KD-ledaren hugger i blindo

Regeringens minsta parti försöker göra sin stämma hörd. Göran Hägglund tar nåstan i så han spricker i DN Debatt. Men det hjälper föga. När krisdemokrater ska prata jämställdhet blir det sällan trovärdigt. Deras högerkristna ideologi saknar analyser om makt och kön och bygger på en naiv bild av ett samhälle där alla helt fritt kan göra sina individuella val.

När den självutnämnde företrädaren för “verklighetens folk” nu varnar för kvoteringsoffensiv vid en rödgrön valseger fortsätter han att mala på om en elit som inte tilltror familjer att göra sina egna val. Pinsamt. Han har inte förstått att detta är ett blindskär och en analys som minst 96% inte alls känner igen.

Hägglund lyfter fram KD-käpphästen vårdnadsbidrag som en valfrihetsreform. Valfrihet för vem undrar jag. Bara den som delar sitt liv och föräldraskap med en högavlönad partner kan fritt välja att lyfta vårdnadsbidrag. Och den som saknar sysselsättning och inkomster kan av ekonomiska skäl tvingas att ta ut bidraget.

Raljerandet över “elitens nyspråk” visar bara att KD:s partiledare är så förblindad av gamla normer om kärnfamilj och könsroller att han saknar förmåga att se vad det handlar om.
Att vi pratar om individualiserad föräldraförsäkring beror på att det är den som blir förälder som ska ha rätt att ta ut ledighet för att ta hand om sitt barn.

Jag och vänsterpartiet vill se en försäkring där alla har samma möjlighet att ta sitt föräldraansvar. Att kalla detta för kvoteringsoffensiv blir bara fånigt.

Stoppa bonusfesten

I många år har vi förfasat oss över de växande klyftorna och att VD:ar fått så stora lönepåslag på sina redan skyhöga löner, medan kollektivanställda bar fått någon enstaka procent. Men det var värre än så.

När bossarna försvarat varför de är värda sin lön, pratade de bara om de fasta lönerna Utöver den fasta lönen får många också rejält tilltagna bonusar. Inte minst då inom banker och finanssektor. I finanskrisens bakvatten avslöjades plötsligt det ena feta bonussystemet efter det andra. Men trots medias och Finansinspektionens uppmärksamhet. Trots en hetsig debatt. Trots ministrars muttrande om girigheten. Trots det har bolagen fortsatt att avsätta stora summor till rörliga ersättningar och under krisens 2009 slogs nya rekord i bonusutdelningar.

Med andra ord. Det räcker inte med att de korrupta bonussystemen kommit upp i dagen. Det räcker inte med hyttande fingrar och en folklig debatt där ingen kan se det etisk försvarbara i att topparna ska få mer och mer medan arbetare, pensionärer och arbetslösa ska gneta och betala finanskrisen.

Det behövs åtgärder för att rensa bort det som är ruttet i samhället. Vänsterpartiet föreslår en särskild bonusskatt, vilket Ulla Andersson har skrivit om i Aftonbladet.

En social bostadspolitik

I Gävle kommun har vi ett kommunalt allmännyttigt bostadsbolag som bygger, äger och förvaltar hyresfastigheter och särskilda boenden.
Ibland har väl borgarna muttrat över att AB Gavlegårdarna är alltför dominant. Att kommunen och bolaget borde släppa in fler privata aktörer och både sälja ut massa hyresfastigheter och uppmuntra ombildning till bostadsrätter. Rätt obegriplig inställning med tanke på alla dåliga exempel, inte minst i Stockhollmsregionen. Dessutom har de privata byggherrarna inte direkt varit på, när det gäller att bygga hyresrätter till vanligt folk.

Fördelarna med att gemensamt äga ett stabilt hyresbolag är många. Det är bra för kommunens finanser och bidrar till soliditeten. Det ger förutsättningar för att bedriva en social bostadspolitik och jobba med att motverka segregation.

Hyresrätten och allmännyttan är pressad och hotad från flera håll. Den som är fattig och saknar jobb eller fasta inkomster kan inte köpa sitt boende. Samtidigt har det blivit allt dyrare att bo i hyresrätt. Regeringens politik bidrar till att öka orättvisorna mellan olika upplåtelseformer. Statliga bidrag och finansieringar när man bygger hyresrätter försvann tidigt denna mandatperiod liksom räntebidragen på hyresfastigheter. Den som har privata bolån får dra av räntan och slopad förmögenhetsskatt och förändrad fastighetsskatt gynnar de som bor i flotta villor. Och ROT-avdraget kommer bara de som äger sin bostad till del.

Det är ett stort behov av rust och underhåll av miljonprogramsområden. Och det är bostadsbrist i stora delar av vårt land. Hemlösheten är ett ständigt växande problem och alltför många unga människor tvingas bo hos sina föräldrar, delvis p g a den stora ungdomsarbetslösheten och fattigdom, men också för att det inte finns hyreslägenheter att tillgå.

För vänsterpartiet är bostad en social rättighet. Boende och byggande är inget som ska överlåtas till marknaden och spekulerandet. Det är en del av välfärden och det krävs en statlig bostadspolitik.

När vänsterpartiet, Socialdemokraterna och miljöpartiet häromdagen presenterade sin överenskommelse om bostadspolitiken, blev det ett tydligt alternativ till den politik som nu bedrivs. Eller bristen på politik.

Det är det som är det viktigaste med den rödgröna överenskommelsen. Att det måste föras en kraftfull statlig bostadspolitik.

Det behövs statigt stöd för att stimulera bostadsbyggandet, särskilt behövs hyresrätter till rimliga priser. Det är både en satsning som ger jobb och som bygger bort bostadsbristen. ROT-avdraget skall även införas för hyresfastigheter för att göra gamla lägenheter tillgängliga och klimatsmarta.

Nuvarande regerings politik leder till att boendet blir den stora klassmarkören. Med det rödgröna alternativet ska inga bostadsområden vara dålig. Alla ska ha möjlighet att bo anständigt och segregationen i boendet ska brytas. Det är nödvändigt för den stora ungdomsgenerationens möjligheter och det är viktigt för barnens skull.

Att den rödgröna bostadspolitiken också är bra för jobb, tillväxt ocxh för miljön är inte heller fy ska,

Några andra bloggar: Ida Legnemark, Egon Frid, Mats Berglund, Lindahl, Duroj

Vem tar ansvar för jämställdheten?

Varför går det så trögt med jämställdheten i vårt land. En del svar fick vi under gårdagens partiledardebatt i Agenda. Vi har helt enkelt fel regering.

Det är ju Sveriges regering som har det övergripande ansvaret för de jämställdhetspolitiska målen. Men den Moderatledda alliansen verkar inte ha förstått det uppdraget. De har själva producerat politiska reformer som går stick i stäv med en all anständig genuskunskap och en strävan mot jämnare fördelning mellan kvinnor och män.

När frågan om föräldraförsäkringen och vårdnadsbidrag togs upp i gårdagens TV-debatt, deklarerar Hägglund att ” föräldrarna känner sina barn bäst. De ska ha rätt att bestämma.” Och Olofsson söker lite senare slingra sig undan genom att basunera ut att – ”Tittar man på jämställdhet handlar det också om att man ska kunna leva på sin lön. Med våra skattesänkningar blir det mer pengar över och mer frihet”

Pinsamt. Hon har med andra ord inte koll på vad deras egen skattepolitik inneburit i fördelning mellan kvinnor och män. Den har ökat inkomstskillnaderna.

Och Schlingmanns tidigare utspel om att moderaterna ändrat sin syn på jämställdhet, punkterades raskt av partiledaren som utan omsvep gjorde klart att det inte ska vara några kvoteringar till bolagsstyrelser.
Ack ja, så eniga de blev i denna fråga, dessa fyra regeringsföreträdare. Att inget se och förstå och inget göra verkar vara deras samlade jämställdhetspolitik.

V, s och mp kanske inte kommer att formera en enig politik i alla frågor. Men vi vet att det krävs politik och lagar för att nå förändring och rättvisa och skapa ett samhälle som är lika gott för människor oavsett kön.