Påven och kondomerna - igen

Tillhör ni också dem som kände en viss optimism när Benedictus XVI, i en nyligen utkommen intervjubok plötsligt uttalade sig att det kunde vara okej med kondom. En helomvändning jämfört med påvens tidigare hårdnackade inställning.

Men nu har Vatikanen sett sig tvingade att gå ut och fördydliga vad Påven menar. Egentligen. Så att ingen ska kunna misstolka. Det är alltså bara i vissa fall för att hindra spridning av HIV, som kondomer kan vara bra. Den får absolut INTE användas för att förhindra graviditet.

Ack ja. Det är bara när redan förtappade män behöver kunna knulla runt, som kondomer ska användas. Preventivmedel ska aldrig finnas tillgängliga för att fattiga unga kvinnor ska kunna planera sitt barnafödande och bestämma över sina kroppar.

Kvinnor ratas i forskningssatsning

Delegationen för jämställdhet i högskolan publicerar i dag en ny rapport med fokus på de senare årens forskningspolitik och hur miljardsatsningarna på det speciella excellensprogrammet fördelats. Det blev åt helvete ur jämställdhetsperspektiv kan man läsa i DN Debatt.

Den akademiska världen har länge varit en del av samhället som präglats av könsdiskriminering och manliga normer. Kvinnor har haft det jättetufft att ta sig fram. När man under åttio- och nittiotalet började granska och insåg hur illa ställt det var med tjänstetillsättningar och forskningsanslag började det dock resas krav. Som faktiskt ledde till allt mindre av könsorättvisor.

Men. I forskningsproppen 2001 gjordes en jättesatsning på att stärka forskningsmiljöer. Inom medicin och naturvetenskap är idag 20-30 av forskarna kvinnor. Men endast 12,7% av excellensmedlen inom området har gått till kvinnliga forskare.

Detta som säkert sågs som en framtidssatsning har alltså istället lett till flera steg bakåt när det gäller jämställdhet. Det är gubbarna som inte längre tillhör framtiden som håvat in slantarna och fått uppmärksamhet.
Hur kreativt och nyskapande blir det?

Ingen fred i sikte för Palestina

Obama ville gå till historien genom att mäkla fred i mellanöstern. Men det sket sig. Igen.

USA har försökt förmå Israel att förlänga byggstoppet på Västbanken. Men varken tydliga krav eller erbjudanden om stridsflygplan (!) och löften att lägga in sitt veto mot alla anti-israeliska resolutioner i FN, fick Israel att backa. Regeringen Netanyaho vägra ge upp sin bosättarpolitik. Och USA har nu officiellt tillkännagett sitt misslyckande.

Fredsprocessen är död. Och de judiska bosättningarna breder ut sig på ockuperad mark.

Mest patetisk och faktiskt nästan skrattretande, mitt i denna tragedi, är dock Ehud Barack. Israels försvarsminister hävdar att det är Wikileaks fel att fredssamtalen inte blev av. Det gjorde att USA inte hade tid med mellanöstern.

Men hallå?! Var finns logiken? Det som krävts var ett byggstopp i bosättningarna på Västbanken. Den enda som kunnat åstadkomma det är ju faktiskt Israels regering och ingen annan. Wikileaks har absolut inget med den saken att göra.

Klustervapen, krig och moderater

Yvonne Hirdman berättade i går kväll om sin bok ”Den röda grevinnan” på biblioteket i Gävle. Hon nämnde då, i en parentes, krigen som drabbat Europas folk genom historien. Orsakade av tuppfäktande makthavare och krigsherrar.

Och visst kan man känna igen mönstren. Även om dagens krigshetsande män har lite andra attribut än första världskrigets vapenälskare. Rustningen pågår i dag med manliga ledares goda minne, i kriget mot terrorismens heliga namn.

Amerikanska ambassadens övervakning av svenska medborgare eller de avslöjanden Wikileaks presenterar om svensk lojalitet mot NATO är väl inte så mycket att höja på ögonbrynen för. När det gäller beroendet av USA och försvarsmakten NATO har s-regeringarna också bidragit bra. Och faktiskt lite oärligare. Sossarna har ju pratat om vikten av alliansfrihet, samtidigt som de i lönndom knutit band med militärstyrkorna i väst. Vår nuvarande regering är ju mera tydlig med att man vill samarbeta med NATO och hålla sig väl med USA.

Men visst har vi under moderatstyret allt mer blivit en del av ett svulstigt krigsmaskineri. Sverige för krig i Afghanistan. Under NATO-flagg. I somras genomfördes en stor militärövning ihop med Nato i Norrland. Att bryta mot vapenexportlagen är ingen stor sak. Bara de krigförande länderna står på ”Rätt sida” Brott mot mänskliga rättigheter och folkrätt fördöms, men bara om det begås av typ ”ondskans axelmakter” Är det USA eller deras allierade som bryter mot internationell rätt är Sveriges regering väldigt lågmäld.

För oss som vill jobba för en mänskligare värld och att civilbefolkning ska drabbas mindre av militärt våld, var det ett steg i rätt riktning när konventionen om förbud mot klustervapen undertecknades för två år sedan. Men det var inte utan debatt och påtryckningar Sverige skrev på. (M) ville ju gärna värna vår egen bombkapsel 90. Och säkerligen inte stöta sig med världens största vapenmakt som i årtionden använt jävulusiska klustervapen

Det som är anmärkningsvärt är att detta undertecknande ännu inte ratificerats. Därmed är inte konventionen juridiskt bindande för oss. Regeringen håller fortfarande på och utreder förutsättningarna…

Hög tid att vi kvinnor får vara med och ta ansvar för fred och säkerhet. Manliga ledare som dunkar varandra i ryggen och skräms med vapen och och rustar kapp gör inget gott för mänskligheten.

Politik, sex och SD

I helgen har jag deltagit i Vänsterpartiets kvinnopolitiska rikskonferens. Årets tema var SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter).

Bland föredragshållarna fanns riksdagsledamot Hans Linde, EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson, samt Silvia Ernhagen och Lars Olsson från RFSU. Det var en på alla sätt givande konferens. Framförallt är det viktigt att bli påmind om hur angeläget det är med sexualpolitiska frågor och SRHR.

Självklart måste könsperspektivet finnas med i utrikespolitiken och i frågor om fred, säkerhet och bistånd. Sexualupplysning, och tillgång till mödravård, preventivmedel och säkra aborter måste stå högt på agendan i fattigdomsbekämpningen.

Men också här hemma på nationell nivå och även i kommuner och landsting, finns det all anledning att driva sexualpolitiska frågor. Även om vi på många områden är ett föregångsland när det gäller lagstiftning inom SRHR-området krävs det ett tydligt politiskt ansvar för att lagarna ska efterlevas och konservativa krafter hållas tillbaks i praktiken.

Till och med krisdemokraterna som parti har nu givit upp många av sina mest kvinno- och HBT-fientliga frågor. (Enstaka företrädare är dock av den gamla sorten) Men nu har vi ett nytt parti i riksdagen som vill inskränka aborträtten och har mörka åsikter om homosexuella.

RFSU har belyst frågan på ett bra sätt i Ottar.

Sverigedemokraterna kör med dubbel agenda när de målar upp just muslimer som ett hot mot sexuella och reproduktiva rättigheter, samtidigt som de själva angriper dessa rättigheter.

Det finns inom alla de stora religonerna krafter som gärna hänvisar till Gud och heliga gamla skrifter, för att förbjuda aborter, preventivmedel och ibland allt sex utanför ett hetroäktenskap.

Kampen för SRHR är ett viktigt verktyg för jämställdhet och behövs ute i världen, i EU och här hemma.

Vill c ha jämställt i styrleserummen?

Vilket kön styrelseproffsen i privata bolag har, kanske inte är den allra allra viktigaste jämställdhetsfrågan. Men ändå. Trots allt har vi ju nu en högerregering och en trend där allt mer makt och slantar förs över från offentligt till privat.

Styrelserummen befolkas till 84 % av män. När vi från vänster krävt kvotering liknande den i Norge har både näringslivet och borgerliga politiker slagit bakut. Trots att den norska modellen bevisligen fungerar.

Skarpaste motståndaren till lagstiftning, har varit Maud Olofsson. Hennes lösning blev istället att ge 200 kvinnor utbildning i styrelsearbete genom Almis försorg. Som om bolagens och deras valberedningars mummel om brist på kvinnor som klarar ett styrelseuppdrag var en sann bild. Nu skulle staten gripa in och utbilda. Så att kvinnor når upp till männens kompetens.

I dag kan vi höra Näringsministern jubla över resultatet, nära hälften av de 200, sedan tidigare mycket välmeriterade kvinnorna, har tagit plats i bolagsstyrelser. Olofsson tror på frivillighet och morötter och stimulans. Hon anser det är bättre på lång sikt.

Lite väl långsiktigt i min smak. För tillåt mig gissa att under tiden kvinnorna utbildat sig och 100 av dem verkligen fått ett styrelseuppdrag, så har nog en och annan man också klivit in i landets 360 000 bolagsstyrelser.

Marknaden och klimatet

För några dagar sedan publicerade Nina Wormbs, en synnerligen intressant artikel i SvD. Hon är Docent i teknik- och vetenskapshistoria vid KTH. Poängen i resonemanget är i korthet att penningstinna industrier och företag som känner sig hotade av politiska initiativ, förhalar och förhindrar förändringar genom att så tvivel. Genom skrämsel, smutskastning och överexponering av svaga länkar i de underlag som begärts in, lyckas man skydda starka ekonomiska intressen.

Flera exempel från historien styrker resonemanget. Och nu är det alltså en synnerligen stark och penningstinn lobby som angriper vetenskap och forskning som visar på klimathotet. Den politiker som på allvar vill göra något åt den globala uppvärmningen är snart en död politiker.

För mig är det uppenbart att en hållbar värld för mänskligheten och miljön inte kan åstadkommas med marknadslösningar. Det är ju marknadsekonomin och dess kortsiktiga vinstmaximering som skapar miljökatastrofer.