Det räcker och blir över med ett värdekonservativt, bakåtsträvande parti i vår riksdag. Nu gör kristdemokrater och sverigedemokrater ibland gemensam sak i frågor som rör sexuella rättigheter och familjepolitik.Äntligen har dock vissa kristdemokrater insett att stopp för homoadoptioner inte hör framtiden till. Det var 2002 som Sverige lagstiftade om möjligheten för samkönade par att gemensamt adoptera barn. Men KD har envisats med att tycka det är fel, Svensson ville göra det till en valfråga. Hägglund inser väl att det inte är en valvinnarfråga, men är ändå tydlig i sin ståndpunkt. För barnets skull. Barn behöver en mamma och en pappa. Punkt.
Rikstingsmotionen lär dock orsaka heta diskussioner och det återstår att se var den landar. Kommer KD att våga modernisera sig och slänga sitt homofobiska arvegods överbord? Eller kommer de att hålla kvar vid den syn på familjebildning som SD nu predikar?
Aborträtten är en annan fråga där KD verkat vilja vrida tiden tillbaks. Med jämna mellanrum har de önska införa någon typ av samvetsklausul för vårdpersonal, så de kan vägra utföra eller medverka vid aborter. Flitigare dock under abortlagens första decennium.
Men härom veckan när resolution 1763 från Europarådets parlamentariska församling var uppe i riksdagen, passade man på att visa sin entusiasm för förslagen. Som enda part jämte SD. RFSU:s förbundssekreterare Åsa Regnér har skrivit en utmärkt artikel om Kristdemokraternas ställningstagande i frågan.
Jag som trodde SD var det enda parti i Sveriges riksdag som numer öppet driver på om inskränkningar i aborträtten. Men de kvinnofientliga mörkerkrafterna finns uppenbarligen kvar även hos ett av de regeringsbärande partierna.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar