Statistik och jämställdhetspolitik

Nu har SCB släppt ”Statistisk årsbok 2010.” Det är en faktaspäckad lunta på 712 sidor. Inget man läser på en kafferast alltså. Men här finns massor med intressanta siffror att hämta för alla oss som är politiskt engagerade. Vill man vara med och förändra samhället kan det ju vara bra att ha lite koll på hur verkligheten ser ut.

I ett uttalande från vänsterpartiet har Marie Engström och Ulla Andersson tagit fasta på inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män under 2008. Borgarnas hastigt genomförda skattesänkningar har spätt på orättvisorna.

SCB tar själv i sitt pressmeddelande upp några intressanta siffror. I krisens -08 var värdepappersmäklare en yrkesgrupp med bra löneutveckling. Speciellt manliga sådana. De tjänade 91 100 kr/mänad. Kvinnorna 59 800 kr.
Kvinnor som gått minst treårig eftergymnasial utbildning tjänar i snitt 29 1000 kronor och män 38 200 kronor. Dessutom jobbar bara 49% av kvinnorna mellan 20-65 år heltid. Bland männen är det 69% som har heltidsjobb.

En annan tänkvärd siffra är att vi alla i snitt köpte godis för 28 kronor i veckan och färsk frukt för bara 22 kronor.
Jag kan inte lova att en ny regering radikalt skulle förändra de privata konsumtionsmönstren. Men vem vet? Med satsningar på välfärden som gör att barn och ungdomar får bättre skolmat och med mer klimatdiskussioner och folkhälsofrågor på agendan, kanske det blir lite mindre snask och mer äpplen.

Men när det gäller jämställdhet är det i allra högsta grad politiska lösningar som måste till Det måste finnas en riksdagsmajoritet och en regering som tar ansvar och har en vilja att bryta könsorättvisorna, för att det skall hända någon. Vår nuvarande regering har varken kompetens eller vilja. Resultatet är förödande. På flera områden har det till och med gått bakåt med jämställdheten. En sån utveckling ska vi inte ha.

Därför måste vi göra en helsikes bra valrörelse. Därför måste en röd-grön regering röstas fram i september..

Friska vargar är nu döda vargar

Centern och Carlgren har säkert haft det slitigt med rovdjursfrågan och vargjakten. Jägarna och deras vänner och bekanta tillhör väl många något av centerns kärnväljare. Och väljare har detta parti snart bristvara på. Så det är klart att man gav efter när varghatarlobbyn drog igång.

Men beslutet om vargjakt motiverades mest med att stammen var så inavlad och sjuk så den måste skjutas av för att vårdas långsiktigt. Bilder av njurskjuka och defekta och lidande stackars vargar målades upp.

Nu har 20 av de 27 vargarna som sköts undersökts. Och synes ha varit synnerligen friska, sunda och spänstiga, Trots inaveln.

Någon som förvånas? Självklart överdrevs ohälsan i den hetsiga debatten. Inaveln kanske inte var till så stort men. Med vargbeståndets bästa i blicken skulle man naturligtvis sett till att få in nytt blod i stammen. Och även OM det fanns sjukliga och svaga djur till följd av genetiska problem – eller annat. När 12 000 jägare släpps ut i skogen för att urskiljningslöst ta bort 10% av vargstammen, blir det naturligtvis de starkaste och piggaste som först fälls. Det är de som rör sig mest och sätter sina spår i den djupa nysnön. Och ingen ska väl tro att jägaren som fått en varg på kornet skulle tveka med avtryckaren utifrån nåt resonemang om ” oj vilket stort och vackert exemplar…den borde få leva kvar och fortplanta sig.”

Alltid rött alltid rätt har också bloggat