
När
Svenskarnas Parti i kommunvalet 2010 fick 102 röster i Grästorp och där tog plats i kommunfullmäkte, var det första gången sedan 1940-talet som ett nazistiskt parti lyckades ta sig in i en folkvald församling i Sverige.
De allra flesta som röstat på Sverigedemokraterna har nog inga kopplingar eller sympatier åt det Nazistiska eller ens nationalistiska hållet. När man tänker efter. Men ändå kan man inte blunda för att SD.s valkampanjer och politiska retorik med svepande tal om ”massinvandring” och ”hotet mot den svenska kulturen” bottnar i en rätt unken människosyn. Och att denna retorik också göder de öppet nazistiska och rasistiska idéströmningarna.
SD för en intressant balansakt, när de vill skaffa sig en mer rumsren och demokratisk framtoning. De hoppas på så sätt få mer inflytande i de parlamentariska sammanhang de nu befinner sig. Men framför allt vill de få en bredare väljarbas och tilltala människor som oroas för arbetslöshet och försämringar i välfärden och som gärna lägger skulden för detta på för stor eller dåligt organiserad invandring.
Samtidigt finns sverigedemokrater med bakgrund i vit makt rörelsen och med klara rasistiska åsikter. De som inte lärt sig hyfsa sin retorik och dölja sina bruna idéer, får varningar och några har uteslutits efter allt för grova uttalanden .
Man kan läsa i
Expo att en av dem som valts in på SD mandat, men sen hamnat på kant med partiet, nu blivit medlem av svenskarnas parti. Anders Leanders partibyte gör nu att även Mönsterås har en Nazist som folkföreträdare.
Jag vill inte tro att dessa extrema mörkerkrafter ska bita sig fast eller kunna få något inflytande i det svenska samhället. Den antirasistiska rörelsen är så mycket starkare och de människovänliga människorna så många fler.
Men vi måste vara medvetna om att nazistiska krafter finns och att Sverigedemokraterna faktiskt öppnar dörrar för dem.