SD och genusfobin

                                         Vid dagens sammanträde med Regionfullmäktige antogs ägardirektiv avseende Almi Företagspartner GävleDala AB. I det ärende yrkade Sverigedemokraterna att ett stycke om att utveckla genusperspektivet, skulle strykas från direktiven. Som argument för sin sak hölls ungefär samma surriga inlägg som i Gävle kommunfullmäktige när de debatterade budget. Nåt om att genus är fel och farligt och nåt om pojkar och innebandyklubbor och flickor och dockor. Eh?

Det blir väl lätt så när man inte kan frågan och inte förstår själv vad man pratar om. SD är alltså inte bara homofober och islamofober, de har också en lätt genusfobi. Men behöver nog läsa på lite om de ska låta trovärdiga i retoriken. Jag ger gärna ett litet boktips till SD-herren: Läs Gösta och genusordningen av Yvonne Hirdman. Sen kan vi ta en debatt.

Brynäs+UNICEF=sant

I dag är det Barnkonventionens dag. Och just i dag har Brynäs släppt den stora nyheten. Vårt eget hockeylag skriver ett femårigt avtal med UNICEF. Det innebär att de ska verka för barns rättigheter både globalt och lokalt hemma i Gävle. Och jag känner mig både glad och stolt över denna nya milstolpe i anrika Brynäs IFs utveckling.

Det här är bra för barnens skull och barnrättsarbetet. Det här är bra för Gävle. Och självklart – vi har redan fått frågan – vill Gävle kommun vara med och samarbeta i detta nya engagemang. Vi har just nu ett nytt barn och ungdomsprogram ute på remiss som ska antas i början av nästa år. Programmet utgår från barnkonventionen och kommer att vara vägledande för all kommunal verksamhet. Redan i dag har vi i vår kommun ett gediget arbete riktat till barn för att stärka dem och deras rättigheter och livssituation. Naturligtvis handlar det om skola och socialtjänst, samt kultur och fritid. Och när vi nu ytterligare vill stärka och vässa detta arbete för barns rätt till jämlika och goda uppväxtvillkor passar Brynäs och Unicefs avtal som hand i handske. Har kommer vi att kunna göra mer och bättre om vi gör det tillsammans.

Det är modigt och kaxigt av Brynäs att ta denna utmaning. Så här på barnkonventionens dag vill jag också önska att regeringen vore modig nog att äntligen lägga fram ett förslag till riksdagen som innebär att Barnkonventionen blir svensk lag.

HBT-pris till Kerstin Burman

Den 12 oktober, under Vänsterdagarna i Malmö delades för första gången Jörn Svensson-priset ut av partiledaren Jonas Sjöstedt. Priset på 10 000 kronor har instiftats av Vänsterpartiet i Jörn Svenssons anda, för personer som gör goda insatser för HBT-personers rättigheter.
Det var Kerstin Burman som fick motta priset. Ett riktigt bra, för att inte säga självklart val. Kerstin hyllas i vida kretsar för sitt uthålliga arbete. Hon är medlem i Vänsterpartiet och driver i den rollen viktiga rättighetsfrågor, men priset tilldelades hon framför allt för sina viktiga framgångar som jurist. Hon har fått igenom förändringar i namnlagen och hon tog strid för avskaffandet av tvångssterilisering i samband med könskorrigering. Den kampen gav utdelning när Kammarrätten 19 december 3012 slog fast att tvångssteriliseringarna strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Nu leder Kerstin en skadeståndsprocess för 142 personer som utsatts för tvångssterilisering.

Så här lyder motiveringen för valet av Kerstin Burman:

”Med ett outtröttligt engagemang, stort mod och politisk fantasi har Kerstin Burman gjort stora avtryck i både svensk politik och i många hbtq-personers liv. Tack vare Kerstin outtröttliga arbete har situationen för transpersoner i Sverige på allvar uppmärksammats och ålderdomliga och diskriminerande lagar kunnat skrotas. Kerstin har tydligt arbetet i Jörns Svenssons-anda, med stort rättvisepatos har hon gått före och hon har förändrat."

Syna SD-hyckleriet

Jonas Sjöstedt skrev en utmärkt och klargörande artikel om Sverigedemokraternas hycklande i Aftonbladet 13-09-24. Några dagar senare svarade Sven-Olof Sällström, SD:s ekonomisk politiske talesperson, kort och pliktskyldigt. Men det blev inget seriöst svar på Sjöstedts kritik. Istället rabblades det på nytt lögner och halvsanningar. I samma hycklande anda som Sjöstedts artikel så förtjänstfullt satte ljuset på.

SD har en totalt oseriös finanspolitik, därför att den bygger på felaktiga beräkningar inte minst angående kostnaderna för det Sällström i sitt debattsvar benämner "ansvarslös invandringspolitik"
Välfärden måste finansieras. Då duger inte hitte-på-pengar.  En majoritet av folket prioriterar välfärd och gemensamma lösningar framför privat konsumtion.
Effekterna av femte jobbskatteavdraget blir INTE störst för dem som tjänar minst. Klyftorna ökar istället och arbetslösa, sjuka och föräldralediga får inget skatteavdrag alls.

Sällströms svar visar tydligt att SD:s avsikt inte är att vara seriösa, utan att ställa grupper mot varandra och driva populism som bygger på fördomar, lögner och halvsanningar.

Med Vänsterpartiets politik som på allvar stärker välfärden, bekämpar arbetslösheten och minskar klyftorna i samhället, kommer SD att tappa stor del av sitt stöd. Det ser jag fram emot.

Sluta nalla på biståndet!

I valrörelsen 2006 deltog jag i en lokal debatt om biståndspolitik. Moderaternas representant var den enda som pratade om att sänka anslagen till biståndet. Alla vi övriga partier höll fast vid att Sverige skall betala minst 1% av BNP till bistånd.

När (m) satte sig i regeringsförhandling med sina allianskompisar åkte de på däng. De får inte stöd varken där eller i riksdagen som helhet för att sänka biståndet till 0,7%. Men smygvägen drar de nu undan resurser genom att nalla biståndspengar till annat. För det är inte bara till ministerlöner man använt pengar som borde gått till fattigdomsbekämpning. Ambassadverksamhet i Kanada, japan och Island har fått sin skärv när UD haft svårt att hålla budget. Och migrationsverksamhet har finansierats med biståndspengar när flyktingströmmarna från krig, terror och våld nått Sverige.
Det är för skamligt att moderaterna kan handskas så med biståndet, Och att de andra borgerliga partierna låter det ske.

Biståndet skall vara 1% av BNP. Minst. Och då menar jag att varje krona skall gå till fattigdomsbekämpning, livsmedel, sjukvård, mediciner, utbildning och utveckling i fattiga delar på jorden.
Vi som ett av världens rikaste länder, skall naturligtvis ta vårt ansvar för att nå FN:s millenniemål. Och minst en tiondel av biståndet skall vikas för SRHR (sexuell- och reproduktiv hälsa och rättigheter). Basta!

Skatteavdrag, klyftor och absurd ministerkommentar

Om det femte jobbskatteavdraget införs kommer en person med en arbetsinkomst på 21 900 att betala 4 824 kronor i skatt. Den som är arbetslös, sjuk eller föräldraledig betalar 6 458 kronor i skatt på samma summa.

När Maria Arnholm konfronterades med dessa skatteorättvisor i ekots morgonsändning, deklarerar hon med kraft i rösten att

”– Som jämställdhetsminister försvarar jag en prioritering av ett jobbskatteavdrag som gör att väldigt många lågbetalda kvinnor får mer betalt när de jobbar”

Okej. Men hur var det med logiken där. Det är ju faktiskt männen som generellt tjänar mest på jobbskatteavdraget. Och hur tänker den folkpartistiske jämställdhetsministern kring kvinnor som är sjuka eller arbetslösa då?
Och framförallt hur tänker hon om de kvinnor som är hemma med barn och en föräldraersättning på 21 900 och som får betala hela skatten. För trots allt är det ju fortfarande kvinnorna som tar ut 75% av föräldraledigheten. Och i de fall det också finns en manlig förälder jobbar han stora delar av småbarnstiden, gör jobbskatteavdraget, vässar karriären, får lönelyft och samlar pensionspoäng.

Visst, med en borgerlig syn på tillvaron kan man säkert hitta argument för att behålla ett orättfärdigt skattesystem och även införa ytterligare jobbskatteavdrag. Men börjar man prata jämställdhet i det sammanhanget faller all form av trovärdighet. Det blir bara absurt.

Mäns våld mot kvinnor

En artikel skriven av mig och Maritha Johansson. Den har varit publicerad i Arbetarbladet och Gefle Dagblad under sommaren

I början av sommaren kunde vi ta del av Världshälsoorganisationens rapport om våld mot kvinnor. Den visar att mer än var tredje kvinna i världen utsätts för fysiskt eller sexuellt våld. Problemet är chockerande vanligt i såväl fattiga som rika länder.

SKL (Sveriges kommuner och landsting) beräknar att 75 000 kvinnor årligen utsätts för våld av en närstående man och att omkring 200 000 barn blir vittnen till våldet. I en omfattande enkätundersökning från början av -00 svarade 46 % av kvinnorna att de utsatts för våld från en närstående.

Våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem och mäns våld mot kvinnor har sin grund i rådande könsmaktordning och det faktum att vårt samhälle är ojämnställt. Det är en viktig folkhälsofråga med tanke på hur många som drabbas. Det fysiska våldet i sig orsakar lidande, skador, sjukskrivningar och stora sjukvårdskostnader. Därutöver kommer den psykiska press och ohälsa som drabbar den som utsätts för misshandel och hot, men även närstående till den våldsutsatta kvinnan. Och naturligtvis är de barn som upplever våld i den egna familjen oerhört utsatta.

I de jämställdhetspolitiska mål, som antogs 2006 och som samtliga dåvarande riksdagspartier står bakom, är ett av delmålen att Mäns våld mot kvinnor skall upphöra, samt att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt till kroppslig integritet.

För Vänsterpartiet är det ett självklart politiskt ansvar på alla nivåer att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det handlar om att erbjuda skydd och stöd till de kvinnor som utsätts. Vänsterpartiet vill ge ett statligt grundstöd till kvinnojourerna och deras ovärderliga arbete.

Det handlar om att synliggöra våldet, sprida kunskap och förändra attityder. Mörkertalen är extremt stora när det gäller dessa brott. Det råder tystnad kring fenomenet och den drabbade upplever ofta skam och skuld.

Det handlar också om att undanröja grunden för våldet – det ojämnställda samhället. Vänsterpartiet är ett feministiskt parti. Det innebär att vi tycker det är viktigt att förstå att det är maktstrukturer på samhällsnivå som gör att män och kvinnor inte har samma livsvillkor och möjligheter. Och att vi aktivt jobbar för att utplåna könsorättvisor.

I Gävle gör Vänsterpartiet tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet en rejäl satsning mot våld i nära relationer i det beslut om mål och ramar som antogs i kommunfullmäktige den 17:e juni. Redan i år läggs en miljon extra för att komma igång med arbetet och från 2014 och framåt satsas två miljoner årligen. Därmed blir det möjligt att jobba än mer systematiskt och stärka upp det arbete som redan idag görs inom socialtjänst Gävle när det gäller att samordna kvinnofridsarbetet och ge stöd och skydd till utsatta kvinnor och barn.

Vi kommer nu också att ta ett steg vidare för att sprida kunskap till allmänheten och inom kommunen och höja kompetensen hos medarbetare som i sitt dagliga arbete möter kvinnor eller barn med erfarenhet av våld i nära relationer. Kort sagt kommer vi att jobba fokuserat, strategiskt och målmedvetet med att stoppa mäns våld mot kvinnor i vår kommun.

Vänsterpartiet förväntar sig att andra politiker på olika nivåer och inte minst i regering och riksdag, också prioriterar detta viktiga jämnställdhets- och folkhälsoarbete. Det är dags att bryta tystnade kring mäns våld mot kvinnor.