Medicinska aborter i Italien - men inte utan motstånd

Det Italienska läkemedelsverket har efter två års övervägande nu äntligen sagt ja till att låta läkare förskriva abortpiller. Katolska kyrkan har varit ivriga motståndare, liksom regeringspartiet.

Italien är ett av de europeiska länder som saknar fri abort. Men till skillnad från exempelvis Irland och Polen är det ändå relativt vanligt att abort beviljas även om det föregås av en omfattande utredning. Skäl för att få abort kan vara risker för kvinnans fysiska eller psykiska hälsa eller sociala och ekonomiska orsaker.

Dessa aborter har hittills genomförts med kirurgiska metoder. Abortpreparatet Mifegyne har funnits att tillgå i drygt 20 år och i Sverige genomfördes de första medicinska aborterna 1992. Nu är mer än varannan svensk abort en medicinsk abort. Metoden kan användas fram till och med den åttonde graviditetsveckan. Fördelen jämfört med kirurgiska aborter är att risken för infektioner eller skador på livmodern helt elimineras.

Även i Sverige har det till att börja med höjts röster mot abortpillret. Inte helt oväntat från abortmotståndare, konservativa kristna och kristdemokratiska politiker. Motståndet tycks ha byggts kring en föreställning att medicinska aborter skulle upplevas mindre dramatiskt och att kvinnor därmed allt för lättvindigt skulle göra abort.

Den katolske biskopen i Italien har nu hotat med att kvinnor som använder abortpiller och de läkare som skriver ut medlet, kan komma att förskjutas och bannlysas av kyrkan. Och Berlusconi-regeringen instämmer i förfasandet över "pillret som kväver liv".

Ack ja. Dessa mörkrets krafter. Än är det lång väg att gå innan abort kommer att ses som en mänsklig rättighet. Och kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och om och när man vill ha barn blir självklar.
Om inte annat kan vi ju ställa krav på vår regering. De mäste ta tillfället i akt nu under ordförandeskapet att driva frågorna om kvinnors rättigheter i EU. I stil med de krav RFSU och några andra ideella organisationer ställt till parlamentariker.

Abortregister - nej tack!

Anders Milton har nyligen lagt fram sin utredning om aborter till regeringen. Kristdemokraterna gör nu ett utspel på egen hand och lyfter fram och hyllar det mest kontroversiella i utredningen. Ett förslag om abortregister.

Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), ledamot i riksdagens socialutskott, är positiv. Hon nämner dock inte ett ord om övriga förslag, exempelvis billiga/gratis preventivmedel och bättre sexualundervisning i skolan.

Varken i enmansutredaren Miltons förslag eller i KD:s ivriga hejarop, hittar jag några som helst sakliga och hållbara argument. Hur i hela friden skulle ett register med personnummer på de kvinnor som gjort abort kunna förebygga aborter och oönskade graviditeter!?

Sverige har en alldeles utmärkt statistik över antalet aborter och i vilka åldrar och familjesituationer o s v kvinnorna befinner sig. Utan att den enskildes personuppgifter finns registrerade. Utifrån den statistiken kan man bedriva forskning, se trender och lägga upp strategier för hur samhällets instanser ska satsa och prioritera om man vill minska antalet aborter.

Hur har man tänkt sig man ska använda ett abortregister? Ska någon söka upp kvinnor och hytta med fingret? Kanske tvångssterilisering om man gjort flera aborter på kort tid…( Nä, jag vet det har ingen föreslagit, men man måste ju få undra hur man tänker.) Oavsett så har förslaget en botten i ett unket gammalt abortmotstånd och kvinno- och sexualfientliga värderingar. Samhället ska markera att abort är något allvarligt som man inte får ta för lätt på.

Det är kvinnan som ska ta sitt ansvar och gärna känna lite skam. Tycks man mena. För om man nu tycker att oönskade graviditeter är så stort samhällsproblem att man är beredd att offra den personliga integriteten för att göra något som (gud vet hur) kanske, eventuellt skulle ge effekt. Då kunde man väl ta steget fullt ut och spåra fostrets far, och även upprätta ett register över alla män som gjort kvinnor oönskat på smällen.

För övrigt har jag svårt att förstå denna hysteri kring aborter. Aborterna har visserligen ökat med 1,4% mellan 2007 och 2008. Men tonårsaborterna har samtidigt minskat. Och som vi nyligen hört har trenden vänt när det gäller spridning av könssjukdomar. Det finns alltså tecken på att olika informationsinsatser ger resultat och att människor börjar skydda sig och ta större ansvar i sexlivet.
Även om det är bra att förhindra oönskade graviditeter så lång möjligt, får vi inte glömma att Sverige har fria och väldigt, väldigt säkra aborter.

Vilken tur att övriga allianspartier inte verkar gilla abortregisterförslaget. Och med ännu mera tur kanske KD inte ens sitter i riksdagen efter nästa val.

Kolla gärna in Alliansfritt Sverige och Svensson

Silvio fick inte gratulera Pete

Pete Seeger har fyllt 90 år under våren. Med stort kalas och hyllningskonsert på Madison Square Garden. Till denna konsert var naturligtvis Silvio Rodriguez inbjuden. Den världsberömde kubanske musikern och poeten. Störst i sin gengre i hela latinamerika. Men till USA var inte Silvio och hans gitarr välkomna för att gratta musikkollegan och vännen Seeger. Rodriguez nekades visum av USA.
Obamas tal om mer öppenhet och dialog med grannarna i söder verkar inte fått nåt större genomslag.

Silvio Rodríguez - Emilia

Pete Seeger - Guantanamera

Eva-Britt Svensson - Candidate for the EP Presidency (EN)

Det är bara att gratulera Eva-Britt till framgångarna så långt och hålla tummarna. Hon är den första svensk som överhuvudtaget nominerats till talmansposten. Och hon är nu i final. D v s bara två kandidater återsår. Slutstriden står mot den konservative Busek från Polen.
HEJA EVA-BRITT !!!

Vad händer i Honduras?

Högerkrafterna i latinamerika känner sig hotade. Återigen har en president avsatts i en stadskupp. Samma dag som folkomröstning om en förändrad grundlag skulle hållas. Nån redig analys om vad som föregått denna kupp är det inte lätt att få. Dock kan vi vara säker på att det hela föregåtts av propaganda och vinklingar. Och att utländska intressen har ett finger med i spelet. Läser man DN så är det en märklig beskrivning av syftet med folkomröstningen. Självklart har västerländsk media hakat på rätt bra när det gäller att misstänkliggöra den folkliga demokratirörelsen med socialistiska förtecken. Det kan därför vara viktigt att lyssna till fler röster och ta del av andra bilder, exempelvis Flamman eller det uttalande kvinnorörelse i Honduras publicerade inför folkomröstningen:

UTTALANDE
Härmed gör vi, kvinnogrupper och den feministiska rörelsen i Honduras, följande uttalande med anledning av den allvarliga situation som råder i landet och inför den folkomröstning som kommer att hållas den 28 juni i år, den fjärde omröstningen i den process som kommer att möjliggöra bildandet av en nationell konstituerande församling:

1) Folkomröstningen är en övning i medborgarskap och en åtgärd för att stärka demokratin och rättsstaten med stöd av olika sociala sektorer, inklusive kvinnorna.

2) Vi fördömer att det med anledning av folkomröstningen skapats en desinformationskampanj som syftar till att skapa rädsla för de juridiska följderna av att delta i denna folkomröstning och meddelanden som syftar till att snedvrida den sanna innebörden av omröstningen för att gynna oligarkiska maktgrupperingar i det här landet.

3) Vi fördömer kongressens attack mot demokrati och frihet för medborgarna, som kommer till uttryck i motionen att avsätta presidenten på grund av att han kallat till folkomröstning, och de väpnade styrkornas vägran att följa de order som utfärdats av regeringen för att kunna genomföra folkomröstningen och vi kan påvisa att militära vägspärrar placerats vid huvudstadens in- och utfarter.

4) Vi stöder helt och fullt förverkligandet av folkomröstningen som en demokratisk rättighet för de honduranska medborgarna, varför vi starkt uppmanar medlemmarna av de organiserade kvinnogrupperna, den feministiska rörelsen och kvinnor i hela landet, att delta i folkomröstningen.

5) Vi uppmanar fristående feminister och feministiska organisationer på nationell och internationell nivå att manifestera och följa det kritiska tillstånd som vi befinner oss i och vi ber om deras stöd för att sprida och förankra detta uttalande.

Tegucigalpa, 27 juni 2009

Därför att vi är Honduras!

Honduranska Feminister
Kvinnonätverket Comitzahualt
Kvinnonätverket i Aguán
Kvinnonätverket i la Zona Norte
Kvinnonätverket i Intibucá

Bloggat: Esbati, Björnbrum, Svensson