Mussolini, Kung Idris och Gaddafi

6 miljoner människor på en rätt rejäl yta som mest är öken (90 %). Ändå har krigen duggat tätt på den landyta som idag utgör Libyen.

1911 var det Italien som vann över turkarna och blev kolonialherrar över öken och befolkning som kuvades hårt, svalt och flydde. När Mussolini tog över och byggde taggtrådsstängsel och koncentrationsläger, var Libyen en av världens fattigare länder. Men det var slaget om Egypten och kontrollen över Suezkanalen som gjorde Libyen till krigsskådeplats under andra världskriget. Italien och Tyskland fick ju däng och Frankrike och Storbritannien tog över varsin del av landet från krigsslutet fram till 1952, när Kung Idris fick FN.s mandat att leda ett självständigt Libyen. Den fattiga befolkningen hade inte mycket till rättigheter förstås. Men när oljan hittades i slutet på 50-talet blev kungahuset och staten mäktiga och rika och den fattiga befolkningens vrede och missnöje växte.

När Gadaffi och några av hans armekompisar 1969 genomförde sin militärkupp var det på många sätt en revolution med folkligt stöd. Hoppet väcktes om att oljepengarna skulle komma hela befolkningen till del och Libyen fick en ledare som tydligt satte stopp för postkolonialt inflytande och västvärldens försök att styra och ställa.

Förmodligen är det Gadaffis oberäknärlighet och oförskräckt uppkäftighet mot USA och Nato under årens lopp som gör det enkelt att ställa sig på hans motståndarsida. Mer än något genuint intresse för Libyernas säkerhet och krav på demokrati.

Så synd att omvärlden inte tidigare tagit avstånd från diktatorns terrorvälde. Så synd att strategiska intressen över olja och flyktingströmmar fått Europa och USA att hålla diktatorn under armarna. På samma sätt som Mussolini byggde taggtrådsstängsel längs Libyens gräns på 40 talet, har Europa hjälpt Gadaffi att hålla gränserna stängda för att hindra flyktingar att ta sig till Europa.

Dags för självrannsakan. Dags att lära av misstagen. Hoppas nu att diktaturen faller utan alltför mycket blodspillan och att ett demokratiskt Libyen byggs av folket och förbrytarna ställs inför rätta.