Demokrati och solidaritet i kampen mot högern

Valet 2010 blir ett viktigt val. Något av ett ödesval till och med. Vi har en regering som håller på att rasera hela välfärdsbygget, som ökar klyftorna och hyllar konkurrens och individualism. Den regeringen måste bort.

Det är därför Vänsterpartiet har tagit ställning för att skapa ett regeringsalternativ med en, på fler områden, gemensam politik tillsammans med socialdemokrater och miljöpartister.
För mig är det ett gräsligt och närmast otänkbart scenario att högeralliansen skulle få förnyat förtroende och kunna sitta kvar vid makten nästa mandatperiod. Ett mer uppenbart hot är att Sverigedemokraterna skulle ta sig in i riksdagen, och värst av allt att de dessutom skulle kunna få inflytande på politiken med sina odemokratiska och främlingsfientliga åsikter. Mardrömmen är en moderatledd regering, med stöd av SD.

Opinionsundersökningar den senaste tiden har visat att SD slickar runt 4%-strecket. Borgerliga partier har in i det längsta vägrat säga att man inte är beredd att söka stöd hos SD. Nu har man istället börjat flirta med miljöpartiet och det spekuleras flitigt kring blocköverskridande regeringar som ett alternativ för att slippa ge sverigedemokraterna inflytande. Dock skulle dessa lösningar innebära att man ger just SD en rejäl triumf. Nämligen att deras bittraste politiska fiende, Vänsterpartiet, skulle ställas utanför regeringsmakten.

Hur ska man hantera SD är den ständiga frågan. Ska man ta debatten och därmed ge dem utrymme? I Gävle liksom i många andra kommuner sitter de i fullmäktige. Självklart skall man bemöta deras åsikter och politik där de redan har plattformar och varhelst de hörs och syns. Men man ska inte, som en del partier gör, söka flirta med SD:s väljargrupper genom att på en glidande skala skärpa invandringspolitiken och ställa krav på och misstänkliggöra flyktingar. Då spelar man bara de odemokratiska och rasistiska krafterna i händerna.

Bästa sättet att mota odemokratiska krafter är att driva demokratifrågor och utveckla demokratin. Bästa sättet att stoppa fördomsfulla och diskriminerande krafter är att driva kampen för mänskliga rättigheter och värna asylrätten. Bästa sättet att bekämpa patriarkal familjefundamentalism är att stå upp för feminismen.

Om vi som tror på rättvisa och solidaritet, gör allt vi kan för att få valrörelsen att handla om grundläggande värderingar och om hur vi vill att samhället skall byggas. Då går det vägen. Högerregeringen kommer att röstas bort och Sverigedemokraterna kommer inte att ha en suck att ta sig in i riksdagen.

Bildt glömmer halva mänskligheten

När Kvinna till Kvinna i förra månaden fick motta Elin Wägner-priset, var det för sitt mångåriga internationella arbete för att stödja och synliggöra kvinnors arbete för fred, demokrati och mänskliga rättigheter.

Världen över har insikten ökat om kvinnors betydelse för fred och utveckling. Att satsa på kvinnor och stödja kvinnoorganisationer och -aktivister är effektivt både för fattigdomsbekämpning och för att motverka extremism.
FN och FN:s säkerhetsråd har formulerat sig på området genom ett par olika resolutioner. Det handlar om kvinnors roll i freds och säkerhetsarbete. Men också kvinnors utsatthet i väpnade konflikter. Sexuella övergrepp, hot och våld och diskriminering drabbar kvinnor hårt i alla krig och konflikter. Det saboterar också fredsarbete och utveckling i stort.

Sverige har en handlingsplan för genomförande av FN:s resolution 1325, och kvinnors roll i fredsbyggandet ska stärkas enligt regeringens egen utrikesdeklaration. Men det tycks vår utrikesminister Carl Bildt ha missat helt.

Kvinna till Kvinna har granskat Bildts tal, pressmeddelanden och vilka han har träffat när han är ute och reser. Inte en enda gång har han träffat representanter från kvinnoorganisationer och han pratar i stort sätt aldrig om kvinnors rättigheter eller om massvåldtäkter och diskriminering. Bildt har också ihärdigt vägrat att träffa organisationen Kvinna till kvinna, trots att deras arbete har uppmärksammats och fått pris och erkännanden. När SR inbjöd Bildt att kommentera Kvinna till kvinnas granskning av utrikesministerns bristande intresse för kvinnor i freds och säkerhetsarbetet, lät han via sin pressekreterare meddela att han inte kommenterar den typen av frågor.

Jämställdheten existerar inte i sveriges utrikespolitik, med Bildt vid rodret. Han stänger öronen och kör sitt eget race.

Calle fortsätter väl sitt könsblinda bloggande. Och fortsätter att flänga runt i världen och prata med manliga mäktiga militärer och dunka rygg med andra ministrar i slips och kostym.

EU-lättnad över att Irland röstade "rätt" denna gång

Efter en tids intensivt drillande verkar det Irländska folket nu ha klarat omtentan. Knappt 60% deltog i valet när Irländarna ändrade sig och sa JA, av allt att döma. Rösträkningen pågår fortfarande. När ekot rapporterar om folkomröstningen om EU:s nya fördrag får EU-ordförande Reinfeldt ge sin syn på resultatet:

“…det är väldigt glädjande. Jag tycker det visar att vi hade förmåga att lyssna och skriva ut legala garantier till det Irländska folket att Lissabonfördraget inte kommer i konflikt med för irländska folket viktiga frågor.”

Detta alltså sagt av stadsminister Fredrik Reinfeldt som så ihärdigt vägrade svenska folkat att komma till tals, innan riksdagen sa sitt villkorslösa ja till Lissabonfördraget.

Några andra som bloggat om saken Ingvar Sunden, Ett rött hjärta

Minskade resurser till omsorg leder till ökade klass- och könsskillnader

Den krympande ekonomin inom kommunsektorn ställer ofrånkomligt frågan om äldreomsorgens utveckling på sin spets. Jag tror de allra flesta inser att behoven av omsorg både riktat till äldre och till funktionshindrade ökar. Sen finns det olika syn på hur detta ska lösas. Skall den offentliga omsorgen byggas ut och förbättras, eller ska äldre och funktionshindrade betala mer ur egen ficka och anhöriga ta större ansvar?

För mig är svaret självklart: - en utveckling av den offentliga omsorgen, utifrån behov. Väljer man den andra vägen leder det nämligen till alltför stora klasskillnader och till att kvinnor får ta på sig alltför stor börda av obetalt arbete. De rika kan ha ett gott liv även när man blir äldre eller sjuk och skröplig, därför att man kan köpa de tjänster man behöver. Den som inte har råd får hålla tillgodo med sämre service, och om man har anhöriga, att bli ompysslad av sin maka eller sin dotter. Det obetalda anhörigarbetet sköts nämligen till övervägande del av kvinnor. Läs mer om detta i rapporten ”Anhörigomsorgens pris”.

Omsorgen är inte jämställd. Kvinnor dominerar både som anhörigvårdare och inom offentligfinansierad vård oavsett om den är kommunal eller privatdriven. I det senare fallet dessutom generellt med lägre löner och sämre arbetsvillkor.
Det behövs ett tydligt utformat jämställdhetsmål i äldrepolitiken. Och det behövs mer resurser i den kommunala omsorgen. Mer personal, med rätt lön, utbildning och handledning för att göra ett bra jobb. Och inflytandet måste bli bättre både för peronal och vårdtagare och deras anhöriga. För att nå dit måste det bli stopp på konkurrensutsättning och privatiseringar.

Ministern och vårt kommunala stortorg

I går var den moderatmärkte socialförsäkringsministern Christina Husmark Pehrsson på besök i Gävle, för att presentera regeringens budget. Det mesta var ju redan kännt via en rad utspel i tid och otid. Inte mycket nyhetsvärde alltså, kan tyckas. Men Husmark Pehrsson fick trots det stort utrymme i båda Arbetarbladet och Gefle dagblad.

Det utrymmet använde hon gladeligen till att hjälpa sina lokala partikamrater i att driva populistisk missnöjespolitik. ”En kommun kan inte skrika efter mer pengar från staten om man lägger 75 miljoner på ett nytt torg” lär hon ha sagt, liksom att hon blir arg om en kommun bygger ett torg istället för att satsa på vård, skola och omsor.

Att Gävle och Gävleborna är på väg att få ett trivsamt välkomnande och tillgängligt stortorg är vi många som välkomnar. Det är sedan länge planerat i vår inveteringsbudget. Hur miljön i innerstan ska utformas och vad det får kosta tror jag vi kommunpolitiker tillsammans med gävleborna kan bedöma bra mycket bättre än en minister på tillfälligt besök.

Stortorget är en investering för framtiden som gör stan trygg och vänlig för gående, cyklande funktionshindrade och små männikskor. Vi som bor här vill inte att biltrafiken ska ta över centrum. Kanske andra blöder mer för bilarna. Men att en kommun gör nödvändiga investeringar som skapar jobb just i en lågkonjunktur är väl alldeles ypperligt.

Om en moderatminister vill lägga sig i kommunernas förehavanden, vore det ju klädsamt om hon faktiskt satte sig in i frågan innan hon går till attack.

KD och kvinnorna

Jag har ärligt talat inte tagit del av debatten kring Anna Anka speciellt ingående. Men när jag läste Lennart Sjögrens uttalande i Expressen blev jag onekligen nyfiken. Vem är hon och vad har hon sagt som nu lyckats göra kristdemokraternas partisekreterare så till sig av entusiasm.

Det är alltså denna newsmill-artikel, författad av Anka her-self och detta uttalande i SvD, som fått Sjögren att bli så till sig i trasorna. Utan omsvep välkomnade han henne till sitt parti.

Det är inställningen att ”hon själv som kvinna ska kunna fatta beslut om sitt vardagsliv och hur hon ska leva” som Sjögren föll för. Och man kan anta att det inte direkt är obekvämt för en högerkristen man, att en kvinna fattar beslutet att stanna hemma och sköta barn och hem och dessutom sätter en ära i att vara snygg för makens skull och tillfredsställa honom sexuellt.

KD:s partisekreterare verkar gilla tanken på att få en kvinnlig företrädare som försvarar hemmafruidealet och den gamla patriarkala familjen. Anna Anka vill ju dessutom vara en förebild för andra kvinnor. Månne männen i KD tycker deras kvinnoförbund mopsat upp sig alltför mycket. Anka kanske skulle visa vägen och få kvinnorna att koncentrera sig på att vara goda hustrur istället för att tjata om jämställdhet.

Kvinnoförbundet sågar också Sjögrens uppfattning, Han tyckte ju det var bra att få debatt. Men verkar nu mindre road när Anna Anka tycks ha provocerat fram en rejäl träta i det egna partiet..

Kriget i Afghanistan - Sverige bryter mot internationell rätt

Den svenska insatsstyrkan i Afghanistan bidrar till tortyr genom att man överlämnar fångar till lokala myndigheter. Det är ledningen för Isaf som beslutar om överlämningen som nu kritiseras av Amnesty.

Ytterligare ett exempel på att det inte bara är oskyldigt fredsbevarande insatser under FN-flagg som våra soldater ägnar sig åt i Afghanistan. Sverige deltar i krig. På vems mandat och under vems befäl verkar man inte riktigt ha koll på. Ytterligare en mindre smakfull sak är ju att man krigar ihop med en försvarsmakt som använder klustervapen.

Hög tid att kalla hem de militära styrkorna och ägna sig åt humanitära insatser och bistånd istället alltså