men tjänar betydligt mindre. Med en borgerlig valseger innebär det dock sämre arbetsförhållande och mindre möjlighet att göra ett bra jobb. Högerns politik innebär fortsatta nedskärningar i vården.

Men viktigast av allt. Även om man som löntagare får löften om sänkt skatt och bättre köpkraft. Det bekostas av urholkade försäkringssystem, sämre trygghet på jobbet och ett ojämlikt och hårt samhälle.

Sveriges 4,4 miljoner löntagare är inte de egoister Reinfeldt & co tycks tro. Jobb, välfärd och värdigt liv för arbetslösa och sjuka väger väldigt, väldigt tungt för oss som just nu äe lyckligt lottade löntagare.

För alla som vill se ett jämlikt och solidariskt samhälle, för oss som förskräcks av växande klyftor och vill se ett Sverige som håller ihop och en politisk ledning som tar ansvar och fördelar. För oss är valet enkelt den 19 september.

SD saknar trovärdighet

Sverigedemokraterna verkar hårdsatsa i Gävle. I förra veckan var Åkesson på besök igen och presenterade tillsammans med den lokale företrädaren en ny kampanj. En kampanj om ”våldtäktsvågen” som ska legitimera deras invandringsfientliga och rasistiska politik.

Sverige skulle vara ett paradis på jorden, om vi inte importerade problem från mellanöstern, verkar SD ha som sin huvudteori. Våldtäkter kan ingen försvara – det gör vi till en valfråga och så satte man igång att kolla domar.
Sen skrek man ut sitt budskap över rådhustorget i Gävle.
Redan innan jag läste denna artikel i GD, hyste jag naturligtvis mina tvivel. I mina tidigare jobb inom kriminalvård och psykiatri har jag mött rätt många sexualbrottsmisstänkta eller -dömda män och även offer för våldtäkter. Fenomenet våldtäkt har inget med etnisk eller kulturell bakgrund att göra.

Rätt skrattretande räkneexempel, där SD inte ens kunde räkna till fem utan tappade bort en dom. Som ”råkade” vara en av de med svensk förövare. Därifrån tar de sina procentsatser som man då ska använda för att visa att det bästa sättet att bekämpa våldtäkt är att strypa invandringen.

Hedlund beklagar ju att det är så få anmälningar (10%)som leder till fällande dom. Men det han inte nämner är att det bara är uppskattningsvis mellan 10-20 % av alla våldtäkter som överhuvudtaget anmäls. Hur kan SD då uttala sig så tvärsäkert om vem som våldtar?

Fy skäms! Hoppas sverigedemokraternas tidigare anhängare inser att partiet saknar trovärdighet. Ett parti som bygger politik på antaganden och fördomar har inget i varken riksdagen eller Gävles kommunfullmäktige att göra.

En månad till valet

I dag är det en manad kvar tills valurnorna börjar fyllas med valsedlar. Många kommer säkert att ha förtidsröstat innan dess, antingen för att man inte befinner sig på hemorten den 19 september eller bara tycker det är bekvämt och enkelt.

Andra kommer att dra ut på det i det längsta för att man behöver läsa, lyssna till debatter och diskutera och tänka innan man bestämmer sig. Eller göra som jag, gå till den vallokal som står på röstkortet någon gång under valdagen bara för att det är en tradition. Lite trevligt och spännande att liksom känna av stämningen.

Jag kommer att lägga mina röster i de tre respektive valen på Vänsterpartiet. Det parti jag själv varit medlem i sen 1994. Men jag har full respekt för alla som inte har lika lätt att bestämma sig som jag har. Till exempel är det i år 497 000 svenskar som får rösta för första gången.

Det viktiga är att man går och röstar och att man tar reda på så mycket man behöver för att fatta ett klokt och välgrundat beslut.

Det är en viktig valrörelse och ett viktigt val. Fundera över vilket samhälle vi ska ha. Vilket samhälle ska vi bygga tillsammans och hur ska vi ta rätt riktning in i framtiden?

Vänsterpartiet går till val under rubriken Håll ihop. I kommunvalet är namnet på det lokala programmet Rättvisemärk Gävle. För mig handlar det delvis om samma saker. När vi pratar om att hålla ihop handlar det om att bekämpa orättvisor och klyftor och skapa ett samhälle byggt på solidaritet och med aktiva och delaktiga medborgare. Som vill varandra och andra väl. Naturligtvis är det de stora sprickorna i välfärden och klyftorna i samhället som växt fram under högerregering som gör det nödvändigt att byta regering och byta politik. Sen vill vänsterpartiet vara med och bygga ett mänskligare och bättre samhälle. Ett samhälle som håller ihop och skapar utveckling och trygghet, inte bara för dem med förmögenhet och vassa armbågar, utan för alla.

I Gävle sitter Vänsterpartiet redan i majoritet tillsammans med S och Mp. När vi pratar om att Rättvisemärka Gävle handlar det just om att vi vill fortsätta att vara med och jobba för jämlikhet. Det är ju grunden i Vänsterpartiets politik. Men det är också extra viktigt med en fungerande kommunal service och fokus på att utjämna klyftor och ge alla samma förutsättningar i tider när så många drabbats av arbetslöshet och ekonomisk otrygghet.

Välkommen till vår valstuga på Drottninggatan/rådhustorget så berättar vi mer om Vänsterpartiets politik.

Mikael Wiehe - Ta Det Tillbaka (Live Nyhetsmorgon 2010).avi

Med en månad kvar till valet är det bara att instämma i Wiehes textrader. Och alla vi som vill se en ny regering och en ny politik ska göra allt som står i vår makt för att få människor att vakna upp och gå och rösta den 19 september.

Det enda arbetarpartiet

Jag vet. Det är lite lågt och tramsigt. Det var väldigt längesen och inget man kan ställa dagens moderatpolitiker till svars för. Men jag kunde inte låta bli. För visst blir det rätt festligt när man ställer Högerns valaffisher från 1928 sida vid sida med Moderaternas kampanj 2010 ?

Samtliga bilder hämtade fråm de nya Moderaternas egen hemsida.

Gnesta

I går, söndag den 8 augusti höll Lars Ohly sitt traditionella sommartal i Gnesta. Jag och ca 400 andra var på plats i duggregnet.
I år blev det ju samtidigt en valupptakt och ett bra tillfälle för oss företrädare för Vänsterpartiet att träffas och entusiasmeras inför en historiskt viktig valrörelse.

Ohly var i sitt tal mycket tydlig med att det är välfärden som är den stora valfrågan för vänsterpartiet. Och att det handlar om en gemensam välfärd utan vinstintressen. Den ska byggas och utvecklas utifrån människors behov – inte utifrån vinstkrav hos företag och privata investerare.

Skolan är ett tydligt exempel hur galet det kan gå om vinstintressena tillåts styra. Ohly pratade en hel del om detta i Gnesta och har ju också skrivit en debattartikel i DN, tillsammans med Rossana Dinamarca. Ung Vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson höll ett eldigt och bejublat tal om Reinfeldts klassamhälle. Hon citerade också denna gång sin favoritpoet Stig Sjödin.
Ohly behövde inte i sitt tal citera sin favoritpoet, eftersom Jenny Wrangborg själv var på plats och läste sina egna dikter.

Jag har själv hennes bok Kallskänken i min äga, redan tummad, läst och citerad. Diktsamlingen är ett måste för den som tycker klassamhället behöver beskrivas och som gillar poesi som tar ställning.

Med knappt sex veckor kvar till valdagen, är det hög tid att få politik och samhälle att engagera. Politik och politiskt ställningstagande handlar om vilket samhälle vi vill ha. Egentligen är det individualiseringen och avpolitiseringen som är det allvarligaste i högerregeringens strategi. När målet är marknaden som allena saliggörande, urholkas demokratin. Jag och mitt parti kommer att göra allt som står i vår makt för att högern ska skickas bort från Rosenbad.

Men att få fler att ta aktiv del i samhällslivet, att organisera sig och vilja vara med och forma samhället och välfärden, är inte bara en väg att vinna valet den 19 september. Det är samtidigt ett sätt att utveckla demokratin och skapa ett hållbart samhälle med sikte på en framtid som är mycket, mycket längre än en valrörelse. Och för den delen längre än en mandatperiod.

Om du, liksom jag, tror på solidaritet och jämlikhet. Kom med i valrörelsen. Som Ida Gabrielsson sa i sitt tal i Gnesta: vi ska jobba för förändring och för att slippa säga – vad var det vi sa.

Fp röstfiskar på slöjdebatten

Björklund vill ge rektorer rätt att förbjuda kvinnor att bära heltäckande slöja i skolan.
Jag gillar naturligtvis inte sedvänjor eller religiösa påbud som anger att kvinnor ska skyla och täcka sig. Men förbud är helt fel väg. Och hur stort är problemet egentligen? Jag menar, debatten är väldigt hetsig och åsikterna om hur ”problemet” ska lösas många, med tanke på hur få det faktiskt är som bär burka eller niqad i Sverige.

Eller som en muslimsk kvinna sa till mig: (Hon har tidigare burit slöja, men gör det nu bara i vissa sammanhang och aldrig heltäckande) Burkan är inte speciellt begränsande för kvinnor. Människors fördomar begränsar väldigt mycket mer.

När islamofoba och rasistiska krafter driver på om förbud mot slöjor, är det naturligtvis för att hetsa mot invandring och mångkultur över lag och muslimer i synnerhet. När redan etablerade partier hakar på, ger man bara ännu mera luft åt rasistiska åsikter och fördomar.

För mig är det självklart att alla ska ha rätt till utbildning. Oavsett religion eller klädstil.

Värt att notera i sammanhanget är också att liberaler så gärna pratar om individens frihet och allas rätt att göra sina egna val. Men när det gäller hur kvinnor vill klä sig tycks inte detta gälla. Då är det helt okej med förbud och påbud från politiker och lagstiftning.

Att cykla är nödvändigt

Inte världes bästa inspelning...men texten o framförandet är vrd besväret och skavankerna. :)

Semesterreflektioner - trafik och miljö

Nu är min semester slut och jag är på plats på arbetet igen från i går. Som politiker har det naturligtvis inte varit helledigt under semesterveckorna. Men det har ändå varit en hel del tid för avkoppling och lite kortare reseäventyr och utflykter. Så jag har hunnit tanka sol och laddat både för nya tag i kommunpolitiken och för valrörelse.

När jag summerar sommarsemestern 2010 inser jag att jag utfört den på ett föredömligt klimatsmart sätt. Inga flygresor och knappt något bilåkande heller. Det är tåg och cykel som varit mina transportmedel denna sommar.

En kort cykelsemester i grannlänet i början av juli. Förnämligt att det på vissa tågsträckor går att ta med sig cykeln numer. Så mitt röda fordon fick åka med till Falun där vi tog in på hotell två nätter. Det är min uppväxtkommun och jag hann både med att cykla på gamla bekanta gator inne i stan där jag bodde några år i ungdomen, ta mig ut runt sjön Runns stränder och besöka min hembygd Enviken. Vackra sommarlandskap och mycke nostalgi och gamla minnen.

Överallt finns ju inte cykelleder och –banor. Tar man sig fram längre sträckor måste man ofta trängas med biltrafiken. Det är väldigt mycket trafik, både semesterbilister men också många långtradare och tung yrkestrafik.

Lite senare tog jag mig till Köpenhamn med SJ:s hjälp. Lite storstadssemester och träff med partikamrat som lämnat Sverige för att tjäna sitt levebröd i den Danska byn. Denna gång fick cykeln stanna hemma, men jag hyrde en snabb och smidig sak på plats.

Det är urhäftigt att ta sig fram på cykel i Köpenhamn! Många gör det och det fungerar väldigt bra. Cyklisterna får plats och utrymme. För att de prioriteras i stadsplaneringen genom gott om cykelbanor och trafiklösningar som fungerar. Men också för att cyklisterna respekteras av andra trafikanter.

Tillvaron skulle kunna bli både trevligare och miljövänligare. I stadsmiljö borde gående och cyklister få mer utrymme. Men då måste privatbilisterna maka på sig. Och när det gäller längre transporter av både varor och folk, måste vi föra över från landsvägarna till spårbundet. Till det krävs politiska beslut och kloka investeringar.

Skuldsatta hushåll

Enligt en artikel i Dagens industri ser finansmarknadsminister Mats Odell med oro på hushållens växande skulder.
Visst. Det är oroande. Men vad är orsaken? Och vad bör göras?

När regeringen slår sig för bröstet och skryter med hur bra ordning det är på stadsfinanserna så är ju sanningen den att staten vältrat över skulder och risktagande till den enskilde.
Inte minst handlar det om det område som Odell ansvara för. Boende och bostäder. Och just det faktum att denna regering saknar bostadsminister och att frågorna ligger hos finansmarknadsministern, är väl en del av problemet.

Synen och inställningen hos högern är att staten och det gemensamma skall hålla tassarna borta och att marknaden ska sköte det hela. Man inledde sin regeringsperiod med att ta bort subventioner o räntebidrag för hyresfastigheter. Det har genomförts omfattande utförsäljningar av kommunala bostäder och ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter. Melodin är att äga sitt boende. RUT och ROT till den som bor i villa eller bostadsrätt, men som knappt kan nyttjas av hyresgäster. Bostaden som en arena för spekulation och privat investering. Inte som en social rättighet.

För mig är det här helt fel väg. Det leder till ökande klyftor, segregation och otrygghet. Låter man den privata marknaden löpa fritt hamnar alla investeringar i de delar som vänder sig till köpstarka grupper. Det är där man kan tjäna pengar. Låg och medelinkomsttagare tvingas tränga sig in där, för att överhuvudtaget få en bostad. Trots att de inte har råd. De hamnar i skuldfällan.

Därför är det viktigt att få en ny regering i höst. En regering som tar ett aktivt ansvar på det bostadspolitiska området och tillåter kommunerna att ta sitt ansvar.

Det behövs ROT-avdrag, som en konjunktursatsning, för hyresfastigheter. Rustbehoven är stora i miljonprogramsområdena. Bostäder behöver energieffektiviseras och tillgänglighetsanpassas.
Det behöver byggas betydligt mer framför allt hyresrätter till alla ungdomar. Det behövs politiska beslut och en klok finansiering. Läs mer i den rödgröna överenskommelsen.

Åthutningar till enskilda hushåll och fortsatt lovsång till marknadsekonomin gör bara skada värre.

RFSL är verklighetens folk

Redan förra sommaren lanserade Göran Hägglund begreppet ”verklighetens folk” och KD utsåg sig som företrädare för detta folk. Men det alla inte tänkte på var att de faktiskt snodde begreppet från Ny demokrati som under sin korta framgångsera ville företräda de människor som inte ansåg sig förstådda av ”eliten” och etablerade partier.

KD:s utspel blev heller ingen hit. När man skrapade på ytan och ville ha lite förklaringar av begreppet kom det inget begripligt svar. Mer än hätska utspel om vilka som inte är verklighetens folk. Är man vänster och kulturintresserad så är man tydligen overklighetens folk enligt KD.
För mig är verklighet inget en människa, en rörelse, en religion, eller för den delen ett politiskt parti kan göra sig till uttolkare av. Eller ta patent på. Det finns typ lika många verkligheter som det finns människor. Undrar om KD menar att man ska tycka och tänka som en kristdemokrat för att tillhöra gruppen ”verklighetens folk” och inte stängas ute?

Därför var det med förvåning jag sett Hägglund driva sitt spår vidare och vilja gå in i valrörelsen med detta blindskär. Och nu har man alltså valt att skydda begreppet ”Verklighetens folk”.
Detta varumärkesskydd, kan säkert tolkas som ett desperat sätt att få uppmärksamhet. Om man är välvillig.

För mig är det mindre oskyldigt än så. KD vill fläta till RFSL som under Almedalsveckan lanserade sin kampanj för att visa att det finns fler verkligheter och att HBTQ personers verklighet osynliggörs av samhället.

Kristdemokraterna verkar inte tycka att RFSL ska få kalla sig för verklighetens folk. Det är bara inre kretsen i KD som ska få använda uttrycket och definiera verkligheten. Hägglund deltar, som bekant, inte heller i partiledardebatten under Pride-veckan.

Trista, tråkiga inställningar. Ett sånt parti ska inte sitta i regeringsställning. 19 september ser vi till att byta regering. Sverige förtjänar att styras med tolerans och mångfald som grund.

KD vill återinföra sambeskattning

Det är nu 38 år sedan sambeskattningen av gifta par avskaffades i Sverige. Ett viktigt steg för jämställdheten. Det innebar att normen med mannen som familjeförsörjare och hustrun som ett bihang som helst inte skulle lönearbeta alls, bröts.

I dag har Kristdemokraternas riksting röstat igenom att partiet skall driva frågan om att en frivillig sambeskattning införs.

Halleluja för kärnfamilj och hemmafruar och patriarker. Det var bättre förr. Tycks vara det KD tänker gå till val på. Men det är inte politikerna som ska föra Sverige tillbaks flera sekler. Det är familjen själv som skall bestämma. Har KD-stollarna räknat ut.

RIP värdekonservatism och högerkristen antifeministisk familjefundamentalism. Det känns mer och mer angeläget att Hägglund och hans parti aldrig mer ska sitta vid makten.

KD och ansvaret

Kristdemokraterna är ett parti i regeringsställning, men samtidigt, enligt opinionsundersökningar med risk att hamna utanför riksdagen. Nu när det drar ihop sig till riksting görs naturligtvis mediautspel. I syfte både att stärka de redan frälsta inför valrörelsen, men också för att göra sig synliga och profilera sig för att inte försvinna i skuggan av moderaterna.

Hur lyckad Göran Hägglunds artikel i dagens SvD är, återstår väl att se. Jag tycker han verkar lätt desperat och fel ute. Det är ju inte första gången det retoriska knepet med ”verklighetens folk” kontra eliten trummas fram av Hägglund. Jag har ännu inte träffat någon som lyckats förklara vad som menas med ”verklighetens folk” och varför just KD skulle företräda det folkslaget.

När KD-ledaren den här gången angriper myndigheter som inte klarar sina uppdrag, kan jag väl i sak ge honom rätt. Den som drabbas och felbehandlas ska ersättas. Men det verkar inte vara det som är syftet med förslaget i första hand. Hägglund är ute efter att ge sanktioner till myndigheter som inte sköter sitt uppdrag.

I artikeln skrivs om snedvriden ansvarskultur och att balansen i ansvar måste återupprättas. Hmm… högst intressant att han här hoppar över det politiska ansvaret. Har inte regeringen och Göran Hägglund själv något som helst ansvar i sammanhanget?

Politiken ska inte bara ge ett uppdrag till myndigheterna. Man har också ansvar för att följa upp, leda och styra samt för att ge förutsättningar och resurser som gör att myndigheten kan fullgöra sitt uppdrag.

När Hägglund mot slutet klämmer i med att ”Ansvar ska utkrävas överallt i Sverige…” säger jag: dags att kräva ansvar av regeringen!

Politiker som inte tror på politiken och inte tar ansvar klarar inte sitt uppdrag. Kanske bör de åläggas att betala extra ersättning till de enskilda som drabbas? (Undrar förresten om det är därför centern satt så mänga rikeknösar på sina riksdagslistor?)
Om inte annat kommer de att ställas till svar den 19 september. För det är folket som väljer sina företrädare. Mitt heta tips blir att Krisdemokraterna och resten av högern inte ska bilda regering. Och KD knappast sitta i riksdagen.

Israels apartheidpolitik

Vi som lyssnar på radions p1 kunde i morse höra Cecilia Uddéns utmärkta reportage om IKEA i Israel. Möbler levereras enkelt och smidigt till Israeliska bosättare på ockuperad mark. Men till palestinska områden på Västbanken och Östra Jerusalem är det förbjudet att leverera varor. Det har Israels försvarsmakt, IDF, bestämt.

Helt absurt! Men det är så det ser ut i apartheids Israel. Människor behandlas olika beroende på etnisk tillhörighet och religion.

Av den Israeliska befolkningen på drygt 7 miljoner är omkring 75% judar. Det är ett segregerat samhälle. Inte bara den väldigt synliga muren. Druser och palestinier hamnar längst ner på skalan. Israels egna kartor omfattar även de områden som är ockuperade. Palestinier som bor inom dessa gränser har kanske fått uppehållstillstånd, men sällan medborgarskap. Och även om de skulle vara Israeliska medborgare har de inte samma medborgerliga rättigheter. Arabiska partier har flera gånger varit nära att förbjudas kandidera till knesset.

Sverige har en rått intensiv handel med Israel som också ökat det senaste åren. Och när Israel välkomnades till OECD stod svenska regeringen i täten bland de jublande.

Självklart är det så att även svensk handel med Israel understödjer bosättningspolitiken och apartheidsystemet. Judiska bosättningar är expansiva områden dit mycket varor för byggande, boende, infrastruktur och service styrs. Palestinska områden isoleras och motarbetas.

Den diskriminering och de folkrättsbrott som pågår måste synliggöras och fördömas. Inte döljas och accepteras under floskler om att Israel ör mellanösterns enda demokrat. Sverige och EU borde bryta alla handelsförbindelser med Israel tills man upphör med blockaden av Gaza och apartheidpolitiken och följer internationell rätt.
Själv väljer jag andra frukter än de som skeppas ut från Jaffa.

Allt stöd till ICA-handlaren i Växjö och till Hamnarbetarna.

Den Danska modellen - arbetsträning på bordell

Högerregeringens arbetslinje blev rätt misslyckad. I alla fall när det gäller att bekämpa arbetslöshet. En annan sak är att den håller nere lönerna och försvagar facken och arbetarrörelsen. Moderaterna har alltså i retoriken sökt t framstå som ett parti för arbetare, men i praktiken mest tillfredsställt sina gamla kärnväljare. Det dubbelspelet kommer inte att hålla när valrörelsen drar igång och väljarna vill ha besked.
När det gäller arbetsmarknadspolitik är den moderatledda regeringen helt handlingsförlamad. Resultatet är förödande för alla arbetslösa och inte minst för ungdomar. Borgarna pratar däremot en hel del. Till exempel har man ofta pratat om Danmarks politik som ett gott exempel.
När jag läste denna artikel må jag säga att jag är ganska nöjd med att den Danska modellen inte införts i Sverige.
Arbetsgivare av alla de sorter kan välja och vraka , när piskorna viner mot den arbetslöse.
Fattigdom och utsatthet har alltid varit en förutsättning för prostitution. Leve den svenska sexköpslagen.

Hägglund är både extrem och ologisk

I början av veckan har KD-ledaren Göran Hägglund gjort ett par mediautspel som tål att begrundas. Inte för att det är något direkt nytt – utan snarare för att han upprepar samma gamla floskler och inskränkta syn på människor och samhälle. Han visar hur fast han och Krisdemokraterna är i de högerkristna familjekonservativa värderingarna som hör hemma i ett annat århundrade.

I Expressen 10-06-07 mal han på om ”tvångsdelning” av föräldraförsäkringen och anklagar den som inte tycker som KD i frågan att vara ”familjefientlig”.

Hägglund vänder sig till ombuden på kommunals kongress och tycker de ska lyssna på honom istället för på sin förbundsordförande eftersom han minsanna vet ”vad kommunalkvinnorna vill ha” Till motsats mot Ylva Thörn, antar jag då han menar.

Jag och vänsterpartiet vill ha en individualiserad föräldraförsäkring. Det vill säga, i likhet med andra allmänna försäkringar. Det är den individ – oavsett kön – som blir förälder som har rätt att ta ut ersättning för att kunna ta ledigt från jobbet och ta hand om barnet.
En sådan förändring är det viktigaste man kan göra för att få en rättvisare fördelning av både inkomster och av ansvaret för barn och hem. Ogillar man jämställdhet och anser att 50-talets familjeideal är att föredra, då tycker man som KD.

När Göran H pratar om att familjen ska bestämma kan man ju undra vad ”familj” innebär i Hägglunds hjärna. Fick han och hans 4%-parti bestämma skulle det knappast vara annat än mamma-pappa-barn som räknades. Det är inte måttligt hur han snärjer in sig i DN-artikeln från samma datum (7/6) när han försöker svara på sin syn på att homosexuella par skaffar barn. ”…det går inte att förbjuda att människor sätter barn till världen.” Och om kärnfamiljen som ideal uppväxtmiljö ”…vi tror att det är bra utvecklingspsykologiskt att det sker på det sättet.” !!!???

Företrädaren för verklighetens folk verkar ha en rätt snäv syn på verkligheten. Det blev liksom rätt många familjer och barn som hamnade utanför KD-verkligheten. Menar Hägglund månne att hetrofamiljer är kapabla att fatta sina egna beslut och bedöma sina barns behov, men inte singelfamiljer och homosexuella par?

Läs också Jenny Wennberg i dagens Arbetarblad.

Ship to Gaza - Stödmanifestation i Gävle

Datum: den 1 juni 2010
Tid: 17:00 - 18:30
Plats: Gävle, Rådhustorget.

Beskrivning.Slut upp mot Israels blodiga attack


Med dödlig tydlighet ser vi ser återigen hur ockupationsmakten Israel
ignorerar internationella lagar och regler. Medvetet och illvilligt har
man med blodigt våld besvarat båtarnas fredliga budskap - att bryta det
strypgrepp blockaden mot Gaza innebär. Ett flertal fredsaktivister har
dödats och än fler skadats under den israeliska attacken mot de värnlösa
båtarna. Den svenska regeringen måste med bestämdhet fördöma Israels
agerande. Därutöver måste den svenska regeringen kräva en oberoende
utredning av den israeliska attacken mot Ship to Gaza. Vi uppmanar så
många som möjligt att sluta upp och fördöma Israel.

Vi sammlas klockan 17:00
Det kommer bli talare från bland annat Vänsterpartiet, Ungvänster, SSU och
Grön Ungdom.

MUF och folkrätten

MUF brukar ju kunna kläcka ur sig obegripliga åsikter, men Niklas Wykman tar definitivt priset. Tråkigt bara att det är i en så viktig och angelägen fråga. Nu måste en enig värld stå upp och fördöma Israels brott mot folkrätten. Blockaden mot Gaza måste hävas.

Denna blockad inleddes i juni 2007 när Hamas kom till makten. Gränsen mot Egypten och Israel är stängd och Israel kontrollerar både gränser och luftrum och vad och vilka som får passera in på Gazaremsan. De 1,5 miljoner palestinier som bor på Gazaremsan har av och till levt med brist på livsmedel, läkemedel, el och olika förnödenheter. Under kriget 08-09 bombade Israelisk militär sönder det tätbefolkade landomrdet. Sjukhus, skolor och bostäder jämnades med marken och behöver nu byggas upp igen. Behovet av byggmaterial är stort och akut.

FN släppte nyligen denna rapport och har även tidigare uttalat sig kritiskt mot blockaden.

UNWRA.s ledare på Gazaremsan, John Gings, var helt nyligen mycket tydlig i sin syn på de humanitära behoven bland civila palestinier och att blockaden måste hävas. Vem vet skepp under FN-flagg kanske klarat sig bättre.

Men hur som Skip to Gaza är en auktion med mängder av organisationer och enskilda från ett trettiotal länder, som ser och förstår vad som händer, och som samlat in det som Gazaborna behöver men inte kan få tillgång till p g a Israels blockad. Men det är också en politisk auktion för att just upphäva blockaden och väcka frågan om Israels brott mot folkrätten.

Att Israel nu använder så bryska metoder för att stoppa konvojen är bara för jävligt. När MUF-ordförande efter en sådan tragisk händelse uttalar sig så grovt mot Skip to Gaza och kallar militäraktionen med fleratal dödsoffer för ”en seger”. Då blir man bara mörkrädd.

Wykman svamlar på om ”politisk auktion förklädd till välgörenhet” och ifrågasätter om ”en humanitär konvoj ska ha aktivister ombord.

Ship to Gaza är nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare, skriver han på fullaste allvar. Det övergår tydligen en MUF-ordförandes förstånd att man kan vara aktivist och humanist. Att det faktiskt krävs ett engagemang i folkrätt och mänskliga rättigheter för att man ska ta ställning och inte bara stå och se på när en stat och dess politiska och militära ledning bryter mot internationella lagar.

Blockaden måste hävas. Och jag och säkert många med mig vill veta om MUF står bakom de vidrigheter Wykman skriver och säger. Och vad tycker i så fall Moderaterna om ungdomsförbundets ställningstagande?

Valfrihet a la KD

När kristdemokraterna Sjögren, Crosson och Karström i en debattartikel om vårdnadsbidrag i Arbetarbladet skriver att skiljelinjen mellan vänsterpartierna och (kd) är fundamental, har de helt rätt.

Sanningen är väl att KD som parti är ganska ensamt och otidsenligt i sin syn på familj, barn och könsroller. I sitt sätt att driva och framhäva familjepolitiken hamnar de nära SD och t o m rätt långt ifrån sina kompisar i regeringen.

Det blir näst intill skrattretande när Sjögren m fl framhäver att familjer är olika och har olika behov, men samtidigt inte med en stavelse antyder att det finns familjer med bara en vuxen. Ensamstående föräldrar och deras barn osynliggörs och utestängs helt.

För även om man fördubblar ersättning från tre till sextusen kronor är det inget möjligt val för den ensamstående mamman. (Såtillvida hon inte tvingas välja vårdnadsbidraget som ett alternativ eller ett komplement till försörjningsstöd.) Däremot kommer det kanske att bli ytterligare några pappor som smiter undan ansvaret för hem och barn, genom att låta hustru eller sambo stanna hemma med vårdnadsbidrag.

I Gävle tänker vi fortsätta jobba för att höja kvaliteten i den kommunala barnomsorgen. Barnen är värda det OCH en bra kontakt med föräldrar, även manliga sådana. Våra barn behöver ett jämställt samhälle.
Kristdemokratisk politik driver utvecklingen bakåt.

Den 19 september måste vi se till att det blir en ny regering, som tar jämställdhet och barns behov på allvar.

Kvinnojouren i Gävle fyller 30

Ett livsviktigt arbete pågår i vardagen, mest av ideellt arbetande kvinnor inom ramen för kvinnojourer runt om i landet. Ett arbete som pågår varje dag år efter år. I det tysta. Men jourerna gör också ett ovärderligt jobb i oppunionsbildning och genom att föra debatt. Drivna av den samlade kunskap de fått i mötet med hotade, misshandlade och våldtagna kvinnor har de genom åren fått upp ögonen på beslutsfattare och drivit fram forskning och lagstiftning.

Kvinnojouren Blåklockan i Gävle fyller nu trettio år. Vilket har uppmärksammats i media och firas genom olika aktiviteter veckan lång. Själv har jag t e x lyssnat till Maria Svelands föredrag och i kväll skall jag gå på en stå-upp-föreställning.

När man tänker på anledningen till att kvinnojouren finns, så är det ju egentligen helt sjukt.
Enligt statistik från BRÅ är det drygt 25 000 kvinnor som utsätts för misshandel varje år, men mörkertalen är stora – Brå har i tidigare studier uppskattat att endast vart femte fall anmäls till polisen. I genomsnitt 16 kvinnor misshandlas till döds varje år.

Är då en 30-årsjubilerande kvinnojour något att fira. Man skulle ju önska att den inte behövts. Men något som verkligen är värt att fira och hylla är den envetna kampen. För att ge kvinnor som behöver det skydd och stöd. Och den envetna politiska kampen för att synliggöra mäns våld mot kvinnor och könsmaktordningen i samhället.

Utan den kampen hade förmodligen långt fler kvinnor levt i skräck i dag. Och arbetet för jämställdhet inte nått så långt som det har.
Vad man kan önska för framtiden är att samhället ska ta ett mycket större ansvar för finansieringen av kvinnojoursverksamheten. Att så viktig verksamhet inte ska behöva bäras till största delen av idéellt kvinnoarbete. Könsrelaterat våld är ett samhällsproblem. Dels genom att så stora delar av samhället drabbas när kvinnor begränsas i sina liv. Men också genom att det är den orättvisa könsmaktstruktur samhället vilar på som orsakar våldet.

Grattis Blåklockan och alla andra kvinnojoursverksamheter till ett väl utfört jobb!

Privat skuldsättning

Borg pratar gärna om en ansvarsfull finanspolitik och hur lyckosam regeringen varit på att behålla en stabil statskassa, trots den största krisen sen trettiotalet.
Alla som undrat hur man lyckas med gigantiska skattelättnader, utan att Sverige blivit bankrutt. Här är svaret.
Politik handlar väl om att fördela, både skulder och tillgångar. Och under de senaste fyra åren har alltså privatpersoners skuldsättning ökat från 60 till 75% av BNP. Staten har skjutit över lånandet och risktagandet till enskilda utan att fundera över konsekvenserna.
Inte så imponerande med alla ungdomar och unga familjer som tvingats skuldsätta sig hårt för att kunna bo. Allra helst när man ser arbetslöshetstalen och vad försämringar i allmänna försäkringssystem innebär för den som blir sjuk eller arbetslös.

I stället för marknadslösningar och bolånegarantier till unga som statens enda insats – nu är det hög tid att satsa på byggande och rust av hyresrätter.

Björling smörar för Israel

“Israel är den stat som bryter mot flest FN-resolutioner och som mest konsekvent sätter sig över folkrätt och internationell lag. Detta ska inte belönas! Vi kräver sanktioner mot den israeliska regeringen och att Sverige förhindrar ett israeliskt inträde i OECD så länge ockupationen och förtrycket fortgår.”

Sa Lars Ohly i sitt 1:a majtal.

Under de senaste åren. Samtidigt som Israel bedrivit folkrättsvidrigt krig i Gaza, fått fundamentalister i regeringen och startat nya bosättningar på ockuperad mark. Under de åren har Sverige i rask takt ökat sina handelsförbindelser med Israel. Importen från och framförallt exporten till Israel har ökat påtagligt de senaste tre åren.

När nyheten om OECD:s nya medlemsländer kom, gick regeringen ut med ett välkomnande och översvallande pressmeddelande. Handelsminister Björling deklarerar där att ett OECD-medlemskap möjliggör en närmare dialog med Israel om bland annat ekonomisk politik, handel och investeringar och arbetsmarknadspolitik.

Inte en stavelse om några tveksamheter eller tankar att ställa krav eller be Israel följa internationell lag.

Den regering vi nu har är alltså beredd att blunda för brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter. Bara det gynnar handeln och svenska företag.

För Vänsterpartiet är det självklart att Sverige skall vara en stark röst för internationell rätt och våga kritisera de stater som bryter mot folkrätten.

Odells bostadspolitik en katastrof

Mats Odell skrev i tisdagens SvD en artikel tillsammans med Axelsson och Blomgren från HSB. I inledningen konstateras att "Bostadslösa ungdomar har i dag svårt att hitta en bostad". Välkommen till verkligheten Odell. - säger jag.

Men det är väl bättre sent än aldrig som ansvarig minister inser att det finns en stor grupp unga människor som behöver någon stans att bo.

De lösningar som presenteras ger jag dock inte mycket för.

Jodå - skribenterna inser faktiskt att bostadsbyggandet behöver öka, men säger i samma anda att befintliga bostäder måste utnyttjas mer flexibelt eftersom antalet unga minskar efter 2013. Men hallå?! Behöver inte de som är unga nu bo även sen de blivit vuxna?
Eller ska man tolka det som att det menas att singelliv och hyresboende bara ska vara en kort parantes i livet. Innan man på sannt KD-maner skaffar hus, partner av motsatt kön och gärna några ungar.

En annan lösning på bostadsproblemen är enligt Odell, Axelsson och Blomgren, att unga ska bospara och att det ska gynnas genom skattefrihet. Det skall vara den enskilde som tar ansvar för sin egen bostadsförsörjning. Samhället anser skribenterna inte ska ha något ansvar.
Med tanke på den stora ungdomsarbetslösheten och fattigdom bland ungdomar och unga vuxna undrar jag: Hur ska det gå till att bospara, när man lever på existensminimum?

Regeringen har ju tidigare drivit igenom ägarlägenheter och skatteavdrag för den som hyr ut. Den som äger ska alltså kunna slå mynt av sina privata egendomar och tjäna en kova på desperata bostadslösa. De ökande klyftorna i samhället och frånvaro av bostadspolitik leder till segregration och orättvisor. Därför behövs en ny regering och en ny bostadspolitk.

Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken är därför en grundläggande del i den generella välfärdspolitiken.

Andra som skrivit om utspelet: Ung vänster, Alliansfritt Sverige

Invigning av Vänsterpartiets 38:e kongress

Det är alltid roligt med kongress. Man träffar så många duktiga kamrater och lär och inspireras. Att ha kongress i Gävle var extra roligt. Och visst var vi stolta över Gävle Symfoniorkester som spelade Internationalen så knappt ett öga var torrt i konserthuset.

Pengarna behövs i vården

Det verkar vara väl känt med fusk och falska fakturor i den privatdrivna vården. Men det sitter långt inne att göra polisanmälningar eller prata om saken på ett öppet sätt.
I morse kunde man på Ekot höra om fuskande läkare och sjukgymnaster som snor åt sig landstingets pengar, genom att uppge sig utfört vård, som bara var påhitt och lur..

Hans Dalgren, näringspolitisk chef på Almega förfasar sig klädsamt. Men går mycket raskt över till att anklaga ansvariga politiker och tjänstemän för att vara för släpphänta och slarviga med kontrollen.

De ansvariga politiker av den sort som vill ha privata aktörer i vården tvår å sin sida sina händer. Avtal och uppgörelser mellan landsting och andra utförare bygger på förtroende.

Medan borgarpolitikerna och Almega träter om saken rullar privatiseringar och valfrihetsreformer vidare. Och skattepengar rullar ur vården och in i privata fickor. Både i form av legal vinstutdelning och rena bedrägerier. Heder åt Josefine Brink som ifrågasätter hela idén med vinster och konkurrens i vården.

Brölloppet och monarkin

SOM-institutet har nyligen presenterat en undersökning om svenskarnas förtroende för kungahuset. De senaste sex åren har andelen som vill behålla monarkin minskat från 68% till 56%.

I media skrivs det och spekuleras. Det finns rubriker om att stödet för monarkin minskar trots det stundande kungabröllopet.
Men kan det inte helt enkelt vara så att det är just de storsvulstiga bröllopsplanerna som gör att förtroendet sjunker.

När skattepengar ska stå för kalaset när en sessa med jätterik familj ska stå brud. När överklassens livsstil höjs till skyarna och media fylls av bilder och referat. Dag efter dag. När ministrar kuttrar och tycker det är helt okej att en vuxen kvinna måste fråga pappa innan hon förlovar sig. När det heterosexuella äktenskapet bli livets lycka. Och helst ingånget under pompa och ståt med fokus på kläder och smycken och mängder med stenrika gäster som smörjer sitt krås.

Det kanske är allt detta som vanliga sunda människor vänder sig emot. Man vaknar till och inser hur stockkonservativt och otidsenligt kungafamiljens liv och leverne är. Och tycker att monarkin nog borde vara något man kan läsa om i historieböckerna och inte i dagspressen

Lagstifta om rätt till heltidsarbete

I sitt cirkulär 10;23, skriver Sveriges kommuner och landsting om vårpropositionen. I ett stycke som handlat om regeringens redovisning av att kvinnor arbetar deltid och om könssegregeringen på arbetsmarknaden konstateras att ” En viktig uppgift för politiken är att öka förutsättningarna för kvinnor att delta i större utsträckning på arbetsmarknaden.”

Och slutklämmen handlar om att regeringen drivit frågan inom EU:s nästa tillväxt och sysselsättningsstrategi, EU 2020 strategin.

Just det. Så mycket mer är det inte. Man glömde ju att nämna förändringarna i A-kassan förstås. Hur var det nu man sa om man sätter stopp för möjligheten att stämpla deltid under längre tid, då skulle det ju bli så många fler heltidsjobb. Eller?

Och hur blev det med det? I senaste kommunalarbetaren kan läsa att i december hade 5500 av kommunals medlemmar förlorat möjligheten att deltidsstämpla. Som en effekt av 75 dagarsregeln. Endast en av hundra av dessa har fått hetidsjobb.

Ytterligare ett bevis på hur galet och bakvänt nuvarande regering resonerar alltså En av de första utredningar man kastade i papperskorgen när man kom till makten, var ju den om förändringar i arbetstidslagen.

Vill man verkligen öka kvinnors möjligheter på arbetsmarknade. Att få bättre inkomster och kunna göra karriär på samma villkor som männen. Då ska man självklart lagstifta om rätt till heltidstjänst. Dessutom är det inte bara det att kvinnor ska lönearbeta mer, utan också att männen ska backa lite och istället ta sig an mer av det oavlönade arbetet. Det är därför en individualiserad föräldraförsäkring är så viktigt.

.

Bygg med oss!

I går hade vi förvalskampanjen i Gävle. Ida Gabrielsson från partistyrelsen och ett flertal lokala företrädare både från Vänsterpartiet och ung vänster var på plats när den kringresande vagnen riggades upp på Rådhustorget. Bygg med oss! - världens bästa välfärd utan vinstintressen. Det är en bra rubrik när man ska ut och möta och lyssna in väljarnas synpunkter.

Röda mattan rullades ut och ballonger blåstes upp. Kaffe och lite godis på plats och så var det bara att slänga sig ut med material och enkät. Och trots den lite undanskymda platsen, nu när stortorget håller på att byggas om, så var det många samtal som fördes. Om hur vi bäst bygger välfärden och hur alla ska bli delaktiga i bygget och vilken politik som krävs.
Även Arbetarbladet kom förbi en stund på eftermiddagen. Alltid bra med lite uppmärksamhet. Det är ju att nå ut som är viktigt, för att vi ska få in åsikter i denna förvalsturné. Dock att deras artikel bottnade i att kartlägga trenden med mänskliga möten i Obama-stil. Att möta och samtala med människor har ju Vänsterpartiet varit bra på långt innan USA hakade på den trenden.

För den som missade turnén i går, finns det flera tillfällen att komma till tals med Vänsterpartiet. I Gävle kommer vi att finnas ute på stan ett flertal fredagar och lördagar under resten av april. Eller så går man helt enkelt in på kampanjrens webbplats.

Kundvalsdebatt i Gävle KF

Borgarna kallar LOV (Lagen om valfrihetssystem)”Valfrihetsreform”. De är mäkta stolta att ha drivit igenom lagen och smaklöst ivriga att få den genomförd. I riksdagen var det en tydlig blockskiljande fråga där hela oppositionen röstade emot. På godan grund.

Det är inte mycket till valfrihet att låta den som beviljats en insats, välja vilket företag som ska utföra tjänsten. Det finns så mycket annat som är viktigare för den som behöver hjälp och omvårdnad i sin vardag. Att högerns driv i denna fråga är av ideologisk art, blev tydligt i gårdagens kommunfullmäktigedebatt i Gävle. Det var en motion om valfrihetssystem i hemtjänsten som var på agendan.

När riksdagen med knapp majoritet fattade beslut om lagen i slutet av -08 hade redan stimulanspengar ett bra tag varit tillgängliga för kommunerna. Och organisationen för att genomföra detta marknadsexperiment var riggad och marken jämnad. Och de lokala politikerna gör sin plikt, i Gävle alltså genom att motionera i saken. Trots att privatiseringsvänliga delar av s och mp redan driver frågan. Men här finns ingen tid att förlora. Valfrihetssystemet måste införas. NU. Enligt högern.

Våra klassfiender förnekar sig inte. Kommunen har heltidstjänster och kollektivavtal. – Det måste in andra arbetsgivare säger moderaterna. Och fp , centern, KD och SD hakar på. Och många på ”den sidan” luftade sina grumliga tankar om Vänsterpartiet som företagarfientligt och bakåtsträvande. Själv har de inga idéer om hur man kan stärka brukarnas delaktighet och utveckla verksamheten.

Vänsterpartiet både kan och vill ta ansvar för välfärden.

Moderatförslaget hyllas av SD

Sverigedemokraterna i Gävles kommunfullmäktige har haft vidriga inlägg och utspel, där de tycker att vi ska säga nej till att ta emot ensamkommande flyktingbarn. För barnens skull. De bygger sina åsikter på en teori om att den som tar emot barnen bara gynnar giriga människosmugglare och barnens elaka föräldrar som nog skickat iväg sina barn bara för att de själva ska kunna komma efter och sno åt sig av vår välfärd och svenskarnas skattepengar. Inga tankar om hur barn och unga har det i krig och i terror. Inga tankar om att barn som tar sig hit kan ha behov av asyl.

Vid dessa tillfällena har alla övriga partier i fullmäktige avfärdat SD:s svammel och främlingsfientlighet.

I morse kunde vi höra på radion att regeringen kommit med ett förslag att bygga barnhem i Irak, Somalia och Afghanistan för att kunna skicka tillbaks ensamkommande barn som flytt till Sverige. Det är Billström som trosvisst förkunnar att det är bäst för barnen och att de skall få hjälp att återförenas med sina föräldrar. Och, naturligtvis välkomnas förslaget av SD och Jimmie Åkesson. ( En rätt gräslig debatt i P1 morgon)

Vänsterpartiets talesperson i flyktingfrågor, Kalle Larsson är tydlig i sitt avståndstagande från (m)-förslaget.

Jättebra om Sverige bygger barnhem och omsorgscenter för barn i krigsdrabbade länder, tycker jag. Röda korset och andra ideella organisationer bedriver redan viss sådan verksamhet. Behoven är oändliga. Men de insatserna behövs för att barnen som finns i området ska ha någonstans att vända sig när krig och förföljelse dödar vårdnadshavare och splittrar familjer och lämnar barn utan skydd, försörjning och omvårdnad. Barnhemmen ska inte byggas för att skicka tillbaks barn som redan finns i vårt land.

Reklamfilm för alliansens nya logotyp

Nya och nya...

Det uppstår nya brancher. Som till exempel konsulter och reklammakare som håller koll på trender och bygger varumärken och vet vad som går hem. Ni vet (gårdagens Agenda SVT) om att moderaterna - allts “nya” moderaterna - nu ska avstå från slips och pärlhalsbande när se möter väljarna.

Man vill väl tvätta bort den gamla stämpeln av elit och överklass.
Men “nya moderaterna” ger också en dålig smak i munnen hos väldigt många. Lite för nytt påfund dock för att tas bort. Så istället ger moderaterna allt för att få ordet “nya” att bli mer positivt och gosigt liksom.

Och just då träder en annan aktör fram och klämmer in ett “nya”. Försäkringskassan har förvisso också ett behov av att tvätta bort ett dåligt rykte. Man att de förlorat folkets förtroende beror ju till stora delar på de regler som de andra “nyingarna” beslutat om tillsammans med regeringskompisarna.

Är det bara en slump...? Alliansen hävdar ju idogt att det inte är nåt fel på deras nya sjukförsäkring. Det är attityderna hos folk som är fel.

Min bestämda uppfattning är dock att det inte räcker med tre små bokstäver lite på sniskan för att återställa förtroendet.
Om ett halvår vet vi vad svenska folket tycker och vem man vill se vid regeringsmakten. Ett hett tips är det lag som vill bygga upp en försäkring och ett trygghetssystem värt namnet. Att bli sjuk ska inte innebära att man också riskerar ekonomisk ruin.

Jaffa och Östra Jerusalem

Jag blev utan grapefrukt i går när jag gjorde mina matinköp. Trots att jag som kund framfört mina önskemål, fortsätter den lilla ICA-butiken att ta hem citrusfrukter som producerats av Israel.

Det är via hamnen i Jaffa som mycket frukt från Israel skeppas ut. En hel del odlat på ockuperad mark. Den gamla staden vid medelhavskusten är numera mer eller mindre sammanväxt med Tel Aviv
Enligt FN.s delningsplan 1947 skulle Jaffa förbli en arabisk enklav. Men under kriget efter Israels självständighetsförklaring intogs staden av israeliska trupper och stora delar av den arabiska befolkningen drevs på flykt.

USA:s vicepresident Biden är på besök i Jerusalem. För att föra fredsarbetet framåt antyds det. Men mycket för att markera enighet med Israel i sin kamp mot ärkefienden Iran. Biden och Netanyahu hade gemensam presskonferens där det deklarerades att. ” – Framsteg sker i Mellanöstern när alla förstår att USA och Israel är som sammanväxta”
I samma veva i tisdags godkänner alltså den ultraortodoxe israeliske inrikesministern Eli Yishais 1 600 nya bosättningar i östra Jerusalem. På ockuperad mark. Det blir bostäder för ultraortodoxa judiska israeler i områden där det nu bor araber.

Till och med USA blev provocerad och har fördomt beslutet som är totalt mot alla internationella lagar.


Nu får det vara nog. FN, EU och Sveriges regering måste fördöma Israels bosättningspolitik och apartheidfasoner och kräva att man dra sig tillbaks från ockuperade områden.



Och jag tänker definitivt fortsätta vägra äta grapefrukt och apelsiner märkta med Jaffa.

International Women's Day 2010 Video

Det är många före oss som kämpat för kvinnors rättigheter. Låt dagen i dag, när internationella kvinnodagen firar 100 år, bli en manifestation för kvinnokampen och feminismen. Kampen behövs och går vidare - varje dag - Vi är många!

Mödradödligheten

Att svara på fråga “Vad behöver göras?” är egentligen inte så svårt; det krävs pengar och politisk vilja.

Så sriver Kattis Ahlström, Karin Alfredsson, Sissela Kyle. Alexandra Pascalidou, Åsa Regnér och Katarina Wennstam i en mycket angelägen artikel i dagens DN debatt.


Artikeln handlar om vår tids stora skandal, mödradödligheten. En kvinna i minuten dör under graviditeten eller förlossningen. De allra, allra flesta i den fattiga delen av världen och många unga.. Det är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i åldern 15-19 år.

I FN:s milleniemål, artikel 5 har man deklarerat att mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar till 2015. Det har ärligt talat knappt hänt ett skit. Ändå är det så tyst i frågan. Med tanke på mödradödlighetens omfattning borde ju frågan vara överst på dagordningen i FN, i EU och i svensk utrikes och biståndspolitik. Världens politiska ledare borde samlas i krismöte och enas om konkreta åtgärder för att nå målet.

Har det månne med könsmaktordningen att göra? Är kvinnors liv mindre värt? Nu behövs det blåslampor. Gå med i marschen 8 mars om du är i Stockholm. Eller stöd RFSU:s kampanj på nätet. Med Kalle Bildt som utrikesminister lär det inte bli mycket verkstad i frågan. Det måste bli tryck underifrån. Och vi måste se till att få en ny regering i höst. En regering som vill och vågar vara en röst i världen för fattigdomsbekämpning med genusperspektiv.

RUT och fördelningen

Att Sverige har varit framgångsrikt på flera jämställdhetsområden är nog inte så mycket lagstiftningens förtjänst. Det är mest förra seklets reformer för en utbyggd offentlig sektor och en gemensam välfärd tillsammans med politik för full sysselsättning, som banat väg för kvinnors framsteg. En utveckling som varit bra för hela samhället.

Inget modernt parti tar längre avstånd från jämställdhet och att kvinnor ska ha samma rättigheter som män. Dessvärre för just de fyra partier som sitter vid regeringsmakten dock en politik som missgynnar kvinnor och jämställdheten.

Skatteavdraget för hushållsnära tjänster är ett typexempel. Att lägga pengar på denna skattereduktion, samtidigt som offentlig sektor tvingas varsla och avskeda är ett av många drag för att minska den gemensamma välfärden och föra över till privat. Det är ett väldigt dyrt sätt att skapa jobb. Som kommunpolitiker vet jag att om man lagt resurserna i kommunsektorn skulle det bli betydligt fler arbetstillfällen. Dessutom tjänster som behövs inom vård, omsorg och utbildning.

Att RUT-avdraget dessutom är orättvist och gynnar de välbeställda, försöker regeringsföreträdare tillsammans med Almega nu lägga dimridåer över. De ”Nya moderaterna” för gammel-moderat högerpolitik, men vill ge sken av nåt annat.

Men faktum är att det är en fördelningspolitisk katastrof att ge skattelättnader till dem som köper hushållsnära tjänster samtidigt som den generella välfärden urholkas.