fredag 30 januari 2009

KD kommer ut som kärnkraftskramare


I dag skriver Göran Hägglund på DN debatt och klargör Kristdemokraternas nya energipolitik.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=878636
Kärnkraftslobbyns uppvaktning har gett resultat. Man anar väl att de vänslats i det dolda ett tag. Men nu tycker alltså KD att det är dags att träda fram och öppet deklarera sin passion till kärnkraften. - “Vi byter fot i kärnkraftsfrågan och vill slopa förbudet mot nya reaktorer.”

Argumenten är växthuseffekten och att svensk industri behöver massa billig el. Det tycker kådisarna alltså överväger det faktum att avfallsfrågan fortfarande är olöst. Att uranbrytning är lika skitigt och miljöfarligt. Och att man tillverkar massa atomvapen av plutonium.

Hur stor är chansen att någon vill och vågar satsa på förnyelsebar energi och energieffektivisering när det kanske kommer att byggas nya kärnkraftreaktorer när de gamlat tatt slut?

Hägglund och nu de flesta borgarna tänker bakvänt när de anser att det händer för lite på energifronten och att vi därför inte kommer att klara oss utan kärnkraften i framtiden. Det är politiska beslut som kan få det att hända - eller inte hända.
Det behövs en regering som inte hjälplöst och räddhågset svassar efter marknaden och penningstinna lobbykrafter. Det behövs en långsiktig energipolitik.

Feministiskt Forum



Vill bara passa på att påminna om feministiskt forum som går av stapeln 20-21/2 i ABF-huset i Stockholm. Jag har varit där de senaste åren. Och varit väldigt nöjd varje gång. Det är där det händer. Bra föredrag, bokbord, och massa trevlig o engagerade feminister i alla åldrar på en och samma plats. En hel helg. Det är där man kan knyta kontakter och få inspiration och påfyllning för att orka jobba med feminism och jämställdhet i vardagen resten av året.






torsdag 29 januari 2009

Björling om JAS, mutor och Desmond Tutu

I en intervju i rapport i går (28/1) uttalade sig Desmond Tutu med anledning av mutmisstankarna i samband med den stora Jas Gripen affären med Sydafrika: “Sverige stödde oss i frihetskampen. Och när vi väl fått vår frihet borde man ha fortsatt vara vår vän och hjälpa oss få en livskraftig ekonomi. Istället för att pressa oss att köpa vapen eller flygplan vi egentligen inte behövde.”

Sverige lever gott på sin vapenexport. Men det hyschas det om. Och i dessa tider med kris och varsel i industrin är det väl ännu lättare att undvika etik och samvete i samband med export och handel. Ty trots sviktande ekonomier och krisande finanser är det många länder som anser sig ha råd att rusta och att kriga. Vapen och krigsmaterial är en säker och lönsam marknad. Så det är inte att vänta att Sverige just nu skulle ställa om exportindustrin och börja tillverka varor som är bra och livgivande för människor och samhällen. Istället för teknik för mord, hot, våld och förgörelse.

När regeringen idag fick kommentera Tutus uttalande blir man ändå orolig. Inte för att Reinfeldt säger att regeringen inget gör. Och i alla fall inte förrän mutanklagelserna är utredda och belagda. Det är väl det enda han kan säga. Men när den moderata handelsministern Eva Björling tar till orda blir det otäckt. Hon säger inget om hur hon ser på mutor och påtryckningar i samband dylika affärer. Bara att hon inte hört talas om att en regering rivit upp ett ingått avtal i sådana fall. Istället menar hon att man måste se depå flera andra plan. Att man istället ser att det skapar arbetstillfällen…

Med andra ord. Denna regering kommer inte att vara så noga med att regler och lagar efterföljs. Man ser gärna emellan fingrarna. Säkerligen vad gäller vapenexportregler. (Vilket vi redan gör. Både nuvarande och förra regeringen bryter mot de lagar riksdagen stiftat) Och i detta fallet då med att demokratin sätts ur spel genom att beslutsfattare mutas. Och den fria konkurrensen - som moderaterna annars hyllar - får gärna flyga och fara. Bara svensk industri gynnas.

onsdag 28 januari 2009

Promisis for Peace

När vapenskrammel och militär rustning präglar hackordningen och maktstrukturerna länder emellan. När arméer mördar barn och ledande politiker väljer att titta bort. När rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och folkrätt offras i namn av det heliga kriget mot terrorismen. Då är det lätt att drabbas av missmod.

Det är då det är så viktigt att se att det finns andra rörelser och mänskliga motkrafter. T e x människorättsorganisationer och fredsrörelser i Israel som kräver att krigsbrotten i Gaza skall prövas i domstol.

Ett annat uppiggande exempel är detta nätverk i USA. CODEPINK: Women for peace. Just nu är derar budskap att vi måste påminna Obama om hans vallöften. Ex att avsluta Irakkriget, att stämga Guantanamo, att stoppa tortyr och att jobba för att avveckla kärnvapnen.
Här är länken till hemsidan:
http://www.codepinkalert.org/article.php?list=type&type=392

måndag 26 januari 2009

Polisen och sekretessen

Det har från polisen rests krav om att få ut uppgifter om sjukdomshistoria, våldsbenägenhet o s v från psykiatrin och sjukvården. Detta för att man skall kunna utföra sitt jobb på ett säkrare sätt vid gripande eller handräckning av psykiskt sjuka personer.

Hälso- och sjukvårdens sekretess är en av de strängaste. Den är till för att skydda den enskilde. Man ska känna sig trygg med att det som journalförs i kontakten med vårdgivare inte förs vidare. Om man inte själv ger samtycke.

När man drabbats av psykisk ohälsa eller psykiatrisk sjukdom kan man många gånger känna sig extra utsatt och ha svårt med tilliten. Därför anser jag att det är extra viktigt med sekretessen inom psykiatrin. Om man vet att uppgifter om mig inte utan vidare lämnas över, är chansen större att man frivilligt söker vård och hjälp.

I natt slutade ett ingripande i Trelleborg i en dödssjutning av en psykiskt instabil man. Detta trots att han tidigare ringt polisen och hotat till livet om de kom dit. Polisen visste alltså att mannen var agressiv och hotfull. Ändå fick historien detta tragiska slut.

http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=877246

Naturligtvis ska man inte dra alltför stora växlar på en enskild händelse som ännu inte är utredd. Men jag tycker ändå att detta visar att man kanske ska lägga mer fokus på polisens egna rutiner, vilka vapenslag som används o s v. Istället för att få ut känsliga uppgifter om enskilda ur sjukhusjournaler.

lördag 24 januari 2009

Länk där du kan se hur gulligt det är att kriga

Alliansfritt Sverige: Januari 23, 2009 - Muf drar tillbaka anskrämlig propagandavideo#c7673016364900788070#c7673016364900788070

Muffarna sällar sig till "Dom som inte var där, men gärna vill delta i kriget - propagandakriget"
Man kan ju undra om denna video överhuvudtaget hade varit möjlig att göra, om Israel inte vägrat journalisterna tillträde till Gaza. Om det hade funnits mediarapportering från kriget och övergreppen när det pågick.

Nytt hopp för SRHR-kampen - Tack Barack!

En halv miljon kvinnor dör varje år i samband med en graviditet, en förlossning eller en osäkert utförd abort. Ett av FN;s Milleniemål i kampen mot fattigdomen är att minska mödradödligheten. Dock har siffrorna pekat åt fel håll och det har inte sett speciellt hoppfullt ut att uppnå det mål som satts till 2015.
Ett tungt bakslag för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) var när Bush 2001 (Året efter att Millenniemålen antagits) återinförde “the gag rule”. Regeln infördes 1984 av Reagan och innebar att USA drog in allt statligt stöd till biståndsorganisationer som gav abortrådgivning eller ens lyfte diskussionen om aborter.
Under Clintons styre lättade reglerna för att alltså återinföras av Bush, som gärna ville hålla sig väl med den kristna högern i USA.

USA.s “munkavle-regel” har inte bara inneburit mindre pengar till biståndsarbete. USA:s inställning har också legitimerat kvinnofientliga krafter i andra länder och hos katolska kyrkan. Därför blev jag jätteglad när jag fick höra nyheten att Barack Obama redan under sin första arbetsvecka rivit upp regeln.
Nu borde det bli betydligt lättare att arbeta med SRHR-frågor och för det man enades om vid internationella befolkningskonferensen i Kairo 1994 och Millenniekonferensen 2000.

Sen är det bara att hoppas att de mest extrema abort- och preventivmedelsmotståndarna hinner dö ut i USA innan republikanerna kommer till makten igen.
För kvinnors skull, världen runt.

http://www.rfsu.se/upload/PDF-Material/Faktablad5-globalsexualpolitik.pdf

lördag 17 januari 2009

Flyktingarna i Gaza måste få skydd

I morse hände det igen. En FN-postering blev måltavla för Israels eldgivning. Denna gång en skola som drivs av UNWRA och där 1600 civila sökt skydd.
På Gazaremsan är ca en miljon, d v s två tredjedelar av befolkningen officiellt registrerade och erkända som flyktingar. UNWRA är det FN-organ som svarar för flyktingverksamheten i området. UNWRA svarar för flyktinglägren, driver skolor, sjukvård och olika humanitära insatser. Vem ska kunna skydda och tillvarata de palestinska flyktingarna rättigheter, när en av FN:s medlemsstater målmedvetet angriper UNWRAS anläggningar?

Först besköts skolan med fosforgranater. Utrymningen hann inte mer än inledas innan byggnaden sen träffades av sprängladdningar. Två barn dog och 14 människor skadades.

Nu på eftermiddagen har FN.s generalförsamling äntligen krävt eld upphör samt att Israel dra tillbaks sina styrkor. Sorgligt nog, men inte förvånande slöt inte alla upp. Sex medlemmar röstade emot och åtta la ner sina röster. Däribland USA. Vad värre är finns det ju ingen garanti att Israel kommer att följa resolutionen.

fredag 16 januari 2009

Bye George

När Bush Höll sitt avskedstal i vita huset avslutade han med att förmedla sin världsbild. " Det finns godhet och det finns ondska i den här världen. Däremellan finns inga kompromisser"

Med den kompromisslösa och onyanserade inställningen känns det rätt okej att det blir skifte på presidentposten i USA. Allt elände han ställt till med har alltså varit helt rätt eftersom han krigat mot ondskan. Alla som ifrågasatt eller tänkt annorlunda är bara onda onda onda. Och vilken sida Bush o Co plaserat Israel på är väl rätt tydligt.
   

onsdag 14 januari 2009

Insamling till Gaza

Det är bara för jävligt. Att Israels arme vänder sina vapen mot ambulanser, sjukvårdsinrättningar, FN-verksamhet, internationella hjälporganisationer. Världen måste resa sig upp och fördöma Israel och dessa folkrättsbrott och i konsekvens med det avbryta alla former av samarbete och handelsförbindelser med Israel. Med tanke på USA:s inställning. Med tanke på imställningen hos sveriges regeringspartier (jag lyssnade till dagens partiledardebatt). Lär det inte ske varken idag eller i morgon. Under tiden måste vi som tror på mänskliga rättigheter och folkrätt kämpa och berätta vad vi tycker. Och visa vår solidaritet med Palestinas folk för att kanske ingjuta lite hopp hos Gazaborna. Helena Duroj har på sin blogg lagt ut en uppmaning om att samla in pengar till nya ambulanser:
Politik och poesi: Akut Gaza

tisdag 13 januari 2009

Israels krig - mot demokratin

När man sitter här hemma och följer blodbadet i Gaza, är det inte utan att man undrar. Har Israels krigspolitik verkligen stöd hos det israeliska folket?
Israel brukar ju skrävla om sin demokrati och israelvänner hävda att Israel är den enda demokratin i mellanöstern. Men hur lätt är det då att ifrågasätta rådande politik och verka inom det demokratiska systemet för att exempelvis föra en annan utrikespolitik. Svaret kom väl häromdagen när Israels Centrala Valkommission förbjöd två arabiska partier att ställa upp i landets riksdagsval i början på februari. De arabiska partierna Förenade Arablistan och Balad sitter båda i Knesset som består av 120 ledamöter och 12 partier. Unatid Arab List har fyra mandat och Balad tre.

Av israels befolkning är närmare 1,5 miljoner, d v s 20%, araber. De båda arabiska partierna har drivit frågor som rör diskriminering av israels araber och varit kritiska mot bosättningspolitiken och övervåldet mot palestinas folk.
Det står alltså klart att allt och alla som inte stöder Israels nuvarande aggressiva agerande stämplas som terrorister eller terroristvänner och oskadliggörs. Krigets offer är inte bara civila palestinier utan också demokratin i staten Israel. Det enda som kan stoppa denna destruktiva och paranoida spiral är att resten av världen agerar och visar att - Nej det som sker är inte okej.

Beslutet att neka de arabiska partierna att delta i valet har överklagats. På fredag ska högsta domstolen ta ställning. Då återstår att se hu oberoende det Israeliska rättsväsendet är.

måndag 12 januari 2009

Bly

Himlen är grå i Gävle. Flera plusgrader men en hård vind och fuktig asfalt. Grått och tungt. Som bly.
Men det är ingenting jämfört med det som drabbar palestinierna på Gaza. De har drabbats av Operation gjutet bly. Som krossar allt. Framför allt tryggheten och möjligheten att leva ett vanligt liv. Nu och i framtiden. Folket kan ingenting göra. Mer än hoppas att vansinnigheterna ska ta slut och att världen och FN ska tvinga Israel att upphöra med massakerna och börja följa folkrätten. Hörde på radionyheterna att dödstalet nu är uppe i 900.
Jag följer händelseutvecklingen via media och några bloggar. Ali Esbati är en av mina absoluta favoriter, Han skriver engagerat och sakligt om det viktiga. Och har bra länktips. I dag har han en artikel införd på SVT opinion och länkar till den på sin egen blogg:
Esbatis kommentarer: Den antirasistiska kampens br�nnpunkt

torsdag 8 januari 2009

Tännsjö om konflikten

Övergreppen i Gaza fortsätter att skörda civila offer, varav många barn. Det är det militära maktspråket som gäller. Det mänskliga lidandet är svårt att förstå. Våld föder våld. Vanmakt, kränkningar och skräck. I flera generationer. I media och bloggvärlden går debattens vågor höga när man tar ställning och diskuterar vems felet var från början. Och i Israel spelar de ledande politikerna på rasistiska föreställningar och oförsonligt hat. Man tänker vinna röster på att hämnas och hata palestinier. Man kan ju undra om det någonsin gåt att nå försoning.

Torbjörn Tännsjö har skrivit en tankeväckande artikel. I grunden rätt. Vi människor måste kunna leva sida vid sida oavsett etnisitet, religion och föreställningsvärld. Och respektera varandra. Själv har jag inte bestämt mig för vad jag tycker om Tännsjös slutsats och syn på mellanösternkonflikten. Men säkert är att det som pågår nu i Gaza inte leder framåt. Och att "kriget mot terrorismen" där den starke bestämmer vem som är terrorist och hur mycket våld och hur stora övergrepp som är okej i krigets namn. Denna krigföring leder inte till en mänskligare värld.

Läs och begrunda:

söndag 4 januari 2009

Esbatis kommentarer: Mads Gilbert: Hades!

Esbatis kommentarer: Mads Gilbert: Hades!

Israel ringde och varnade...


Det pågår en fullständig massaker på Gazaremsan. Men Israel fortsätter att hävda att det är att oskadliggöra terrorister och raketramper som är deras enda mål. Att civila råkar stryka med är enbart Hamas fel.

Innan man inledde markoffensiven i går kväll, ringde Israel till civila palestinier och uppmanade dem ta skydd.

( Inte utan att man undrar hur det konkret gått till "...hallå, det är Ehud Barak som ringer. Skulle inte du och din familj kunna flytta på er. min arme kommer snart att börja skjuta vilt omkring sig i erat bostadsområde..." ???)

Vart civila ska ta vägen för att få skydd verkar inte Israel bry sig om. Gränserna är helt stängda runt den tätbefolkade landremsan. Bland de enkla husen i flyktinglägren finns det knappast några skyddsrum.

Det hela börjar bli skrämmande likt 80-talets massakrer i de palestinska flyktinglägren i Libanon.

lördag 3 januari 2009

En färgstark 50-åring


Hanna Löfqvist - och Ali Esbati - har en del intressant att säga om Kuba. Se blogginlägget och det som finns länkat. Jag kan varmt rekommendera den bok Hanna tipsar om. Till den som vill höra flera röster om ett mångfasseterat land.

V�nster: En p�g�ende revolution



Jag har själv besökt Kuba en gång, vintern 2001-2002. Det var en av mina mest intressanta reseupplevelser. Nu sitter jag hemma i lägenheten i Gävle, med min gipsade fot och drömmer om att strosa runt i Havanna. Det skulle onekligen ha varit läckert att ha varit med där i torsdags på revulutionsdagen och 50-årsjubiléet.

Att återvända till Kuba står definitivt väldigt högt på min lista över saker att göra innan jag dör.

För mig väcktes intresset för Kuba delvis genom musiken. Efter att ha lyssnat till Compay Segundo i Falun (Folkmusikfestivalen), Silvio Rodríguez i Buenos Aires och Omara Pourtondo i Gävle konserthus, kändes det rätt självklart att resa till landet som skapat dessa världsmusiker.


http://www.youtube.com/watch?v=bJ4NOXz3gjA