Jag var inbjuden som en av många talare. Jag liksom andra la tonvikten på ansvaret att tillsammans skapa ett tryggt samhälle att leva i och växa upp i. Men också att klart ta avstånd från våld. Som avslutning citerade jag en av mina favoritförfattare Arundhati Roy:
Att älska. Att bli älskad. Att aldrig glömma sin egen obetydlighet. Att aldrig vänja sig vid det ofattbara våldet och de vulgärt skilda livsvillkoren i livet omkring en.
Att söka glädjen på de sorgligaste ställen. Att följa skönheten till dess hemligaste tillhåll.
Att aldrig förenkla det komplicerade. Att aldrig komplicera det enkla.
Att söka glädjen på de sorgligaste ställen. Att följa skönheten till dess hemligaste tillhåll.
Att aldrig förenkla det komplicerade. Att aldrig komplicera det enkla.
Att respektera styrka, aldrig makt. Framförallt att betrakta. Att försöka förstå. Att aldrig titta bort. Och aldrig aldrig glömma.
Arundhati Roy är en indisk författare, aktivist och debattör. Hon skriver underbara romaner och debuterade som författare med boken "De små tingens gud". Den nationalistiska regering som tillträdde i Indien 98, och framförallt kärnvapenupprustningen, fick henne senare att använda sin formuleringskonst i skarpa politiska artiklar. Hon har kritiserat den nyliberala världsordningen och USA:s krig mot terrorn i en mängd essäer och artiklar, varav några finns samlade i boken "Den oändliga rättvisans matematik" som gavs ut 2003.
Upprinnelsen till att jag kom i kontakt med Roy var en debattartikel om irakkriget jag skrev för fyra - fem år sedan. Jag var på den tiden fritidspolitiker och inte så bekant som nu, men lyckades ändå få artikeln publicerad i en av våra lokaltidningar.
Strax efter ringde, en för mig helt okänd kvinna, upp. Hon var lika upprörd som jag över tillståndet i världen och över USA:s ockupation och militära framfart. Den äldre kvinnan hade slagit upp mitt namn i telefonktalogen, bara för att ringa och berätta att hon uppskattade det jag skrivit. Vi hade mycket att diskutera och den upprngande kvinnan frågade om jag läst något av Arunhati Roy. När jag svarade nekande fick jag veta att det borde jag göra. - "Henne kommer du att gilla". Jag fick sedan ett brev hemskickat med ett par tidningsurklipp med Roys artiklar som varit införda i aftonbladet.
Helt rätt. Jag gillade verkligen Arundhati Roy. Hennes klokskap och välformulerade och engagerade texter, har skänkt mig mycket glädje och många bra argument.
Efter mitt anförande, vid gårdagens manifestation i Gävle, kom två skilda personer ur publiken fram och förhörde sig om den författare jag citerat.
Jag hoppas dom blir lika nöjda som jag över att få stifta bekantskap med Arundhati Roy och hennes texter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar