Det är inte ledighet och sommaraktiviteter som orsakat uppehåll i mitt Bloggande. Ett par dagar innan jag skulle börja min efterlängtade semester hamnade jag istället på sjukhus. (Utan tillgång till internet) Efter tre veckor med sängplats och god vård på infektionsavdelningen är jag nu åter hemma, men fortsatt sjukskriven och käkande hästdoser av antibiotika. I väntan på en operation efter sommaren gäller dessutom total avlastning för båda fötterna. Jag är alltså hänvisad till rullstol för att ta mig fram i tillvaron. Sannerligen en ny och ovan situation.
Det är ju så mycket som man bara tar för givet utan att reflektera det minsta så länge det fungerar. Kroppen, vardagen och de vanor och livsmönster man inrättat.
Under de senaste veckorna har jag mött en otrolig mängd yrkeskunniga, engagerade och duktiga människor. Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, hemtjänstpersonal m fl. Och till övervägande del är det kvinnor i olika åldrar som bär upp den offentliga vården och servicen och får samhället att fungera i det tysta.
I det stora hela fungerar det väldigt bra. Trots semestertider med pressad personalsituation och sommarvikarier. Jag måste erkänna att jag ibland tänkt tanken att jag som kommunpolitiker fått lite VIP-bemötande. Men jag hoppas det inte är så, utan att alla får lika snabb och smidig service när man behöver det.
Det är ju som sagt en väldigt ovan situation för mig. Jag har ju bott ensam i många år nu och inrättat mitt liv på ett sätt så jag i stora stycken klarar mig själv och inte är beroende av andra. Nu är jag hänvisad både till samhället och till goda vänner för att tillvaron ska fungera hjälpligt. Omtumlande men säkert nyttigt.
Inför utskrivningen hölls ett vårdplaneringsmöte på avdelningen, med stor uppslutning från alla inblandade instanser. Det var inte helt lätt att veta vilka insatser jag skulle behöva på hemmaplan och vad jag skulle klara av i min nya rullande tillvaro. Jag är väldigt, väldigt glad att jag fick koncentrera mig på vad hemtjänsten ska göra åt mig och hur ofta. Hade jag dessutom själv varit tvungen att välja utförare av insatserna hade det garanterat blivit kaos. Men så skulle det varit om jag bott i en kommun som infört kundval.
Måtte aldrig Gävle införa denna högerpopulistiska s k "valfrihetsreform". Måtte det bli rött ljus för privatiseringar och vinstintressen i vår kommunala hemtjänst. Måtte sossar och miljöpartister komma till sans nu inför att frågan ska upp i kommunstyrelse och fullmäktige under hösten.
Om inte får jag väl söka mig en ny bostad. Förutom att den ska vara tillgänglig och möjlig att nå utan att springa i trappor ska den då också ligga i en kommun garanterat fri från kundval.
Ny bok: En osynlig hand som stjäl våra liv
4 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar