Mats Odell skrev i tisdagens SvD en artikel tillsammans med Axelsson och Blomgren från HSB. I inledningen konstateras att "Bostadslösa ungdomar har i dag svårt att hitta en bostad". Välkommen till verkligheten Odell. - säger jag.
Men det är väl bättre sent än aldrig som ansvarig minister inser att det finns en stor grupp unga människor som behöver någon stans att bo.
De lösningar som presenteras ger jag dock inte mycket för.
Jodå - skribenterna inser faktiskt att bostadsbyggandet behöver öka, men säger i samma anda att befintliga bostäder måste utnyttjas mer flexibelt eftersom antalet unga minskar efter 2013. Men hallå?! Behöver inte de som är unga nu bo även sen de blivit vuxna?
Eller ska man tolka det som att det menas att singelliv och hyresboende bara ska vara en kort parantes i livet. Innan man på sannt KD-maner skaffar hus, partner av motsatt kön och gärna några ungar.
En annan lösning på bostadsproblemen är enligt Odell, Axelsson och Blomgren, att unga ska bospara och att det ska gynnas genom skattefrihet. Det skall vara den enskilde som tar ansvar för sin egen bostadsförsörjning. Samhället anser skribenterna inte ska ha något ansvar.
Med tanke på den stora ungdomsarbetslösheten och fattigdom bland ungdomar och unga vuxna undrar jag: Hur ska det gå till att bospara, när man lever på existensminimum?
Regeringen har ju tidigare drivit igenom ägarlägenheter och skatteavdrag för den som hyr ut. Den som äger ska alltså kunna slå mynt av sina privata egendomar och tjäna en kova på desperata bostadslösa. De ökande klyftorna i samhället och frånvaro av bostadspolitik leder till segregration och orättvisor. Därför behövs en ny regering och en ny bostadspolitk.
Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken är därför en grundläggande del i den generella välfärdspolitiken.
Andra som skrivit om utspelet: Ung vänster, Alliansfritt Sverige
Men det är väl bättre sent än aldrig som ansvarig minister inser att det finns en stor grupp unga människor som behöver någon stans att bo.
De lösningar som presenteras ger jag dock inte mycket för.
Jodå - skribenterna inser faktiskt att bostadsbyggandet behöver öka, men säger i samma anda att befintliga bostäder måste utnyttjas mer flexibelt eftersom antalet unga minskar efter 2013. Men hallå?! Behöver inte de som är unga nu bo även sen de blivit vuxna?
Eller ska man tolka det som att det menas att singelliv och hyresboende bara ska vara en kort parantes i livet. Innan man på sannt KD-maner skaffar hus, partner av motsatt kön och gärna några ungar.
En annan lösning på bostadsproblemen är enligt Odell, Axelsson och Blomgren, att unga ska bospara och att det ska gynnas genom skattefrihet. Det skall vara den enskilde som tar ansvar för sin egen bostadsförsörjning. Samhället anser skribenterna inte ska ha något ansvar.
Med tanke på den stora ungdomsarbetslösheten och fattigdom bland ungdomar och unga vuxna undrar jag: Hur ska det gå till att bospara, när man lever på existensminimum?
Regeringen har ju tidigare drivit igenom ägarlägenheter och skatteavdrag för den som hyr ut. Den som äger ska alltså kunna slå mynt av sina privata egendomar och tjäna en kova på desperata bostadslösa. De ökande klyftorna i samhället och frånvaro av bostadspolitik leder till segregration och orättvisor. Därför behövs en ny regering och en ny bostadspolitk.
Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken är därför en grundläggande del i den generella välfärdspolitiken.
Andra som skrivit om utspelet: Ung vänster, Alliansfritt Sverige
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar