Sverige är världens mest jämställda land, brukar det heta. Och visst, vi ligger långt framme på många områden. Och visst finns det länder där det är ännu grönjävligare. Men det är fortfarande långt kvar till ett samhälle fritt från diskriminering och könsförtryck och ingen anledning att slå sig till ro
Kvinnokampen och kampen för jämställdhet är ett tålmodigt och långsiktigt arbete. Det finns alldeles för gott om motkrafter som vill behålla de gamla trygga strukturerna.
När den borgerliga regeringen tillträdde var det mycket av förra regeringens initiativ på området som avbröts och stoppades.
När stadsbudgeten för 2007 presenterades, skulle 400 miljoner läggas på olika jämställdhetsprojekt. Sabuni och högerregeringen slog sig för bröstet och basunerade ut vilken mångmiljonsatsning man nu skulle genomföra. Men nu visar det sig att det är bara 148 av de utlovade 400 miljonerna som faktiskt kommit till användning under 2007. Och de stora dragen i nuvarande politik så som skatter, ekonomi, familjepolitik, arbetsmarknad och socialförsäkringar, riskerar ju faktiskt att rejält öka orättvisorna mellan kvinnor och män och cementera gamla könsroller och mönster.
Man kan fråga sig varför regeringen överhuvudtaget behöver en jämställdhetsminister. Hennes uppgift verkar ju mest vara att rasera och underminera framsteg som nåtts och att stoppa viktiga förslag som är på gång för jämställdhetsarbetet.
Nu senast var det ett lagförslag om förbud mot könsdiskriminerande reklam som hamnade i papperskorgen.
Reklam och propaganda öser över oss, i tidningar, på TV, på bio, ute på stan. Somt är rent kränkande och helt klart påverkas vi av de värderingar reklamen förmedlar när det gäller könsfördomar och sexistiska budskap. Frågan har därför diskuterats ända sedan 70-talet och vänsterpartiet har drivit på för att förbjuda kränkande och könsdiskriminerande reklam.
Kvinnokampen och kampen för jämställdhet är ett tålmodigt och långsiktigt arbete. Det finns alldeles för gott om motkrafter som vill behålla de gamla trygga strukturerna.
När den borgerliga regeringen tillträdde var det mycket av förra regeringens initiativ på området som avbröts och stoppades.
När stadsbudgeten för 2007 presenterades, skulle 400 miljoner läggas på olika jämställdhetsprojekt. Sabuni och högerregeringen slog sig för bröstet och basunerade ut vilken mångmiljonsatsning man nu skulle genomföra. Men nu visar det sig att det är bara 148 av de utlovade 400 miljonerna som faktiskt kommit till användning under 2007. Och de stora dragen i nuvarande politik så som skatter, ekonomi, familjepolitik, arbetsmarknad och socialförsäkringar, riskerar ju faktiskt att rejält öka orättvisorna mellan kvinnor och män och cementera gamla könsroller och mönster.
Man kan fråga sig varför regeringen överhuvudtaget behöver en jämställdhetsminister. Hennes uppgift verkar ju mest vara att rasera och underminera framsteg som nåtts och att stoppa viktiga förslag som är på gång för jämställdhetsarbetet.
Nu senast var det ett lagförslag om förbud mot könsdiskriminerande reklam som hamnade i papperskorgen.
Reklam och propaganda öser över oss, i tidningar, på TV, på bio, ute på stan. Somt är rent kränkande och helt klart påverkas vi av de värderingar reklamen förmedlar när det gäller könsfördomar och sexistiska budskap. Frågan har därför diskuterats ända sedan 70-talet och vänsterpartiet har drivit på för att förbjuda kränkande och könsdiskriminerande reklam.
Och, äntligen, 2006 tillsatte Orback en utredning för att titta på lagförändringar. Utredningen har letts av Eva-Maria Svensson, professor i rättsvetenskap. Utredningsförslaget presenterades i januari och skulle om det genomförts, inneburit att Sverige fått diskrimineringsförbud liknande det i övriga nordiska länder. Enligt utredaren behövs ingen förändring i grundlagen eftersom tryckfrihetsförordningen berör opinions- och åsiktsbildning och inte reklambudskap.
Men Nyamko Saboni stoppar hela förslaget, just med argument om yttrandefrihet. Och det utan att ens inhämta en lagrådsremiss. Intresseyttringar från Sveriges annonsörer och Svenskt Näringsliv, väger tydligen tyngre än de jämställdhetspolitiska målen när regeringen fattar beslut.
Men Nyamko Saboni stoppar hela förslaget, just med argument om yttrandefrihet. Och det utan att ens inhämta en lagrådsremiss. Intresseyttringar från Sveriges annonsörer och Svenskt Näringsliv, väger tydligen tyngre än de jämställdhetspolitiska målen när regeringen fattar beslut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar