EU gillar inte socialism

I DN debatt i dag vill den brittiske näringsministern Peter Mandelson förmedla några råd till den kommission som nu skall väljas och ta över rodret i unionen.
Han manar till kamp för Europas inre marknad och han varnar för och avråder från statligt ingripande och styrning i medlemsländerna.

Så här skriver Mandelson:
”Kommissionens motdrag bör vara att visa på vikten av att regeringar tar en aktiv roll i en globaliserad ekonomi för att stödja marknaden. Förutsättningarna för europeisk konkurrensförmåga är inte något marknader tillhandahåller själva. Dessa inbegriper utbildning, forskning och utveckling, infrastruktur och till och med de sociala skyddsnät som tillåter arbetskraft att enkelt byta jobb…”
(Är det månne det som skiljer en sosse från en högerhök. Att han faktiskt nämner socialt skyddsnät)

Det är en man från Labour som uttalar sig. Visserligen ett krisande, försvagat och ryggradslöst Labour. Men han borde ändå ses som en företrädare för arbetarrörelsen. Nu låter han nästan som Maud Olofsson fast han formulerar sig skickligare.

Mandelson artikel är en lång hyllning till marknaden. Den gemensamma europeiska marknaden. Inte ett ord nämns om det låga valdeltagandet eller att både de konservativa och extremhögern stärkt sina positioner i och med parlamentsvalet.
Det är bara att erkänna. Den allt mäktigare Europeiska unionen har blivit en gigantisk och effektiv apparat för nyliberalismen och högereliten. En apparat som även fått socialdemokratiska partier i europa att köpa de marknadsliberala idéerna med hull och hår. Att värna arbetsrätt, jobbpolitik och gemensam välfärd går inte hem i EU. EU gillar inte socialistiska idéer.
I det perspektivet blir det ganska fånigt att hävda att svenska vänsterpartiets valförlust beror på utträdeskravet eller fel politik eller ledning.

Vi har som parti misslyckats i att få vänsterorienterade EU-motståndare att inse vikten av att delta i valet. Men vi måste också våga se vilka krafter vi har emot oss. Det hade behövts två eller tre vänsterpartister i Bryssel de kommande fem åren. Minst. Jag ger allt mitt stöd till Eva-Britt Svensson som nu får det betydligt ensammare när hon fortsätter sin envisa kamp för demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet.

Vänsterpartiet får nu inte tappa modet och tron på vår politik. Vi ska istället stärka vår politik och bli ett tydligt vänsteralternativ i riksdagsvalet 2010. Vi ska utveckla vår vänsterpolitik i dialog med medborgarna. I sammanhang som har en folklig förankring har vänsterpartiet betydligt bättre förutsättningar . Därför ska vi lägga krutet på att få fler att känna sig delaktiga i kommun- och landstingspolitiken och i rikspolitiken.