fredag 27 februari 2009

Kommunernas pengakris

När jag tillträdde som kommunalråd i oktober 2006 var det med blandade känslor. Klart jag fattade att det skulle bli lite krångligare att ta ansvar i en kommun, trots vänsterstyre, när det samtidigt blev borgarna som tog över makten över statsfinanserna.

Nu i början på 2009 ser vi konsekvenserna för kommunsektorn. Efter alla varsel i industrin kommer nu varslen i kommuner och landsting. Inte på grund av att det saknas behov av välfärd och arbetsinsatser. Utan för att skatteintäkterna sviktar och statsbidragen frysts och regeringen vägrar att ta ansvar.
Sanningen att säga är väl Gävle kommun rätt bra rustat och tål lite blåst i form av finanskris och lågkonjunktur. Utan alltför stora konsekvenser. Det är betydligt värre för landstinget. Och för alla kommuner som sålt ut allmännyttan och energibolag och placerat de anställdas pensionspengar på börsen.
Riksdagen har idag debatterat kommunekonomi på initiativ från vänsterpartiet. Radions p1-morgon sände också en debatt mellan Stefan Attefall (KD) och Ulla Andersson (V).
Det blir så uppenbart att regeringens sätt att hantera krisen i kommunsektorn - eller rättare att inte hantera. Det handlar om ideologiska ställningstaganden och inget annat. Högeralliansen vill föra över resurser och makt från den gemensamma välfärdssektorn till den privata sektorn. De gigantiska skattesänkningarna ökade den privata sektorns förmögenhet och makt. Nu låter man krisen sköta bantningen av offentlig sektor. I sken av att man tar ansvar för budget.
De “nya moderaterna” och deras regeringskompisar drivs av samma gamla förvridna högersyn på människor och samhället. Kommer ni ihåg retoriken för 15 - 20 år sedan? Där man delade in samhället i närande och tärande sektor. Samma unkna värderingar verkar styra regeringen 2009. Kan ingen fatta att offentlig konsumtion och investeringar i kommun, landsting och stat funkar bra för att dämpa lågkonjunktur och skapa jobb. Minst lika bra som privat konsumtion. Och dessutom ger det en betydligt bättre fördelning.

söndag 22 februari 2009

Feminism - Ring P1

Är han på riktigt eller... ? Till och med Täppas blir stum.

lördag 21 februari 2009

Ny moderat sjukvårdspolitik?

I dag gjorde Reinfeldt ett utspel i radion om moderaternas nya sjukvårdspolitik. Inte han som tittar så storögt, men inget ser. Utan Filippa Reinfeldt, moderat landstingsråd i Stockholms läns landsting. Hon är nämligen ledande i den arbetsgrupp som tittar över sjukvårdspolitiken inför moderaternas partistämma i höst.
Den moderata sjukvårdspolitiken ska inte längre prioritera frågan om privatdriven vård. Istället skall (m) uppmärksamma patienternas rättigheter och orättvisor i vården.
Möjligen har moderaterna äntligen börjat dra lärdom av sin egen misslyckade sjukvårdspolitik Äntligen har man börjat fatta det som många andra vetat länge och forskningen belagt för åtskilliga år sedan. Konkurrens och privata driftsformer höjer inte kvaliteten i vården. Alternativa driftsformer ger inte effektiviseringar. Tvärtom, alltför stor andel privatdrift är kostnadsdrivande i sig. De folkvalda sjukvårdspolitikerna avhänder sig sitt ansvar. Och det blir vårdföretagens vinstintressen och vissa gruppers efterfrågan som styr sjukvårdens organisering och utveckling. Enligt marknadsmässiga principer. Inte befolkningens behov. Enligt demokratiska principer.
När moderaterna nu till sist tvingats komma till sans och se att man måste omvärdera sin privatiseringsfundamentalism. Är de då också beredd att redan nu börja vända skutan. Det är ju mycket skada som redan skett och många upphandlingar som är igång. Jag säger bara, satan att man inte tänkte efter före. Att man inte lyssnade till varningarna. Innan man sålt ut och kört sjukvården i botten exempelvis i Filippa Reinfeldts eget landsting. Innan man drev igenom LOV-reformen i riksdagen. (Som ju bl a innebär fri etableringsrätt i primärvården.)

Och hur blir det med landstingssjukvården i Gävleborg, där borgarna nu, med minsta möjliga majoritet lyckats driva igenom sin budget? En budget som bygger på att man ska spara in hela underskottet och lite till genom att – just det – privatisera in absurdum.

onsdag 18 februari 2009

Stoppa Matchen - Ingesunds SolidaritetsOrkester

Hola Bandoolas gamla låt kommer till användning igen. När det begav sig var det Chile och militärkuppen.

tisdag 17 februari 2009

KD och äktenskapet - igen

Inför beslutet om könsneutral äktenskapslag går debattens vågor fortfarande höga. Bland kristdemokrater.
I dagens arbetarblad har sju lokala KD-politiker(varav den ena också råkar vara partisekreterare) en ny upprörd artikel:
http://arbetarbladet.se/torget/debatt/1.528906

Jag tillhör själv dem som gärna ser att svenska kyrkan fråntas sin vigselrätt. Liksom andra församlingar och samfund. Och att staten helt enkelt blir den man vänder sig till för att ingå äktenskap. Men det absolut viktigaste här och nu är att vi ska ha en lag som gäller alla och inte diskriminerar och utesluter. Även samkönade par måste få ingå äktenskap.

Glädjande att KD ändrat uppfattning när det gäller partnerskap. Men mer krångligt än konstruktivt att ersätta äktenskapsbalken med en civilrättslig samlevnadsbalk. Nu när homofobi blivit omodernt och KD inser att det inte längre finns stöd för olika lagar för samkönade och tvekönade par. Då vill man plötsligt ha ett civilrättsligt äktenskap. Fast det får absolut inte heta äktenskap förstås. För äktenskapet är ju instiftat av gud och vigt för man och kvinna. Det har med barnalstring att göra. Det “naturliga” sättet att göra barn. Äktenskapet som begrepp får därmed inte besudlas av massa bögar och flator som (O hemska tanke) pippar av ren lust.

Så det är kanske inte undra på att krisdemokrater så desperat vrider och vänder och strider för att hitta en lösning på “problemet“. Problemet är bara att det inte är något problem. För sex av sju riksdagspartier.
Tyvärr har Kristdemokraternas försök att få alliansen att hitta en väg framåt i äktenskapsfrågan misslyckats…” skriver debattörerna.
Hur tänker ni då? Det är ju de andra allianspartierna som äntligen, äntligen tagit vägen framåt. Och bestämt sig för att inte låta KD sätta käppar i hjulet för en tidsenlig och demokratisk äktenskapslagstiftning.

onsdag 11 februari 2009

Esbatis kommentarer: Israels val

Och så lite, som vanligt, kloka reflektioner från Esbatis blogg:

Esbatis kommentarer: Israels val

Israel och valet

I går kväll, När de första resultaten från valet i Israel presenterade, kom jag på mig själv med att glädjas åt Kadimas framgång. Läskigt. Med tanke på deras hårdföra och våldsamma politik framförallt 2008 och 2009. Men orsaken till de tankar som fick mig själv att rysa är naturligtvis att alternativet är rent grönjävligt. Tro det eller ej. Det kan bli värre.

Nu har både Livni och Netanyahu utropat sig till segrare och sagt sig vilja bilda regering. Och Netanyahu verkar inte ha några problem med att han måste ta med Liberman och ultranationalisterna för att få ihop majoritet i Knesset.

Det är sorgligt och otäckt. Mittenpartiet Kadima har spelat på rösstarka högerkrafter för att få röster. Hela valrörelsen har handlat om säkerhet och om hotet från terrorister och araber. Fred och försoning och diplomati har inte funnits på dagordningen. Den valrörelsen, den retoriken. Har i själva verket gynnat de högerextrema.

Blir det nu Likud tillsammans med ultranationalisterna som ska styra Israel, blir det upptrappat våld och oro i hela mellanöstern. Kan bli dödsstöten för Palestina eller åtminstone att tvåstadslösningen skjuts väldigt långt fram. Och naturligtvis ett helvete för alla araber (20%) och andra ickejudar som lever i Israel.

Ska omvärlden nu bara se på och låta mörkerkrafterna ta över. I respekt för demokratin och att det är folkets vilja. Att ge stöd till rasistiska och odemokratiska krafter. Eller ska omvärlde lägga sig i regeringsbildningen genom att tala om att man inte vill ha utbyte med ett land som styrs av ultranationalister? Att Israel inte kan räkna med stöd om det drivs en politik som inte respekterar mänskliga rättigheter och internationell lag.

Att hota med att strypa alla vapenleveranser och gå in med militär för att oskadliggöra landets vapenlager och krigsindustri om Liberman och anhang får plats i regeringen, är väl för extremt. Men det går liksom inte att låta bli att föra över resonemanget ang Hamas och terrorstämplingen av folkvalda i det palestinska valet. Och onekligen. Det känns jävligt osmakligt att extremister, med en paranoid och rasistisk syn på världen och människor, ska vara med och styra en av världens större krigsmakter, som dessutom har kärnvapen.

fredag 6 februari 2009

Rosengård och polisen

Fördömandena och kritiken mot de tre poliser som slängde ur sig grova rasistiska haranger i samband med bråken i Rosengård i december, har varit hård. Med rätta. Kan man uttrycka sig på detta sätt måste man ju fundera vilka värderingar man drivs av och hur man ser på sin egen roll och hur man sköter det samhälleliga uppdrag man är satt till. Polisen har rätt att använda våld och vapen i sin maktutövning. Det kräver ansvar och klokskap.
Viktigt är också att polisens sak är att hålla ordning, förhindra och utreda brott. Att döma är domstolens sak och att verkställa straff kriminalvårdens. Så skall det vara i ett fungerande rättssamhälle. Därför är det helt oacceptabelt att poliser ens tänker tanken att de själva ska spöa någon som begår brott eller för den delen provocerar polisen. Primitiv hämnd och vedergällning, hör inte hemma i polisens yrkesutövning.

Länspolismästaren och justitieministern och flera andra med ansvar har tagit starkt avstånd från det poliserna sagt. Det är bra. Men man gör det väl enkelt för sig om man bara ser att det är tre rötägg till poliser som ska ställas till svars och inte funderar över den kultur som gör att sådana här saker kan hända.
Att det kan finnas enstaka människor med otäcka värderingar i poliskåren är en sak. (Även om man kan önska att de redan sållats bort vid intagningen till polishögskolan) Men hur kommer det sig att man tycker det är i sin ordning att uttrycka sina fördomar på detta grova sätt? Hur kommer det sig att inte kollegor och överordnade säger ifrån. Hur kommer det sig att man har låtit inspelningen vara del i en stor utredning utan att någon anmält poliserna uttalanden eller tagit upp saken? Hur kommer det sig att polisens egen organisation inte reagerar?
Jag kommer att tänka på det mejl Reepalu i egenskap av Malmös ledande kommunpolitiker, fick från ett polisbefäl för några år sedan. Befälet krävde att kommunen skulle dra in sitt “gigantiska understöd till alla jävla blattar i Rosengård”…

Det är nästan höjden av ironi att rapporten om Rosengård som försvarshögskolan släppte nyligen heter "Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild från Malmö". Redan då tyckte jag och många med mig att den var svepande och fördomsfull. Socialantropologen Aje Carlbom är en av dem som kritiserar vetenskapligheten i rapporten.
Sabuni försvarade den dock ihärdigt bl a med motiveringen att materialet var intervjuer med människor inom skola, socialtjänst och polis som jobbade i området. Det var en garanti för att rapporten förmedlar en sann bild av verkligheten.

Med tanke på att intervjuer i rapporten mycket väl kan vara med personer som kallar Rosengårdsbor för “blattar” och “apajävlar” eller hör den jargongen från arbetskamrater, utan att reagera. Med tanke på det bör man nog ta rapportens slutsatser med en stor nypa salt och ta sig en funderare över vem som äger rätt att beskriva “sanningen”.

onsdag 4 februari 2009

LO-rapport om ökande klyftor



Tudelningen i samhället fortsätter. Makteliten i företagen får det allt bättre. Skillnaden mellan en direktör och en arbetare är nu större än någonsin. Under 2007 hade näringslivets direktörer en genomsnittlig inkomst som var 51 gånger så stor som industriarbetarnas. En fördubbling från 1950 då genomsnittet var 26 gånger större. Enligt en ny LO-rapport. http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidview/D7E75939D1A3368CC1257553002881AA/$file/LO_Makteliten_10_webb.pdf
LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreterare Per Bardh skriver om rapporten på DN-debatt. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=880319
- Företagsledarnas inkomster stämmer inte alls överens med den ekonomiska
situation som många företag är i idag. Samma direktörer som nu varslar anställda
och ber om statligt stöd har haft en extrem utveckling av sina inkomster de
senaste åren, säger LOs avtalssekreterare Per Bardh.

Även om man är höger och förespråkar ett samhälle med ekonomiska skillnader, måste man väl se att det är en galen utveckling när den som har mest makt tjänar så grymt mycket. Och att de belönas utan någon som helst koppling till ansvar.
Förutom att klyfterna mellan näringslivets bossar och industriarbetare har växt, ska vi också komma ihåg. En industriarbetare med trygg anställning har det trots allt rätt hyggligt ekonomiskt. Deltidsarbetande, sjuka ,arbetslösa, studerande och vissa pensionärer har halkat efter och gör det hela tiden med regeringens ihärdiga ”arbetslinje-politik”. Klyftorna mellan dessa grupper och heltidsanställda industriarbetare har alltså ökat. Och jämför man med dirrarna i finanssektorn svindlar det lätt.
För oss som tror på jämlikhet. Såväl ekonomisk som när det gäller makt och inflytande över samhället och sitt eget liv. För oss går det helt åt fel håll. Åt helvete fel.
Det ska inte sparas i offentlig sektor och i allmänna försäkringssystem medan privat sektor öser guld över sina ledningar och regeringen belönar ytterligare med skattesänkningar.

tisdag 3 februari 2009

Avslöjande Littorin-kommentar om nystartsjobb

Regeringen har ändrat reglerna för nystartsjobben. Arbetsgivaren ska nu inte behöva erbjuda arbetsskadeförsäkring och inte avtalspension. Nystartsjobbsanställda får alltså betydligt sämre villkor än det som avtalats fram på arbetsmarknaden.
Vad blir då den moderate arbetsmarknadsministerns motivering till försämringen?
Jo, att de gamla reglerna skrämde bort många, framförallt småföretagare som saknar kollektivavtal.
http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=2608706

För mig finns det i huvudsak två anledningar att företag inte har kollektivavtal.
1. Man utnyttjar sina anställda och ger löner, arbetsvillkor och försäkringsskydd som är mycket sämre än det som förhandlats fram i kollektivavtal.
2. Man är av principiella och ideologiska skäl emot kollektivavtal och facklig organisering.

Är de företagen då en bra arbetsplats och ingång i arbetslivet för den som står långt från arbetsmarknaden?
Är det över sådana företag det skall gödslas statliga subventioner?

“De nya moderaterna” har återigen avslöjat sig. Bakom alla fraser om att vara ett arbetarparti, att vilja värna kollektivavtalen och arbetsrätten, döljer sig samma gamla högeragenda. Att slå mot facken och flytta makt från arbetare till företagare. Att undergräva kollektivavtalen och pressa ner lönerna.