Det Italienska läkemedelsverket har efter två års övervägande nu äntligen sagt ja till att låta läkare förskriva abortpiller. Katolska kyrkan har varit ivriga motståndare, liksom regeringspartiet.Italien är ett av de europeiska länder som saknar fri abort. Men till skillnad från exempelvis Irland och Polen är det ändå relativt vanligt att abort beviljas även om det föregås av en omfattande utredning. Skäl för att få abort kan vara risker för kvinnans fysiska eller psykiska hälsa eller sociala och ekonomiska orsaker.
Dessa aborter har hittills genomförts med kirurgiska metoder. Abortpreparatet Mifegyne har funnits att tillgå i drygt 20 år och i Sverige genomfördes de första medicinska aborterna 1992. Nu är mer än varannan svensk abort en medicinsk abort. Metoden kan användas fram till och med den åttonde graviditetsveckan. Fördelen jämfört med kirurgiska aborter är att risken för infektioner eller skador på livmodern helt elimineras.
Även i Sverige har det till att börja med höjts röster mot abortpillret. Inte helt oväntat från abortmotståndare, konservativa kristna och kristdemokratiska politiker. Motståndet tycks ha byggts kring en föreställning att medicinska aborter skulle upplevas mindre dramatiskt och att kvinnor därmed allt för lättvindigt skulle göra abort.
Den katolske biskopen i Italien har nu hotat med att kvinnor som använder abortpiller och de läkare som skriver ut medlet, kan komma att förskjutas och bannlysas av kyrkan. Och Berlusconi-regeringen instämmer i förfasandet över "pillret som kväver liv".
Ack ja. Dessa mörkrets krafter. Än är det lång väg att gå innan abort kommer att ses som en mänsklig rättighet. Och kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och om och när man vill ha barn blir självklar.
Om inte annat kan vi ju ställa krav på vår regering. De mäste ta tillfället i akt nu under ordförandeskapet att driva frågorna om kvinnors rättigheter i EU. I stil med de krav RFSU och några andra ideella organisationer ställt till parlamentariker.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar