Svar till moderata bilkramare

I helgen fanns en moderat debattartikel i Arbetarbladet. Som inte förtjänade att stå oemotsagd. Jag skrev denna replik som publierades i dagens AB:

Svar till Lars Beckman och Alexander Jonsson på deras inlägg 7 juli om parkeringar och biltrafik i Gävle centrum. Ursäkta, men vad är det här för en förvirrad och snurrig artikel egentligen? Och vems intressen företräder de moderata herrarna när de hävdar att fler parkeringar och mer biltrafik skulle öppna upp staden och centrum?

De allra flesta skulle nog hävda precis tvårt om. Att ta större ytor i anspråk för bilar innebär att det blr mindre ytor för gående och cyklister. En tätare och hetsigare biltrafik gör staden osäkrare och mindre tillgänglig för andra trafikanter och för barn och äldre eller människor med funktionsnedsättningar.

Att bestämma hur det offentliga utrymmet ska användas gör vi i Gävle genom demokratiska processer, där vi förtroendevalda har att lyssna in och väga olika intressen emot varandra.

Jag är jätteglad att allt fler väljer att åka kollektivt och självklart skall vi fortsätta förenkla och förbättra det sättet att transportera sig. Gävle ska bli en ännu bättre cykelstad. Det är också bra att fler bilar har lägre bränsleförbrukning eller kanske t o m drivs av biogas och att utsläppen av växthusgaser minskar, vilket är helt nödvändigt ur klimatsynpunkt. Men det är inte bara koldioxid som skadar miljön. Ökad biltrafik ger mer svaveloxid, kvävedioxid, ozon och olika partiklar. Luftföroreningar som är skadliga för människors hälsa.

För mig och Vänsterpartiet är det en självklarhet att ta ett långsiktigt miljöansvar. Vi vet också att allt fler Gävlebor vill kunna välja bort bilen. Därför skall all stadsplanering ha fokus på att göra centrum mer tillgängligt för den som promenerar, cyklar eller åker kollektivt.

Sorry att jag behöver säga det, Beckman och Jonsson, men att putta bort cykelställ för att få plats med fler bilar är ingen fråga man vinner val på.

Privatiseringens pris i vården

Ett konkret exempel från Gävle

I dagens Arbetarblad skriver tre kuratorer en viktigdebattartikel. Den har sin utgångspunkt i att det privata vårdföretaget Caremanyligen tillkännagett att man avskedar de socionomer som finns vid deras vårdcentraler och avvecklar de psykosociala teamen. Kompetensen menar man ska kunna köpas in via konsulter vid behov.

Den artikel som författats av Berit Nilsson, Kari Littmarck Sahlin och Carina Hallberg, sätter fingret på en viktig aspekt av hur primärvårdens verksamhet påverkas av vårdvalsreformen. Som ju i själva verket är en privatiseringsreform som drevs igenom av borgarna i riksdagen mer för att gynna företagandet på området än med något syfte att ge medborgarna bättre vård.

Argumentet om individens rätt att själv välja, kan ju låta bra, men gynnar i verkligheten väldigt få. I Gävle kommer de som nu tillhör någon av Caremas vårdcentraler inte att själv få välja om de vill ha kontakt med kurator.

I den heliga konkurrensens tidevarv och bland vinstdrivna vårdföretag är inte psykosocialt stöd oh behandling tillräckligt lönsamt. Fast forskning och erfarenhet visa att det samhällsekonomiskt är det. Och självklart jätteviktigt ur mänsklig synvinkel och ur folkhälsoperspektiv.

Kuratorssamtal är ingen jättelönsam verksamhet för vårdcentralen. Inte heller samverkan och stöd som gör det lättare för patienten att få rätt insatser och tillfriskna. För den privata vårdcentralen är en patient som kommer igen och igen till läkaren den som inbringar mest profit.

När SNS presenterade sin rapport om Konkurrensenskonsekvenser var ju slutsatsen att den ideologiskt drivna och sedan länge pågående omställning till konkurrens och privat drift inom välfärden är dåligt underbyggd. Det finns ingen forskning som visar att utvecklingen skulle gynna kvalitet eller vara till nytta för medborgarna.

Segregationen riskerar att öka och långsiktig rehabilitering, förebyggande arbete och folkhälsoperspektivet konkurreras bort. Hälso- och sjukvård är ett område som lämpar sig särdeles dåligt att drivas och utvecklas i konkurrens och med vinst som drivkraft. Hälso- och sjukvård skall utvecklas tillsammans med personal och medborgare i en demokratiskt styrd form, utifrån behov, erfarenhet och forskning.