Klipp från 1 maj

Här är ett stycke ur det manus jag talade utifrån på första maj i Gävle

...Den socialism vi eftersträvar och den klasskamp vi för i dag måste ha feministiska förtecken.

I början av industrialismens framväxt betraktades kvinnors och barns arbete som billigt och okvalificerat. Samtidigt fick de utföra tunga, farliga och hälsovådliga jobb.

På 1800-talet var det ofta, vilket är skamligt obekant, kvinnliga arbetare som gjorde uppror och strejkade. Helt enkelt för att det var kvinnorna i industrin som hade de vidrigaste arbetsförhållandena och lägsta lönerna. Ibland användes strejkvapnet för att få bort manliga arbetsledare som förgrep sig på arbeterskorna.

Men det fanns också en macho del av arbetarrörelsen när det begav sig, som var emot att kvinnor skulle lönearbeta. "De tar männens jobb, de pressar ner lönerna och behövs bättre hemma", tyckte en del manliga fackföreningsaktiva.

Men många är de kvinnor som sida vid sida med männen slagits för organisationsrätt och bättre arbets- och lönevillkor. Både kvinnorna i arbetarrörelse och deras kamp nedvärderades och har osynliggjorts i historieskrivningen.

 Och om vi raskt förflyttar oss till här och nu och moderna tider. I dag är en stor del av världens arbetarklass kvinnor. Ändå organiserar sig rörelsen till stor del utifrån ett manligt perspektiv. Och det handlar inte bara om de andra, om länderna därute. Det förtjänar att nämnas att de tunga företrädarna i svensk arbetarrörelse just nu – ordförandena i LO, i socialdemokraterna och i Vänsterpartiet alla är män.

Vänsterpartiet är bra på feminism och jämställdhetspolitik och har genom tiderna varit drivande i många viktiga reformer på området.  Vi har många duktiga kvinnor på framträdande poster och vi har en majoritet kvinnor i partistyrelse, riksdagsgrupp och i vårt eget kommunfullmäktige i Gävle.

Men att patriarkala strukturer styr och sexism förekommer i samhället i stort så väl som i arbetarrörelsen och vårt eget parti, det visar sig genom att handlingsutrymmet och möjligheten att höras och ta plats inte fördelas jämställt med automatik. Kvinnorna får kämpa hårt för det.

[...]

Kamrater och mötesdeltagare. Vi är många, många som främst av allt vill se ARBETE – RÄTTVISA – VÄLFÄRD.

Inget marknaden fixar. Och inget av det kommer den nuvarande regeringen att bidra med.

Låt oss tillsammans ta kamp för en mänskligare värld och ett solidariskt samhälle fritt från diskriminering. Och självklart:

Den socialism vi eftersträvar och den klasskamp vi för, vilar på feministisk grund.