tisdag 23 september 2008

Vad vilja moderaterna?

I går när regeringen presenterade sin budget, var det inga nyheter och överraskningar. Alla reformer och satsningar har man ju redan gått ut med. Lite i taget under flera veckors tid. Förmodligen någon ny strategi för att få så mycket mediautrymme som möjligt. Och tränga ut de kritiska rösterna.
Borg behövde alltså inte ägna så mycket tid åt att prata om sin egen budget, utan kunde istället hacka på hur dålig och ansvarslös ekonomisk politik oppositionen tänker föra. Och så tjafsade regeringen och Östros om de växande klyftorna beror på nuvarande eller förra regeringen. Men vad vill då den moderatledda regeringen göra åt klyftorna. Eller vill man? Överhuvudtaget?

Borgs svar blir ju -Arbetslinjen, att få ut människor i arbete. Och jobbskatteavdraget. Sänkt skatt för låg och medelinkomsttagare ska minska klyftorna. Men inget till de fattigaste. Inget till arbetslösa, sjuka, pensionärer och studenter. Eller okej. Man sänker ju skatten på pensionen också. Till de kverulanter som tycker de får för lite av kakan, svarar Borg att - Nu när fler kommer att arbeta kan vi bygga ut välfärden. Det kommer mer.
Men hallå. Regeringen skriver själv i budgeten om sviktande konjunktur och högre arbetslöshet. Tala om dubbla budskap.

Och så Borgs varning om den “skattechock” som kommer ifall det blir en röd-grön regering. Är det genialt eller bara dumt? Att sänka inkomstskatten för relativt stora grupper och räkna med att de flesta tittar i den egna plånboken när man väljer var man ska lägga sin röst 2010. Media verkar hjälpa till att sälja den linjen. Löpsedlar och programpresentationer i stil med Hur påverkas din ekonomi av budgeten? Är du vinnare eller förlorare i höstens budget? är flitigt förekommande.
Men jag har en mer positiv människosyn. Jag tror de flesta tänker längre än näsan räcker och större än det egna plånboksfacket. Man tar ställning till vilket samhälle man vill ha och hur man bygger välfärden tillsammans. Och förresten är det inte så enkelt det där med vinnare och förlorare. Även om man själv fått bättre ekonomi, känner de flesta någon som är sjuk eller arbetslös och upplever press och otrygghet till följd av regeringens politik.
Och tar jag mig själv som exempel - som relativt välbetalt kommunalråd har jag naturligtvis dragit full pott på jobbskatteavdraget. Men dessförinnan fick jag ett surt äpple i form av A-kasseavgiften eftersom jag tillhör akademikerförbundet. En av de kassor som fick största avgiftshöjningen i första svepet. Och nu när jag är sjukskriven tillhör jag definitivt en förlorargrupp.

Inga kommentarer: