Tiderna förändras. På -80 o 90-talet var det (M) och (KD) som hårdnackat satte sig på tvären mot alla förslag och reformer om sexuellt likaberättigande. Nu har både folkopinionen och politiska partier, tack och lov, förstått att HBT-personer är människor bland andra människor och självklart skall ha samma rättigheter. För kristdemokraternas del förvisso en omvändelse under galgen som i vissa beslut lett till försinkningar och krångel, bara för att de måste markera och tillfredställa sin konservativa falang. Men icke att förglömma så har vi nu äntligen nått fram till en könsneutral äktenskapslagstiftning och lagen antogs under borgerligt regeringsstyre.
Men nu har vi ett nytt parti i Sveriges riksdag som fångar homofobers röster och gärna skulle vrida politiken på området tillbaks till mitten av förra seklet. Eller nåt.
När redaktören på SD-kuriren gör ett utspel där han fördömer att en blivande stadschef tar ställning för särintressen blir det dock lite lustigt. För som jag förstår det tycker Sverigedemokraterna att monarki är ett bra stadsskick.. Men då föds man till sitt ämbete och kan varken avsättas eller tillrättavisas av folket. Oavsett vad man säger och gör.
Just i det här fallet tycker jag själv att det var väl ett klokt ställningstagande av Victoria att visa sitt stöd för HBT-rörelsen . Däremot tycker jag det är oerhört provocerande att kungliga barn inte får gifta sig med vem man vill, utan måste få ett godkännande av pappa och regeringen först.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar