Påskuppropet

Bättre sent än aldrig … eller sent ska syndaren vakna, eller hur man nu ska tolka regeringsföreträdarnas utspel i DN, med anledning av översynen av sjukförsäkringsreformen? Man erkänner att allt inte blivit bra och att enskilda personer kommit i kläm.

Det är bra att regeringen äntligen fått upp ögonen för det som för så många andra länge varit uppenbart. Sjuka har upplevt det inpå bara skinnet, när de fått ekonomin raserad och tillvaron sönderslagen. Yrkesverksamma inom vård och rehabilitering har påtalat bristerna. Anhöriga, media, fackliga företrädare och olika brukarorganisationer har larmat. Men beslutsfattarna har försvarat reformen och vägrat lyssna.

Efter översynen ges dock några förbättringsförslag. Ökade möjligheter till individuell bedömning vid den bortre tidsgränsen är bra. Men vagt formulerat. Att de nollklassade istället för att utförsäkras och hänvisas till soc kan få ”sjukpenning i vissa fall” är en nödvändig förbättring liksom utökade möjligheter till bostadsstöd.

Men det finns anledning att vara skeptisk och det höjs redan kritiska röster.

Värt att notera är att artikelförfattarna trots sina erkännanden och förändringsförslag fortsätter att hävda att ”Reformen var både riktig och i huvudsak framgångsrik”

Kanske är det det stundande Påskuppropet som bidragit till en lite annan nyans i retoriken. Men det är fortfarande minst lika aktuellt. Nu gäller det att regeringen ser att vi är många, många som är upprörda och kräver verkliga förändringar. Den sjukförsäkring som infördes 2008 är i grunden fel och inhuman.

Den 25 april kl 14.00 blir det manifestation mot utförsäkringarna, på Stortorget i Gävle. Samtidigt som påskuppropet pågår på många andra ställen i vårt land. Kom med du också och ta med dina vänner. Vi ska bli många och våra krav kommer att höras ända in i Rosenbad och riksdagshuset.