Rosengård och polisen

Fördömandena och kritiken mot de tre poliser som slängde ur sig grova rasistiska haranger i samband med bråken i Rosengård i december, har varit hård. Med rätta. Kan man uttrycka sig på detta sätt måste man ju fundera vilka värderingar man drivs av och hur man ser på sin egen roll och hur man sköter det samhälleliga uppdrag man är satt till. Polisen har rätt att använda våld och vapen i sin maktutövning. Det kräver ansvar och klokskap.
Viktigt är också att polisens sak är att hålla ordning, förhindra och utreda brott. Att döma är domstolens sak och att verkställa straff kriminalvårdens. Så skall det vara i ett fungerande rättssamhälle. Därför är det helt oacceptabelt att poliser ens tänker tanken att de själva ska spöa någon som begår brott eller för den delen provocerar polisen. Primitiv hämnd och vedergällning, hör inte hemma i polisens yrkesutövning.

Länspolismästaren och justitieministern och flera andra med ansvar har tagit starkt avstånd från det poliserna sagt. Det är bra. Men man gör det väl enkelt för sig om man bara ser att det är tre rötägg till poliser som ska ställas till svars och inte funderar över den kultur som gör att sådana här saker kan hända.
Att det kan finnas enstaka människor med otäcka värderingar i poliskåren är en sak. (Även om man kan önska att de redan sållats bort vid intagningen till polishögskolan) Men hur kommer det sig att man tycker det är i sin ordning att uttrycka sina fördomar på detta grova sätt? Hur kommer det sig att inte kollegor och överordnade säger ifrån. Hur kommer det sig att man har låtit inspelningen vara del i en stor utredning utan att någon anmält poliserna uttalanden eller tagit upp saken? Hur kommer det sig att polisens egen organisation inte reagerar?
Jag kommer att tänka på det mejl Reepalu i egenskap av Malmös ledande kommunpolitiker, fick från ett polisbefäl för några år sedan. Befälet krävde att kommunen skulle dra in sitt “gigantiska understöd till alla jävla blattar i Rosengård”…

Det är nästan höjden av ironi att rapporten om Rosengård som försvarshögskolan släppte nyligen heter "Hot mot demokrati och värdegrund - en lägesbild från Malmö". Redan då tyckte jag och många med mig att den var svepande och fördomsfull. Socialantropologen Aje Carlbom är en av dem som kritiserar vetenskapligheten i rapporten.
Sabuni försvarade den dock ihärdigt bl a med motiveringen att materialet var intervjuer med människor inom skola, socialtjänst och polis som jobbade i området. Det var en garanti för att rapporten förmedlar en sann bild av verkligheten.

Med tanke på att intervjuer i rapporten mycket väl kan vara med personer som kallar Rosengårdsbor för “blattar” och “apajävlar” eller hör den jargongen från arbetskamrater, utan att reagera. Med tanke på det bör man nog ta rapportens slutsatser med en stor nypa salt och ta sig en funderare över vem som äger rätt att beskriva “sanningen”.