Den krympande ekonomin inom kommunsektorn ställer ofrånkomligt frågan om äldreomsorgens utveckling på sin spets. Jag tror de allra flesta inser att behoven av omsorg både riktat till äldre och till funktionshindrade ökar. Sen finns det olika syn på hur detta ska lösas. Skall den offentliga omsorgen byggas ut och förbättras, eller ska äldre och funktionshindrade betala mer ur egen ficka och anhöriga ta större ansvar?
För mig är svaret självklart: - en utveckling av den offentliga omsorgen, utifrån behov. Väljer man den andra vägen leder det nämligen till alltför stora klasskillnader och till att kvinnor får ta på sig alltför stor börda av obetalt arbete. De rika kan ha ett gott liv även när man blir äldre eller sjuk och skröplig, därför att man kan köpa de tjänster man behöver. Den som inte har råd får hålla tillgodo med sämre service, och om man har anhöriga, att bli ompysslad av sin maka eller sin dotter. Det obetalda anhörigarbetet sköts nämligen till övervägande del av kvinnor. Läs mer om detta i rapporten ”Anhörigomsorgens pris”.
Omsorgen är inte jämställd. Kvinnor dominerar både som anhörigvårdare och inom offentligfinansierad vård oavsett om den är kommunal eller privatdriven. I det senare fallet dessutom generellt med lägre löner och sämre arbetsvillkor.
Det behövs ett tydligt utformat jämställdhetsmål i äldrepolitiken. Och det behövs mer resurser i den kommunala omsorgen. Mer personal, med rätt lön, utbildning och handledning för att göra ett bra jobb. Och inflytandet måste bli bättre både för peronal och vårdtagare och deras anhöriga. För att nå dit måste det bli stopp på konkurrensutsättning och privatiseringar.
För mig är svaret självklart: - en utveckling av den offentliga omsorgen, utifrån behov. Väljer man den andra vägen leder det nämligen till alltför stora klasskillnader och till att kvinnor får ta på sig alltför stor börda av obetalt arbete. De rika kan ha ett gott liv även när man blir äldre eller sjuk och skröplig, därför att man kan köpa de tjänster man behöver. Den som inte har råd får hålla tillgodo med sämre service, och om man har anhöriga, att bli ompysslad av sin maka eller sin dotter. Det obetalda anhörigarbetet sköts nämligen till övervägande del av kvinnor. Läs mer om detta i rapporten ”Anhörigomsorgens pris”.
Omsorgen är inte jämställd. Kvinnor dominerar både som anhörigvårdare och inom offentligfinansierad vård oavsett om den är kommunal eller privatdriven. I det senare fallet dessutom generellt med lägre löner och sämre arbetsvillkor.
Det behövs ett tydligt utformat jämställdhetsmål i äldrepolitiken. Och det behövs mer resurser i den kommunala omsorgen. Mer personal, med rätt lön, utbildning och handledning för att göra ett bra jobb. Och inflytandet måste bli bättre både för peronal och vårdtagare och deras anhöriga. För att nå dit måste det bli stopp på konkurrensutsättning och privatiseringar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar