SD vill utesluta Jönsson

I Sverigedemokraternas hägn och historia, ryms allt från nationalsocialistisk extremism till allmän fördomsfullhet, populism och missnöjespolitik. I sin iver att växa har man famnat de flesta som medlemmar och sympatisörer. Kanske bara tagit avstånd från de värsta rasisterna. Eller förmått dem tona ner sina antidemokratiska o kriminella budskap och hålla vit-makt- agendan för sig själva.

Men nu har SD tagit plats i riksdagen och fått platser och positioner. Nu blir det viktigt att kväva kritiska röster i de egna leden.

Hur många gånger har jag inte hört Sverigedemokrater ondgöra sig över hur de blir utskuffade och nedtystade av andra partier och inte får komma till tals i debatter och media. Men när deras egna starke man i Bjuv offentligt uttrycker åsikter om SD:s ledning och politik hotas han av uteslutning ur partiet.

Intressant att se vilken väg SD nu ska ta. Inte skulle det störa mig om de går ungefär samma öde till mötes som ny demokrati en gång gjorde. En mandatperiod i riksdagen räcker.

Påskuppropet

Bättre sent än aldrig … eller sent ska syndaren vakna, eller hur man nu ska tolka regeringsföreträdarnas utspel i DN, med anledning av översynen av sjukförsäkringsreformen? Man erkänner att allt inte blivit bra och att enskilda personer kommit i kläm.

Det är bra att regeringen äntligen fått upp ögonen för det som för så många andra länge varit uppenbart. Sjuka har upplevt det inpå bara skinnet, när de fått ekonomin raserad och tillvaron sönderslagen. Yrkesverksamma inom vård och rehabilitering har påtalat bristerna. Anhöriga, media, fackliga företrädare och olika brukarorganisationer har larmat. Men beslutsfattarna har försvarat reformen och vägrat lyssna.

Efter översynen ges dock några förbättringsförslag. Ökade möjligheter till individuell bedömning vid den bortre tidsgränsen är bra. Men vagt formulerat. Att de nollklassade istället för att utförsäkras och hänvisas till soc kan få ”sjukpenning i vissa fall” är en nödvändig förbättring liksom utökade möjligheter till bostadsstöd.

Men det finns anledning att vara skeptisk och det höjs redan kritiska röster.

Värt att notera är att artikelförfattarna trots sina erkännanden och förändringsförslag fortsätter att hävda att ”Reformen var både riktig och i huvudsak framgångsrik”

Kanske är det det stundande Påskuppropet som bidragit till en lite annan nyans i retoriken. Men det är fortfarande minst lika aktuellt. Nu gäller det att regeringen ser att vi är många, många som är upprörda och kräver verkliga förändringar. Den sjukförsäkring som infördes 2008 är i grunden fel och inhuman.

Den 25 april kl 14.00 blir det manifestation mot utförsäkringarna, på Stortorget i Gävle. Samtidigt som påskuppropet pågår på många andra ställen i vårt land. Kom med du också och ta med dina vänner. Vi ska bli många och våra krav kommer att höras ända in i Rosenbad och riksdagshuset.

(m)-förslag om nytt rikemansavdrag

Någon som kommer ihåg Anne Wibble? Hon var folkpartistisk finansminister i det tidiga 90-talets högerregering. Det som gjorde Wibble mest ihågkommen är nog det uppmärksammade uttalandet att "alla svenskar borde ha en årslön på banken". "Vad lever hon i för värld? Hur f-n ska vanligt folk kunna spara undan en hel årslön?" – Blev vanliga reaktioner. Med rätta. Kanske var det till och med det uttalandet som gjorde att Wibble förlorade partiledarstriden 1995. Men nu är det andra tider. I dagens GT skriver moderaterna von Sydow och Munkhammar helt oförskräckt om nyttan med en årslön på banken. Med den skillnaden då att man inte pratar om det som något för alla. Däremot vill man belöna dem som har det, eller lyckas skrapa ihop till det. De båda moderaterna vill genomföra en ny sparreform i enlighet med samma principer som jobbskatteavdraget. Typ jobbskatteavdrag på kapitalinkomster alltså. Arbetslinjen skall utökas till ägarlinjen. Det ska även löna sig att äga. Egenmakt och frihet är de slipsklädda riksdagsledamöternas ledord. De redan genomförda skattesänkningarna och alla avdragsmöjligheter för de välbärgade är tydligen inte nog. Nu vill man fortsätta öka klyftorna. Och frihet stavas pengar. Jag fylls med avsky inför de värderingar och den människosyn som Henrik von Sydow och Johnny Munkhammar bygger sitt förslag på. Hoppas de får ordentligt med motreaktioner. Det är dags att vi som tror på samhällsgemenskap och solidaritet tar strid. Läs gärna gårdagens DN-debatt av Bjereld och Demker

Moral och vapenaffärer

När Gaddafi beordrar ut sin armé, är det också vapen han köpt från USA och Europa som vänds mot det egna folket. Nu har har dessa länder i enlighet med FN:s resolution brutit sina handelsförbindeser med Libyen.

Men samtidigt som västvärlden går till militär attack för att slå ut och oskadliggöra diktatorns våldsamma framfart, fortsätter man sina handelsförbindelser med andra hårdhänta regimer. Vapenexporten till Jemen. Bahrain och Saudiarabien rullar på som förut. Business as usual.

Krigsindustri och vapenhandel omsätter mer än någonsin. USA är världens i särklass största exportör av vapen och krigsmateriel. Men räknar man per capita är det Sverige som toppar listan. Och skämmigt nog säljer vi utan att blinka till flera länder som för krig eller bryter mot mänskliga rättigheter. Däribland Saudiarabien.

Hög tid för lite självrannsakan och en skärpt lagstiftning gällande svensk vapenexport. Precis som Nordman och Försth, Östersunds FN-förening skriver i ÖP.

Mussolini, Kung Idris och Gaddafi

6 miljoner människor på en rätt rejäl yta som mest är öken (90 %). Ändå har krigen duggat tätt på den landyta som idag utgör Libyen.

1911 var det Italien som vann över turkarna och blev kolonialherrar över öken och befolkning som kuvades hårt, svalt och flydde. När Mussolini tog över och byggde taggtrådsstängsel och koncentrationsläger, var Libyen en av världens fattigare länder. Men det var slaget om Egypten och kontrollen över Suezkanalen som gjorde Libyen till krigsskådeplats under andra världskriget. Italien och Tyskland fick ju däng och Frankrike och Storbritannien tog över varsin del av landet från krigsslutet fram till 1952, när Kung Idris fick FN.s mandat att leda ett självständigt Libyen. Den fattiga befolkningen hade inte mycket till rättigheter förstås. Men när oljan hittades i slutet på 50-talet blev kungahuset och staten mäktiga och rika och den fattiga befolkningens vrede och missnöje växte.

När Gadaffi och några av hans armekompisar 1969 genomförde sin militärkupp var det på många sätt en revolution med folkligt stöd. Hoppet väcktes om att oljepengarna skulle komma hela befolkningen till del och Libyen fick en ledare som tydligt satte stopp för postkolonialt inflytande och västvärldens försök att styra och ställa.

Förmodligen är det Gadaffis oberäknärlighet och oförskräckt uppkäftighet mot USA och Nato under årens lopp som gör det enkelt att ställa sig på hans motståndarsida. Mer än något genuint intresse för Libyernas säkerhet och krav på demokrati.

Så synd att omvärlden inte tidigare tagit avstånd från diktatorns terrorvälde. Så synd att strategiska intressen över olja och flyktingströmmar fått Europa och USA att hålla diktatorn under armarna. På samma sätt som Mussolini byggde taggtrådsstängsel längs Libyens gräns på 40 talet, har Europa hjälpt Gadaffi att hålla gränserna stängda för att hindra flyktingar att ta sig till Europa.

Dags för självrannsakan. Dags att lära av misstagen. Hoppas nu att diktaturen faller utan alltför mycket blodspillan och att ett demokratiskt Libyen byggs av folket och förbrytarna ställs inför rätta.

Om sannolikhet

Kärnkraft är ett storskaligt risktagande

Olyckor och sjukdomar kan drabba när man minst anar det. Att leva är förknippat med risker. Men kärnkraften är och förblir ett storskaligt risktagande. Det är oändligt många människor som inte själva får några fördelar av tekniken som utsätts för riskerna. Alla kostsamma säkerhetsåtgärder till trots kan vi aldrig gardera oss helt. Helt plötsligt kan allt gå över styr och förloppet vara utom kontroll.
Det visste vi redan innan de jordbävningsutlösta kärnkraftolyckorna i Japan.

Nu har den radioaktiva energiproduktionen åter kommit upp till diskussion. Det är bra. Men de fanatiska förespråkarna hävdar att det är galet att dra några slutsatser än av det som sker i Japan..
Kanske det. Men vi vet att nödkylsystemen inte fungerar, att härdar smälter och att radioaktivitet läcker ut. Då stämmer kärnkraftkramarnas hallelujakör upp sin stämma: -” risken med strålskador och cancer är bara överdriven propaganda”

Harrisburg, visade enligt dem bara att om en olycka nu skulle hända, så kan den hanteras. Tjernobyl var väl inte så bra, men det var en gammal omodern rysk reaktor. Och Fukushima händer i och för sig i ett modernt högteknologiskt samhälle, men det var extremt olyckliga omständigheter …och jordbävningar har vi inte här.

Visst jordskalvet och tsunamin var den stora katastrofen som släckte tusen och åter tusen människors liv och slog sönder hus och vägar. Men situationen för de överlevande blir ju inte bättre av att kärnreaktorer havererar och sprider radioaktivitet i tätbefolkade områden. Människor saknar möjlighet att fly och evakueringar är svårgenomförda, när det saknas fungerande kommunikationer, el, bensin och informationsvägar.

Oavsett om allt eller bara delar av kärnbränslet sprids i luften och på marken, kommer konsekvenserna vara enorma lång tid framåt för människors liv och hälsa och för hela samhället.

För guds skull – låt oss tänka om – med energieffektivisering och olika förnyelsebara sätt att tillverka el, kan vi låta uranet ligga kvar i marken och slippa både strålskador och atombomber.