Stöveltramp på Gävles gator

I dag tågade åtta svartklädda män med grova kängor och ett par fanor genom Gävle. De parkerade sig sen på Stortorget utanför Åhléns mitt i torghandeln och bland flanerande och shoppande gävlebor i alla åldrar. Där stod de, den svenska motståndsrörelsens  män och försökte sprida flygblad med klart rasistiskt och fascistiskt budskap. Men de verkade inte lyckas så bra. Deras uppenbarelse verkade mest uppröra och skrämma människor. När jag kollade lite vilka de var fick jag klart för mig att de kom hitresta mest från Stockholm. Jag berättade att deras åsikter nog inte går hem och presenterad mig som Vänsterpartistisk kommunpolitiker och antirasist. En av killarna tyckte då att jag skulle ta reda på vad de vill istället för att angripa dem utifrån mina förutfattade meningar. En annan började högljutt att anklaga mig för folkmord på vita medan han stirrade mig i ögonen på ett par decimeters avstånd. Blicken var både ilsken och lite vädjande och rädd. Jag måste ju fatta att ”massinvandringen” hotar svenskarnas existens…

Med sorg, ilska och mest en känsla av obehag lämnar jag de unga nazisterna. Jag handlar jeansjacka och tulpaner som tröst och har fått ihop en matkasse också innan jag passerar torget på nytt med min cykel. Då finns inga spår kvar av högerextremisterna men en av torghandlarna berättar för mig om bråket och misshandeln.

Nej det här är inte okej. Unga hatiska män med vidrig människosyn och våldsbejakande demokratifientlig ideologi som taggar varandra och sprider rädsla och obehag omkring sig.

Vi som tror på alla människors lika värde, mänskliga rättigheter och ett solidariskt, mångkulturellt och demokratiskt samhälle måste gå samman och visa att vi är många. Jättemånga.

Inga raister på våra gator!

Hatet o antifeminismen

”Kvinnors kamp för frihet och mänskliga rättigheter har alltid mötts av motstånd, organiserat och oorganiserat. Ibland med fysiskt våld.”

 skriver Maria Sveland i inledningskapitlet till sin bok Hatet.

”Patriarkatets svarta historia är full av exempel på motstånd mot kvinnor[…] men i grund och botten har det alltid handlat om makt.”

Jag rekommenderar varmt och gärna boken. Att läsa med eftertanke. Att prata om och diskutera. På så sätt kan Svelands texter bli en hjälp för alla oss kvinnor som använder det offentliga, har åsikter och driver frågor om rättvisa, att förstå motståndet. Ett instrument att fårstå varför det är provocerande att kvinnor uttalar sig och är politiska.

Vittnesmål från Åsa Linderborg i krönikan i Aftonbladet, en rad andra kvinnliga debattörer och skribenter som trätt fram och berättat om hat och hot och nu Svelands skildring har gjort att fler har börjat sätta ord på sina upplevelser och vi kan börja ana omfattningen och mönstren. Det är bra.

Men det har också kommit motreaktioner som försöker förminska, bagatellisera och ifrågasätta de kvinnliga erfarenheterna och berättelserna. Och framförallt är det analyser och förklaringar som kopplar hatet till patriarkala maktstrukturer och använder feministisk teori, som väckt oproportionerligt starka känslor. Där är debatten på Gräv det tydligaste exemplet.

De angrepp som drabbat kvinnor som debatterar och ställer krav på rättvisa och mänskliga rättigheter är ett politiskt våld. Våldet, hoten, trakasserier och grova sexistiska förolämpningar är antifeministiska och har som syfte att statuera exempel och skrämma feminister till tystnad. Därför är företeelsen ett angrepp på demokratin och måste uppmärksammas som sådant.

Det är därför vi måste våga se strukturerna och prata om makthierarkier. Vid sidan av våld och hot är det tystnaden som gör att patriarkatet fortlever. Kvinnors erfarenheter gills inte. De tystas ner eller förlöjligas. Att bryta tystnaden är enda sättet att se systemet som underordnar kvinnor.

Visst, de flesta instämmer i att det är förfärligt att någon blir hotad med våldtäkt, kallad pissluder eller uppges ha fått ”för lite kuk”. Men om man bara bortförklarar det med att det är en enstaka knäppskalle som angriper en individ, lär det inte hända mycket.

Att fördöma en grov gängvåldtäkt i Indien är lätt, men det är svårare att se sammanhanget och synliggöra barnäktenskap och alla kvinnor som våldtas i äktenskapet eller trakasseras på gatan för att de rör sig på egen hand.

Kvällstidningarna säljer stort på artiklar om grova våldsbrott och sexövergrepp Reaktioner: ” Vad sjukt!. Vilka jävla psykopater det finns. Dödsstraff ska det va´...” Men det omfattande våld som så många kvinnor upplever i vardagen och som faktiskt begränsar kvinnors liv, syns sällan på löpsedlar.

Att bryta tystnaden och berätta om sina erfarenhet är inte att ”ta på offerkoftan”. Tvärt om är det både modigt och solidariskt. Det är nödvändigt för att förstå vad det handlar om. Vi måste våga titta på strukturerna och sätta in hot, kvinnohat och våld i sitt sammanhang om vi verkligen vill ha ett jämlikt samhälle. Vi kvinnor måste hjälpas åt att förstå maktstrukturen och stötta varandra när antifeministerna går till attack.

Borg, nalla inte på biståndet

I morse kunde vi höra finansminister Borg berätta att regeringen vill minska biståndet med upp till 10 % och lägga de pengarna på flyktingmottagande istället. Men ursäkta hur tänker han nu!?


Hur kan man ställa människor på flykt med behov av skydd och människor i de fattigaste länderna emot varandra? Det är dessutom främst bistånd via FN-organ Borg nämner. När situationen i världen är sådan att många människor tvingas fly för sina liv och det är lite fler än vanligt som söker asyl i Sverige, just då vill alltså sveriges regering minska biståndet som går till säkerhet, demokrat och fattigdomsbekämpning.

På fredag kommer jag att delta i den barnvagnsmarsch som RFSU anordnar för att uppmärksamma mödradödligheten och kräva satsningar på SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter) för att rädda kvinnors liv.

Varje dag dör 800 kvinnor i samband med graviditet eller förlossning. 99 % av dem är bosatta i den fattiga delen av världen och bland flickor i åldern 15-18 år är mödradödlighet den vanligaste dödsorsaken.

Det behövs kvinnohälsovård, preventivmedel, utbildning och fria säkra aborter för att minska mödradödligheten i den takt som satts upp i millenniemålen. Och här är svensk biståndspolitik oerhört viktig. Det är överlag inga stora summor pengar det handlar om för att göra skillnad jämfört med mycket annat, t e x skulle man rädda åtskilliga liv om bara en % av världen militärutgifter satsade på SRHR. Det är det politiska vilja som saknas.

De pengar Borg vill dra bort från vårt bistånd behövs just till att bekämpa mödradödlighet och stärka kvinnors rätt. 10 % av biståndet måste öronmärkas till SRHR. Och Sveriges bistånd måste självklart vara 1% av vår BNP. Asylmottagande och att bygga ambassader får finansieras på annat sätt.

Som ett av världens rikaste länder kan vi självklart ha en human invandrar och flyktingpolitik och värna asylrätten samtidigt som vi ger bistånd för fattigdomsbekämpning och krafttag mot världens mödradödlighet.

Kom med i barnvagnsmarschen du med!

Inför 8 mars

8 mars uppmärksammas ojämnställdhet och kvinnors situation i världen. Det är en dag för kvinnors kamp och organisering

Redan 1910 instiftades den Internationella kvinnodagen i samband med den andra socialist internationalen i Köpenhamn. Det var Clara Zetkin som tog initiativet under parollen Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism. Dagen har uppmärksammats varje år sen dess. På vilket sätt och i vilken omfattning har naturligtvis skiftat över tid och även geografiskt. T ex var firande av 8 mars förbjudet i Hitlers Tyskland och Mussolinis Italien. Sen 1977 är dagen antagen av FN och i dag är den nationell helgdag i flera länder. Samtidigt är det i andra länder förenat med livsfara för kvinnor att manifestera 8 mars och kräva sina rättigheter.

Vänsterpartiet har viktiga rottrådar i den tidiga svenska kvinnorörelsen och är en del i den solidariska globala kampen för kvinnors rättigheter. Därför känns det naturligt att vårt parti var det första att anta feminismen i partiprogrammet. Nu är feminismen en självklar ideologisk grund i partiets politik jämsides med socialismen.

Målet för svensk jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Även om vårt land i många hänseenden ligger i framkant när det gäller jämställdhet mellan könen, så är vi ju långtifrån framme vid målet. För att nå dit kravs det tydligt fokus, politisk vilja och feminism. Vårt parti är den politiska kraft som kan axla den manteln och vi gör det tillsammans med kvinnorörelsen.

Internationella kvinnodagen är en viktig dag för att organisera kampen och hämta styrka och sprida kunskap. Av och till höjs det röster som ifrågasätter behovet av 8 mars. Till dem som tycker att jämställdheten redan gått för långt, vill jag bara säga: Ni har fel. Det kan aldrig bli för jämställt. Vi kan aldrig slå oss till ro förrän alla orättvisor på grund av kön är borta. Ekonomisk, politiskt och socialt.

                     

Rösträtt och valbarhet, preventivmedel, daghem åt alla, föräldraförsäkring och fria aborter. Det är många strider som kvinnorna före oss vunnit genom sin kamp. Det går att förändra.

I dag ser vi att Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökar, sexualiserat våld begränsar kvinnors livsutrymme och debatten om näthat har visat på hur hat, hot och kränkningar används för att försöka tysta kvinnor. Sverige har ännu bara haft män som regeringschefer och bolagsstyrelser är i hög grad enkönade. Och ute i världen kränks kvinnors rättigheter systematiskt i samband med krig och politisk oro. 1000 kvinnor dör varje dag i samband med graviditet eller förlossning.

Listan kan göras lång. Visst finns det saker att förändra och nog behövs kamp och systerskap och den internationella kvinnodagen.

Jag hoppas vi ses 8 mars, i RFSU Gävles barnvagnsmarsch och på Vänsterpartiets och Ung Vänsters eget evenemang på kvällen.

SD provoceras av sessa på gaygala

Tiderna förändras. På -80 o 90-talet var det (M) och (KD) som hårdnackat satte sig på tvären mot alla förslag och reformer om sexuellt likaberättigande. Nu har både folkopinionen och politiska partier, tack och lov, förstått att HBT-personer är människor bland andra människor och självklart skall ha samma rättigheter. För kristdemokraternas del förvisso en omvändelse under galgen som i vissa beslut lett till försinkningar och krångel, bara för att de måste markera och tillfredställa sin konservativa falang. Men icke att förglömma så har vi nu äntligen nått fram till en könsneutral äktenskapslagstiftning och lagen antogs under borgerligt regeringsstyre.

Men nu har vi ett nytt parti i Sveriges riksdag som fångar homofobers röster och gärna skulle vrida politiken på området tillbaks till mitten av förra seklet. Eller nåt.

När redaktören på SD-kuriren gör ett utspel där han fördömer att en blivande stadschef tar ställning för särintressen blir det dock lite lustigt. För som jag förstår det tycker Sverigedemokraterna att monarki är ett bra stadsskick.. Men då föds man till sitt ämbete och kan varken avsättas eller tillrättavisas av folket. Oavsett vad man säger och gör.

Just i det här fallet tycker jag själv att det var väl ett klokt ställningstagande av Victoria att visa sitt stöd för HBT-rörelsen . Däremot tycker jag det är oerhört provocerande att kungliga barn inte får gifta sig med vem man vill, utan måste få ett godkännande av pappa och regeringen först.

Kvinnohat, sexism och rasism - dags att säga ifrån

Vi var nog många som berördes och upprördes när vi läste Åsa Linderborgs krönika i Aftonbladet strax före jul. Allt detta hat hon utsattes för, hot och grova sexistiska kränkningar, var en följd av Aftonbladet kulturs granskning av högerextremistiska nätsajter.


Krönikan är skarp och sätter ord på väldigt viktiga saker. Det är starkt av Linderborg att gå ut med sin berättelse och sina personliga reaktioner. Naturligtvis är detta drev extremt och avskyvärt. Men hon är inte ensam, dessvärre. Många andra skribenter, debattörer och politiker har fått tagit del av liknande hat och hot, i skiftande grovhet och omfattning. Framför allt är det kvinnor som drabbas. Och tack vare Åsa Linderborgs starka text, var det många som kände igen sig och kunde berätta om sina erfarenheter.

Bara några dagar tidigare hade Jenny Wennberg, redaktör på Arbetarbladet skrivit en ledare om de anonyma hot och trakasserier hon utsatts för efter att hon skrivit om genus i snösvängen. Både Wennbergs och Linderborgs texter har fått kommentarer i stil med: Det får man räkna med om man ger sig in i debatten, sånt måste man tåla, man kan inte skriva sånt som provocerar och sen ta på sig offerkoftan för att man får mothugg, o s v..

Men, nej. Sånt ska ingen behöva tåla. Hot, förtal och ärekränkning är brott i lagens mening. Och hatarnas och trollens syfte är att skrämmas och få motståndarna att tystna. Hela fenomenet är i grunden ett hot mot yttrande och tryckfrihet och mot demokratin.

Som lokalpolitiker har jag ju inte så stor spridning. Men att vara kvinna och vänster räcker tydligen. För även jag har fått en liten skärv av hatet och föraktet, främst när jag drivit feministiska frågor eller tagit ställning mot rasism. Det rör sig om ett eller annat hätskt mejl och kommentarer på min blogg innehållande uttryck som ”kommunisthora” ”typisk jävla feministsmörja… ” Den dag du blir våldtagen av ett gäng blattar ändrar du nog uppfattning” . Anonyma kommentarer man helt enkelt plockar bort och skakar av sig. Språket i tidningarnas kommentarsfält kan stundom också bli grovt och svepande – men man behöver ju inte läsa. Eller ska man välja sina ämnen när man uttalar sig?

För även på denna nivå, satan i gatan vad lätt det skulle vara att på ett omedvetet plan låta sig påverkas och censurera sig själv. Å andra sidan är det väldigt lätt att vänja sig och börja acceptera grövre och grövre påhopp. Som kvinna är man trots allt i någon mån fostrad till lyhördhet, att inte sticka ut eller provocera i onödan. Och drar man på sig vrede har man förmodligen lite skuld själv.

Näthatare och troll som skickar ut sina småbitska och fegt anonyma kommentarer kan tyckas oskyldigt. Ändå ingår det i ett mönster. Och det hat som odlas och de antifeministiska och kvinnohatande värderingarna är också det som driver de riktigt grova hoten och kränkningarna och även dem som går till verket och använder våld. Syftet är politiskt. Syftet är att skrämma till tystnad.

Samhällets lärdom av Utøja måste vara att granska högerextremistiska sajter och miljöer. Helt rätt Aftonbladet. Och vi måste uppmärksamma och tala om de hot och trakasserier som drabbar debattörer och skribenter som tar kamp för demokrati. Helt rätt Åsa Linderborg och Jenny Wennberg och alla andra modiga som vägrar acceptera. Min önskan är att vi under 2013 skall bli många, många som går samman och visar att hatet aldrig får vinna.

M vill skärpa dålig lag

Försörjningskravet var ett jättedåligt beslut som innebär att invandrare måste ha jobb och bostad innan familjemedlemmar får komma till Sverige som anhöriginvandrare. För att få igenom det i riksdagen fick Moderaterna kompromissa och införa undantag i reglerna, exempelvis för barnfamiljer.


Nu gör Billström ett nytt försök att få sin och moderaternas vilja igenom. I sitt utspel hävdar han alltså att de alltför många undantagen gör lagen i det närmaste meningslös. Lagen måste skärpas så att fler omfattas menar alltså migrationsministern. Och avslöjar i samma andetag att hela syftet för moderaterna med försörjningskravet är att begränsa invandringen.

Att världen ser sådan ut att fler i dag behöver asyl ska väl inte innebära att vi ska införa lagstiftning så att vi bryter mot barnkonventionen och mänskliga rättigheter. Om inte 1000 ärenden per år som drabbas av försörjningskravet är nog för Billström är det väl bättre att ta bort lagen då. En sak som också ändrats sen lagstiftningen infördes är ju att arbetslösheten stiger och att bristen på bostäder blir allt större.

Kan ingen berätta för Moderaterna att Sverigedemokraternas stigande väljarstöd mycket väl kan vända och absolut inte är en anledning till att överta deras politik.