Boktips - Ami Lönnroth skriver om Berit Ås

För några dagar sedan fick jag en bok i min hand som jag ännu inte hunnit läsa, utan bara bläddrat i. Men den har fått mig att riktigt längta efter att trycket ska lätta och att jag bli klar med några handlingar jag måste plöja igenom. Då kan jag få tid att slänga mig in i boken och hänge mig åt lustläsning.

Boken heter "Förbannad är jag ganska ofta" och har kommit ut på Ordfronts förlag. Det är Ami Lönnroth som skriver om Berit Ås. En färsgstark och engagerad kvinna som inspirerat många i politiken och kvinnorörelsen. Berit har nu hunnit fylla åttio år.

Jag hade själv nöjet att träffa henne vid ett tillfälle för säkert tio - tolv år sedan. Hon besökte då Gävle och höll ett föredrag utifrån sin teori om de fem härskarteknikerna. En teori som hon lanserat redan på 70-talet i sin bok Kvinner i alle land: håndbok i frigøring, och som beskriver mäns sätt att förtrycka kvinnor.

Berit Ås gjorde ett starkt intryck på mig. Hon delade generöst med sig av sina erfarenheter, som forskare, som politiker och som privatperson. Denna tidigare proffessor i socialpsykologi vid universitetet i Oslo och partiledare för Socialistisk Venstre. Hon var karismatisk och engagerad som föreläsare och beskrev med närvaro och varm humor hur teorin om härskarteknikerna vuxit fram. Det var med hjälp av många igenkännande skratt vi i publiken tog hennes teorier till vårt hjärta. Berit Ås är kopplingen mellan teori och praktik personifierad. En god feminisktisk teori utgår från kvinnors vardag. Kvinnors erfarenhet av underordning behöver en god teori för att bli synlig och begriplig.

Jag ser fram emot att läsa Ami Lönnroths porträtt av en eldsjäl som visat att lust, kamp och gemenskap kan förändra världen.

Att tjäna kulor på krig

Sverige är nu världens åttonde största exportör av vapen och försvarsmaterial. 2001 och 2002 låg svensk vapenexport på lite drygt tre miljarder. Året därpå gjorde siffrorna ett jätteskutt och nu är vi uppe i det tredubbla. 10,4 miljarder 2006 och 9,6 miljarder 2007.

Jas Gripen till Sydafrika och stridsfordon till Nederländerna är lönsamma kontrakt. Men försäljningen till amerikansk krigsmakt har också fördubblats de senaste åren och den stora ökningen av vår vapenexport sammanfaller med USA:s invasion av Irak 2003.

Reglerna för vapenexport säger att vi inte ska sälja till länder som kränker mänskliga rättigheter och att vi inte bör sälja till länder som är i väpnad konflikt. Under 2007 köpte bl a Pakistan, Saudiarabien, Egypten, Oman och USA försvarsmaterial av svenska företeg.
Storsäljarna till USA:s krigsmakt i Irak är en granat från Bofors som heter Excalibur och ett rödpunkts-sikte till automatvapen som tillverkas av Aimpoints i Malmö.
Svenska vapen smäller högt i modern krigsföring. Och svenska politiker verkar inte ha några problem att åsidosätta vapenexportreglerna, som man själv instiftat. När krigssirenen tjuter finns det kulor att tjäna.

Inte får man tacka nej till en affär som stärker tillväxten, tänkte regeringen Persson. Inte får man tacka nej till en affär som stärker företagandet och våra band till NATO tänker regeringen Reinfeldt.

Hur mår irak?

Vad var USA:s motiv för sin invasion av Irak? Ställ den frågan till någon som stödde invasionen och försvarar amerikansk truppnärvaro, och du kommer att få ett svar som är ett skolexempel på minnesförlust och historieomskrivning. Projektet var ett misstag. Men det går hela tiden att konstruera nya argument för att dölja pinsamheterna och fortsätta med det som hela tiden varit helt fel.

Hur mår då Irak efter fem år av ockupation? Hur mår Irakierna?
Mellan 700 000 och 1 200 000 av dem är döda till följd av kriget. Beroende på vems siffror man lyssnar på. USA har exakt koll på sina egna offer, men vill helst inte prata dödssiffror överhuvudtaget.
Tiotusentals irakier är försvunna. 4,4 miljoner lever på flykt. Och miljontals Irakier lever utan fungerande sjukvård och med ständig brist på rent vatten.

Det är mindre våldsamt nu än förra året hävdas det. Ja, det stämmer till viss del, men beror knappast på ockupationsmaktens truppförstärkningar. Och fortfarande dödas i snitt 39 människor av kulor och 14 i sprängattentat, varje dag.

Och här hemma går ansvariga politiker och tjänstemän och grunnar över varför inte asylsökande frivilligt återvänder till Irak. Bara var fjärde asylsökande får nu uppehållstillstånd och Billström försvarar den svenska inställningen, det vill säga att den allmänna situationen i Irak inte är skäl nog att ge skydd.

Är gubbarna farliga eller bara pinsamma?

Att moderater kritiserar den politiska ledningen i en s-v-mp-styrd kommun hör väl till tingens ordning. Men jag tror det var en och annan Gävlebo som höjde på ögonbrynen när en moderat politiker av äldre årgång gjorde ett debattutspel i lokaltidningen för några dar sedan. Efter en inledning med sedvanligt missnöje övergår inlägget i en närmast euforisk hyllning till en förra generationens starka socialdemokratiska ledare i vår kommun. Behöver jag påpeka att båda är män?
Det är moderaternas Björn Frankson, som höjer Håkan Vestlund och hans ledarskap till skyarna. Båda på sitt sätt föredettingar. Frankson visserligen fortfarande politiskt aktiv, bl a i kommunfullmäktige, men som försvann som oppositionsråd under förra mandatperioden. Och Vestlund som var sossarnas starke man under några årtionden innan han 1996 avgick som kommunalråd och KS-ordförande i samband med de ökanda politikerskandalerna i Gävle. Svartklubbsbesök var hans bedrift.
“Nej, annat var det på Håkans tid. När han gick upp i talarstolen visste man att det var en viktig fråga och att man skulle få klara besked…” skriver Franksson i sin det-var-bättre-förr-artikel. Kön går före politisk färg bland ryggdunkande gubbar.
Visst var det annat på Håkans tid, men det var inte bättre förr. Gudskelov har det hänt nåt på tolv år. Två av fyra kommunalråd inklusive KS-ordförande i Gävle är kvinnor i dag. Överlag är ju den politiska representationen ett område där jämställdheten gjort framsteg. Hur sorgligt är då inte att ständigt mötas av dessa utspel från en missnöjd gubbmaffia som anser sig ha blivit undanträngda från sina välförtjänta maktpositioner av mindre kompetenta kvinnor.
Dessa gubbar är rätt få och förhoppningsvis ett utdöende släkte. Men dom lyckas ändå se till att kvinnor som tar plats i politiken får det betydligt tuffare än männen. Detta ständiga kritiserande, misstroende och ifrågasättande av kvinnor på ledande poster. Denna brist på respekt. Somliga av männen beter sig som om de läst Berit Ås härskartekniker som en instruktionsbok i att behålla makten.
Genom att framhäva sin egen erfarenhet och pondus, lyckas dom också få utrymme och gehör för sina snäva och sneda verklighetsbeskrivningar.
Dessa patriarkala mönster finns från höger till vänster, och även i vänsterpartiet. Vi kvinnor måste stötta varandra för att våga se att könsförtrycket även förekommer i våra led. Som feminister och ett feministiskt och socialistiskt parti måste vi också göra nåt åt det.

Regeringen fuskar när man beräknar fusk

Folk bara fuskar och bluffar röt regeringen. Nu ska dom klämmas åt, alla som tar ut ersättning för vård av sjukt barn - vab - fast ungen är hur frisk som helst. Det måste bli ett stopp på fusket. Och fort skulle det gå. De som vill ha ut vab-ersättning måste skaffa intyg från dagis eller skola på att barnet varit hemma, blev regeringens förslag. I lagrådsremissen motiverar man förslaget med att mer än en femtedel, 22.5%, är rent överutnyttjande. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdeering hade gjort rapporten regeringen hämtade sina siffror ur.

När försäkringskassan kollade skattade man först siffran till 5-10%. Nu har försäkringskassan räknat efter lite nogrannare. De tidigare beräkningarna om tre dagar per felaktig utbetalning blev nu en dag. Och felaktig utbetalning behöver ju inte alltid vara fusk...

Vad ska man tro om alla andra beräkningar regeringen grundar sina beslut på när man driver sin hetsjakt mot "fuskarna" i socialförsäkringssystemet?

När det gäller fusk med skatten har regeringen inga åtgärdsföslag alls. Mer än att sänka somliga skatter och avskaffa andra förstås. Tänker man efter blir ju fusket lite mindre i reella tal på det sättet.
Fattiga kläms åt och misstänkliggjörs och rika stryks medhårs i "de nya moderaternas " Sverige.

8 mars

I helgen har det varit internationell kvinnodag. En dag som sannerligen växlat i uppmärksamhet och omfattning av firande allt sedan de blev till för ca 100 år sedan. Men det är i vänsterkretsar och bland arbetarrörelsens kvinnor i Ryssland, Europa och USA som dagen har sitt ursprung. Kampen för fred, kampen för rösträtt och mänskliga rättigheter mobiliserade kvinnor på olika håll i världen. 8 mars har hånats och motarbetats. Den förbjöds av nazisterna. Återuppstod på bred front igen i den nya vågens feminism i USA på sextiotalet. I Sverige samlade grupp 8 och vänsterns kvinnoförbund till demonstration för fri abort och daghem åt alla 1971 0ch 1972.
Följande år i vårt land, anslöt sig bredare grupper från fackföreningsrörelsen, politiken och kvinnojourerna. Nu firas och uppmärksammas dagen på alla kontinenter och på många platser runt om i världen. I vissa länder är 8 mars helgdag i andra länder är det med fara för sitt liv som man manifesterar kampen för kvinnors rättigheter.

I Gävle hade bl a vänsterpartiet och ung vänster bjudit in till musik och föredrag på biblioteket. Ett evenemang som blev mycket lyckat och uppskattat av både gammal och ung. Det var många besökande och god stämning. .
Efter det deltog jag på en fest i Andersberg som IFFI, Hyresgästföreningen och ABF hade bjudit in till. Också det ett lyckat evenemang med många olika nationaliteter – både på festdeltagarna och maträtterna. Kurdisk dans och glad samvaro förgyllde tillställningen..
Det var verkligen en lyckad kvinnodag. Förhoppningsvis var detta en nytändning. Många ser behovet av att uppmärksamma kvinnorörelsen och den feministiska kampen. 8 mars behövs både för att påminna oss om den kamp kvinnor före oss utkämpat för att nå de jämställdhetsreformer vi i dag kan njuta frukterna av. Men också för att stärka varandra i den kamp vi har att uträtta. Det finns mycket kvar att göra.

Glädjande beslut men pinsamma och obehagliga debattinlägg

Den 3 mars fattade kommunfullmäktige i Gävle beslut om att teckna avtal med migrationsverket att ta emot 15 ensamkommande flyktingbarn. Äntligen!
De senaste åren har antalet underåriga som kommer till Sverige och är i behov av skydd ökat, främst med anledning av händelseutvecklingen i Irak, Somalia och Afganistan. Självklart ska vår kommun vara med och ta sitt ansvar för att asylsökande barn som saknar vårdnadshavare ska få en fast punkt och lite trygghet i tillvaron.
Oavsett vad man tycker om asyl- och invandringspolitiken i stort, borde väl barns rätt till asyl och vår kommuns bidrag till ett värdigt mottagande av barnen vara något alla kan ställa sig bakom. Men icke då. Sverigedemokraterna passade på att använda detta ärende som en förevändning att vädra sina unkna främlingsfientliga åsikter och sin fördomsfulla syn på flyktinginvandringen.
I deras sinnesvärld kan tydligen inte barn och tonåringar ha behov av asyl. SD-politikernas mentala kapacitet räcker tydligen inte till för att föreställa sig vad det innebär att växa upp mitt i kriget. Att Gävle kommun tar emot 15 asylsökande unga människor skulle enligt SD innebära att vi bidrar till att ”små stackars barn” skickas ut i världen på egen hand av kalla utnyttjande föräldrar, vars enda syfte är att kunna komma efter som anhöriginvandrare. Ack ja!
Det blev en rätt lång och stundtals hetsig debatt när Margareta Sandstedt och Roger Hedlund argumenterade för sitt avslagsyrkande. Jag tror och hoppas att det blev tydligt för alla som tog del av debatten, vilka fåniga, flänga och fördomsfulla åsikter Sverigedemokraterna bygger sin politik på.

Uttalande av Lars Ohly (v) - Ställ Israel inför rätta!

Israel fortsätter att döda palestinier. Blockaden mot Gaza svälter ut människor samtidigt som direkta attacker dödar civila, varav många är barn. Raketer skickas mot flyktingläger där människor inte kan gömma sig och inte försvara sig.
Israels agerande är vidrigt och avskyvärt, säger vänsterpartiets ordförande Lars Ohly i en kommentar. Nu måste omvärlden reagera mot ockupationsmaktens uppenbara likgiltighet för palestinska liv.
Palestinska LO i Gaza har bombats, deras byggnader har totalförstörts. Bland annat svenska biståndsmedel har byggt upp den palestinska fackföreningsrörelsen.
- Detta borde vara tillräckligt för att den svenska biståndsministern skulle reagera med avsky mot Israels agerande, men Gunilla Carlsson är tyst, fortsätter Lars Ohly.
- Israels attacker är tydliga och grova brott mot den fjärde Genève-konventionen. Så länge inte omvärlden reagerar med styrka kommer brotten att fortsätta. Alla länder har möjlighet att ställa individer som gjort sig skyldiga till grova brott mot Genève-konventionen inför rätta. Nu är det hög tid att de ansvariga i Israel får svara för sina övergrepp. Jag kräver därför att Sveriges regering agerar så att de ansvariga ställs inför rätta, avslutar Lars Ohly.