Vad var det vi sa - eller...

Visst kan det väl vara en skön känsla att ha rätt. Att triumferande få säga: vad var det jag sa! Men inte alltid. Som vänsterpartist är det nu ett läge där jag skulle kunna utbrista -Vad var det vi sa! Och hänvisa till valdebatterna och vår kritik av den politik alliansen gick till val på.
Men ärligt talat. Det är inget kul alls att se att de allra värsta farhågorna är på väg att besannas.

Regeringskansliet har offentliggjort sina egna beräkningar av det s k utanförskapet, t o m juni månad. Trenden har vänt. I tre månader i följd har antalet människor i utanförskap ökat. 12 000 personer sammanlagt under april, maj och juni.

Vad kommer regringen nu att säga när de får kritik för försämringarna i A-kassa och socialförsäkringar. Hittills har vi ju ständigt fått höra deras mantra om att arbetslinjen och målet att minska utanförskapet är överordnat allt annat. Att arbetslösa får det fattigare spelar mindre roll. För med regeringens politik kommer ju så många fler att få jobb. Och alla ska bli friska och lyckliga. Halleluja!
Men nu har alltså trenden vänt. (Otrygghet och piskor skapade inte fler jobb. ) Detta i ett läge när en halv million har lämnat A-kassan på ett och ett halvt år. Samtidigt som försäkringskassans beräkningar visar att den nya sjukförsäkringen kommer att leda till att 20 000 människor kommer att utförsäkras till 2010.

När man tänker på de ökande klyftorna. När man tänker på hur många människor som drabbas av otrygghet, fattigdom och kränkningar och förnedring. Då är det lätt att hålla sig för skratt…