Hockeyspelare tillhör riskgruppen?

Uppvuxen i Dalarna som jag är klappar förvisso mitt hjärta lite extra för leksingarna. Även efter 17 år i Gävle, mitt i Brynäsland.
Men ändå. eller kanske just därför, blev jag rätt fundersam när jag hörde och läste att Leksands hela lag redan har vaccinerats. Det var lagläkaren som fixade så att vaccin mot den nya influensan snabbt och smidigt hämtades ut till Leksandsspelarna. Före alla andra inklusive medicinska riskgrupper.

Visst kanske laget träffar mycket folk. svettas och kramas och har kroppskontakt. Men. OM hockeyspelare verkligen tillhör en riskgrupp. Om de löper större risk att bli smittade och att sprida smitta. Då kanske man helt enkelt skulle ställa in all lagidrott tills epedemin är över.

Inte nog med att spelarna går före i kön och får vaccindoser som andra så väl skulle behöva. Man kan ju fundera över scenariot att ett frisk och fulltaligt Leksand under seriens gång möter ett eller flera lag som faktiskt deckats av flunsan. Hur välförtjänta är då de poäng de plockar åt sig?

Budget för Gävle

Gävle kommun har som kommunsektorn i stort kärva tider på grund av minskade skatteintäkter och ökade kostnader, främst på försörjningsstödet. Gävle har hög arbetslöshet och det är framförallt ungdomar som drabbas.
För att klara ekonomin fick därför alla förvaltningar i början av året uppdraget att spara 4% i sin verksamhet, jmf med det som ligger i ram i för 2010 i förra årets budget. Det har jobbats frenetiskt med förbättringsprogram ute i kommunen på alla plan.

Dock har vår kommun ett hyggligt utgångsläge ekonomiskt för att klara krisen. Vi har god soliditet bl a tack vare att vi äger ett energibolag och välskötta fastigheter via kommunala bolag. Vi har också under några år fått överskott i bokslutet.

Även för 2009 har prognoserna vänt uppåt, tack vare ränteläget och hygglig tryck på exploateringssidan, tillsammans med kostnadseffektivitet i verksamheterna. Engångssumman från staten för 2010 har ju också gett lite mer utrymme än vi visste i våras.

Detta gör att vi i vårt budgetförslag och kommunplan inte bara behöver bromsa, utan samtidigt kan göra satsningar och investeringar för att hantera krisen och minska krisens effekter för Gävleborna. Skolan först har vi som ledord. Och det är framförallt på barn och ungdomar vi vill lägga fokus. Jobb och utbildning för unga och socialt förebyggande insatser i samverkan är huvuddragen i den poliska viljan.

I alliansens skrivelse inleder man med följande mening: ”Idag befinner vi oss mitt i den värsta internationella lågkonjunkturen sedan 1930-talet.”. Och så följer en rad skivningar där man hyllar regeringen och berättar hur man vill använda ”regeringens pengar” I övrigt säger man sig vilja värna kärnverksamheten och drar in på projekt och kultur och det mesta som skulle kunna aktivera gävleborna och stärka politikens roll.

Ser ni den röda tråden? Mindre resurser till det gemensamma. Mindre demokrati och politisk aktivitet och mer marknad och makt till de redan mäktiga marknadsaktörerna. Borgerlig politik är densamma oavsett konjunktur. Men genom att avhända sig ansvaret och förhålla sig passivt – kan inget, vill inget – låter nu högern lågkonjunkturen genomföra deras politik. Med ökade klyftor och konkurrens och resurser som tas från offentligt och förs över till privat sektor.
Det kommer onekligen att bli en spännande debatt i kommunfullmäktige i Gävle 30 november.

Och det kommer att bli en rolig valrörelse nästa år, när ett brett samhällsengagemang och livliga politiska diskussioner kommer att skicka bort moderaterna och deras stödpartier från regeringsmakten.

Demokrati och solidaritet i kampen mot högern

Valet 2010 blir ett viktigt val. Något av ett ödesval till och med. Vi har en regering som håller på att rasera hela välfärdsbygget, som ökar klyftorna och hyllar konkurrens och individualism. Den regeringen måste bort.

Det är därför Vänsterpartiet har tagit ställning för att skapa ett regeringsalternativ med en, på fler områden, gemensam politik tillsammans med socialdemokrater och miljöpartister.
För mig är det ett gräsligt och närmast otänkbart scenario att högeralliansen skulle få förnyat förtroende och kunna sitta kvar vid makten nästa mandatperiod. Ett mer uppenbart hot är att Sverigedemokraterna skulle ta sig in i riksdagen, och värst av allt att de dessutom skulle kunna få inflytande på politiken med sina odemokratiska och främlingsfientliga åsikter. Mardrömmen är en moderatledd regering, med stöd av SD.

Opinionsundersökningar den senaste tiden har visat att SD slickar runt 4%-strecket. Borgerliga partier har in i det längsta vägrat säga att man inte är beredd att söka stöd hos SD. Nu har man istället börjat flirta med miljöpartiet och det spekuleras flitigt kring blocköverskridande regeringar som ett alternativ för att slippa ge sverigedemokraterna inflytande. Dock skulle dessa lösningar innebära att man ger just SD en rejäl triumf. Nämligen att deras bittraste politiska fiende, Vänsterpartiet, skulle ställas utanför regeringsmakten.

Hur ska man hantera SD är den ständiga frågan. Ska man ta debatten och därmed ge dem utrymme? I Gävle liksom i många andra kommuner sitter de i fullmäktige. Självklart skall man bemöta deras åsikter och politik där de redan har plattformar och varhelst de hörs och syns. Men man ska inte, som en del partier gör, söka flirta med SD:s väljargrupper genom att på en glidande skala skärpa invandringspolitiken och ställa krav på och misstänkliggöra flyktingar. Då spelar man bara de odemokratiska och rasistiska krafterna i händerna.

Bästa sättet att mota odemokratiska krafter är att driva demokratifrågor och utveckla demokratin. Bästa sättet att stoppa fördomsfulla och diskriminerande krafter är att driva kampen för mänskliga rättigheter och värna asylrätten. Bästa sättet att bekämpa patriarkal familjefundamentalism är att stå upp för feminismen.

Om vi som tror på rättvisa och solidaritet, gör allt vi kan för att få valrörelsen att handla om grundläggande värderingar och om hur vi vill att samhället skall byggas. Då går det vägen. Högerregeringen kommer att röstas bort och Sverigedemokraterna kommer inte att ha en suck att ta sig in i riksdagen.

Bildt glömmer halva mänskligheten

När Kvinna till Kvinna i förra månaden fick motta Elin Wägner-priset, var det för sitt mångåriga internationella arbete för att stödja och synliggöra kvinnors arbete för fred, demokrati och mänskliga rättigheter.

Världen över har insikten ökat om kvinnors betydelse för fred och utveckling. Att satsa på kvinnor och stödja kvinnoorganisationer och -aktivister är effektivt både för fattigdomsbekämpning och för att motverka extremism.
FN och FN:s säkerhetsråd har formulerat sig på området genom ett par olika resolutioner. Det handlar om kvinnors roll i freds och säkerhetsarbete. Men också kvinnors utsatthet i väpnade konflikter. Sexuella övergrepp, hot och våld och diskriminering drabbar kvinnor hårt i alla krig och konflikter. Det saboterar också fredsarbete och utveckling i stort.

Sverige har en handlingsplan för genomförande av FN:s resolution 1325, och kvinnors roll i fredsbyggandet ska stärkas enligt regeringens egen utrikesdeklaration. Men det tycks vår utrikesminister Carl Bildt ha missat helt.

Kvinna till Kvinna har granskat Bildts tal, pressmeddelanden och vilka han har träffat när han är ute och reser. Inte en enda gång har han träffat representanter från kvinnoorganisationer och han pratar i stort sätt aldrig om kvinnors rättigheter eller om massvåldtäkter och diskriminering. Bildt har också ihärdigt vägrat att träffa organisationen Kvinna till kvinna, trots att deras arbete har uppmärksammats och fått pris och erkännanden. När SR inbjöd Bildt att kommentera Kvinna till kvinnas granskning av utrikesministerns bristande intresse för kvinnor i freds och säkerhetsarbetet, lät han via sin pressekreterare meddela att han inte kommenterar den typen av frågor.

Jämställdheten existerar inte i sveriges utrikespolitik, med Bildt vid rodret. Han stänger öronen och kör sitt eget race.

Calle fortsätter väl sitt könsblinda bloggande. Och fortsätter att flänga runt i världen och prata med manliga mäktiga militärer och dunka rygg med andra ministrar i slips och kostym.

EU-lättnad över att Irland röstade "rätt" denna gång

Efter en tids intensivt drillande verkar det Irländska folket nu ha klarat omtentan. Knappt 60% deltog i valet när Irländarna ändrade sig och sa JA, av allt att döma. Rösträkningen pågår fortfarande. När ekot rapporterar om folkomröstningen om EU:s nya fördrag får EU-ordförande Reinfeldt ge sin syn på resultatet:

“…det är väldigt glädjande. Jag tycker det visar att vi hade förmåga att lyssna och skriva ut legala garantier till det Irländska folket att Lissabonfördraget inte kommer i konflikt med för irländska folket viktiga frågor.”

Detta alltså sagt av stadsminister Fredrik Reinfeldt som så ihärdigt vägrade svenska folkat att komma till tals, innan riksdagen sa sitt villkorslösa ja till Lissabonfördraget.

Några andra som bloggat om saken Ingvar Sunden, Ett rött hjärta

Minskade resurser till omsorg leder till ökade klass- och könsskillnader

Den krympande ekonomin inom kommunsektorn ställer ofrånkomligt frågan om äldreomsorgens utveckling på sin spets. Jag tror de allra flesta inser att behoven av omsorg både riktat till äldre och till funktionshindrade ökar. Sen finns det olika syn på hur detta ska lösas. Skall den offentliga omsorgen byggas ut och förbättras, eller ska äldre och funktionshindrade betala mer ur egen ficka och anhöriga ta större ansvar?

För mig är svaret självklart: - en utveckling av den offentliga omsorgen, utifrån behov. Väljer man den andra vägen leder det nämligen till alltför stora klasskillnader och till att kvinnor får ta på sig alltför stor börda av obetalt arbete. De rika kan ha ett gott liv även när man blir äldre eller sjuk och skröplig, därför att man kan köpa de tjänster man behöver. Den som inte har råd får hålla tillgodo med sämre service, och om man har anhöriga, att bli ompysslad av sin maka eller sin dotter. Det obetalda anhörigarbetet sköts nämligen till övervägande del av kvinnor. Läs mer om detta i rapporten ”Anhörigomsorgens pris”.

Omsorgen är inte jämställd. Kvinnor dominerar både som anhörigvårdare och inom offentligfinansierad vård oavsett om den är kommunal eller privatdriven. I det senare fallet dessutom generellt med lägre löner och sämre arbetsvillkor.
Det behövs ett tydligt utformat jämställdhetsmål i äldrepolitiken. Och det behövs mer resurser i den kommunala omsorgen. Mer personal, med rätt lön, utbildning och handledning för att göra ett bra jobb. Och inflytandet måste bli bättre både för peronal och vårdtagare och deras anhöriga. För att nå dit måste det bli stopp på konkurrensutsättning och privatiseringar.

Ministern och vårt kommunala stortorg

I går var den moderatmärkte socialförsäkringsministern Christina Husmark Pehrsson på besök i Gävle, för att presentera regeringens budget. Det mesta var ju redan kännt via en rad utspel i tid och otid. Inte mycket nyhetsvärde alltså, kan tyckas. Men Husmark Pehrsson fick trots det stort utrymme i båda Arbetarbladet och Gefle dagblad.

Det utrymmet använde hon gladeligen till att hjälpa sina lokala partikamrater i att driva populistisk missnöjespolitik. ”En kommun kan inte skrika efter mer pengar från staten om man lägger 75 miljoner på ett nytt torg” lär hon ha sagt, liksom att hon blir arg om en kommun bygger ett torg istället för att satsa på vård, skola och omsor.

Att Gävle och Gävleborna är på väg att få ett trivsamt välkomnande och tillgängligt stortorg är vi många som välkomnar. Det är sedan länge planerat i vår inveteringsbudget. Hur miljön i innerstan ska utformas och vad det får kosta tror jag vi kommunpolitiker tillsammans med gävleborna kan bedöma bra mycket bättre än en minister på tillfälligt besök.

Stortorget är en investering för framtiden som gör stan trygg och vänlig för gående, cyklande funktionshindrade och små männikskor. Vi som bor här vill inte att biltrafiken ska ta över centrum. Kanske andra blöder mer för bilarna. Men att en kommun gör nödvändiga investeringar som skapar jobb just i en lågkonjunktur är väl alldeles ypperligt.

Om en moderatminister vill lägga sig i kommunernas förehavanden, vore det ju klädsamt om hon faktiskt satte sig in i frågan innan hon går till attack.