Valet 2010 blir ett viktigt val. Något av ett ödesval till och med. Vi har en regering som håller på att rasera hela välfärdsbygget, som ökar klyftorna och hyllar konkurrens och individualism. Den regeringen måste bort.
Det är därför Vänsterpartiet har tagit ställning för att skapa ett regeringsalternativ med en, på fler områden, gemensam politik tillsammans med socialdemokrater och miljöpartister.
För mig är det ett gräsligt och närmast otänkbart scenario att högeralliansen skulle få förnyat förtroende och kunna sitta kvar vid makten nästa mandatperiod. Ett mer uppenbart hot är att Sverigedemokraterna skulle ta sig in i riksdagen, och värst av allt att de dessutom skulle kunna få inflytande på politiken med sina odemokratiska och främlingsfientliga åsikter. Mardrömmen är en moderatledd regering, med stöd av SD.
Opinionsundersökningar den senaste tiden har visat att SD slickar runt 4%-strecket. Borgerliga partier har in i det längsta vägrat säga att man inte är beredd att söka stöd hos SD. Nu har man istället börjat flirta med miljöpartiet och det spekuleras flitigt kring blocköverskridande regeringar som ett alternativ för att slippa ge sverigedemokraterna inflytande. Dock skulle dessa lösningar innebära att man ger just SD en rejäl triumf. Nämligen att deras bittraste politiska fiende, Vänsterpartiet, skulle ställas utanför regeringsmakten.
Hur ska man hantera SD är den ständiga frågan. Ska man ta debatten och därmed ge dem utrymme? I Gävle liksom i många andra kommuner sitter de i fullmäktige. Självklart skall man bemöta deras åsikter och politik där de redan har plattformar och varhelst de hörs och syns. Men man ska inte, som en del partier gör, söka flirta med SD:s väljargrupper genom att på en glidande skala skärpa invandringspolitiken och ställa krav på och misstänkliggöra flyktingar. Då spelar man bara de odemokratiska och rasistiska krafterna i händerna.
Bästa sättet att mota odemokratiska krafter är att driva demokratifrågor och utveckla demokratin. Bästa sättet att stoppa fördomsfulla och diskriminerande krafter är att driva kampen för mänskliga rättigheter och värna asylrätten. Bästa sättet att bekämpa patriarkal familjefundamentalism är att stå upp för feminismen.
Om vi som tror på rättvisa och solidaritet, gör allt vi kan för att få valrörelsen att handla om grundläggande värderingar och om hur vi vill att samhället skall byggas. Då går det vägen. Högerregeringen kommer att röstas bort och Sverigedemokraterna kommer inte att ha en suck att ta sig in i riksdagen.
Inlägg
Ny bok: En osynlig hand som stjäl våra liv
4 veckor sedan
1 kommentar:
Jag håller med om att det bästa är om Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen. Men om dom gör det blir det roligare att vara miljöpartist än att vara vänsterpartist. Den parlamentariska situationen ger då möjligheter till inflytande för MP, men en rödgrön regering är uteslutet om inte de tre rödgröna får egen majoritet. Och det får de knappast om SD kommer in i riksdagen.
Om de rödgröna får fler mandat än allianspartierna men inte egen majoritet har Mona Sahlin har sagt att S inte vill bilda regering, eftersom de "aldrig kommer att regera ens med passivt stöd från SD". (Dessutom har Åkesson sagt att de aldrig kommer att acceptera en regering som leds av Mona Sahlin).
För att kunna bilda regering kommer då de rödgröna att behöva stöd från ett borgerligt parti. Att C eller FP skulle svika alliansbröderna och stötta en S-ledd regering där Vänsterpartiet ingår är knappast troligt, och om Mona sviker V lär hon få vilda protester från halva partiet.
I det läget kan det alltså inte bli en rödgrön regering och inte heller en Alliansregering eftersom Reinfeldt inte vill regera med aktivt stöd av SD.
Då finns egentligen endast två alternativ kvar. Antingen en Alliansregering med stöd av MP eller en minoritetsregering bestående av MP, FP, C och ev. KD.
Trycket på Miljöpartiet blir stort. Om de inte ställer upp på något av dessa alternativ blir det omval. De som vinner på det blir Sverigedemokraterna, ”de utstötta martyrerna”. Vem tror att MP vill ta det ansvaret?
Detta förklarar varför de båda språkrören är upprörda över att Reinfeldt sitter kvar om alliansen blir större än de rödgröna och dessutom varför språkrören vägrar svara på frågan om de stöder en alliansregering i det läget. Det passar inte deras valtaktik att berätta som det är före valet.
Skicka en kommentar