Faxander och jämställdheten

Olof Faxander tillträdde som vd på Sandvik i början av året. Det företaget har väl förr haft dirrar som av och till framstått som skitstövlar eller töntar. Men den nuvarande är en modern chef – antar jag. Nyss fyrtio fyllda och bosatt i Stockholm.

I dag höll Faxander presskonferens för att berätta att man flyttar huvudkontoret från Sandviken till Stockholm. Som en del av en ny affärsstrategi för att koncernen skall bli konkurrenskraftig och lönsam. Och visst, kanske finns det större underlag för att rekrytera till ett huvudkontor som ligger i huvudstan.

Men hur blev det nu? Och vad är det han egentligen menar i denna radiointervju, när han nämner jämställdhet.

”… och oftare är man kanske två som jobbar i en familj, vilket det inte var historiskt… så även jämställdheten är en fråga som gör att det är lättare att ha Stockholm som rekryteringsbas.”

Jag vet att det inte är det Faxander säger, men visst är det lätt att tolka in att hans grundantagande nog är detta. En framgångsrik och kompetent ledare är en man som är gift med en kvinna. Och kvinnor vill inte jobba på ett järnverk och bo i bruksorter.

Trots allt säger han ju att jämställdheten är orsaken inte målet, när man byter placering av huvudkontoret. Och ser man Sandviks eget pressmeddelande, ser man ju att det i koncernledningen finns, förutom Faxander själv, fem män och endast en kvinna. När man nu väljer att utöka den koncernledningen med fyra personer, är det enbart män som tillkommer i Faxanders närmaste krets.

Trots en ung v d, verkar inte jämställdhet vara Sandviks bästa gren.