Bonus-flop

När bonussystemet för elever som läser Svenska för invandrare infördes talade sig regeringen varm för reformen. Detta var lösningen som skulle ge snabbare studieresultat och få så många invandrare att klara av svenskan inom ett år för att komma vidare i studier eller jobb.


Men resultaten har uteblivit. Tre år efter att bonusen infördes är det bara 2 procent av eleverna som fått bonusen. Och mycket tala för att det är de som skulle ha klarat målen även utan bonus. Det går inte i dagsläget att se att studiemålen nås snabbare på grund av bonusen.

Jag är inte speciellt förvånad. Analysen byggde mer på löst tyckande än någon vetenskaplig grund. Att en del invandrare inte lyckas slutföra SFI inom den tid som man förväntas beror inte på att man är lat och ointresserad av att lära sig svenska. Det beror på att man inte har de rätta förutsättningarna och att undervisningen inte har tillräcklig kvalitet och rätt resurser för att möta elevernas individuella behov. Och då går det inte snabbare och effektivare bara för att man får en ekonomisk morot.

Men Ullenhag försvarar sin reform och blundar för fakta. ”Bonusen markerar vikten av att lära sig svenska” hävdar han. Skärp dig Ullenhag säger jag. Lär dig vanlig sund problemanalys och ta fram åtgärder som funkar. Behövs det en bonus för att fp-ministrar ska förstå vikten av att lära sig sånt?