I den kommunala och landstingskommunala världen har ord som vårdval, kundval och valfrihet blivit en riktig modefluga. Språkbruket används ofta och i många olika sammanhang, som något självklart och positivt. Underförstått förutsätter det konkurrensutsättning och privatisering. Fler aktörer, oftast privata vinstdrivande företag skall släppas fram i välfärdssektorn och ta över verksamheter som skola, barnomsorg, hemtjänst, äldreboenden och sjukvård.
När vi från vänsterhåll kritiserar och ifrågasätter denna nedmontering av den gemensamma välfärden, blir vi ofta angripna av privatiseringsivrarna. Vi anklagas för att vara emot valfrihet och att inte lita till att människor själva vet sitt bästa och kan fatta egna beslut.
Men låt oss för ett ögonblick stanna upp och fundera över vad som händer med demokratin och maktfördelningen, när medborgare bara blir intressanta och synliga som kunder och konsumenter av service, i den så kallade valfrihetens namn. Och låt oss också fundera över vad ”valfriheten” är värd, om den bara är till för vissa, och till och med på bekostnad av andra.
För mig är demokrati något som har sin grund i alla människors lika värde. Att värna folkstyret och bygga ett demokratiskt samhälle, går hand i hand med kampen för rättvisa, jämställdhet och solidaritet.
Det vi kallar kärnverksamhet, det som är grundläggande mänskliga rättigheter såsom, skydd, omvårdnad, sjukvård, utbildning, det ska drivas och styras demokratiskt av ett gemensamt välfärdssamhälle, där alla är delaktiga. Verksamheten ska utvecklas och organiseras utifrån behov, Inte utifrån efterfrågan och köpkraft. Grunden skall vara att alla människor ska ha samma makt och möjlighet att forma samhället så väl som sina egna liv.
Hur behoven ser ut, har vi som folkvalda ett stort ansvar att hålla koll på. Vi ska göra det genom att komma ihåg vilka vi företräder, vi ska göra det genom att ständigt utveckla medborgardialogen och demokratin. Vi ska också göra det genom att ta tillvara kompetensen och kunskapen hos anställda och andra som känner till olika medborgargruppers behov och livsvillkor.
Till dem som tror att valfrihet i äldreomsorgen handlar om att själv få välja utförare av den tjänst man är i behov av, vill jag rekommendera ett besök på de privata utförarnas hemsidor eller att beställa hem deras broschyrer. Det är absolut ingen misstro mot vuxna människors kompetens att göra egna val, när jag ifrågasätter möjligheten att alltid fatta kloka beslut utifrån den reklam och information som står till buds. Det är bara ett kallt konstaterande att på en konkurrensutsatt marknad finns det alltid en viss grad av manipulation när säljaren beskriver en produkt man gärna vill kränga.
Alla har vi väl erfarenhet av att ha blivit lurade. När gratisväskan från bokklubben inte var lika stor och rejäl i verkligheten som den såg ut på bild, eller när storförpackningen med kex till introduktionspris är totalt smaklösa, rycker man väl mest på axlarna och skrattar åt sin egen godtrohet. Men när man anlitat ett kundvalsföretag, för att man behöver hjälp med personlig hygien och daglig livsföring, och man inte riktigt får den service man hoppats, är det nog lätt att hålla sig för skratt.
Verklig valfrihet är istället att ge de äldre makt över sin vardag, t ex genom att själv få bestämma hur hemtjänsttimmarna ska användas, enligt den modell som införts i kommunal hemtjänst i Falun. Om det är vackert väder kanske man väljer bort lite av städningen, för att hinna med en promenad istället.
De äldre och deras anhöriga ska kunna påverka innehållet i biståndet. Samhället ska se till att omsorgen är bra och har hög kvalitet. Det ansvaret ska inte läggas över på den enskilde, som blir fallet om man själv tvingas välja och bedöma utföraren
Den så kallade Hallandsmodellen ett exempel på hur snett det blir med kundval i sjukvården. I korthet innebär modellen att landstinget inför fri etableringsrätt för hälsocentraler och läkarmottagningar, samtidigt som man ger en vårdpeng till innevånarna. I de landsting modellen har införts har läkartätheten i raskt takt stigit i de delar som befolkas av relativt välbärgade människor, samtidigt som det blivit ont om läkare och en mer otillgänglig sjukvård i områden med stor andel ekonomiskt och socialt missgynnade hushåll. Alltså förbrukar den friska över- och medelklassen allt mer av den skattefinansierade sjukvården och de grupper som faktiskt har sämst hälsa får allt mindre del av kakan. En hel del slantar blir också vinster till vårdföretag och privatläkare.
Kundval och privata entreprenader är i sig kostnadsdrivande och kräver en tung byråkrati. Låt er inte luras - drivkrafterna i utvecklingen är ideologiska. Nyliberalismen ser mer till företagens behov av marknad än till de äldres behov av trygghet och omsorg. Nyliberalismen ser mer till privatkapitalets behov av expansion än till medborgarnas behov av sjukvård.
Med konkurrensutsättning och ökad andel privata aktörer inom sjukvården, kommer vinstintressen i sig att få större inflytande över hur vården bedrivs och utvecklas och därmed demokratin och solidaritetsintressen mindre inflytande.
De fyra största aktörerna inom privat äldreomsorg delar ut flera hundra sköna skattemiljoner till sina ägare varje år. De har 90 % av alla entreprenader på området och ingår i mycket kapitalstarka koncerner. Svensk näringsliv har avsatt tolv miljarder i sin budget för opinions- och påverkansarbete. Tacka sjutton för att privata entreprenader och olika typer av kundvalssystem ökar i rask takt. Men är det verkligen det vi vill? Det är hög tid att få igång en debatt kring det systemskifte som pågår i det tysta. Det är dags att alla vi som tror på demokrati, solidaritet och en gemensam välfärdssektor, organiserar oss och bjuder de penningstinna lycksökarna och de marknadsliberala krafterna på moteld.
När vi från vänsterhåll kritiserar och ifrågasätter denna nedmontering av den gemensamma välfärden, blir vi ofta angripna av privatiseringsivrarna. Vi anklagas för att vara emot valfrihet och att inte lita till att människor själva vet sitt bästa och kan fatta egna beslut.
Men låt oss för ett ögonblick stanna upp och fundera över vad som händer med demokratin och maktfördelningen, när medborgare bara blir intressanta och synliga som kunder och konsumenter av service, i den så kallade valfrihetens namn. Och låt oss också fundera över vad ”valfriheten” är värd, om den bara är till för vissa, och till och med på bekostnad av andra.
För mig är demokrati något som har sin grund i alla människors lika värde. Att värna folkstyret och bygga ett demokratiskt samhälle, går hand i hand med kampen för rättvisa, jämställdhet och solidaritet.
Det vi kallar kärnverksamhet, det som är grundläggande mänskliga rättigheter såsom, skydd, omvårdnad, sjukvård, utbildning, det ska drivas och styras demokratiskt av ett gemensamt välfärdssamhälle, där alla är delaktiga. Verksamheten ska utvecklas och organiseras utifrån behov, Inte utifrån efterfrågan och köpkraft. Grunden skall vara att alla människor ska ha samma makt och möjlighet att forma samhället så väl som sina egna liv.
Hur behoven ser ut, har vi som folkvalda ett stort ansvar att hålla koll på. Vi ska göra det genom att komma ihåg vilka vi företräder, vi ska göra det genom att ständigt utveckla medborgardialogen och demokratin. Vi ska också göra det genom att ta tillvara kompetensen och kunskapen hos anställda och andra som känner till olika medborgargruppers behov och livsvillkor.
Till dem som tror att valfrihet i äldreomsorgen handlar om att själv få välja utförare av den tjänst man är i behov av, vill jag rekommendera ett besök på de privata utförarnas hemsidor eller att beställa hem deras broschyrer. Det är absolut ingen misstro mot vuxna människors kompetens att göra egna val, när jag ifrågasätter möjligheten att alltid fatta kloka beslut utifrån den reklam och information som står till buds. Det är bara ett kallt konstaterande att på en konkurrensutsatt marknad finns det alltid en viss grad av manipulation när säljaren beskriver en produkt man gärna vill kränga.
Alla har vi väl erfarenhet av att ha blivit lurade. När gratisväskan från bokklubben inte var lika stor och rejäl i verkligheten som den såg ut på bild, eller när storförpackningen med kex till introduktionspris är totalt smaklösa, rycker man väl mest på axlarna och skrattar åt sin egen godtrohet. Men när man anlitat ett kundvalsföretag, för att man behöver hjälp med personlig hygien och daglig livsföring, och man inte riktigt får den service man hoppats, är det nog lätt att hålla sig för skratt.
Verklig valfrihet är istället att ge de äldre makt över sin vardag, t ex genom att själv få bestämma hur hemtjänsttimmarna ska användas, enligt den modell som införts i kommunal hemtjänst i Falun. Om det är vackert väder kanske man väljer bort lite av städningen, för att hinna med en promenad istället.
De äldre och deras anhöriga ska kunna påverka innehållet i biståndet. Samhället ska se till att omsorgen är bra och har hög kvalitet. Det ansvaret ska inte läggas över på den enskilde, som blir fallet om man själv tvingas välja och bedöma utföraren
Den så kallade Hallandsmodellen ett exempel på hur snett det blir med kundval i sjukvården. I korthet innebär modellen att landstinget inför fri etableringsrätt för hälsocentraler och läkarmottagningar, samtidigt som man ger en vårdpeng till innevånarna. I de landsting modellen har införts har läkartätheten i raskt takt stigit i de delar som befolkas av relativt välbärgade människor, samtidigt som det blivit ont om läkare och en mer otillgänglig sjukvård i områden med stor andel ekonomiskt och socialt missgynnade hushåll. Alltså förbrukar den friska över- och medelklassen allt mer av den skattefinansierade sjukvården och de grupper som faktiskt har sämst hälsa får allt mindre del av kakan. En hel del slantar blir också vinster till vårdföretag och privatläkare.
Kundval och privata entreprenader är i sig kostnadsdrivande och kräver en tung byråkrati. Låt er inte luras - drivkrafterna i utvecklingen är ideologiska. Nyliberalismen ser mer till företagens behov av marknad än till de äldres behov av trygghet och omsorg. Nyliberalismen ser mer till privatkapitalets behov av expansion än till medborgarnas behov av sjukvård.
Med konkurrensutsättning och ökad andel privata aktörer inom sjukvården, kommer vinstintressen i sig att få större inflytande över hur vården bedrivs och utvecklas och därmed demokratin och solidaritetsintressen mindre inflytande.
De fyra största aktörerna inom privat äldreomsorg delar ut flera hundra sköna skattemiljoner till sina ägare varje år. De har 90 % av alla entreprenader på området och ingår i mycket kapitalstarka koncerner. Svensk näringsliv har avsatt tolv miljarder i sin budget för opinions- och påverkansarbete. Tacka sjutton för att privata entreprenader och olika typer av kundvalssystem ökar i rask takt. Men är det verkligen det vi vill? Det är hög tid att få igång en debatt kring det systemskifte som pågår i det tysta. Det är dags att alla vi som tror på demokrati, solidaritet och en gemensam välfärdssektor, organiserar oss och bjuder de penningstinna lycksökarna och de marknadsliberala krafterna på moteld.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar