fredag 17 januari 2014

Feminismen behövs

Två tredjedelar av jordens arbete utförs av kvinnor. Men hur fördelas inkomsterna, makten och erkännandet?
Min mammas livsverk och hårda arbetsinsatser osynliggjordes, liksom min mormors slit och släp. Sak samma gäller nog alla kvinnor i släkten generationerna före mig.

I historieskrivningen överlag är det väldigt gott om manliga bedrifter och insatser. Jag vägrar att tro att det beror på att inga kvinnor fanns där, när det begav sig.

Uppmärksamhet och stöd till musiker går i alltför stor utsträckning till män när kulturrådet fördelar.
Och könsfördelningen i bolagens styrelser är bara en sorglig historia. Kanske inte feminismens viktigaste fråga. Men ändå nog så viktig när man frågar sig varför det ser ut som det gör.
Mönstret går igen genom tiderna och på område efter område. Och så länge kvinnorna och deras verk systematiskt förminskas och osynliggörs, kommer rådande maktordning att bestå.

Vi kvinnor måste hjälpas åt att synliggöra varandra, om vi vill ha en jämställd värld.




Har feminismen gått för långt?

Jag tänker definitivt fortsätta kalla mig feminist.

Inga kommentarer: